(Material hämtat ur ett av Herkules Nyhetsbrev Påsken 2005, och med uppdateringar påsken 2008)
Påskens mysterier och lidandets problematik
Under Påsktiden möter människan mysteriet med livets ”mysterier”, ”döden”, och kanske också dess omvandling.
Traditionellt sett i religiösa sammanhang står påsken för ”Kristus lidande”. Denna fokusering på lidandet i sig, den händelse som här symboliseras av ”korsfästelsen”, har följt oss under de senaste 2000 åren. Men egentligen har denna väldiga händelse en mycket större innebörd, som visas genom ”uppståndelsen”.
På ett sätt har fokuset på lidandet skett som en direkt återspegling av allt det elände som mänskligheten ägnat sig åt. Detta också med ett starkt drag av skapat miss-förstånd och utnyttjande från destruktiva krafter.
Inom religionerna som kristendomen och katolska kyrkan har det lidande inslaget tagit upp för stor plats. Människans roll var aldrig menad som lidande! Och Kristus hänger inte på något kors!
Detta överdrivna lidande har väldigt många människor reagerat på, och därmed tagit avstånd från kyrkan. Därmed har många också avsagt sig kontakt med all slags andlighet överlag.
Vi lever i en sekulariserad tid, på gott och ont. Det är bra för vi har frigjort oss till viss del från de gamla religiösa dogmerna och påbuden som styrde mänskligheten på ett negativt sätt. Det är mindre bra då ”allt” av högre existentiella värden sopats bort från den västerländska samhällsformen.
Samtidigt ökar det många kallar för ”privatandlighet”, dvs att man skapar eller ”bygger” sin egen tro. Det är egentligen en fråga om livsåskådning, något som de flesta människor ändå har en uppfattning om i sitt eget liv, även om man kanske inte direkt praktiserar den på ett aktivt sätt.
Definitionen av ”andlighet” är som jag ser det, att mer medvetet välja att utvecklas. En stor lärare säger att detta inbegriper egentligen all slags utveckling oavsett vilken nivå man befinner sig på. Önskan och viljan att röra sig i en riktning som skapar utveckling kan alltså uppfattas som ”andlighet” egentligen.
Därför har också människors eget sökande och uttryckande av andlighet kommit alltmer i fokus i denna tid. Detta är inte bara ett uttryck av ”vilsenhet” och ersättning, som en del forskare, akademiker och psykologer etc tror sig kunna utröna och dogmatiskt fastställa (som del av ett nytt slags livsbegränsande ”prästerskap”?) utan att själva ha upplevt något av denna verklighet.
Denna rörelse av uppvaknande sträcker sig förbi och även transformerar i snabb takt tidigare former av religion och tro på en rad olika sätt inom mänskligheten. Ser vi på förståelsen för lidande och möjligheten att omvandla lidande till en kraft istället för ett förlamande ok, har samhällsutvecklingens många goda frukter också samtidigt bidragit med starka tendenser att försöka dölja det mänskliga, ”naturliga” lidandet, t ex i döden.
Istället har vi till stor del i mänsklighetens officiella rum, mycket genom medier och underhållningsbranschen, fått en ”meningslöshetskultur” där det tillfälliga, explo-aterade, fördummande, förnedrande sätts i första hand. Och så talar man om att ”andlighet” vill förslava människor!
Det vi kan se är att mänskligheten på många sätt frigjort sig från vissa bojor, men ännu mer kämpar för att inte gå vilse igen!
Detta speglas också hos många uttryck av ”new-age” där människor gjort uppror mot samhällets och tidens socialt förtryckande tendenser på olika sätt genom att välja andra sätt att leva både i det yttre och inom sig. Samtidigt tycks man ibland lite förenklat försöka ”hoppa över” lidandet eller svåra utmaningar. Självcentreringen i att enbart nå ”den egna lyckliga utvecklingen” har fått stå i fokus.
Detta förändras alltmer under senare år. För många följs denna fas av ett mer omfattande, mer genuint själsligt uppvaknande.
Där intar också en djupare insikt plats vad gäller mänsklighetens behov, en större väg. Vi kan ju inte isolera oss i vår egen utveckling, utan snarast dela den.
