lördag 31 juli 2010

Exempel på en rad omfattande positiva framsteg på vår planet


Ljusets utveckling på planeten en tydlig framgång


(Detta material är så positivt i sig och kan förhoppningsvis tjäna som förstärkning för många ljusarbetare. Därför har jag lagt ut detta som en "egen" liten artikel. Hämtad från del 3A. Utlagd tidigare under 2009 som lyfts fram nu)


Trots många problem och svårigheter inom mänskligheten är det mycket tydligt att Mästarnas arbete och Planens utveckling är en framgång på vår planet. Det är ett otvetydigt faktum på många sätt (om än inte på alla plan), som esoteriken påtalar i dess senare former.
Gensvaret från mänskligheten har ökat markant i stort, något mästaren DK omtalar på en rad olika sätt och i olika sammanhang. Jag tar här upp några av de övergripande, bakomliggande orsakerna till denna förnyelse och pånyttfödelse som vi ser i världen idag:

- En mycket viktig effekt, som DK tar upp som en av de viktigaste bakomliggande orsakerna för hela hans arbete att förmedla denna högre kunskap, är att Kristus återkomst är nära förestående. (“The Externalisation of the Hierarchy”, AAB; s. 632). Denna återkomst handlar inte om en individs plötsliga uppenbarande inom mänskligheten på något mystiskt, religiöst sätt (t ex att Kristus skulle komma “flygande på ett moln” och annat märkligt), utan om ett återinträde av högre kontakt mellan mänskligheten och högre utvecklingsriken, även i fysisk form. Som DK påpekar på flera ställen i denna undervisning har Kristus aldrig “lämnat” mänskligheten, utan arbetar hela tiden genom olika instanser med denna nu mycket intensiva utveckling. ”Kristus återkomst” innebär också Planethierarkins återinträde i kontakt med mänskligheten på ett öppet, direkt plan - igen.

- Ett annat exempel på denna positiva utveckling och mänsklighetens respons är när DK omtalar följande: “Man inser sällan att hundratusentals människor i varje land har tagit eller förbereder sig att ta denna första invigning... Mänskligheten, världslärjungen, är nu redo för detta". (Nationernas Öde, AAB, Stiftelsen Tibetanens bokfond, s. 143).

- DK säger sedan på ett annat ställe att “när år 2025 anländer” kommer detta antal att ha ökat till “miljontals” som tagit den första invigningen (The Rays and the Initiations, AAB, Lucis Trust; s. 571). Detta är den första av de två planetära “förberedande” invigningarna (eller så kallade “tröskelinvigningarna”. (För mer förklaring av begreppet ”invigning” se vidare "Introduktioner till esoteriken").

- En annan mycket viktig och intressant signal är alla de kollektiva mänskliga reaktionerna för samverkan, humanitära insatser, mänskliga rättigheter, fredsskapande aktiviteter osv på en instinktiv massnivå. Flera avgörande händelser i vår närliggande historia anger detta “språng” i det kollektiva medvetandet; Andra världskrigets seger, Den kvinnliga rösträtten, Kalla krigets upphörande, Medborgarrättsrörelsen i USA för svartas lika värde, Vietnamkrigets stopp, Berlinmurens fall, Sydafrikanska aparthaidregimens oblodiga fall osv.

- Mycket av denna framgång har överlag att göra med att vårt högsta planetära centrum Shamballa, tillsammans med Planethierarkin, har stimulerat en ökad aktivitet genom att låta vissa grupper av mer avancerade själar inkarnera. Det skedde dels under 1700-talet, dels från slutet av 1800-talet, då även flera mästare själva började inkarnera fysiskt (från 1860, enligt DK; “The Externalisation of the Hierarchy”, AAB, Lucis Trust; s. 697). Dessutom skedde en ny våg från 1900-talets början och framöver. Denna utveckling fortsätter ännu mer utbrett idag på vår planet.

- En annan orsak är den samlade och riktade aktiviteten från Gruppen av Nya Världstjänare, som jag nämnt tidigare. Att dess kraft är så stor beror på den samlade enhet som denna grupp skapar genom “den goda viljans kraft”. DK försöker förklara för oss hur denna kraft inte är en sentimental önskan till fred etc, utan en själskraft (som är fred, som därför skapar fred).

- Det finns också en rad andra bakomliggande influenser till dessa stora steg, som esoteriken beskriver. En sådan väldig effekt är att vårt eget Planetlogos håller på att ta en större invigning i denna tid. Vi kan inte bevisa dessa händelser på något sätt, vi kan bara utgå från att det är så om vi upplever detta som troligt och sant.

- En annan effekt kommer från att flera mycket utvecklade väsen, så kallade avatarer, vissa även utifrån vårt eget solsystem, håller på att etablera djupare kontakt med vår planet, genom Shamballa, men även genom Kristus och vissa av mästarna på högre nivåer.


© CMM, Herkules Utb.
Jan 2006 (först publ genom Herkules Nyh-brev 2006). Uppdat maj 2009.
www.herkules.nu

fredag 2 april 2010

Påsken – att omvandla lidandet och ”återuppstå”

(Material hämtat ur ett av Herkules Nyhetsbrev Påsken 2005, och med uppdateringar påsken 2008)

Påskens mysterier och lidandets problematik
Under Påsktiden möter människan mysteriet med livets ”mysterier”, ”döden”, och kanske också dess omvandling.
Traditionellt sett i religiösa sammanhang står påsken för ”Kristus lidande”. Denna fokusering på lidandet i sig, den händelse som här symboliseras av ”korsfästelsen”, har följt oss under de senaste 2000 åren. Men egentligen har denna väldiga händelse en mycket större innebörd, som visas genom ”uppståndelsen”.

På ett sätt har fokuset på lidandet skett som en direkt återspegling av allt det elände som mänskligheten ägnat sig åt. Detta också med ett starkt drag av skapat miss-förstånd och utnyttjande från destruktiva krafter.
Inom religionerna som kristendomen och katolska kyrkan har det lidande inslaget tagit upp för stor plats. Människans roll var aldrig menad som lidande! Och Kristus hänger inte på något kors!
Detta överdrivna lidande har väldigt många människor reagerat på, och därmed tagit avstånd från kyrkan. Därmed har många också avsagt sig kontakt med all slags andlighet överlag.
Vi lever i en sekulariserad tid, på gott och ont. Det är bra för vi har frigjort oss till viss del från de gamla religiösa dogmerna och påbuden som styrde mänskligheten på ett negativt sätt. Det är mindre bra då ”allt” av högre existentiella värden sopats bort från den västerländska samhällsformen.

Samtidigt ökar det många kallar för ”privatandlighet”, dvs att man skapar eller ”bygger” sin egen tro. Det är egentligen en fråga om livsåskådning, något som de flesta människor ändå har en uppfattning om i sitt eget liv, även om man kanske inte direkt praktiserar den på ett aktivt sätt.
Definitionen av ”andlighet” är som jag ser det, att mer medvetet välja att utvecklas. En stor lärare säger att detta inbegriper egentligen all slags utveckling oavsett vilken nivå man befinner sig på. Önskan och viljan att röra sig i en riktning som skapar utveckling kan alltså uppfattas som ”andlighet” egentligen.

Därför har också människors eget sökande och uttryckande av andlighet kommit alltmer i fokus i denna tid. Detta är inte bara ett uttryck av ”vilsenhet” och ersättning, som en del forskare, akademiker och psykologer etc tror sig kunna utröna och dogmatiskt fastställa (som del av ett nytt slags livsbegränsande ”prästerskap”?) utan att själva ha upplevt något av denna verklighet.
Denna rörelse av uppvaknande sträcker sig förbi och även transformerar i snabb takt tidigare former av religion och tro på en rad olika sätt inom mänskligheten. Ser vi på förståelsen för lidande och möjligheten att omvandla lidande till en kraft istället för ett förlamande ok, har samhällsutvecklingens många goda frukter också samtidigt bidragit med starka tendenser att försöka dölja det mänskliga, ”naturliga” lidandet, t ex i döden.
Istället har vi till stor del i mänsklighetens officiella rum, mycket genom medier och underhållningsbranschen, fått en ”meningslöshetskultur” där det tillfälliga, explo-aterade, fördummande, förnedrande sätts i första hand. Och så talar man om att ”andlighet” vill förslava människor!

Det vi kan se är att mänskligheten på många sätt frigjort sig från vissa bojor, men ännu mer kämpar för att inte gå vilse igen!
Detta speglas också hos många uttryck av ”new-age” där människor gjort uppror mot samhällets och tidens socialt förtryckande tendenser på olika sätt genom att välja andra sätt att leva både i det yttre och inom sig. Samtidigt tycks man ibland lite förenklat försöka ”hoppa över” lidandet eller svåra utmaningar. Självcentreringen i att enbart nå ”den egna lyckliga utvecklingen” har fått stå i fokus.
Detta förändras alltmer under senare år. För många följs denna fas av ett mer omfattande, mer genuint själsligt uppvaknande.
Där intar också en djupare insikt plats vad gäller mänsklighetens behov, en större väg. Vi kan ju inte isolera oss i vår egen utveckling, utan snarast dela den.

Kristus roll av ”offer” och ”återuppståndelsen”
Fiskarnas period på 2500 år utmärktes av flera lägre uttryck som skapades genom hängivenhet. Samtidigt kom också väldigt många goda uttryck av denna kvalitet till uttryck, det måste man komma ihåg.
Den tidlösa visdomens undervisning berättar om att varje zodiakperiod, både kortare och längre, styrs av en av de sju strålarnas energier. Den sjätte strålen lämnar nu sitt inflytande och den sjunde tar alltmer plats. Detta är en förklarande bakgrund till det stora skifte vi idag upplever.
De övergripande tendenserna som Fiskarnas energier förmedlar handlade också om ”offer och död” (Plutos inflytande i Fiskarna för den mer utvecklade mänskligheten, tillsammans med sjätte strålen).
Fiskarna står esoteriskt för devisen ”Jag lämnar Fadershuset och på vägen åter frälser jag”. Dessa ord markerar ett stort utvecklingsförlopp, ingen personlig ”tro”.
”Frälsningen” här anger processen av omvandling inom och omkring sig som alla aktiva ”ljusbärare” uttrycker och följer på en själslig nivå.
Dessa ord uttrycker också Världslärarens roll på ett mycket mer omfattande plan. Denne såg vi träda fram i denna epok, för 2000 år sedan, som kom att symboliseras genom just ”fisken”, Kristus och den tidiga kristendomens tecken.

Kristus roll i denna period krävde ett drama av ”offer”. Delvis skedde detta som en stor kollektiv undervisning, för att ge mänskligheten ett outplånligt minne av hur en människa kan ”offra” sig för en större sak. Samtidigt som detta skedde förankrades och spreds för första gången enligt den tidlösa visdomen de opersonliga Kärlekens energier på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare i mänsklighetens historia.
Kristus blev därför ”Kärlekens budbärare”, en Kärlekens vägbanare, Fridsfursten. Han kom både med Visdom och med Kärlek. Att han också långsamt kunnat bygga upp kontakten med Shamballa, ”Faderns hus”, genom sin närvaro, visar hur stor hans uppgift varit, och är fortfarande. Genom Kristus och genom Hierarkin förankras så också Viljeenergin, det planetära syftet, i mänskligheten alltmer.
Det visar också hur framgångsrik denna tid trots allt lidande och elände ändå varit. Annars skulle mänskligheten inte kunnat börja ta emot denna väldiga energi som kallas för ”Viljan”, där den planetära Planen” är ett avgörande uttryck.

Detta drama – och denna enorma energihändelse som fortfarande påverkar oss - handlar om hela mänsklighetens utveckling. Den då nyfödda kristna religionen byggdes upp mycket kring detta, från början med en sann, god tanke. Men den förvanskades och förföll till stora delar, som många andra goda stora insatser och förmedlade upplysningar (t ex som Buddhas insikt om ”allt är lidande” vilket inte avsåg att ta avstånd från livet eller glädje, kärlek, njutning i sig, utan att se igenom illusionen om vad som skapade lidande).
Men det är inte hela historien. Denna händelse visade också något högst konkret och påtagligt genom Kristus energier och Jesus ”lidande, död och återuppståndelse”.

En intressant och belysande aspekt av detta tar Alice Bailey upp i sin egna bok Jesu invigningar, där hon också refererar till Annie Besant, att hela denna händelse egentligen inte var ny i sig. Tidigare kulturer och äldre så kallade ”solgudar/-hjältar” genomgick samma lidande och återuppståndelse tema. Som exempel nämns Herkules (som är en mycket äldre gestalt än vad som återges genom den grekiska myten), Balder (nord. myt.), Mithra, Bacchus (som senare kom att förvanskas till en ”vingud”, liksom Dionysos), Osiris (egypt.).
Druiderna liksom många andra äldre andliga traditioner kände till och praktiserade de bevarade hemligheterna inom ”solmysteriet” som gestaltades kring vårdagjämnings-punkten, då ”mörkret omvandlas av det frambrytande ljuset”. Dessa olika kulturer och tidsepoker hade sina invigningsmysterier där neophyten fick genomgå ”döden” och vakna upp i det högre ljuset, och ta med sig denna kontakt med den odödliga källan tillbaks till det fysiska livet – som en ”återuppstånden”.
Detta markerar alltså egentligen inte på något sätt kristendomens tro i sig, och visar det omöjliga i att man skulle kunna ”ta patent” på Jesus eller Kristus eller på denna händelse i sig.
Det är snarare en allmänmänsklig erfarenhet på den andliga upplysningens väg! Den visar oss hur vi kan ”dö” från det lägres inflytande, egot, våra begränsningar, personlighetens hinder och dess materierformer, för att återanknyta på sikt mer och mer med vårt odödliga sanna jag, till sist övervinna den fysiska dödens uttryck.

