Perspektiv på mänskliga psykiska mönster och hur dessa kan omvandlas med själslig psykologi/terapi och SoulWork-metoden.
Av Mikael Matthis
Den här artikeln beskriver olika psykiska mekanismer, framförallt “skuldens börda”. Detta i ett sammanhang av större själslig grund där känslo- och reaktionsmönster kan lösas med ökad medvetenhet. Den spontana tanken kom från början från orden: VARFÖR KÄNNA SIG “DÅLIG” NÄR MAN EGENTLIGEN ÄR SÅ “HIMLA BRA”?!
”Den själsliga grunden” här ska ses som en högre medvetenhet som alla människor har med sig helt naturligt, även om kontakten behöver väckas upp och utvecklas i en rad steg. SoulWork-metoden är ett sätt att skapa denna ökade kontakt, tillsammans med den personliga integreringen. På så sätt ger också SoulWork möjligheten av att utgöra en utökad psykologi/terapiform.
Att använda skuld som en “avledningsmanöver” för vår sanna utveckling kan ofta lätt spåras i vår sociala och mänskliga bakgrund som lätt gör att vi trycker ner oss själva. Vi tror oss vara “dåliga” fastän vi egentligen inte gjort något “fel”. Vi känner oss dåliga för att vi tror oss sakna egenskaper eller kraft att leva så som vi vill. Vi kanske blir ”använda” av andra människor som använder sitt ego för att trycka ner andra och tar på oss ”skuld” istället för att stå upp för vår rätt.
Varför inte stärka vårt eget inre, följa den autentiska tonen inom oss, och sluta med att känna oss som “offer”?
Även inom den traditionella psykologin och psykoterapin börjar man få upp ögonen för det “friska” och rikta intresse mot vad det är som egentligen skapar välmående snarare än “älta eländet”.
Detta synsätt är en av många infallsvinklar som inleder en själslig psykologi. Att se och uppmuntra det friska i människan, är att börja bejaka det själsliga.
Ett exempel som tar flera steg vidare är metoden SoulWork där vi kombinerar det terapeutiska med andliga perspektiv på ett väldigt praktiskt sätt. Där ser man själskontakt och närvaro som ett direkt läkande och förverkligande för människan. Detta utan att ”trosformen” (religion eller andra former) behöver vara den drivande kraften, utan snarast som ett direkt upplevande och en kontinuerlig förändringsprocess.
Många människor känner sig mer eller mindre värdelösa inom sig själva.
De kan känna sig dåliga som människor, eller dåliga i sitt yrkesliv, dåliga i sina relationer, mot sin familj osv. Många, kanske speciellt kvinnor, dras med ett konstant “dåligt samvete” när det gäller de egna barnen.
Detta “samvete” ska man lyssna på i vissa lägen. Det kan vara viktigt att höra om man ska ändra sina rutiner och skapa mer balans i sitt familjeliv t ex. Samtidigt är det förödande att styras av skuld, då den hotar att ödelägga vår självkänsla och vår livskraft.
Därav följer att vissa typer av ”samvete” snarast är en social konstruktion, och egentligen inte från vårt eget inre. Skuld, medveten eller oftast omedveten, yttrar sig som osäkerhet. Eller tvärtom, som ett kompenserat självförtroende. Man kompenserar för det som man upplever saknas och överdriver, blir osann, bullrig, överdriven. Eller förtryckande gentemot andra, för att ”tvinga dem” att tro på denna falska bild. Det kan låta långsökt kanske, men det är faktiskt inte så ovanligt.
Att “känna sig dålig” är därför inte samma sak som att “må dåligt”, även om tillstånden kan likna varann. “Må dåligt” är något pågående, kan vara en del av en läkande process, som vi kan uppmärksamma och på så sätt förstå tillståndet.
Där har vi möjlighet att bli mer medvetna.
Att “känna sig dålig” är egentligen svårare, därför det ikläder sig oftast mer karaktären av undvikande och att inte kunna eller vilja ta mer direkt ansvar. Många lägger också över sitt ”dåliga mående” på andra. Endera genom projektioner, som skapar deras ”illamående” och därmed ofta reflekterar det, så att de ändå på sätt och vis tvingas möta detta inom sig. Eller genom att skuldbelägga sig själva, och tappa kraft, gå in i ”offerrollen”.
Vi har en grundläggande svårighet att inse vår självklara roll som fria människor med ansvar för vårt eget liv och vår egen kraft.