Kristus roll av ”offer” och ”återuppståndelsen”
Fiskarnas period på 2500 år utmärktes av flera lägre uttryck som skapades genom hängivenhet. Samtidigt kom också väldigt många goda uttryck av denna kvalitet till uttryck, det måste man komma ihåg.
Den tidlösa visdomens undervisning berättar om att varje zodiakperiod, både kortare och längre, styrs av en av de sju strålarnas energier. Den sjätte strålen lämnar nu sitt inflytande och den sjunde tar alltmer plats. Detta är en förklarande bakgrund till det stora skifte vi idag upplever.
De övergripande tendenserna som Fiskarnas energier förmedlar handlade också om ”offer och död” (Plutos inflytande i Fiskarna för den mer utvecklade mänskligheten, tillsammans med sjätte strålen).
Fiskarna står esoteriskt för devisen ”Jag lämnar Fadershuset och på vägen åter frälser jag”. Dessa ord markerar ett stort utvecklingsförlopp, ingen personlig ”tro”.
”Frälsningen” här anger processen av omvandling inom och omkring sig som alla aktiva ”ljusbärare” uttrycker och följer på en själslig nivå.
Dessa ord uttrycker också Världslärarens roll på ett mycket mer omfattande plan. Denne såg vi träda fram i denna epok, för 2000 år sedan, som kom att symboliseras genom just ”fisken”, Kristus och den tidiga kristendomens tecken.
Kristus roll i denna period krävde ett drama av ”offer”. Delvis skedde detta som en stor kollektiv undervisning, för att ge mänskligheten ett outplånligt minne av hur en människa kan ”offra” sig för en större sak. Samtidigt som detta skedde förankrades och spreds för första gången enligt den tidlösa visdomen de opersonliga Kärlekens energier på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare i mänsklighetens historia.
Kristus blev därför ”Kärlekens budbärare”, en Kärlekens vägbanare, Fridsfursten. Han kom både med Visdom och med Kärlek. Att han också långsamt kunnat bygga upp kontakten med Shamballa, ”Faderns hus”, genom sin närvaro, visar hur stor hans uppgift varit, och är fortfarande. Genom Kristus och genom Hierarkin förankras så också Viljeenergin, det planetära syftet, i mänskligheten alltmer.
Det visar också hur framgångsrik denna tid trots allt lidande och elände ändå varit. Annars skulle mänskligheten inte kunnat börja ta emot denna väldiga energi som kallas för ”Viljan”, där den planetära Planen” är ett avgörande uttryck.
Detta drama – och denna enorma energihändelse som fortfarande påverkar oss - handlar om hela mänsklighetens utveckling. Den då nyfödda kristna religionen byggdes upp mycket kring detta, från början med en sann, god tanke. Men den förvanskades och förföll till stora delar, som många andra goda stora insatser och förmedlade upplysningar (t ex som Buddhas insikt om ”allt är lidande” vilket inte avsåg att ta avstånd från livet eller glädje, kärlek, njutning i sig, utan att se igenom illusionen om vad som skapade lidande).
Men det är inte hela historien. Denna händelse visade också något högst konkret och påtagligt genom Kristus energier och Jesus ”lidande, död och återuppståndelse”.
En intressant och belysande aspekt av detta tar Alice Bailey upp i sin egna bok Jesu invigningar, där hon också refererar till Annie Besant, att hela denna händelse egentligen inte var ny i sig. Tidigare kulturer och äldre så kallade ”solgudar/-hjältar” genomgick samma lidande och återuppståndelse tema. Som exempel nämns Herkules (som är en mycket äldre gestalt än vad som återges genom den grekiska myten), Balder (nord. myt.), Mithra, Bacchus (som senare kom att förvanskas till en ”vingud”, liksom Dionysos), Osiris (egypt.).
Druiderna liksom många andra äldre andliga traditioner kände till och praktiserade de bevarade hemligheterna inom ”solmysteriet” som gestaltades kring vårdagjämnings-punkten, då ”mörkret omvandlas av det frambrytande ljuset”. Dessa olika kulturer och tidsepoker hade sina invigningsmysterier där neophyten fick genomgå ”döden” och vakna upp i det högre ljuset, och ta med sig denna kontakt med den odödliga källan tillbaks till det fysiska livet – som en ”återuppstånden”.