”Kristus återkomst” – en kollektiv process av nytt liv
Kristus eller Maitreya Buddha verkar som ledare för den planetära kretsen av upplysta mästare, ”Den vita logen”, ”Visdomens herrar”, ”Medkänslans sändebud” och många andra namn. Denne sägs också planera sitt återinträde i denna tid.
Egentligen är det felaktigt att säga att han ska återvända till ”jorden”, eftersom han aldrig lämnat mänskligheten eller vår planet. Snarare att han återinträder i en aktiv och öppen form i något slags direkt utbyte med mänskligheten. När och hur det ska ske vet ingen utom Kristus och hans närmsta medarbetare, men tecknen är många på att denna process växer fram alltmer.
Eftersom mänskligheten, inte minst de som säger sig veta (kanaler etc), egentligen inte har någon insyn i dessa skeenden, så är missförstånden många, verkar det som. Det kanske ändå inte gör så mycket - även om det ibland är beklagligt att det skapas mer glamour - så länge kärleken (enheten) sätts i första rummet. Många upplever att det handlar om en kollektiv frigörelse inom mänskligheten, ett närmande till varandra genom själens ökade närvaro på ett allmänt sätt. Överlag ett ökat ljus, en större tolerans, frid och förståelse mellan människor, raser, länder, intressen. Detta är grunden, och sedan finns förstås många fler mer omvälvande och detaljrika effekter.

Kristus återkomst tycks snarast handla om ett större medvetandes närmande till mänskligheten, nästa utvecklingsrike och dess medvetna kontakt med mänskligheten, som återigen tar plats efter minst 12 000 års uppehåll i den aktiva formen (sedan Atlantis sista undergång).
Denna väldiga innebörd kan också ses som en essentiell del (eller grund) för mänsklighetens omvandling och uppstigande. Vi kan undersöka, reflektera och meditera över dess innebörder. Vi kan t ex begrunda att mästarna, som ett slags enormt ”offer” går ner i frekvens för att bistå mänskligheten i denna övergångs-period. Som en del av Påskens tema, kan också vi som människor genomgå omvandlingar där vi ”offrar” eller snarast ger upp eller lämnar lägre nivåer, gamla destruktiva vanor, olika hinder. Dels för vår egen skull, men också som ett led i att bistå världen och hela processen av ”Kristus Återkomst”.
Ju mer vi kan omvandla genom vår egen ljus- och själsprocess av vår lägre personlighet, snarast som ett naturligt ”offer” (inte martyrskap eller framkämpat behov!), så skapar vi också ”återuppståndelse” på olika plan – för allt liv.

Shamballas energier
Under Påsken, genom Vädurens energier, kommer vi också i kontakt med Shamballas inflytande. Detta är inte på något sätt personligt, utan sker endast genom gruppkontakt, genom mänskligheten som helhet, genom större grupper, genom själskontakt (som ju alltid är gruppstyrd).
Denna pådrivande energi brukar kallas för den ”första strålens energi”, ”Viljeenergins aspekt”.
Vädurens energier sammankopplas med Shamballa, vårt högsta planetära centrum som är planetens och mänsklighetens ”planerings- och ledningscentral”. Här sköts och övervakas all aktivitet på jorden, men på ett helt opersonligt sätt. Det handlar om övergripande energier och deras verkningar, som skapar och bildar framtiden.
Detta sker hela tiden inom ramen för lagen om den fria viljan. Det är därför all utveckling måste gå genom mänskligheten själv. All växt tar plats endast genom att människan själv vill och kan förverkliga denna rörelse.
Samtidigt måste förstås ”den kosmiska klockan” följas med dess olika rytmer, tidsanpassningar och utvecklingsfaser. Det är den ”klockan” som nu tickar allt starkare, samtidigt med att Shamballas ”rop” gradvis blir allt mer omfattande och fördjupat inom mänskligheten.

Förutsättningarna för denna växt ges i överflöd, men samtidigt är villkoren också alltmer ”hårda”. Detta dels på grund av allt det missbruk som skett på vår planet. Dels för att så många nått högre utvecklingsnivåer idag – miljontals människor har beträtt eller är på väg att ”beträda vägen”. Därmed höjs också kraven.
Detta skapar ännu bättre ”själslig kompetens”, också på ett allt bredare plan, hos mänskligheten. Allt för att kunna ge mer, för att fylla sin plats mer. Precis som de som gått före oss, stora lärare ur alla kulturer och raser, religioner och synsätt, har tagit de stora stegen att tjäna och verka för en mänsklighet, en utveckling, en sanning, en planet.


”Fridsanden”
Slutligen en koppling: Under en meditation en påsk 2005 kom denna grupp i kontakt med en väldigt stark, ”ny” energi som ingen hade upplevt tidigare.
Den kom ur en händelse, som en symbol eller en påminnelse som kanske händer just nu eller kanske är en effekt av en tidigare händelse, det är svårt att säga. Denna bild uppstod under en meditation där energin var väldigt stark och gruppen steg upp gemensamt i energin.

Som alltid hänger möjligheten att ta emot energin samman med mottagarens egen medvetandenivå och också personens eget ansvar. Dels att försöka förstå och tolka intryck, dels hur energin kan användas för bästa möjliga effekt.
På så sätt skapas alltid flera led av både undervisning, omvandling, förnyelse, läk-ande, insikt, sammanlänkning, enhet genom dessa typer av energiarbete överlag.

Plötsligt visades hur en stor energi i form av en väldig ”ängel” eller en ”vit duva” anknöt sig till jorden. Vi såg jorden utifrån och hur detta väsen satte en väldig stav in i jorden. Det var en ytterst nådfull handling, symboliskt sett som en sorts ”invigning”. På så sätt kom energin i direkt kontakt med grövre nivåer av vår mänsklighet.
(Bilder kan lätt missbrukas genom att de skapar glamour hos mottagare/läsare. Just denna bild var en mer allmän typ och snarare en sorts kollektiv symbolik i all sin enkelhet. Det var energin i första hand som fungerade vägledande, som alltid.)

Ingenting av detta hade tidigare funnits i dagsmedvetandet och jag kände överhuvudtaget inte igen denna energi, som var så stark och stor, samtidigt med denna bild. Den var så väldigt mjuk, fridfull och ändå så uppväckande. Spontant kom jag att kalla denna händelse i meditationen för ”Fridsandens närmande”. Jag upplevde att detta stora väsen står bakom Kristus i hans arbete för enhet, kärlek och en ny världsharmoni.
Jag visste inget direkt om detta innan, men har hört namnet som en form av ”avatar” (bland flera som ska närma sig mänskligheten i vår tid).

En väldigt intressant skildring av mästaren D.K. om Fridsanden – The Spirit of Peace, beskriver hur en tidigare form av Den stora invokationen gavs ut och kom att kompletteras under andra världskriget, på grund av mänsklighetens stora gensvar då. En mer direkt och intensifierad form av kontakt och hjälp från detta väsen kunde då kopplas in – genom Kristus, genom mästarnas arbete, och – genom mänskligheten själv!
Detta sägs enligt mästaren DK vara ett direkt tecken och ett otvetydigt bevis på ett större samarbete som kunnat ta mer konkret form mellan dessa olika energi-uttryck. Och hur detta är ett av de viktigaste tecknen på att ”den nya tiden” verkligen är här och tar form, för var dag alltmer, på vår älskade planet.


© CMM/ mars 2005 (uppdat mars 2008, maj 2020).

www.herkules.nu http://nyatiden.blogspot.com/

lördag 7 november 2009

Omvandling genom kris – men bakom står ett större livsuttryck

Högre energiers påverkan och transformation av personligheten


Av C Mikael Matthis


I den här tiden är det många människor som får möta sig själva genom en kris eller någon form av längre smärtsam period. Detta kan för många i dagens mer materiellt inriktade värld verka ”onödigt” eller helt utanför ramen för vad som ska anses som ”normalt”.
Detta beror helt enkelt på att många människor är rädda för eller helt obekanta med sina egna inre tillstånd. Traditionen i vår västerländska samhällsform har också på många sätt tagit avstånd från djupare kontakt med genuina livsbehov inom människan. Människans inre liv har på många sätt ansetts som ”ovetenskapligt” eller overkligt.

Till dessa inre tillstånd hör inte bara känslor i allmänhet, så som många tror, inte minst inom olika former av traditionell psykologi, psykoterapi, psykiatri osv. Här ingår också en rad existentiella möten, frågor och behov som rymmer större livsperspektiv. Förgänglighet, död, men också omfattande förnyelse (”återuppståndelse”) ingår ofta här. Också en rad olika högre tillstånd av förhöjd livskvalitet och starka upplevelser av enhet och andliga tillstånd, återfinns här. Exempel är starka lyckotillstånd, glädje, kärlek, extas. Också ökad närvaro, skärpta sinnestillstånd (doft, smak, känsel, syn, hörsel). Ökad inre livskontakt, kontakt med en större enhet, livsnärvaro t ex genom naturen, med andra eller i sig själv. Högre energimässiga tillstånd och förnimmelser (som jag återkommer till sist här också).

Det kan därför innebära en sorts chock för många människor när de möter dessa frågor och upplevelser, som kan ha varit bortträngda ur deras medvetande under mycket lång tid, kanske hela deras dagsmedvetna liv eller aldrig medvetna överhuvudtaget.
Det är då man inser att livet är så mycket mer än t ex bara ”jobbet”, att göra ”karriär”, hitta en partner eller ha familj, kanske ofta på ett mer kravfyllt, enkelspårigt sätt. Det kan vara en smärtsam erfarenhet, men också högst befriande och upplyftande.

Dessa roller och föreställningar kring vad livet går ut på kan vara en bubbla som brister genom egentligen olika sorters insikter, men också att medvetandet förflyttar sig inom människan.
Innebörden av detta är att människans jag, hennes punkt av aktiv medvetenhet, är egentligen inte stillastående. Den förflyttar sig till olika nivåer av perception och tar in olika verklighetstillstånd beroende på var den befinner sig, vilken nivå som den tar emot från.

En kris kan utlösas av i princip vad som helst. Det är sällan den yttre händelsen som är avgörande för förloppet, utan snarast en inre timing, ett ofta osynligt förlopp (som ändå kan uppmärksammas av den som är van att känna igen olika reaktioner och även energimässiga tecken i dessa faser).
Krisen kan uttryckas genom symtom som akut stress, kanske panikångest, oro, osäkerhet, tvivel som trappas upp. En spänd sträng som brister, helt enkelt därför kroppen och psyket inte orkar mer i den form som den har byggt upp åt sig. Människan har kommit för långt bort från sitt eget inre fokus, sitt livscentrum.

Dessa reaktioner är ändå fortfarande symtom. De är sällan själva orsaken. Vi har märkt i vårt arbete med människor under lång tid, men också genom våra egna erfarenheter av att gå igenom större inre omvandlingar, att det finns flera perspektiv på detta.
Ett sådant perspektiv är t ex att det ofta finns en djupare mening bakom dessa processer. En ”inre ordning” kan göra sig gällande på detta sätt, genom en omruskning, krisen kan leda till ett uppvaknande!

Vi kallar detta ibland för ”själens rop” eller mer konkret ”själens energi” som tar tag i oss. Även om detta kan vara helt omedvetet för många människor, kan de igenkänna vissa signaler och uttryck som går att lära sig mer medvetet (t ex genom vår metod SoulWork, som ett redskap). På så sätt kan man dels orientera sig bättre, dels hantera en rad olika lägen och tillstånd bättre, dels identifiera i sig själv som en större medvetenhet.
Denna livsenergi, denna ström av egentligen större mening och djupare närhet, ruskar om oss. Den väcker oss till högre livskontakt, expansion av vår medvetenhet.
Den ruskar egentligen om våra gamla mönster, som vi fastnat i. Även om många inte känner energin direkt (men alltfler gör det) så kan de märka på otvetydiga sätt att de nått denna kontakt, för ”allt skakar”, som många kan uttrycka det.
Detta är inte för att energin är negativ eller vill något ”ont” på något sätt. Utan tvärtom, därför den vill få oss inse att ny plats behövs. Att dess flöde har stoppats upp för mycket och nu behövs mer utrymme igen, för livet, för oss att kunna ge mer!


Frigörandet av inre kraft och de olika ”eldarnas” aktivering
Ibland sker dessa omvandlingar väldigt plötsligt och även utan att de har en mer mänsklig, synlig grund. Ofta associeras dessa uppvaknanden med en förstärkt energi.
För många kan detta uppfattas ha med den så kallade ”kundalinikraften” att göra.
Detta kan ofta säkert stämma på olika sätt, men det är sällan den djupaste, mest genuina kundalinin som uppväcks. Det sker först vid ett senare stadium i den större själsliga utveckling dit relativt få ändå nått. Dock stimuleras denna kraft i olika steg och kan innebära väldiga reningar och prövningar för människan.