Vi har kanske trott oss vara tvungna att “ge bort” vår kraft någonstans på vägen. Det kan vara olika händelser där vi ibland kanske ”utnyttjats” av andra (som förstås samtidigt har sin förklaring, men inte skäl att återupprepa, i skördelagen)
Att inse att vi har delar inom oss (“delpersonligheter” eller sidor) som “känner sig dålig” kan vara en början till att se en förklaring, en början till att förstå varför vi mår dåligt.
När vi studerar och också mer praktiskt lär oss innebörder av ”den tidlösa visdomens” kunskaper, inser vi också att våra egna höljen och vår personlighet, bygger på material som på sikt kan och också ska omvandlas och förnyas i ett ”större ljus”, en högre medvetenhet.
Vad är det vi tror oss sakna - vad är det vi behöver?
Många känner sig dåliga därför de tror sig sakna något. Egentligen är det något inom oss som påkallar vår uppmärksamhet. Det är en sorts signal, ungefär som en förkylning eller kanske som en diffus smärta i kroppen vill berätta något för oss. Att det finns någon obalans inom oss, i vårt livssystem, att vi kanske behöver något inifrån oss själva. Det är signaler om att vi behöver undersöka vårt inre, fylla på med ny energi, med närhet, med kontakt. Kanske med uttryck, med befrielse, med formulering. Eller med kunskap, insikt, förståelse.
Vi jämför gärna med andra och tycker oss se att de har något vi själva tror oss sakna, som vi gärna skulle vilja ha. Många av oss projicerar vår saknad på det yttre, på tingen omkring oss. Det sker ofta i form av prestige, av statussaker, att känna att man får tillhöra genom att använda symboler som är tecken på framgång och materiellt värde. Men det kan lika gärna vara andra värden, egenskaper, möjligheter, relationer, närhet.
Vi kan se här, att samma sak gäller när vi betraktar våra medmänniskor. Vi önskar gärna ha deras egenskaper, deras lugn, deras energi, deras framåtanda, deras tålamod. Vi tycker oss vara sämre, ofta därför att vi tror oss vara utan det vi ser att andra har. “Varför är jag inte sån?!” frågar vi oss upprört självanklagande och samtidigt bedjande martyriskt.
Den mer konstruktiva frågan vore: “Varför tar jag inte mina behov på allvar och ser vad jag kan göra för att utveckla de här egenskaperna hos mig själv? Om jag nu saknar det här så mycket, vad behöver jag då för att kunna bli sån själv?!”
Detta är ingen omöjlighet att skapa. Detta kan vara ett ämne för meditation eller strukturerat tänkande där dessa kvaliteter eller egenskaper frammålas inom personens medvetenhet. Också viktigt är det att känna detta, leva sig in i detta tillstånd, inte bara ”se” som något yttre, avlägset. Upplev det direkt inom dig, i ditt hjärta, i det pågående medvetandet. Därmed används den mänskliga känslo- eller begärsfunktionen, men medvetet och med ett större syfte.
Att bära på osynligt dåligt självförtroende – när livsenergin inte når sitt ”syftesflöde”
Att känna sig “dålig” eller ”utan värde” kan vara tillstånd människor bär på ofta utan att reflektera över det närmare. Många människor märker det först vid en kris eller vid en behandling, t ex i terapi eller genom annan utveckling, t ex en själslig eller andlig typ av kontakt. De flesta kör på “så länge det håller” och hoppas ingen ska ”märka” att de bär på dåligt självförtroende.
Många människor (t ex inom “kändisskapet”, artister, filmstjärnor osv) kan man läsa om och jag har ibland även stött på det hos klienter, att de tror att de snart ska bli “avslöjade”, gjorda till åtlöje. Detta därför de egentligen ser sig själva som så misslyckade, att de egentligen inte kan utöva det de gör.
Men det intressanta är att oftast (så gott som alltid) gör de det de kan väldigt bra. Detta visar på hur människor ofta använder “en omvänd kraft”. Det sker en omvänd formulering av personens uttryck. Man vill göra något bra, man gör också något bra, men man ser det inte själv eller kan inte ta emot att andra uppskattar det.
Man straffar sig själv genom att klanka ner på sig själv genom att vara rädd, orolig. Man straffar sig genom att bära på ”skuld”, kanske helt omedvetet.