Detta markerar alltså egentligen inte på något sätt kristendomens tro i sig, och visar det omöjliga i att man skulle kunna ”ta patent” på Jesus eller Kristus eller på denna händelse i sig.
Det är snarare en allmänmänsklig erfarenhet på den andliga upplysningens väg! Den visar oss hur vi kan ”dö” från det lägres inflytande, egot, våra begränsningar, personlighetens hinder och dess materierformer, för att återanknyta på sikt mer och mer med vårt odödliga sanna jag, till sist övervinna den fysiska dödens uttryck.
”Kristus återkomst” – en kollektiv process av nytt liv
Kristus eller Maitreya Buddha verkar som ledare för den planetära kretsen av upplysta mästare, ”Den vita logen”, ”Visdomens herrar”, ”Medkänslans sändebud” och många andra namn. Denne sägs också planera sitt återinträde i denna tid.
Egentligen är det felaktigt att säga att han ska återvända till ”jorden”, eftersom han aldrig lämnat mänskligheten eller vår planet. Snarare att han återinträder i en aktiv och öppen form i något slags direkt utbyte med mänskligheten. När och hur det ska ske vet ingen utom Kristus och hans närmsta medarbetare, men tecknen är många på att denna process växer fram alltmer.
Eftersom mänskligheten, inte minst de som säger sig veta (kanaler etc), egentligen inte har någon insyn i dessa skeenden, så är missförstånden många, verkar det som. Det kanske ändå inte gör så mycket - även om det ibland är beklagligt att det skapas mer glamour - så länge kärleken (enheten) sätts i första rummet. Många upplever att det handlar om en kollektiv frigörelse inom mänskligheten, ett närmande till varandra genom själens ökade närvaro på ett allmänt sätt. Överlag ett ökat ljus, en större tolerans, frid och förståelse mellan människor, raser, länder, intressen. Detta är grunden, och sedan finns förstås många fler mer omvälvande och detaljrika effekter.
Kristus återkomst tycks snarast handla om ett större medvetandes närmande till mänskligheten, nästa utvecklingsrike och dess medvetna kontakt med mänskligheten, som återigen tar plats efter minst 12 000 års uppehåll i den aktiva formen (sedan Atlantis sista undergång).
Denna väldiga innebörd kan också ses som en essentiell del (eller grund) för mänsklighetens omvandling och uppstigande. Vi kan undersöka, reflektera och meditera över dess innebörder. Vi kan t ex begrunda att mästarna, som ett slags enormt ”offer” går ner i frekvens för att bistå mänskligheten i denna övergångs-period. Som en del av Påskens tema, kan också vi som människor genomgå omvandlingar där vi ”offrar” eller snarast ger upp eller lämnar lägre nivåer, gamla destruktiva vanor, olika hinder. Dels för vår egen skull, men också som ett led i att bistå världen och hela processen av ”Kristus Återkomst”.
Ju mer vi kan omvandla genom vår egen ljus- och själsprocess av vår lägre personlighet, snarast som ett naturligt ”offer” (inte martyrskap eller framkämpat behov!), så skapar vi också ”återuppståndelse” på olika plan – för allt liv.
Shamballas energier
Under Påsken, genom Vädurens energier, kommer vi också i kontakt med Shamballas inflytande. Detta är inte på något sätt personligt, utan sker endast genom gruppkontakt, genom mänskligheten som helhet, genom större grupper, genom själskontakt (som ju alltid är gruppstyrd).
Denna pådrivande energi brukar kallas för den ”första strålens energi”, ”Viljeenergins aspekt”.
Vädurens energier sammankopplas med Shamballa, vårt högsta planetära centrum som är planetens och mänsklighetens ”planerings- och ledningscentral”. Här sköts och övervakas all aktivitet på jorden, men på ett helt opersonligt sätt. Det handlar om övergripande energier och deras verkningar, som skapar och bildar framtiden.