De som säger sig ha ett ”kundaliniuppvaknande”, dvs vara i denna aktiveringsfas, och samtidigt påstår att allt är så ”lätt”, ”underbart”, är nog i en annan fas eller så är det snarast en väldigt lätt aktivering. Detta utgörs av en uppåtgående rörelse, som ofta är temporär och därför följs av rening. Stannar processen där brukar effekterna inte vara så djupgående. Det är mer en tillfällig höjning. Det är den nedåtgående rörelsen, då energin återvänder till personlighetens lägre nivåer för att omvandla lägre material, som skakar om, som kan upplevas som svår och också kan bli forcerad.
Därför är det viktigt att inte aktivera dessa krafter genom yttre forcering eller manipulering. Det verkar som att själsmedvetandet när tiden är mogen sköter processen.  

Dessa aktiveringar (som många kan tro är den ”riktiga kundalinielden”) innebär oftast frigörandet och höjandet av sakralcentrats energier (det andra centrat nedifrån räknat, även kallat ”sexcentrat”). De utgör sällan den mer djupgående kundalinikraften som kommer från bascentrat, vars genuina aktivering sker först i ett senare utvecklingsstadium. Det sker då personlighet och själ smält samman mer på ett permanent sätt på en högre nivå. (Mer klargörande material kring detta finns att hämta på vissa ställen i Alice Baileys böcker, Tibetanens undervisning, t ex början av boken ”En avhandling om Kosmisk eld”.)

Dessa inkopplingar kan också ta sig uttryck i energiflöden från högre nivåer som strömmar ned i människan, inte bara uppåt alltså. Detta är en annorlunda typ av inkoppling som inte finns så mycket beskrivet överhuvudtaget.
Läraren Shree Aurobindo kallade detta för ”kosmisk kundalini” i ett ställe i en av hans böcker, som jag läste i slutet av 70-talet (minns tyvärr inte titeln).
Tibetanen tar också upp på olika ställen i sin undervisning om den ”tidlösa visdomen” hur energiinkoppling sker ”uppifrån” i olika former. Annars är det ovanligt att denna energityp finns beskriven alls i esoterisk eller andlig litteratur. Dock får allt fler människor dessa upplevelser spontant. Det är därför jag tar upp detta här.

Många människor genomgår dessa kriser utan andlig insikt. Eller, de har andlig insikt i olika grad, men orkar inte eller kan inte hålla sin jag-form intakt. De tappar koncepterna under en längre eller kortare tid och kan också råka vara tvungna ta nervlugnande medel.
Dessa medel (om de alls kan kallas medicin?) skriver läkarvården tyvärr ut i en till synes outsinlig ström i dessa dagar, ofta för långt mindre akuta reaktioner än dessa (t ex bara vid ”nedstämdhet” eller ”utmattning”).
Ibland behövs säkert dessa medel och de kan säkert också fungera bra för vissa behov. Men i en sådan mängd och för så egentligen enkla, mänskliga reaktioner?

Tydligen ser vår tids läkarvård generellt sett - som en spegling av samhället i stort - att allt ”lidande” är onödigt och bör alltid ”tas bort”. Det är på sitt sätt en sund reaktion när den baseras på medkänsla och inte ekonomiska eller maktuppbyggda strategier. Men om man inte ser den större livsprocessen av omvandling i ett större perspektiv av både läkande och förnyelse, så kan dessa försök att minska lidande ändå hindra det större syftet för människor som genomgår detta.

Detta behöver ändå inte vara sjukdomstecken, men kräver ofta en omgivning som kan förstå mer av dessa energiförlopp och förstå det större förloppet.
Energierna har inte med ”tro” att göra, utan kopplas på helt enkelt därför den själsliga processen av utveckling är beredd att ta ett nytt, mer genomgripande steg.
”Spiritual emergency” är en term som skapats under de senaste 20 åren vad gäller dessa typer av kriser, även använd inom internationell psykiatri numer. Det är kanske inte den bästa beskrivningen (även om det kan kännas så vid dessa omvandlingar, som ”nödrop”). Men det är ändå viktigt att fästa allmänhetens uppmärksamhet på att dessa tillstånd blir allt vanligare och också har fått en egen ”diagnos”, som alltså inte ska sammanblandas med psykisk sjukdom på något sätt.



Exempel på symtom/uttryck för själslig omvandling och förnyelse
Här följer en rad symtom som kan igenkännas vid en själslig omvandling (som kan kallas för olika saker). Dessa symtom är inte själva den bakomliggande orsaken i sig, det är viktigt att försöka inse. De är alla subjektiva uttryck för att en förnyelse trätt i kraft från en högre livsnivå inom människan.

Samtidigt som dessa uttryck är subjektiva, tycks det finnas en gemensam nämnare kring detta. Därmed blir detta också mer en objektiv företeelse., som alltså tycks bottna i ett gemensamt utvecklingsteg (i flera delar och inom en rad olika personliga uttrycksformer) för större grupper av människor.

Denna inkoppling sker stegvis och ibland får människor dessa reaktioner och yttringar under en kort tid. Detta medan andra får det under längre tid, då inkopplingarna och omvandlingarna fördjupas. Vid dessa faser ”bär” energin/högre nivåerna med sig personligheten (människans vardagsjag, hennes nuvarande utvecklingsnivå) in i ett större schema av förändring.

- Perioder av trötthet. Tröttheten kan vara väldigt djup, kännas ”ända in i märgen”.

- Andra perioder av upprymdhet, febril aktivitet. Kan slå över i ”överhettning”.

- Insikter, ökad medvetenhet. Detta sker speciellt inom livsfrågor, helhetsförståelse, andlig utveckling, men överlag ökad aktivitet och insikt inom olika livsområden eller relationer, utbyten.

- Önskan att dela med sig till andra. Att vilja ”ge”, dela med sig av det man upplever och förstår, välvilja, förståelse och insikter. Kärleken ökar, även om det är på ett känslosamt sätt i tidigare stadier.

- Starka upplevelser av enhet, närvaro, medvetenhet om att vara vid liv. Inom den humanistiska psykologin kallas detta ibland för upplevelser av ”peak-experience” (Maslow), att vara verkligen i kontakt. Att uppleva sig själv som levande del av en större helhet. Kan också innebära större enhetsupplevelser som håller i sig längre perioder.

- Känslor eller tillstånd av upplysning, starkare enhet med ”allt liv”. Upplevelser av stark kärlek, välmående, harmoni, glädje, extas. Detta är mer känt inom olika andliga traditioner, även historiskt sett med olika helgon och ”upplysta” genom tiderna. Väldigt lite har ännu utforskats mer sakligt kring detta. Den esoteriska kunskapen ger dock en mängd information och kunskap kring hur dessa förlopp fungerar i praktiken och hur människan kan förverkliga detta genom sin successiva utveckling.

- Perioder av olika former av depression. Plötsliga tillstånd av uppgivenhet, missmod, tvivel, oro, osäkerhet osv. Dessa tillstånd kan komma och gå mycket plötsligt. Vikigt inse att dessa tillstånd kommer egentligen inte från människans genuina jag, utan är material från det förflutna som frigörs och strömmar upp. Detta för att det ska renas, integreras och därmed omvandlas till en ny nivå.

- Olika fysiska sensationer som pirrningar, yrsel, illamående, hjärtflimmer (utan att vara sjuk). Dessa yttringar kommer sig av energins rörelser, kundalinis rörelse nedifrån som aktiverats, eller överlag högre energiinkopplingar som renar och omvandlar i etern och i fasta fysiska kroppen. Detta är mycket påtagligt och kan ibland verka oroande för den som inte förstår dessa reaktioner. Oftast är det kroppens (försvars)signaler när lägre materia omvandlas fortare. Det är dock inget farligt eller negativt, utan tvärtom. Många jag mött har sökt läkare för dessa symtom, men man hittar aldrig något fel. Det ska dock inte hindra någon att uppsöka läkare vid oro.

- Energier som ”rör sig” i fysiska kroppen, men också runtom. Dessa uttrycks egentligen i olika höljen (fast fysiskt, eteriskt, emotionalt, mentalt), men upplevs ändå oftast som om de enbart är ”i kroppen”. Ofta sker dessa i eterhöljet, även om det är olika materieslag. De kan ha olika syften och olika verkan.

- Energierna kan uttrycka sig som strömmar, både uppifrån och nedifrån. Dessa strömmar, som också kan liknas vid olika tillstånd, kan också beskrivas i olika stunder/faser som hetta, värme, ilningar, skjutsar. På en mängd olika sätt och med många olika effekter kommer dessa till uttryck. De vittnar alla om en större inkoppling och en gradvis förändring och förnyelse.

- Upplevelser av förlösning och omvandling, både fysiskt, känslomässigt och mentalt. Detta kan ta sig uttryck i kroppen som att spänningar släpper, men också att smärtor dyker upp väldigt plötsligt för att sedan försvinna. ”Borrningar” och plötsliga flöden av energi kan uppstå.
Känslomässigt kan plötsliga känslor dyka upp, gamla minnen, men också helt nya insikter, som blir förlösta. När det verkligen sker genom själen, är ofta effekten omedelbar och oförberedd. Den föregås alltså inte av t ex analys eller ”ältande”.


Andra artiklar som tangerar detta område:




© Mikael Matthis. Juli 2009, uppdat nov 2009.

måndag 2 november 2009

Astrologi (esoterisk) - Skorpionen

Skorpionens energiperiod
Zodiakenergierna under perioden 23 okt-21 nov

(Sammandrag från Herkules Nyhetsbrev, 2005-2007)



Skorpionens energier skapar ofta “dramatik”, men absolut inte alltid (!). Reaktioner, tumult, uppbrytande effekter. Det har ofta att göra med att Skorpionens energier framkallar och får oss att genomleva olika sorters “död”.
Skorpionen brukar esoteriskt kallas “den lilla döden” och markerar förberedelse för ljuset, att öka sitt eget ljus, att släppa in och omvandla sig för det större Ljuset, för att förberedas för de stora steg som den lilla människan, genom sin odödliga själ, tar på Livets Väg.

Detta kan låta överdrivet dramatiskt, speciellt för de som aldrig upplevt starkare inre omvandlingar utan ser sig som enbart fysiska deltagare i “livets spel”. Men egentligen speglar dessa ord bara den inneboende kvaliteten i denna fas, speciellt med tanke på den större och mer allmängiltiga (gruppintegrerande) fasen av förhöjning som nu pågått hela hösten.
“Döden” här är inte fysisk i första hand, utan psykisk, känslomässig och tankemässig. Det är våra gamla rester, medvetna men oftast omedvetna, som skalas av i vår personlighet, men på ett allt djupare plan.
I själsprocessen mer tydliga faser, då de uppfrånkommande energierna också spelar in allt kraftigare, blir det tydligt att dessa uttryck rent konkret omvandlar lägre materieslag i våra höljen och “pressar” fram genom tryck högre medvetandeivåer inom oss.
Detta handlar inte om “fysisk smärta” och inte alltid heller “känslomässig smärta”, utan ibland också om “mental smärta”. Det kan låta abstrakt, men kan upplevas väldigt faktiskt.

Skorpionens grundenergier (sett ur perspektivet av de så kallade “strålarna”) innehåller alla stråluttrycken, utom den tredje. Jag tycker den fjärde strålen och sjätte strålen verkar vara de mest aktiva i detta tecken.
“Strålarna” utgör de energiströmmar som bygger upp och bygger upp hela medvetandeaspekten i formen och har sitt ständiga, högre utflöde från en av stjärnorna i Plejaderna, Alcyone.

Denna kombination av fjärde och sjätte strålen meddelar oss mycket om Skorpionens motsägelsefulla och ofta starkt polariserande natur. Den fjärde strålen står för “harmoni genom konflikt” och den sjätte står för “hängivenhet till ett ideal”. Båda markerar mycket striden, krigaren, kämpandet, på olika sätt. Denna strid är dock, i vårt sammanhang, främst den “själsliga krigarens”.

Detta markerar också den välkända bilden av Arjunas roll, “lärjungens” strid, på Kurukshetra, världens slagfält. Samtidigt, på ett ursprungligt sätt, sker detta inom honom själv, i reningen av hans lägre natur, i mötet med de demoner och vålnader som hans egna tankeformer har skapat, i utrensandet av lägre kvaliteter som inte längre behövs, i frigörandet av hans själsliga kvaliteter som han ska använda i sitt tjänande för världen.
Den sjätte strålen markerar också Mars´ starka inflytande i detta tecken. Denna kombination visar på den potentiella våldsamheten, eller starka kraftmätningen, som uppstår här.

Bakom dessa planetära inflytanden finns en högre aspekt, som kommer in till Jorden genom det säregna förhållandet med solen Sirius. Sirius anses i den esoteriska undervisningen bära fram en speciell, hög aspekt av kärleksenergin, som förmedlas till vår planet. Här finns också en högre motsvarighet till vår egen planetära Loge av stora lärare, som lärjungen får kontakt med i förberedelse inför och framförallt efter den tredje invigningen.
DK berättar också att detta teckens tre planetinflytanden Mars, Månen (som döljer en planets inflytande) och ett tredje inflytande som kan vara en av flera, är svårdefinierbara, “eftersom en ny planet träder fram i detta tecken” (Esoterisk Astrologi, Alice A Bailey; s. 174-175).