Man kanske på detta sätt fyller ut något inom sig där det finns ett tomrum. Istället för att möta tomrummet och verkligen gå ”till botten” med dessa konstruktioner, dessa mönster och deras kärna, cirklar personligheten runt dessa. Det skapar ofta ”tyngd” helt enkelt därför dessa tankeformer drar ner energin. Den sanna, genuina livsimpulsen, som egentligen genomströmmar alla människor från en större livskälla (själen m fl olika benämningar), fastnar i gamla hjulspår, kan man säga. Energin, som övergår i mer personlig kraft, ”centrifugerar” inte riktigt som den ska.
Energin flödar egentligen alltid i spiralform (synlig t ex i snäckans form som den syns i arten ”Pärlbåten” uttrycker den s k logaritmiska spiralen. Kan också jmf med fibonacci-formen). Energin strömmar från högre medvetandenivåer in i respektive form, och fördelas fritt för att uttrycka det högre livsuttrycket.
Men när människans förstenade tankeformer hindrar flödet, kan heller inte energin (och kraften) fördelas och ”spiraliseras” fritt och med sitt bakomliggande syfte mer intakt. Detta förvränger livssyftet och därmed också uttrycket. Det skapar i sin tur illusion, på en rad olika sätt och på olika nivåer inom människans världar.
När vi uppfattar en människans livskraft, kan den i det yttre upplevas som stor eller stark på vissa sätt. I ”rampljuset” eller genom olika sätt att få uppmärksamhet och bekräftelse kan en person ta stor plats och nå stor framgång. Detta kan återspegla att hon eller han nått en utvecklingsnivå som en kröning på ett kollektivt stadium (civilisationsstadiet). Hon är fortfarande inte så andligt inkopplad, men hungrar ständigt efter utveckling. Hon tror dock hon utvecklas mest genom det yttre fortfarande. Men inom sig känner sig personen vilsen och sökande efter mer äkta kontakt. Detta gäller alla människor i olika lägre stadier.
På sikt når vi en växande medvetenhet. Denna ökande ”inre kontakt” som kan vara diffus eller mer tydlig, leder oss framåt, in i ett växande som kan ha mer ”andliga” eller själsliga förtecken. Den kan också vara mer ”vanlig”, men med en mer tydlig, genuin humanistisk, altruistisk grund.
Människan blir alltmer varse att hon kan omvandla sina hinder inom sig. Inte bara på materiell grund, för att nå egen vinning, utan för att hon upplever sig alltmer som en del av världen, av ett större liv. Hon vill samverka, hon vill bidra.
Ofta bär vi på sådana fantastiska resurser som egentligen visar att vi är mycket mer. Vi kanske inte är så begränsade som något inom oss (eller utanför oss?) vill få oss att tro?
Varifrån kommer dessa “negativa röster”? Tillhör de andra människors konflikter, t ex våra föräldrars från vår ursprungsfamilj eller andra släktingars ouppklarade affärer tillbaks i tiden? Är det detta inre möte vi undviker egentligen?
Olika mönster av skuld
Människor använder ofta olika former av skuldkomplex för att omedvetet hålla sig tillbaks. Genom att “ha skuld” skapar det lägre jaget (oftast känslokomplexet) en legitimitet för oss att inte gå vidare i vår utveckling, inte ta ansvar för vår inre kraft, vår inre vilja.
Det är vårt undermedvetna, det förflutnas ouppklarade “lagringar” i våra energifält/vårt psyke/vår personlighet, som påverkar och styr oss.
Genom att namnge skulden och se hur familje- och/eller gruppmönstret fungerar med sina förtryckande, repressiva punkter och band, kan individen på sikt återerövra sin egen frihet.
Många depressiva mönster handlar om att vi omedvetet inte vågar ta ställning för vår helhet. Inte kan eller vågar ta ställning för vår inre kraft, det som vi inom SoulWork kallar vår ”jag-punkt” (som vissa mer helhetsinriktade psykologiska utvecklingsformer kan kalla t ex ”självet”).
Jaget och dess odödliga länk med själen är egentligen vår grund, vår lösning på alla våra problem. När vi kan aktivera och medvetandegöra dels vår egen jag-kontakt, och därmed också vår egen inre och högre själskontakt, hittar vi ett nytt fokus. Det sker ofta spontant. Detta innebär samtidigt en ständig träning, att bli medveten och skapa en allt mer varaktig kontakt.
Skuld utarmar och försvagar oss, får oss att tro att vi måste “stå ut” med olika mönster och tillstånd hos oss själva, ofta i förhållande till andra. Att vi t ex alltid måste vara “trevliga och glada” mot andra. Eller att vi inte får uttrycka vår egen åsikt för starkt. Att vi inte ska hävda vår rätt och vår frihet i olika frågor, kanske i samhället, kanske i ett förhållande osv.