Detta sker hela tiden inom ramen för lagen om den fria viljan. Det är därför all utveckling måste gå genom mänskligheten själv. All växt tar plats endast genom att människan själv vill och kan förverkliga denna rörelse.
Samtidigt måste förstås ”den kosmiska klockan” följas med dess olika rytmer, tidsanpassningar och utvecklingsfaser. Det är den ”klockan” som nu tickar allt starkare, samtidigt med att Shamballas ”rop” gradvis blir allt mer omfattande och fördjupat inom mänskligheten.
Förutsättningarna för denna växt ges i överflöd, men samtidigt är villkoren också alltmer ”hårda”. Detta dels på grund av allt det missbruk som skett på vår planet. Dels för att så många nått högre utvecklingsnivåer idag – miljontals människor har beträtt eller är på väg att ”beträda vägen”. Därmed höjs också kraven.
Detta skapar ännu bättre ”själslig kompetens”, också på ett allt bredare plan, hos mänskligheten. Allt för att kunna ge mer, för att fylla sin plats mer. Precis som de som gått före oss, stora lärare ur alla kulturer och raser, religioner och synsätt, har tagit de stora stegen att tjäna och verka för en mänsklighet, en utveckling, en sanning, en planet.
”Fridsanden”
Slutligen en koppling: Under en meditation en påsk 2005 kom denna grupp i kontakt med en väldigt stark, ”ny” energi som ingen hade upplevt tidigare.
Den kom ur en händelse, som en symbol eller en påminnelse som kanske händer just nu eller kanske är en effekt av en tidigare händelse, det är svårt att säga. Denna bild uppstod under en meditation där energin var väldigt stark och gruppen steg upp gemensamt i energin.
Som alltid hänger möjligheten att ta emot energin samman med mottagarens egen medvetandenivå och också personens eget ansvar. Dels att försöka förstå och tolka intryck, dels hur energin kan användas för bästa möjliga effekt.
På så sätt skapas alltid flera led av både undervisning, omvandling, förnyelse, läk-ande, insikt, sammanlänkning, enhet genom dessa typer av energiarbete överlag.
Plötsligt visades hur en stor energi i form av en väldig ”ängel” eller en ”vit duva” anknöt sig till jorden. Vi såg jorden utifrån och hur detta väsen satte en väldig stav in i jorden. Det var en ytterst nådfull handling, symboliskt sett som en sorts ”invigning”. På så sätt kom energin i direkt kontakt med grövre nivåer av vår mänsklighet.
(Bilder kan lätt missbrukas genom att de skapar glamour hos mottagare/läsare. Just denna bild var en mer allmän typ och snarare en sorts kollektiv symbolik i all sin enkelhet. Det var energin i första hand som fungerade vägledande, som alltid.)
Ingenting av detta hade tidigare funnits i dagsmedvetandet och jag kände överhuvudtaget inte igen denna energi, som var så stark och stor, samtidigt med denna bild. Den var så väldigt mjuk, fridfull och ändå så uppväckande. Spontant kom jag att kalla denna händelse i meditationen för ”Fridsandens närmande”. Jag upplevde att detta stora väsen står bakom Kristus i hans arbete för enhet, kärlek och en ny världsharmoni.
Jag visste inget direkt om detta innan, men har hört namnet som en form av ”avatar” (bland flera som ska närma sig mänskligheten i vår tid).
En väldigt intressant skildring av mästaren D.K. om Fridsanden – The Spirit of Peace, beskriver hur en tidigare form av Den stora invokationen gavs ut och kom att kompletteras under andra världskriget, på grund av mänsklighetens stora gensvar då. En mer direkt och intensifierad form av kontakt och hjälp från detta väsen kunde då kopplas in – genom Kristus, genom mästarnas arbete, och – genom mänskligheten själv!
Detta sägs enligt mästaren DK vara ett direkt tecken och ett otvetydigt bevis på ett större samarbete som kunnat ta mer konkret form mellan dessa olika energi-uttryck. Och hur detta är ett av de viktigaste tecknen på att ”den nya tiden” verkligen är här och tar form, för var dag alltmer, på vår älskade planet.
© CMM/ mars 2005 (uppdat mars 2008, maj 2020).
www.herkules.nu http://nyatiden.blogspot.com/