Skorpionen och “det inre barnet”
Under Skorpionen testas vi. Vi möter våra inre (egentligen själsliga) behov av förändring och förnyelse för att skapa “seger”, för att utvecklas mer.
Man kan också säga att på en personlighetsnivå får vi möta och se olika drag av det som vi eventuellt inte hunnit integrera inom oss, från vår barndom och från tidigare liv. Man kan, på en enkel grundläggande psykologisk nivå kalla detta impulser från vårt “inre barn”.
Det inre barnet är en psykologisk bild och ett begrepp som blivit vanligt i vår tid för att beskriva de känslouttryck som snarast reagerar (som ett barn gör) än att kunna formulera och rikta sina behov mer medvetet. Barnet skriker rakt ut, eller skapar situationer där det indirekt (t ex genom utspel, “manipulation”) speglar sina inre, otydliga behov.
Vi hjälper barnet dels genom att sätta gränser, så barnet blir mer tydligt för sig själv, dels genom att förstå och lyssna på barnet, stötta det, förklara, ge kärlek, hålla det.

Barnet inom oss är ofta i olika åldrar, och visar därmed den period eller tid i vårt liv som vi kanske inte hunnit vara medvetna om, som vi inte integrerat mer klart.
Barnet kan också uttryckas genom motstånd. Motstånd är när personligheten (oftast vårt känslohölje, men också klätt i stiliga resonemang och strategier) reagerar och sätter sig på tvären. Istället för att kunna verbalisera (främst för sig själv, och därmed även för andra om så behövs) de genuina behoven och samarbeta med högre nivåer (själen) inom sig, tar motstånd plats i livet.

Motståndet ska respekteras för ett uttryck som visar att “det inre barnet” vill något, men inte hittar orden eller sättet att kommunicera.
Jag tar ett exempel: En person som känner sig åsidosatt vill gärna ha stöd och bekräftelse. Istället för att kunna se det tydligt och se hur hon (eller han) ska skapa det själv, så följer hon automatiskt och ofta omedvetet “motståndets” enklaste väg. Beroende på sitt eget livstema (inom sin personlighet) och sin typ av accentuerat känslomönster, så reagerar personen för att undvika det genuina, undvika kontakten.

Det kan vara på många sätt, genom olika masker eller roller. T ex genom ynkliga “Kan ingen tycka synd om mig, jag som inte kan något och inte vet något”, eller hurtigt och självgott “Jag klarar allt, jag bara kör på”. Eller att tystna, inte kunna uttrycka sig, vända sig inåt. Eller mer utåtriktad, bli irriterad, frustrerad “Det där är väl inget konstigt, så där är det för alla människor”. Eller mer uppgivet “Ja, det är synd om människorna, om vi ändå hade en bättre värld”...
Motståndet är “istället för” en mer sann, djup kontakt med sig själv. Motståndet kan då också vara, som den gestaltterapeutiska termen uttrycker det, ett tecken på att personen är i konfluens med någon annan person, sammanblandad med det yttre. Att man har lämnat sina egna gränser och “tappat bort” sitt eget jag.

Egentligen är det “barnet” inom oss som söker och behöver denna bekräftelse. Det är egentligen vårt emotionalhölje. Det emotionella behöver smälta samman för att kunna känna, detta är en grundregel.
Och det är något positivt som själen (framförallt jaget i inkarnation, som ju är en del av själen) använder för att samla intryck och lära sig om världen. Men det handlar egentligen om minst två saker: Dels att det är detta höljes grundväsen i sig, dels att de specifika lagringar/tankeformer kring detta “ämne” som aktiveras.

När vi renar och genomlyser vårt emotionalhölje, när jaget knyter det mer till sig i en aktiv handling av medvetenhet, och det blir på sikt allt mer integrerat med Själen (kausala medvetenheten och högre aspekter), då upphör också denna personliga funktion att verka som ett “hinder”.
Dess speglingar blir rena och klara och drar inte till sig lägre nivåers innehåll från omgivningen eller från det lägre jagets lockelse. Då kopplas känslorna till högre själsnivåer och får spegla de högre kvaliteterna istället, mer direkt.

De 9 utmaningarna i Skorpionen och de stora invigningarna
En viktig, avgörande aspekt av Skorpionen står för “prov, test, utmaningar”, som jag tror med all tydlighet framgått av ovanstående text.
Men också “seger” är viktig att komma ihåg. Genom striden leder framgångarna till sist till något markant annorlunda, uppöppnande, givande. Inte bara för oss själva, utan även för alla som kan ta del av vår större natur som mer konkret kan uttryckas genom personligheten.

Därför är Skorpionens devis uttryckt genom orden “Segrande går jag ur striden”.
Herkules, den äldre solhjälten och en avlägsen tids Världslärare, markerar lärjungen som når framgång och seger och tar den tredje invigningen. Detta var en fullkomning då, på den tiden, i mänsklighetens väg inom det planetära schemat. Sedan har invigningarna utökats, eller snarare har mänsklighetens förmåga att ge respons till den högre utvecklingen långsamt ökat, vilket har skapat underlag för en mycket mer omfattande undervisning där fler invigningar framträder på lång sikt.

Herkules´ ”storverk” markerar de tolv utmaningar som lärjungen går igenom på sin väg till tredje invigningen (och sedan mer fullkomligt fram till den fjärde och femte). Dessa markerar de “tolv egenskaper” som utgör hjärtcentrats själsliga kvaliteter.
När Herkules möter sin åttonde utmaning i Skorpionen, utgörs detta av monstret “den niohövdade Hydran”, som alltså direkt anspelar på de nio utmaningarna i detta tecken. Herkules högg av Hydrans huvuden, men nya växte ut, lika snabbt igen.

Legenden berättar (som återges med intressanta kommentarer i boken “The Labours of Hercules” av Alice Bailey) att Herkules plötsligt mindes hans Lärares ord om att “böja sig”. Han gick ner på knä, och kunde därifrån börja lyfta upp hela Hydran. Han lyfte monstret alltmer upp i ljuset, där det snabbt tappade kraft och till sist dog.
Hydran står för vårt lägre sinne, men också våra lägre begär, att vara fängslad i den gamla formen. Ljuset står för vårt högre jag, att höjas in i det och låta det gamla dö.

De nio utmaningarna markerar tre olika nivåer av vår personlighet med tre respektive steg för varje nivå (fysisk, känslomässig, lägre mental/ intellektuell).
Mästaren DK beskriver dem med belysande tankefrön i sin genomgång av Skorpionen. Jag återger dem här endast i korthet och med något andra ord. (Den intresserade bör söka upp den mer ingående förteckningen i Esoterisk Astrologi s. 159-160.)
Målet är att bli medveten om själens högre egenskaper och nivåer och låta vårt sanna jags medvetande träda fram och styra allt mer aktivt.

På den fysiska nivån gäller utmaningar kring:
- Våra sexuella begär och hur vi använder sexualiteten. Sexualiteten speglar motsatsparen.
- Fysisk bekvämlighet.
- Ägande; pengar. Missbruk av det materiella.

På den emotionella nivån gäller utmaningar kring:
- Fruktan
- Hat. Här bör man tänka på att “hat” inte bara behöver innebära den mest lågfrekventa av alla känslor i sig, utan kan ses som “frånvaro av kärlek”, och därför förekommer i alla slags lägre känslor.
- Äregirighet

På den lägre mentala nivån gäller utmaningar kring:
- Högmod eller stolthet. Istället för Själens “tänkande” det lägre jagets tänkande.
- Separatism.
- Grymhet. Här menas inte den fysiska grymheten, utan sinnets grymhet att på ett personligt plan äga makt och missbruka den.

Under inflytande av detta teckens energier skapas de utmaningar för “lärjungen” (dvs den som går den andliga vägen i ett planetärt perspektiv) som för honom/henne rätt in i sina tre “elddop”. Dessa elddop har med förberedelse för “invigning” att göra.
Dessa invigningar är inte “mänskliga” eller personliga i första hand, som jag tror att jag har tagit upp tidigare och som många av oss känner till i alla fall som en teori. De utförs inte av någon guru, någon mänsklig orden, metod eller religion. De tillhör vårt planetschemas utveckling och har skapats för att ge människan möjlighet att tillgodogöra sig vissa stora medvetandeexpansioner.

I den “tidlösa visdomen” säger man att det är “själen som tar invigningarna”. Samtidigt säger man att det är den inkarnerade delen av själen, dess instrument “personligheten”, som går igenom dessa invigningar med allt vad det innebär av omvandling, förnyelse, offer och “återuppståndelse” på respektive plan.
Personligheten möter dessa villkor med öppna ögon och går igenom sina utmaningar i det fysiska livet, den enda möjliga “platsen” för att ta dessa invigningar.

Hela processen sker i ett sammanlänkande av personlighet och själ i till att börja med tre stora expansioner. Dessa utspelar sig under många liv. Efter den tredje, som markerar ett helt nytt slags liv för den invigde, väntar ytterligare två invigningar. Därefter kallas hon “Mästare” som en gradbeteckning på hennes andliga nivå. Det innebär planetärt enhetsmedvetande.
Samtidigt som invigningen tar plats i det fysiska, sker dess initierande kraft alltså egentligen i (och från) en annan dimension.
Esoteriken lär oss att Skorpionen dels skapar förutsättningar för människan att “bli en lärjunge”, att axla sina utmaningar, att ställa “sig i mitten” och “se”. Nästa steg i Skorpionen förbereder lärjungen att ta sin nästkommande invigning, i tre olika faser. Efter den tredje invigningen styr inte längre Skorpionen denna fas mer.

Lärjungen (aspiranten på Livets Väg, ledd av sitt Själsljus, i medveten eller omedveten kontakt med Läraren bakom alla glamourer och illusioner) har ofta genomgått många förberedande liv av reningar och utmaningar och så skapat en mer integrerad personlighet.
Denna personlighet är vid denna tidpunkt av Vägen av mycket hög kvalitet redan i sig själv. Men det räcker inte för att ta nästa steg.
Lärjungen har bevisat att han är redo för “elden” (i dess olika faser). Denna eld omvandlar personligheten till något helt nytt på sikt, och hela det personliga livet förvandlas stegvis till det som kallas ett “tjänande liv”.




© Carl Mikael Matthis
Herkules Nyhetsbrev, 2005-2007, uppdatering 2009

måndag 26 oktober 2009

Själens psykologi och vår väg mot ökad frihet - del 2

Hur själslig förståelse och inkoppling kan skapa en expanderad psykologi och fler terapeutiska redskap för ökad hälsa och utveckling.

Av Mikael Matthis

Del 2



Här följer fortsättningen på artikeln om "själens psykologi" om hur vi kan använda fler nivåer av livet och oss själva för att frigöra vår potential och vår djupare själsliga riktning. Denna expanderade psykologi är viktig för alla människor intresserade av sin större utveckling, inte minst verksamma inom dessa områden, alla slags terapeuter, coacher, psykologer, läkare, behandlare, konsulter etc.

Mikael Matthis är verksam som SoulWork-terapeut/coach och författare. Han har utevecklat metoden SoulWork som ett resultat av många års arbete med människor och längre perioder av egna inre uppvaknanden som uppstått spontant.


Skala bort gamla bilder kring terapins innebörd
Jag tror många kan ha en missförstådd bild av hur terapi verkar, för man är rädd för att ingå i det "sjukdomsklassande begreppet".
Detta kan till stor del bero på den freudianska präglingen och psykodynamiska skolors regler kring terapi (som fortfarande härskar i många fall), som därmed påverkat terapibegreppet på ett tyvärr ofta skevt sätt. Många värderar ”terapi” i första hand efter den psykoanalytiska föreställningen där terapeuten är någon sorts ”auktoritet” istället för att man möts i ett gemensamt och öppet utforsk-ande.
Denna attityd från förr, att terapeuten ska vara helt "neutral", inte visa några egna känslor, bara kyligt iaktta, vara tyst inför sin klients berättelser och känslor, att man inte får ha någon form av kroppskontakt när man möts eller skiljs åt i terapirummet, att en behandling måste bindas för lång tid, ofta under flera år, är ganska otidsenliga regler som jag ser det och något som i många fall är på väg att förändras överlag.
I en processinriktad behandling står klienten självklart alltid i fokus - med sina pågående behov och sin nu-situation. Detta är den naturliga grunden för all terapi, som jag ser det.

En god terapeut fångar upp klientens behov, de uttalade, men framförallt de dolda, som ofta har en själslig grund. Med det menar jag att de dolda behoven och deras förtydligande pekar i sig själva mot människans inre kvaliteter, hennes själsliga skapande. Det är en viktig iakttagelse.
All framgångsrik behandling - oavsett om den kallas terapi, coaching, själsutveckling, om det sker inom alternativmedicinen eller inom vården - bygger på att uppleva det pågående. Empati, närvaro, lyssnande, förståelse är kvaliteter som alltmer uppmärksammas som mycket viktiga för tillfrisknandet även inom den traditionella medicinska vården. Detta måste därför vara minst lika viktigt eller ännu viktigare i en psykoterapeutisk behandling; att vara människa, att vara levande i mötet.

I en terapeutisk process kan detta "nu" inkludera arbete med barndomen, men hela tiden utifrån det pågående. Det sker inte minst med uppmärksamhet på den fysiska kroppens reaktioner där alla uttryck får utrymme i ett större sammanhang.
Det är i det expanderade livsfältet som möjligheterna finns till en ökad medvetenhet, en mer inkopplad intuition, ett helande som innefattar fler nivåer av människan, inte minst den ofta överraskande, själsliga nivån.
Jag har under många år sett en bild av att vi är på väg mot en större genomslagskraft för det gemensamma och ändå metodiskt olika, inom "läkandets skola". Det kan fortfarande verka avlägset, men många samtal med olika enskilda terapeuter, psykologer och forskare som i det tysta verkar för en förnyelse, vittnar om dessa goda möjligheter.

Terapeut - att tjäna
Jag utgår främst från den intuitiva själsliga kontakten i mötet med klienten eller gruppen. (Jag beskriver bakgrunden till denna typ av träning och dessa erfarenheter mer längre fram). Jag har också fått träna mig i att uppfatta och se människans olika medvetandenivåer och former av sociala spel och hinder i "vardagens dimension", dvs personlighetens värld, där vår bakgrund, familje-historia och olika mönster präglar oss starkt.
Jag utgår från människors situationer och historier, energier och möjligheter precis där de är, för att stödja deras eget frigörande och "brobyggande", i det lilla, men också i det stora.
Ordet terapeut kommer från grekiskan och betyder bland annat "att tjäna”. Det är en bra utgångspunkt för all terapeutisk verksamhet i grunden, tycker jag; att hjälpa, att stödja, egentligen att bistå individen att skapa mer utveckling i sitt liv.

Idag törstar människor efter stöd för deras sanna inre natur. Människor önskar bli sedda mer utifrån sitt inre, sina livsfrågor, sina själsliga behov. Detta är den mest grundläggande och långsiktigt bärande lösning människan kan inrikta sig på. Att lära känna sig själv i ett större sammanhang.

Denna behandlingsform har jag under många år fortsatt utveckla i mitt arbete med klienter och grupper och kallar den sedan några år tillbaks för SoulWork. Idag använder jag denna själsliga form i kombination med relationsutveckling och organisationsarbete, där också metoden Konstellationsarbete (Hellingers Familjearbete) i olika former ingår en hel del.

Broar mellan psykologi och andlighet
Sedan tonåren, då jag läste bl a C. G. Jung, Fritz Perls´ gestaltterapi, R. D Laings behandlingsformer och den då nyskapade terapiformen Primal och fick väldiga aha-upplevelser, har jag sökt efter synteser och utbyten mellan andliga värden och den humanistiska, mer helhetsinriktade psykologin.
Att det blev så tror jag hade mycket att göra med att jag tidigt, runt 15-års åldern, fick uppleva starka själsliga uppvaknanden som tog plats helt spontant. Jag hade bl a en stark, omvälvande ljusupplevelse som gav mig djupa insikter om hur jag var en del av en enda stor enhet av kärlek och intelligens.
Sedan dess har jag genomgått olika faser av själslig omvandling som inbegriper både fysisk, psykisk och mental transformation. Under flera år från när jag var 23 år levde jag i ett så gott som konstant tillstånd av uppkoppling i mitt medvetande genom högre energier. Jag fick vara med om en mängd olika upplevelser av olika dimensioner och hur vi människor är delaktiga i en större, universell utveckling.
Flera av dessa faser utmärks av tillstånd som är mycket djupgående i sin psykiska och existentiella omvandling. Flera delar av detta har jag beskrivit i mina tidigare böcker, t ex i Uppstigningens tid (beskrivningar som idag till viss del känns ofullständiga, men ändå var ett steg på vägen). Min fru, Nina, har beskrivit sina upplevelser i boken Befruktelsen, som ger en genuin och spännande skildring av hur dessa processer kan ta form, utan att man själv sökt dem eller tänkt i de banorna.

Transpersonell psykologi
På senare år har jag sett hur många metoder inom det nytänkande medvetande-expanderande området kan ses som delar av en transpersonell psykologi.
Transpersonell psykologi innebär att man i mötet med klienter och i metodisk behandling utgår från att en människa utgör mer än bara den fysiska historien och dess fysiska, biologiska och kemiska bakgrund.
Det finns en hel del likheter inom den nya psykologin med olika andliga metoder och helhetsinriktade utvecklingssystem. Dessa likheter tycks finnas på främst erfarenhetsbasis men också i vissa arbetsmetoder. Man kan iaktta likheter främst i det allmängiltiga helhetsbaserade seendet och förståelsen för fler nivåer, dimensioner och uttryckssätt än den traditionella psykologin och psykiatrin hittills har kunnat erkänna eller ens börjat uppmärksamma.

Det finns många vedertagna namn inom det psykologiska fältet som fungerar som inspirationskällor till den transpersonella psykologin. Där finns Abraham Maslow som revolutionerade 1900-talets tidiga psykologi med sin forskning om "peak-experience”. Hans insikter lade en teoretisk grund för förståelsen inom psykologin för människans flerdimensionalitet.
C. G. Jungs arbete var förstås banbrytande och mycket betydelsefull. Idag kan man ändå fråga sig om inte Jungs arbete framförallt utgör mer av en viktig allmänmänsklig filosofisk gren snarare än ett effektivt terapeutiskt instrument? Jung betonade i vilket fall den själsliga dimensionens vikt inom människan (Självet, och från nyplatonismen, begreppet Daimon). Dessa insikter hade också stor inverkan på hans analytiska arbete.
Där finns också Viktor Frankls existensanalys, Otto Ranks arbete med "viljan", Wilhelm Reich och förståelsen för kroppens betydelse, Eric Fromms sociala engagemang. R. D. Laings ibland märkliga, gränslösa men ändå djupt humanistiska psykosarbete, Poul Bjerres själsliga syn.

Där finns också Familjeterapins föregångare som t ex Virgina Satir med sin fysiska kontakt och direkta gestaltande och Carl Whittakers överraskande, "galna" upptåg och utspel för att nå fram igenom klientens fastlåsta självfientliga bilder. Assagioli och Perls återkommer jag till strax.
En stor pionjär i detta sammanhang tycks Carl Rogers också vara, känd amerikansk psykoterapeut under 60- och 70-talen och sedan även mycket känd för sitt globalt humanitära förespråkande. Han anses av många som banbrytande för den så kallade klient-centrerande psykoterapin. Han uppmärksammade det "friska" hos individen och utgick från människans naturliga vilja till godhet och utveckling.
Rogers tangerar på flera sätt den själsliga psykologin som jag ser det. Ett citat från honom, som många terapeuter säkert kan känna igen: "När jag är nära mitt eget inre, intuitiva själv upplever jag terapin och mig själv som full av helande". Han beskriver erfarenheter som handlar om hur den terapeutiska relationen kan transcendera och bli en del av något större.

Dessa banbrytare inom psykologin har alla sökt ett större jag. Många av dem var elever till Freud, men bröt med hans teorier, eftersom de tycktes tvinga in människan i ett schematiskt, begränsande förhållningssätt snarare än att utforska människans möjligheter till växande Många av både gårdagens och dagens psykoterapeuter av olika slag har insett det bristfälliga och därmed det ibland direkt skadliga att använda Freuds teorier. Man kan därför undra varför Freud fortfarande (tvångsmässigt?) används som en portalfigur för psykologin, t ex inom utbildning? Ett synsätt som i grunden förmedlar en så begränsad och egentligen inte konstruktiv människobild kan väl inte vara ett mål, och knappast en god förebild?

Det arbete som företrädarna för den humanistiska psykologin skapade har, oavsett vad man tycker om deras olika metoder, bidragit till en uppöppnande verkan i vår värld. Många av dem har bildat skolor och metodriktningar, som snarast ska ses som steg på vägen tycker jag, inte att målet har nåtts. Det är en ständigt pågående process där många metoder kan korsbefrukta varann i olika former, och idag också gör det mer och mer.
Jag har under många år sett en bild av att vi är på väg mot en större genomslagskraft för det gemensamma och ändå metodiskt olika, inom "läkandets gemensamma skola".

Om metoderna Gestalt och Psykosyntes
Där finns också Fritz Perls´ och hans fru Laura Perls´ banbrytande arbete med utvecklingen av Gestaltterapin. Makarna Perls kom från den analytiska skolan, men lämnade den på sikt för att under 50-talet skapa en egen metod, delvis utifrån Gestaltpsykologins erfarenheter, men också i viss mån österländskt tänkande i form av zen-buddhism.
Jag tycker mycket om flera grundtankar inom Gestalt och har själv lärt mig mycket, både för min egen utvecklings del och för mitt arbetskunnande, genom metoden. Gestaltterapin bär t ex fram sina tydliga och starka redskap inom "närvaron i det som är" och området "kontakt". För mig har också metodikerna inom gränsförståelse och gränssättning, fungerat som viktiga medel för jagets växande.
Gestaltterapin har alltså ett direkt existentiellt utgångsläge, men undviker samtidigt att ge några definitioner eller riktmärken på hur de frigörande momenten ska uppmärksammas och kunna ge fler effekter, t ex i ett större själsligt sammanhang. Det kan jag tycka är lite synd, eftersom Gestalt tycks i vissa lägen skapa kontakt med denna dimension inom människan, men utan att gå vidare med den på ett medvetet sätt. Då menar jag inte som "tro" på något sätt, utan som mer tydliga redskap för en inre utveckling.

Många terapiformer, både humanistiska och konventionella, skulle vinna på att öppna sig för en större psykologisk människobild, tror jag. En bild som också kan upplevas mer direkt, som en större själslig verklighet.
Frigörelse är ett sådant exempel inom vissa terapiformer. Frigörelsens goda effekter är inte bara bundna till ett emotionellt utlevande. Jag har själv fått se och uppleva många gånger i terapisituationer hur frigörelsen kan fortsätta och kombineras med förståelsen för vår djupare sanna natur, t ex i arbetet med Familjekonstellationer eller i olika energiprocesser i själsligt arbete. Då kan frigörelsen vara väldigt tyst, enkel, odramatisk. Det är en ibland mer omvälvande närhet som uppstår där, egentligen utan att klienten ska frammanas eller provoceras till känsloutlevelse. Där blir det tydligt att de känslomässiga reaktionerna inte är styrande eller avgörande i sig.

Roberto Assagioli, italiensk psykiatriker som startade sin verksamhet i början av 1900-talet, har valt ett något större fokus. Han var en av Freuds nära medarbetare, men lämnade sedermera Freud och skapade sin egen metod, Psykosyntesen.
Hur hans metod praktiseras i sina uttolkningar vet jag ganska litet om rent praktiskt. Jag har gått en dels psykosyntesterapi själv, men inte haft någon dragning till deras utbildning. Jag har mest intresserat mig för Assagiolis egna erfarenheter och metodskildringar. Där är psykosyntesen intressant och viktig på många sätt i sina beskrivningar av psykets kopplingar och ursprung i en själslig verklighet. Han är också en av dem få (som jag har funnit hittills) som med psykologisk terminologi beskriver de kristillstånd som kan uppstå under en process av själslig transformation. Han har också beskrivit hur dessa tillstånd inte ska räknas som psykisk sjukdom.

Ett viktigt citat av Assagioli, som jag tycker är belysande för hela detta sammanhang, är när han säger säger att vårt samhälle behöver ett “...självförverkligande sett som en utveckling av personligheten där personen befriar sig från de hindrande problem och de neurotiska (eller barnsliga, eller fantasibaserade, eller onödiga, eller “overkliga”) problem, så att han får möjlighet att möta , utstå och begripa livets verkliga problem...” (Psychosynthesis, Assagioli, sid 39. 1965).
Denna problemtyp kallar Assagioli för “existentiella problem”. Detta är skillnaden mellan “skapade problem”, som uppstår ur konstruerade behov, och de problem som vi möter genom närhet till livsprocessen.

Metoden Familjekonstellationer
Den nydanande och själsligt inriktade familjeterapeuten Bert Hellinger har gett en rad konkreta instrument som han har införlivat från sina erfarenheter av etniskt arbete och olika upplevelseinriktade terapiformer. Hellingers arbete med förlösningar i människors liv, är ofta exklusivt konkreta, omruskande existentiella och synnerligen djupgående i all sin enkelhet och avskalade räckvidd. Där finns en inriktning på att följa, förstå och synliggöra "det dolda" i människors hindrande mönster, som jag upplever är unikt inom det terapeutiska fältet.
Hellingers metodik är befriad från trossatser, moral, spekulationer. Här handlar det främst om det “fenomenologiska”, dvs att se det som “är”, det som sker i stunden. Genom att inte blunda för det som saknas, det som varit smärtsamma misstag och svårigheter inom en familj, ofta i flera generationsled, kan man läka och återskapa de band av kärlek och kontakt som egentligen finns i grunden mellan alla människor, i alla relationer.
Detta synsätt, som genom denna metod tagit form under 30 års arbete och fortplantat sig över hela världen, ger en direkt intuitiv förståelse för hur själens grund finns i alla våra relationer. Det är en mycket stark och effektiv metod som jag själv fått väldigt mycket befrielse av att lära mig. Jag använder också metoden på olika sätt i mitt terapeutiska arbete, och även i vårt arbete med organisationer, som stöd för "utbrända" och i grupp- och chefsutveckling bland annat.

Utvecklingen av medvetandet genom en ytterligare dimension
När jag studerat och undersökt olika terapeutiska skolor och metoder, och i mitt arbete med många olika slags terapeuter, har det blivit tydligt för mig att "den själsliga kunskapen" eller "det själsliga seendet" finns ofta där, men omedvetet eller ovilligt att erkännas. Det gäller även terapeuter inom de helhetsinriktade terapiformerna.
En väg att uppmärksamma denna egentliga inre visdom som tas i bruk av terapeuten i mötet med sin klient eller grupp, är den frigörande kvalitet eller intelligens som är inneboende i vår fysiska kropp och i vårt psyke. Jag tror många terapeuter, även psykiatriker och analytiker, kan känna igen moment av djup enhet och förundran, kanske respekt blandad med viss bävan, inför den "högre" eller mer omfattande, till synes oförståeliga situation av läkning som kan uppstå i behandling. I¬¬¬bland av sig självt eller från ett helt oväntat håll. Som tycks finnas där hela tiden, en osynlig dimension av "lösningar"; inspiration, befruktelse, integrering, förnyelse. Som ger oss lösningar om vi tillåter denna "medverkan" att uppmärksammas, om vi lär oss dess språk.

Som psykoterapeut eller läkare verkar många samtidigt vara rädda om sitt "rykte", sin prestige, sin "position". Det gäller även inom de humanistiska skolorna. Man tycks därför ha en ovilja mot att tala om detta på ett öppet direkt sätt, som en inom oss alla pågående större verklighet av "andlighet" i våra liv. Det kan vara förståeligt på ett sätt, men är samtidigt lite märkligt eftersom dessa läkande samband dels blir allt mer uppmärksammade i vår värld idag, dels ju faktiskt är något som stödjer klientens växande. Och var det inte det som var själva syftet?

Samtidigt blir det allt tydligare, kanske främst i de amerikanska och europeiska klimaten av terapi och behandling, att själsperspektivet tar mer självklar plats, i alla fall som begrepp sett. Exempel på korsbefruktningen mellan traditionell psykologi och existentiella frågor är ett snabbt växande område.
Där finns t ex "klassiker" som psykologen Raymond Moodys arbete med människor med nära-döden-upplevelser, Elisabeth Kübler-Ross´ arbete med döende, eller psykiatern Brian Weiss hypnosarbete med tidigare-liv, som han har beskrivit i flera populära och engagerande böcker.
Där finns många andra namn, t ex Leonard Orrs sociala samhällsmodell där andlighet och terapeutisk frigörelse kombineras på ett ovanligt och intressant sätt, eller Grofs arbete med "spiritual emergency" (även om flera delar där kan upplevas som främmande för min del, t ex lsd-terapin).
Inom familjeterapin händer saker där korsbefruktningar sker (bl a Mia Anderssons arbete med ”kärlek” som en läkande kraft i terapin), och Gestaltterapin i USA experimenterar friskt med olika andliga och terapeutiska grepp (t ex New Orleans gestaltgrupper). Oavsett vad man tycker om dessa metoder och föregångare mer i detalj, så ger de en viktig impuls av hur en ökad större, praktisk kontakt med en expanderad människo- och verklighetssyn börjar ta mer tydlig form.

Den psykiska hälsan inneboende i våra “fält”
Inom vissa delar av psykologin talar man om "fält" och inom systemteorin talar man om människans “självorganiserande system". Många terapeuter talar om denna kraft som läker det skadade inom t ex en familj om man bara låter den komma fram och kan förstå att lyssna på den. Det handlar om att lita på "en större process". Jag kallar dessa fält ibland för "självgenererande fält" eller, mer direkt, för kontakt med vår egen "själsenergi".
I den själsliga helhetsmodellen är människan inte begränsad till ett enbart fysiskt fält, och heller inte bara till ett känslomässigt eller tankemässigt fält. Snarare använder vi flera fält eller nivåer av medvetande som också har en energimässig form.

Begreppet “självgenererande fält” innebär att något finns inom oss som läker våra psykiska smärtor, om vi kan låta det ske. Dessa fält vill man naturligtvis nå kontakt med och skapa förståelse för. Det är ett av terapins mål, som jag ser det. Ett annat av terapins mål är att hjälpa klienten våga se igenom de ofullständiga och ofta direkt hindrande och destruktiva “ersättningsfält” (eller mönster, tankeformer etc) som vi skaffat oss. Där vi avbrutit kontakten med vår mer fullständiga energi, vår frihet att välja vår egen medvetenhet.
Terapin kan inte och ska inte ersätta livet, den essentiella energi som vi egentligen redan har inneboende inom oss, som vi egentligen redan består av. Terapin och psykologins uppgifter borde därför istället vara att skapa metoder och redskap som passar olika typer av människor i deras olika processer att uppfatta, förstå och lita till sin egen livsessens som en frigörande kraft.

Denna själsliga läkande dimension kan ses som ett outforskat hav av nya möjligheter. Det är kontakten med själsenergin som finns potentiellt och ofta latent inom varje människa. En mer omfattande energinivå som verkar direkt befriande och läkande men som fungerar på ett helt annat sätt än våra vanliga begreppsramar.
Där finns en latent kunskap om hur förlösning sker genom att utveckla, integrera och frigöra personligheten och därmed skapa kontakt med den helhet som personligheten egentligen består av.
Likadant som dessa “fält” (som här också kan kallas “grundläggande livsenergier”) fungerar uppbyggande för oss, finns olika ämnen i vår fysiska organism som skapar och också kan öka hälsa och balans i vår fysiska kropp. Idag talar man även inom den medicinska forskningen därför mycket om “kroppens egna läkandekraft”. Ett exempel är att för bara några år sedan trodde forskarna att hjärncellernas antal var permanenta och att hjärncellerna inte kunde förnyas. Senare rön har helt ändrat den bilden. Idag vet man att nya hjärnceller skapas kontinuerligt. (DN, nov. 1998) Det sker bl a genom att ämnet endorfin uppstår, något som psykiska och existentiella processer skapar underlag för snarare än de rent fysiska mekanismerna som snarare utför processen. Endorfiner och andra uppbyggliga ämnen skapas bl a genom att vi har livskontakt, upplever harmoni och är i kontakt med vår inre kärna. Att vi känner mening och livsglädje, gemenskap och närhet, att vi skrattar och njuter.

Hur tillvaratas den helhetsinriktade psykologin i samhället?
Det som de flesta psykologiska metoder överlag missar eller inte vill beakta, är de bakomliggande livs- och medvetandeprinciperna inom en människa. Det är klart, har man ingen egen erfarenhet av dessa uttryck som möjliga utvecklingsmodeller, är det omöjligt att sätta in dem i ett klargjort logiskt sammanhang av psykologisk och livsmässig behandlingsmetodik
Samtidigt kunde man ju önska sig att klimatet för korsbefruktning och en mer ödmjuk, undersökande attityd skulle kunna öka. Främst för att stötta människors problem idag. För "problemet" idag med dagens behandlingsformer, är att många människor reagerar inte konstruktivt på de gamla systemens sätt att tänka och handla, utan kan dras in i spiraler av onödigt försvårande omständigheter (t ex mediciners biverkningar, sociala problem genom samhällets struktur, obekräftade eller osedda tillgångar som istället ses som problem eller ”sjukdom” etc).

Det kan också gälla traditionell samtalsterapi (oavsett skola) där människor inte får möjlighet att hitta en större utveckling genom sina problem. Att intellektuellt förstå och orientera sig i sina problem är en god start, men räcker ofta inte för dagens människa. Många människor har en djupare existentiell förståelse latent verksam eller groende inom sig. Man behöver praktiska lösningar. Dessa lösningsmodeller sker enklast genom egen direkt upplevelse, t ex genom att direkt koppla samman fler medvetandenivåer inom sig.

Ser man på dagens institutionella utbildningsformer inom psykologi och psykiatri ser man att fortfarande fungerar denna vårduppfattning genom ett slags "maskinellt" tänkande. Den egna utvecklingen finns knappt med, och ett större gemensamt utvecklingsperspektiv tycks ofta fullständigt saknas. Detta leder till att de som utbildas inom dessa system - om de inte väljer andra former av utbildning i efterhand - lär sig system som graderar, värderar och behandlar folkmassans psykologiska och psykiatriska behov på ett ganska begränsat sätt.
I dagens samhälle ökar behoven snabbt av att människan relaterar till en större helhet där fler praktiska instrument behövs för att förstå och tillvarata en bredare existentiell tillvaro. De humanistiska, på olika sätt själsligt anknutna psykologiska metoderna skiljer sig därför markant från den traditionella psykiatrin där man hittills beaktar allt som är annorlunda eller icke-fysiskt inom människans upplevelsefält som onormalt eller som symtom på störningar eller sjukdom. Dessa symtom "botar" eller undanstoppar man på biologisk-kemisk väg i första hand.

Dock på senare tid har man börjat uppmärksamma att tillstånd av kris, borderline, psykos etc kan innebära ett slags uppvaknande som inte är sjukligt. Att människan tycks ha fler medvetandenivåer som kan uttrycka sig, ofta på väldigt kaotiska och ibland skrämmande sätt, men som egentligen inte är sjukliga eller felaktiga.
Dessa insikter beskrivs också i den internationella rekommendationen för psykiatrisk vård. “Diagnoskategorin Spiritual Emergency har nyligen tagits med i den internationellt accepterade Psychiatric Diagnostic System DSM IV”. Det psykiatriska systemet uppmanar alla professionella inom detta område att “ha en bättre förståelse för den andliga dimensionen”. (Hemsida för transpersonell psykologi, aug. 1999 http://www.algonet.se/~d43207/nordic/.)



© Carl Mikael Matthis, Stockholm augusti 2003. Uppdaterad feb 2004, juli 2009, okt 2009.


Kontakt för mer info:
E-post: info@herkules.nu
Hemsida www.herkules.nu

Själens psykologi och vår väg mot ökad frihet - del 1

Hur själslig förståelse och inkoppling kan skapa en expanderad psykologi och fler terapeutiska redskap för ökad hälsa och utveckling.

Av Mikael Matthis

Del 1


Denna artikel belyser i två delar hur vi kan använda fler nivåer av livet och oss själva för att frigöra vår potential och vår djupare själsliga riktning. Denna expanderade psykologi är viktig för alla människor intresserade av sin större utveckling, inte minst verksamma inom dessa områden, alla slags terapeuter, coacher, psykologer, läkare, behandlare, konsulter etc.

Mikael Matthis är verksam som SoulWork-terapeut/coach och författare. Han har utevecklat metoden SoulWork som ett resultat av många års arbete med människor och längre perioder av egna inre uppvaknanden som uppstått spontant.


En grundtanke har under många år varit att den traditionella psykologin och samhällets förståelse för och tillämpning av psykologi, terapi och hälsa överlag, skulle kunna berikas enormt genom att öppna sig för ett utbyte med ett större existentiellt perspektiv.
Detta perspektiv återfinns på olika sätt idag inom flera olika terapiskolor, hälsometoder och själsliga redskap som t ex själsmeditation. Men det skulle kunna förstås ännu mer och användas ännu mer effektivt och läkande genom att rikta fokus mot själens innebörder, framförallt i termer av förståelsen för och användningen av läkande och utvecklande energier.

Ny utveckling i världen idag
Att vårt samhälle och hela vår värld allt mer går in i en större, egentligen själslig (eller ”andlig” i bemärkelsen ”helhetsomfattande”) utveckling är något som vissa anser är otänkbart, andra ser det som ett hot eller en flykt. Man säger: "Men se på hur världen ser ut! Hur kan det finnas plats för en god, sund själslig utveckling här?".
Många kreativa, starka och duktiga människor tycks leva efter ett måtto av att det är bra med goda, sunda tankar, men att göra något åt situationen är ”omöjligt”, även i sitt eget liv.

Just därför behövs den själsliga synen så väl idag, i rent praktiska termer. Just därför utvecklas också så många människor så fort idag, för de ser världen, de ser sig själva, på helt nya sätt. De ser att de har stora behov av att förändras mot något nytt. Och de tar tillvara den möjlighet som idag erbjuds, som är unik i mänskligheten historia.
Denna utveckling tar plats i världen på grund av många olika skäl. En grundläggande syn är att hela vår värld tar ett stort steg i sin utveckling, och vi som mänsklighet behöver följa med, vare sig vi förstår eller inte. Det viktigaste skälet till detta, är att människor idag är mogna för denna förnyelse. Mänskligheten har uppnått en ny nivå av sin kollektiva medvetenhet och sin kontakt med en större livsimpuls. Även om mycket tycks tala emot detta när vi ser oss omkring i världen, handlar detta om inre värden och om medvetandets utveckling.

Detta behov av förändring skapas av en i grunden andlig impuls. Det finns ingen speciell grupp eller någon "ledare" som formulerar och "styr" denna utveckling. Det är en kollektiv händelse och samtidigt en individuell process hos var och en.
Jag tror att människans kommande psykologi och terapi kommer att breddas enormt den närmsta framtiden, något jag tycker mig se många tecken på redan nu.
Jag tror också detta är en del av psykologins större funktion, att gå i bräschen för ett mer humanistiskt och själsligt synsätt där människans större helhet och förmågor till det goda och sanna bejakas och tillvaratas, oavsett vilken skola eller riktning man väljer att arbeta med.

Detta perspektiv är extra viktigt idag tycker jag, i förhållande till den till synes outsinliga, men ändå kortsiktiga och förmodligen snart utdöende våg av våldsuttryck och fördumning som tar sig uttryck i vårt samhälle, genom massmedia och andra utbud och stilbildare.
Denna självcentrerade, ofta egoistiska och förtryckande mentalitet ser jag som uttryck dels för de starka reaktioner som vill och försöker hindra en större utveckling att ta plats idag, dels uttryck för den mänskliga kollektiva skuggan som nu möter oss alla allt mer tydligt, både individuellt och allmänmänskligt. Att detta egentligen är en positiv utveckling och tecken på att mänsklighetens energinivå nu kan klara denna ”konfrontation” kan vara svårt att se hela tiden, men egentligen är det ett tillfälle för oss alla att ta nya steg.

En själslig grund
En stor grupp människor (klienter, kursdeltagare och andra) som vi mött och arbetat med under årens lopp, har genomgått transformerande andliga upplevelser och hur de behövt stöd i olika slags krissituationer som en följd av deras större utveckling.
Eftersom jag och min fru Nina under många år själva genomgick många olika faser av andlig och psykisk bearbetning och transformation, både tillsammans och var och en för sig innan, har jag fått lära mig genom många olika tillstånd och symtom som kan uppstå i dessa omvandlingar, som uppstår i kontakten med ett "större jag", med "själens verklighet", och med de högre dimensioners energier som själen fungerar som en "port" för.
Jag har också arbetat under lång tid med att skapa en själslig terapeutisk utvecklingsform, en energibaserad processform som nu kallas SoulWork-metoden. Denna metod bygger på förlösning, inre kontakt och integrering. Både av jag-kärnan i det personliga livsfältet och med ett större själsjag genom ökad inkoppling med högre medvetandenivåer.
Denna behandlingsform kan användas mycket fritt både med människor som har en större andlig längtan och strävan, men också med människor med framförallt personliga behov. Den kan användas som en kombination inom flera inriktningar; terapi, coaching, relationsutveckling och familjefrågor, chefsstöd och organisationsarbete. Metoden Konstellationsarbete (Hellingers Familjearbete) ingår här också till viss del.

Historisk värdegemenskap
Jag kan se att denna form av behandling ingår i ett bredare skikt av nydanande psykologi. Denna psykologi har inte uppstått ur ”tomma intet” utan har en sorts gemensamhetsbakgrund, en historisk värdegemenskap.
Denna utvecklingsform tycks ha uppstått genom många olika fristående företrädare och metoder inom den humanistiska psykologin under 1900-talets första hälft. Många har också kommit till under den andra hälften av 1900-talet, då med ännu tydligare samröre eller utbyten med andliga eller direkt medvetandeexpanderande synsätt och tekniker.
Denna del av psykologin kallas ibland för Transpersonell psykologi. Det innebär att överskrida det personliga, men ändå innefatta det i ett större sammanhang. Andra namn, som jag själv ibland använder, kan vara Själspsykologi.

Som jag tolkar den själsliga psykologin har den ett extra, avgörande perspektiv. Detta perspektiv ser möjligheten i att inte bara ”bota personligheten” genom att balansera och "trassla ut" individens egen historia och dess symtom. Denna utökade metodik ger en rad olika praktiska arbetsredskap och visar oss också hur vi kan befria vår personlighet genom att uppleva en direkt transformativ kontakt, som påverkar och förändrar vårt ¬eget liv och vår förståelse för människans plats i ett större existentiellt sammanhang.

En spontan utveckling
När det mänskliga psyket upplever hur personligheten egentligen ingår i en större helhet får man en transformerande upplevelse. Transformationen innebär att gå ”bortom” det som vanligtvis utmärker mänsklig aktivitet och mänskliga ramar. Dessa upplevelser skiljer sig på många sätt, både i form och i hur djupt de förändrar en människa. En djupare transformerande upplevelse förändrar personen i ett ögonblick, hon blir aldrig mer densamme. Sedan kan det ta månader eller år att förstå och införliva upplevelsen (ofta fler, som en rad insikter, sammansmältanden etc) med det vardagliga livet.

Dessa stadier av själslig utveckling hos människan framträder i många fall på ett spontant sätt, men kan också utlösas av en personlig kris. Upplevelser som tangerar dessa transcendenta tillstånd, där det mänskliga psyket ser sig ingå i en större helhet, kan också uppstå på forcerad väg, t ex genom starkt förlösande terapi eller genom vissa andliga tekniker.

Ibland forcerar människor sin andliga utveckling, endera på grund av nyfikenhet eller på grund av ett djupt sökande behov. Dessa behov bottnar inte alltid i den egna integreringen, varför de kan utlösa kriser av olika slag som leder till många svårigheter som eventuellt skulle kunna undvikits genom en lugnare utveckling.
Kriserna är inte negativa i sig, men är ibland svåra att både förstå och hantera, och de kan underlättas av en sann mental förståelse. Denna förståelse grundar sig inte bara på teoretiska kunskaper, t ex att ha läst böcker, utan innefattar egentligen en djupare själslig förståelse för processen.

Denna förståelse innebär bland annat: Att processen är god och att processens styrs av en inre visdom. Att denna process ofta "ställer allt på ända" därför den har en transformerande och förvandlande effekt på människans både inre och yttre liv. Att processen ingår i en naturlig utveckling, men förflyttar människans medvetandefokus till en helt ny "plats" inom henne och i världen som hittills inte förståtts eller erkänts av personligheten. Den har framförallt inte förståtts eller undersökts på en kollektiv nivå och kan därför upplevas som hotfull och motarbetas eller fördunklas på ett omedvetet sätt i många fall.

Själen som lösningsmodell
Själen är den potential vi alla utgör, även om det inte syns eller avgörs i fysiska, biologiska termer. Själen är också den energi- och visdomskälla vi på sikt lär oss använda för att lösa våra problem, våra livs- och utvecklingsproblem. Uttryck som “våga vara dig själv" eller "allt lyckas för den som kan lyssna på sitt eget inre” är förenklade, men i grunden sanna uttryck för hur den själsliga existensen inom oss ger oss redskap för att leva bättre liv helt enkelt. Liv där våra förmågor kan utvecklas och slå ut. Där det vi vill ge till andra lättare och mer sant kan ges energi, innehåll och form.

I mitt behandlingsarbete utgår jag från själen i varje människa. Inte som en tro eller en symbol, utan som en avläsning och inkoppling av just den själskvaliteten och dess energier hos den människan och vad som hindrar dess uttryck.
Själen är inte en avgränsad del av oss, avlägsen i någon “himmel” eller något “nirvana”. Själen är vårt sanna jag, vårt inre jag, vår inre visdom och intuition, källan för vår kärlek, våra förmågor och kvaliteter.

Själen är en utvecklingsväg som vi alla delar, men som vi har frihet att välja uttryck för så som det passar våra egna speciella val av aktivitet och våra förmågor.
Själen är inte bunden till en religion eller en filosofi, utan fristående alla tolkningar. Direkt kontakt med själens verklighet upplever vi genom energi, genom ljus, genom intuition, genom inre bilder, genom insikt, förståelse, kärlek. Detta språk finns på alla nivåer, men vi kan bara ta emot och förstå det om vi upplever enheten. Det gör vi genom vårt hjärta. Genom hjärtat kan vi direkt och konkret förstå att vi är del av en upplevelse, ett möte, en vidarebefordran. Detta skapar spontan glädje, sanning, förståelse. Dessa upplevelser genererar frihet, kraft, förverkligande i våra liv.

Många människor har mer själslig kontakt och själslig kunskap än vad de ofta tror. Detta beror på att många av oss inte värdesätter oss själva som själsliga varelser, dvs varelser av kärlek, kraft och glädje. Att vi inte förstår att uppskatta oss så som vi är. Vi tror ofta att vi är mer separerade och utelämnade än vad vi är. Vi styrs ofta av vårt förflutnas tankeformer som regerar vårt medvetande genom att ockupera våra medvetandefält och styra vår uppmärksamhet.

Genom att möta dessa inkapslade upplevelser som vi bär på inom oss på ett¬ horisontellt plan, kan vi få större tillgång till vårt vertikala plan, dvs vår högre själsliga inkoppling och dess energikanal. På så sätt arbetar vi inom SoulWork ofta med både människors personliga frigörelse och integrering, samtidigt som deras själsliga process kan tydliggöras och förstås. Var och en vet bäst själv hur dessa tillstånd sedan ska användas förstås.

Del 2 (klicka)


© Mikael Matthis 2003, Uppdaterad feb 2004, juli 2009.
Solar Wisdom okt 2009.

Mer info: www.herkules.nu

söndag 11 oktober 2009

Insikt i och omvandling av lägre psykiska mönster genom själslig terapi

Perspektiv på mänskliga psykiska mönster och hur dessa kan omvandlas med själslig psykologi/terapi och SoulWork-metoden.

Av Mikael Matthis


Den här artikeln beskriver olika psykiska mekanismer, framförallt “skuldens börda”. Detta i ett sammanhang av större själslig grund där känslo- och reaktionsmönster kan lösas med ökad medvetenhet. Den spontana tanken kom från början från orden: VARFÖR KÄNNA SIG “DÅLIG” NÄR MAN EGENTLIGEN ÄR SÅ “HIMLA BRA”?!

”Den själsliga grunden” här ska ses som en högre medvetenhet som alla människor har med sig helt naturligt, även om kontakten behöver väckas upp och utvecklas i en rad steg. SoulWork-metoden är ett sätt att skapa denna ökade kontakt, tillsammans med den personliga integreringen. På så sätt ger också SoulWork möjligheten av att utgöra en utökad psykologi/terapiform.

Att använda skuld som en “avledningsmanöver” för vår sanna utveckling kan ofta lätt spåras i vår sociala och mänskliga bakgrund som lätt gör att vi trycker ner oss själva. Vi tror oss vara “dåliga” fastän vi egentligen inte gjort något “fel”. Vi känner oss dåliga för att vi tror oss sakna egenskaper eller kraft att leva så som vi vill. Vi kanske blir ”använda” av andra människor som använder sitt ego för att trycka ner andra och tar på oss ”skuld” istället för att stå upp för vår rätt.
Varför inte stärka vårt eget inre, följa den autentiska tonen inom oss, och sluta med att känna oss som “offer”?


Även inom den traditionella psykologin och psykoterapin börjar man få upp ögonen för det “friska” och rikta intresse mot vad det är som egentligen skapar välmående snarare än “älta eländet”.
Detta synsätt är en av många infallsvinklar som inleder en själslig psykologi. Att se och uppmuntra det friska i människan, är att börja bejaka det själsliga.
Ett exempel som tar flera steg vidare är metoden SoulWork där vi kombinerar det terapeutiska med andliga perspektiv på ett väldigt praktiskt sätt. Där ser man själskontakt och närvaro som ett direkt läkande och förverkligande för människan. Detta utan att ”trosformen” (religion eller andra former) behöver vara den drivande kraften, utan snarast som ett direkt upplevande och en kontinuerlig förändringsprocess.

Många människor känner sig mer eller mindre värdelösa inom sig själva.
De kan känna sig dåliga som människor, eller dåliga i sitt yrkesliv, dåliga i sina relationer, mot sin familj osv. Många, kanske speciellt kvinnor, dras med ett konstant “dåligt samvete” när det gäller de egna barnen.
Detta “samvete” ska man lyssna på i vissa lägen. Det kan vara viktigt att höra om man ska ändra sina rutiner och skapa mer balans i sitt familjeliv t ex. Samtidigt är det förödande att styras av skuld, då den hotar att ödelägga vår självkänsla och vår livskraft.

Därav följer att vissa typer av ”samvete” snarast är en social konstruktion, och egentligen inte från vårt eget inre. Skuld, medveten eller oftast omedveten, yttrar sig som osäkerhet. Eller tvärtom, som ett kompenserat självförtroende. Man kompenserar för det som man upplever saknas och överdriver, blir osann, bullrig, överdriven. Eller förtryckande gentemot andra, för att ”tvinga dem” att tro på denna falska bild. Det kan låta långsökt kanske, men det är faktiskt inte så ovanligt.

Att “känna sig dålig” är därför inte samma sak som att “må dåligt”, även om tillstånden kan likna varann. “Må dåligt” är något pågående, kan vara en del av en läkande process, som vi kan uppmärksamma och på så sätt förstå tillståndet.
Där har vi möjlighet att bli mer medvetna.
Att “känna sig dålig” är egentligen svårare, därför det ikläder sig oftast mer karaktären av undvikande och att inte kunna eller vilja ta mer direkt ansvar. Många lägger också över sitt ”dåliga mående” på andra. Endera genom projektioner, som skapar deras ”illamående” och därmed ofta reflekterar det, så att de ändå på sätt och vis tvingas möta detta inom sig. Eller genom att skuldbelägga sig själva, och tappa kraft, gå in i ”offerrollen”.

Vi har en grundläggande svårighet att inse vår självklara roll som fria människor med ansvar för vårt eget liv och vår egen kraft.
Vi har kanske trott oss vara tvungna att “ge bort” vår kraft någonstans på vägen. Det kan vara olika händelser där vi ibland kanske ”utnyttjats” av andra (som förstås samtidigt har sin förklaring, men inte skäl att återupprepa, i skördelagen)
Att inse att vi har delar inom oss (“delpersonligheter” eller sidor) som “känner sig dålig” kan vara en början till att se en förklaring, en början till att förstå varför vi mår dåligt.
När vi studerar och också mer praktiskt lär oss innebörder av ”den tidlösa visdomens” kunskaper, inser vi också att våra egna höljen och vår personlighet, bygger på material som på sikt kan och också ska omvandlas och förnyas i ett ”större ljus”, en högre medvetenhet.


Vad är det vi tror oss sakna - vad är det vi behöver?
Många känner sig dåliga därför de tror sig sakna något. Egentligen är det något inom oss som påkallar vår uppmärksamhet. Det är en sorts signal, ungefär som en förkylning eller kanske som en diffus smärta i kroppen vill berätta något för oss. Att det finns någon obalans inom oss, i vårt livssystem, att vi kanske behöver något inifrån oss själva. Det är signaler om att vi behöver undersöka vårt inre, fylla på med ny energi, med närhet, med kontakt. Kanske med uttryck, med befrielse, med formulering. Eller med kunskap, insikt, förståelse.

Vi jämför gärna med andra och tycker oss se att de har något vi själva tror oss sakna, som vi gärna skulle vilja ha. Många av oss projicerar vår saknad på det yttre, på tingen omkring oss. Det sker ofta i form av prestige, av statussaker, att känna att man får tillhöra genom att använda symboler som är tecken på framgång och materiellt värde. Men det kan lika gärna vara andra värden, egenskaper, möjligheter, relationer, närhet.
Vi kan se här, att samma sak gäller när vi betraktar våra medmänniskor. Vi önskar gärna ha deras egenskaper, deras lugn, deras energi, deras framåtanda, deras tålamod. Vi tycker oss vara sämre, ofta därför att vi tror oss vara utan det vi ser att andra har. “Varför är jag inte sån?!” frågar vi oss upprört självanklagande och samtidigt bedjande martyriskt.
Den mer konstruktiva frågan vore: “Varför tar jag inte mina behov på allvar och ser vad jag kan göra för att utveckla de här egenskaperna hos mig själv? Om jag nu saknar det här så mycket, vad behöver jag då för att kunna bli sån själv?!”

Detta är ingen omöjlighet att skapa. Detta kan vara ett ämne för meditation eller strukturerat tänkande där dessa kvaliteter eller egenskaper frammålas inom personens medvetenhet. Också viktigt är det att känna detta, leva sig in i detta tillstånd, inte bara ”se” som något yttre, avlägset. Upplev det direkt inom dig, i ditt hjärta, i det pågående medvetandet. Därmed används den mänskliga känslo- eller begärsfunktionen, men medvetet och med ett större syfte.


Att bära på osynligt dåligt självförtroende – när livsenergin inte når sitt ”syftesflöde”
Att känna sig “dålig” eller ”utan värde” kan vara tillstånd människor bär på ofta utan att reflektera över det närmare. Många människor märker det först vid en kris eller vid en behandling, t ex i terapi eller genom annan utveckling, t ex en själslig eller andlig typ av kontakt. De flesta kör på “så länge det håller” och hoppas ingen ska ”märka” att de bär på dåligt självförtroende.

Många människor (t ex inom “kändisskapet”, artister, filmstjärnor osv) kan man läsa om och jag har ibland även stött på det hos klienter, att de tror att de snart ska bli “avslöjade”, gjorda till åtlöje. Detta därför de egentligen ser sig själva som så misslyckade, att de egentligen inte kan utöva det de gör.

Men det intressanta är att oftast (så gott som alltid) gör de det de kan väldigt bra. Detta visar på hur människor ofta använder “en omvänd kraft”. Det sker en omvänd formulering av personens uttryck. Man vill göra något bra, man gör också något bra, men man ser det inte själv eller kan inte ta emot att andra uppskattar det.
Man straffar sig själv genom att klanka ner på sig själv genom att vara rädd, orolig. Man straffar sig genom att bära på ”skuld”, kanske helt omedvetet.

Man kanske på detta sätt fyller ut något inom sig där det finns ett tomrum. Istället för att möta tomrummet och verkligen gå ”till botten” med dessa konstruktioner, dessa mönster och deras kärna, cirklar personligheten runt dessa. Det skapar ofta ”tyngd” helt enkelt därför dessa tankeformer drar ner energin. Den sanna, genuina livsimpulsen, som egentligen genomströmmar alla människor från en större livskälla (själen m fl olika benämningar), fastnar i gamla hjulspår, kan man säga. Energin, som övergår i mer personlig kraft, ”centrifugerar” inte riktigt som den ska.

Energin flödar egentligen alltid i spiralform (synlig t ex i snäckans form som den syns i arten ”Pärlbåten” uttrycker den s k logaritmiska spiralen. Kan också jmf med fibonacci-formen). Energin strömmar från högre medvetandenivåer in i respektive form, och fördelas fritt för att uttrycka det högre livsuttrycket.
Men när människans förstenade tankeformer hindrar flödet, kan heller inte energin (och kraften) fördelas och ”spiraliseras” fritt och med sitt bakomliggande syfte mer intakt. Detta förvränger livssyftet och därmed också uttrycket. Det skapar i sin tur illusion, på en rad olika sätt och på olika nivåer inom människans världar.

När vi uppfattar en människans livskraft, kan den i det yttre upplevas som stor eller stark på vissa sätt. I ”rampljuset” eller genom olika sätt att få uppmärksamhet och bekräftelse kan en person ta stor plats och nå stor framgång. Detta kan återspegla att hon eller han nått en utvecklingsnivå som en kröning på ett kollektivt stadium (civilisationsstadiet). Hon är fortfarande inte så andligt inkopplad, men hungrar ständigt efter utveckling. Hon tror dock hon utvecklas mest genom det yttre fortfarande. Men inom sig känner sig personen vilsen och sökande efter mer äkta kontakt. Detta gäller alla människor i olika lägre stadier.

På sikt når vi en växande medvetenhet. Denna ökande ”inre kontakt” som kan vara diffus eller mer tydlig, leder oss framåt, in i ett växande som kan ha mer ”andliga” eller själsliga förtecken. Den kan också vara mer ”vanlig”, men med en mer tydlig, genuin humanistisk, altruistisk grund.
Människan blir alltmer varse att hon kan omvandla sina hinder inom sig. Inte bara på materiell grund, för att nå egen vinning, utan för att hon upplever sig alltmer som en del av världen, av ett större liv. Hon vill samverka, hon vill bidra.
Ofta bär vi på sådana fantastiska resurser som egentligen visar att vi är mycket mer. Vi kanske inte är så begränsade som något inom oss (eller utanför oss?) vill få oss att tro?
Varifrån kommer dessa “negativa röster”? Tillhör de andra människors konflikter, t ex våra föräldrars från vår ursprungsfamilj eller andra släktingars ouppklarade affärer tillbaks i tiden? Är det detta inre möte vi undviker egentligen?


Olika mönster av skuld
Människor använder ofta olika former av skuldkomplex för att omedvetet hålla sig tillbaks. Genom att “ha skuld” skapar det lägre jaget (oftast känslokomplexet) en legitimitet för oss att inte gå vidare i vår utveckling, inte ta ansvar för vår inre kraft, vår inre vilja.
Det är vårt undermedvetna, det förflutnas ouppklarade “lagringar” i våra energifält/vårt psyke/vår personlighet, som påverkar och styr oss.
Genom att namnge skulden och se hur familje- och/eller gruppmönstret fungerar med sina förtryckande, repressiva punkter och band, kan individen på sikt återerövra sin egen frihet.

Många depressiva mönster handlar om att vi omedvetet inte vågar ta ställning för vår helhet. Inte kan eller vågar ta ställning för vår inre kraft, det som vi inom SoulWork kallar vår ”jag-punkt” (som vissa mer helhetsinriktade psykologiska utvecklingsformer kan kalla t ex ”självet”).
Jaget och dess odödliga länk med själen är egentligen vår grund, vår lösning på alla våra problem. När vi kan aktivera och medvetandegöra dels vår egen jag-kontakt, och därmed också vår egen inre och högre själskontakt, hittar vi ett nytt fokus. Det sker ofta spontant. Detta innebär samtidigt en ständig träning, att bli medveten och skapa en allt mer varaktig kontakt.

Skuld utarmar och försvagar oss, får oss att tro att vi måste “stå ut” med olika mönster och tillstånd hos oss själva, ofta i förhållande till andra. Att vi t ex alltid måste vara “trevliga och glada” mot andra. Eller att vi inte får uttrycka vår egen åsikt för starkt. Att vi inte ska hävda vår rätt och vår frihet i olika frågor, kanske i samhället, kanske i ett förhållande osv.


Barnet bär åt den vuxne

I arbetet med den praktiska metoden Familjekonstellationer framstår det ofta mycket tydligt att barnet försöker “hjälpa” den vuxne som är utsatt och som inte förmår bära sitt eget öde. De vuxna försöker lägga “locket på”, ibland på grund av sociala konventioner, på grund av släkttryck, skam, eller på grund av att de tror att de gör sina barn en tjänst genom att inte alls prata om problemen.
Så kan så kallade “familjehemligheter” eller bara grundläggande problem som en allmän atmosfär i hemmet, kan påverka energi- och känslostrukturen hos nästkommande generationsled.

Genom att omedvetet axla t ex skuld för en förälder eller annan släkting längre tillbaks, försöker barnet omedvetet, men samtidigt aktivt, skapa ny balans i familjens energi.
Det kan också vara så att barnet upplever skuld därför det måste bära, omedvetet förstår det att det egentligen är den vuxnes sak, ändå tar det på sig bördan.
Skuld kan uppstå därför att föräldrar har konflikter som de inte förmår ta ansvar för på ett riktigt helt sätt. Det kan vara dolda konflikter eller hemliga konflikter.


Ny trend inom psykologin – att må bra är inte fel!
Idag börjar även den traditionella psykologin och psykoterapin rikta ögonen mot vad det är som egentligen får människor att må bra. Man måste inte bara fokusera på att “gräva” fram eländet, utan man kan också rikta energin mot det som skapar motivation, lust, energi, framgång för varje individ.
Det sker också en efterlängtad korsbefruktning mellan så kallad “vetenskaplig” psykologi och den mera helhetsinriktade psykologin och den andligt uppbyggda psykologin.

Idag är det också många personlighetsmetoder, beteendemetoder m fl, som använder sig av denna utgångspunkt. Risken där är att målet blir alltför snävt materiellt och självcentrerat. Att man mäter individens ”kraft” efter hur väl hon lyckas materiellt i samhället enligt traditionella värderingar. Detta är inte det genuina målet, som jag ser det. Även om detta är ett steg för många kan nog alltfler människor ändå inse att det finns större, mer livsomfattande mål.

Perspektiv av hälsa, välgång och växande bygger också på begreppet “sanna relationer”. Sanna relationer utgår från det hela jaget, det “helade jaget”, där människan fungerar genom att ta ansvar för sina handlingar, känslor och tankar i en helhet. Detta har “andliga” eller själsliga implikationer eftersom det leder till en expanderad livshållning och fördjupad livsinställning.
Våra relationer blir i ett sådant sammanhang än mer tydligt värdefulla, dels för oss själva, dels för vår partner, vår familj, vår omgivning.
Att se på livet och våra medmänniskor utifrån ett helhetssammanhang ger mening, vi skapar mening utifrån att sammanlänkas med det som förenar och bygger snarare än det som hindrar och är destruktivt.


Möte med ett “större jag”
Vi behöver ständigt möta oss själva genom vårt eget liv, den större enhet som vi deltar i och genom alla de relationer vi deltar i. Det kan vara många olika sorters upplevelser av insikter, kärlek, kommunikation, deltagande, mening som uppstår i samspelet mellan vårt eget medvetande på en nivå och ett större medvetande, ett “större jag”, som vi är en del av (oavsett vad vi vill ge detta mer omfattande medvetande för namn).

Något sker bortanför vår egen person, ett utbyte uppstår som visar oss vilka vi är bortanför de ramar av känslo- och tankemönster som vi annars tror oss tillhöra och fullkomligt vara.
Att genomgå dessa medvetandeexpanderande processer på olika sätt kan skapa grunder för ett sant, respektfullt förhållande till en växande helhet inom oss.

Denna helhet är livsviktig för oss i våra nära relationer med vår familj, våra barn, vänner, arbetskamrater. Men också i vår upplevelse av och relation till vår natur, till människor överlag, och därmed till den abstrakta helhet vi är en del av i “kosmos”. Ju mer vi kan bejaka denna växande helhetsförståelse, desto lättare uppfattar vi den ömsesidiga respekt och kärlek som tycks finnas inneboende i alla livsformer...
Det innebär ett förhållande som ständigt får växa och förändras.



© Mikael Matthis, aug 2001. Uppdat. feb 2008, juli 2009.

Länkar: www.herkules.nu
http://nyatiden.blogspot.com

Exempel på en rad omfattande positiva framsteg på vår planet

Ljusets utveckling på planeten en tydlig framgång (Detta material är så positivt i sig och kan förhoppningsvis tjäna som förstärkning för må...