Barnet bär åt den vuxne
I arbetet med den praktiska metoden Familjekonstellationer framstår det ofta mycket tydligt att barnet försöker “hjälpa” den vuxne som är utsatt och som inte förmår bära sitt eget öde. De vuxna försöker lägga “locket på”, ibland på grund av sociala konventioner, på grund av släkttryck, skam, eller på grund av att de tror att de gör sina barn en tjänst genom att inte alls prata om problemen.
Så kan så kallade “familjehemligheter” eller bara grundläggande problem som en allmän atmosfär i hemmet, kan påverka energi- och känslostrukturen hos nästkommande generationsled.
Genom att omedvetet axla t ex skuld för en förälder eller annan släkting längre tillbaks, försöker barnet omedvetet, men samtidigt aktivt, skapa ny balans i familjens energi.
Det kan också vara så att barnet upplever skuld därför det måste bära, omedvetet förstår det att det egentligen är den vuxnes sak, ändå tar det på sig bördan.
Skuld kan uppstå därför att föräldrar har konflikter som de inte förmår ta ansvar för på ett riktigt helt sätt. Det kan vara dolda konflikter eller hemliga konflikter.
Ny trend inom psykologin – att må bra är inte fel!
Idag börjar även den traditionella psykologin och psykoterapin rikta ögonen mot vad det är som egentligen får människor att må bra. Man måste inte bara fokusera på att “gräva” fram eländet, utan man kan också rikta energin mot det som skapar motivation, lust, energi, framgång för varje individ.
Det sker också en efterlängtad korsbefruktning mellan så kallad “vetenskaplig” psykologi och den mera helhetsinriktade psykologin och den andligt uppbyggda psykologin.
Idag är det också många personlighetsmetoder, beteendemetoder m fl, som använder sig av denna utgångspunkt. Risken där är att målet blir alltför snävt materiellt och självcentrerat. Att man mäter individens ”kraft” efter hur väl hon lyckas materiellt i samhället enligt traditionella värderingar. Detta är inte det genuina målet, som jag ser det. Även om detta är ett steg för många kan nog alltfler människor ändå inse att det finns större, mer livsomfattande mål.
Perspektiv av hälsa, välgång och växande bygger också på begreppet “sanna relationer”. Sanna relationer utgår från det hela jaget, det “helade jaget”, där människan fungerar genom att ta ansvar för sina handlingar, känslor och tankar i en helhet. Detta har “andliga” eller själsliga implikationer eftersom det leder till en expanderad livshållning och fördjupad livsinställning.
Våra relationer blir i ett sådant sammanhang än mer tydligt värdefulla, dels för oss själva, dels för vår partner, vår familj, vår omgivning.
Att se på livet och våra medmänniskor utifrån ett helhetssammanhang ger mening, vi skapar mening utifrån att sammanlänkas med det som förenar och bygger snarare än det som hindrar och är destruktivt.
Möte med ett “större jag”
Vi behöver ständigt möta oss själva genom vårt eget liv, den större enhet som vi deltar i och genom alla de relationer vi deltar i. Det kan vara många olika sorters upplevelser av insikter, kärlek, kommunikation, deltagande, mening som uppstår i samspelet mellan vårt eget medvetande på en nivå och ett större medvetande, ett “större jag”, som vi är en del av (oavsett vad vi vill ge detta mer omfattande medvetande för namn).
Något sker bortanför vår egen person, ett utbyte uppstår som visar oss vilka vi är bortanför de ramar av känslo- och tankemönster som vi annars tror oss tillhöra och fullkomligt vara.
Att genomgå dessa medvetandeexpanderande processer på olika sätt kan skapa grunder för ett sant, respektfullt förhållande till en växande helhet inom oss.
Denna helhet är livsviktig för oss i våra nära relationer med vår familj, våra barn, vänner, arbetskamrater. Men också i vår upplevelse av och relation till vår natur, till människor överlag, och därmed till den abstrakta helhet vi är en del av i “kosmos”. Ju mer vi kan bejaka denna växande helhetsförståelse, desto lättare uppfattar vi den ömsesidiga respekt och kärlek som tycks finnas inneboende i alla livsformer...
Det innebär ett förhållande som ständigt får växa och förändras.
© Mikael Matthis, aug 2001. Uppdat. feb 2008, juli 2009.
Länkar: www.herkules.nu
http://nyatiden.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar