Själens Visdom

Exempel på en rad omfattande positiva framsteg på vår planet

2010-07-31T23:12:00.000+02:00

Ljusets utveckling på planeten en tydlig framgång

(Detta material är så positivt i sig och kan förhoppningsvis tjäna som förstärkning för många ljusarbetare. Därför har jag lagt ut detta som en "egen" liten artikel. Hämtad från del 3A. Utlagd tidigare under 2009 som lyfts fram nu)

Trots många problem och svårigheter inom mänskligheten är det mycket tydligt att Mästarnas arbete och Planens utveckling är en framgång på vår planet. Det är ett otvetydigt faktum på många sätt (om än inte på alla plan), som esoteriken påtalar i dess senare former.
Gensvaret från mänskligheten har ökat markant i stort, något mästaren DK omtalar på en rad olika sätt och i olika sammanhang. Jag tar här upp några av de övergripande, bakomliggande orsakerna till denna förnyelse och pånyttfödelse som vi ser i världen idag:

- En mycket viktig effekt, som DK tar upp som en av de viktigaste bakomliggande orsakerna för hela hans arbete att förmedla denna högre kunskap, är att Kristus återkomst är nära förestående. (“The Externalisation of the Hierarchy”, AAB; s. 632). Denna återkomst handlar inte om en individs plötsliga uppenbarande inom mänskligheten på något mystiskt, religiöst sätt (t ex att Kristus skulle komma “flygande på ett moln” och annat märkligt), utan om ett återinträde av högre kontakt mellan mänskligheten och högre utvecklingsriken, även i fysisk form. Som DK påpekar på flera ställen i denna undervisning har Kristus aldrig “lämnat” mänskligheten, utan arbetar hela tiden genom olika instanser med denna nu mycket intensiva utveckling. ”Kristus återkomst” innebär också Planethierarkins återinträde i kontakt med mänskligheten på ett öppet, direkt plan - igen.

- Ett annat exempel på denna positiva utveckling och mänsklighetens respons är när DK omtalar följande: “Man inser sällan att hundratusentals människor i varje land har tagit eller förbereder sig att ta denna första invigning... Mänskligheten, världslärjungen, är nu redo för detta". (Nationernas Öde, AAB, Stiftelsen Tibetanens bokfond, s. 143).

- DK säger sedan på ett annat ställe att “när år 2025 anländer” kommer detta antal att ha ökat till “miljontals” som tagit den första invigningen (The Rays and the Initiations, AAB, Lucis Trust; s. 571). Detta är den första av de två planetära “förberedande” invigningarna (eller så kallade “tröskelinvigningarna”. (För mer förklaring av begreppet ”invigning” se vidare "Introduktioner till esoteriken").

- En annan mycket viktig och intressant signal är alla de kollektiva mänskliga reaktionerna för samverkan, humanitära insatser, mänskliga rättigheter, fredsskapande aktiviteter osv på en instinktiv massnivå. Flera avgörande händelser i vår närliggande historia anger detta “språng” i det kollektiva medvetandet; Andra världskrigets seger, Den kvinnliga rösträtten, Kalla krigets upphörande, Medborgarrättsrörelsen i USA för svartas lika värde, Vietnamkrigets stopp, Berlinmurens fall, Sydafrikanska aparthaidregimens oblodiga fall osv.

- Mycket av denna framgång har överlag att göra med att vårt högsta planetära centrum Shamballa, tillsammans med Planethierarkin, har stimulerat en ökad aktivitet genom att låta vissa grupper av mer avancerade själar inkarnera. Det skedde dels under 1700-talet, dels från slutet av 1800-talet, då även flera mästare själva började inkarnera fysiskt (från 1860, enligt DK; “The Externalisation of the Hierarchy”, AAB, Lucis Trust; s. 697). Dessutom skedde en ny våg från 1900-talets början och framöver. Denna utveckling fortsätter ännu mer utbrett idag på vår planet.

- En annan orsak är den samlade och riktade aktiviteten från Gruppen av Nya Världstjänare, som jag nämnt tidigare. Att dess kraft är så stor beror på den samlade enhet som denna grupp skapar genom “den goda viljans kraft”. DK försöker förklara för oss hur denna kraft inte är en sentimental önskan till fred etc, utan en själskraft (som är fred, som därför skapar fred).

- Det finns också en rad andra bakomliggande influenser till dessa stora steg, som esoteriken beskriver. En sådan väldig effekt är att vårt eget Planetlogos håller på att ta en större invigning i denna tid. Vi kan inte bevisa dessa händelser på något sätt, vi kan bara utgå från att det är så om vi upplever detta som troligt och sant.

- En annan effekt kommer från att flera mycket utvecklade väsen, så kallade avatarer, vissa även utifrån vårt eget solsystem, håller på att etablera djupare kontakt med vår planet, genom Shamballa, men även genom Kristus och vissa av mästarna på högre nivåer.

© CMM, Herkules Utb.
Jan 2006 (först publ genom Herkules Nyh-brev 2006). Uppdat maj 2009.
www.herkules.nu

Påsken – att omvandla lidandet och ”återuppstå”

2010-04-02T17:50:00.004+02:00

(Material hämtat ur ett av Herkules Nyhetsbrev Påsken 2005, och med uppdateringar påsken 2008)

Påskens mysterier och lidandets problematik
Under Påsktiden möter människan mysteriet med livets ”mysterier”, ”döden”, och kanske också dess omvandling.
Traditionellt sett i religiösa sammanhang står påsken för ”Kristus lidande”. Denna fokusering på lidandet i sig, den händelse som här symboliseras av ”korsfästelsen”, har följt oss under de senaste 2000 åren. Men egentligen har denna väldiga händelse en mycket större innebörd, som visas genom ”uppståndelsen”.

På ett sätt har fokuset på lidandet skett som en direkt återspegling av allt det elände som mänskligheten ägnat sig åt. Detta också med ett starkt drag av skapat miss-förstånd och utnyttjande från destruktiva krafter.
Inom religionerna som kristendomen och katolska kyrkan har det lidande inslaget tagit upp för stor plats. Människans roll var aldrig menad som lidande! Och Kristus hänger inte på något kors!
Detta överdrivna lidande har väldigt många människor reagerat på, och därmed tagit avstånd från kyrkan. Därmed har många också avsagt sig kontakt med all slags andlighet överlag.
Vi lever i en sekulariserad tid, på gott och ont. Det är bra för vi har frigjort oss till viss del från de gamla religiösa dogmerna och påbuden som styrde mänskligheten på ett negativt sätt. Det är mindre bra då ”allt” av högre existentiella värden sopats bort från den västerländska samhällsformen.

Samtidigt ökar det många kallar för ”privatandlighet”, dvs att man skapar eller ”bygger” sin egen tro. Det är egentligen en fråga om livsåskådning, något som de flesta människor ändå har en uppfattning om i sitt eget liv, även om man kanske inte direkt praktiserar den.
Definitionen av ”andlighet” är som jag ser det, att mer medvetet välja att utvecklas. En stor lärare säger att detta inbegriper egentligen utveckling oavsett vilken nivå man befinner sig på. Önskan och viljan att röra sig i en riktning som skapar utveckling kan alltså uppfattas som ”andlighet” egentligen.
Därför har också människors eget sökande och uttryckande av andlighet kommit alltmer i fokus i denna tid. Detta är inte bara ett uttryck av ”vilsenhet” och ersättning, som en del forskare, akademiker och psykologer etc tror sig kunna utröna och dogmatiskt fastställa (som del av ett nytt slags livsbegränsande ”prästerskap”?) utan att själva ha upplevt något av denna verklighet.

Denna rörelse av uppvaknande sträcker sig förbi och även transformerar i snabb takt tidigare former av religion och tro på en rad olika sätt inom mänskligheten. Ser vi på förståelsen för lidande och möjligheten att omvandla lidande till en kraft istället för ett förlamande ok, har samhällsutvecklingens många goda frukter också samtidigt bidragit med starka tendenser att försöka dölja det mänskliga, ”naturliga” lidandet, t ex i döden.
Istället har vi till stor del i mänsklighetens officiella rum, mycket genom medier och underhållningsbranschen, fått en ”meningslöshetskultur” där det tillfälliga, explo-aterade, fördummande, förnedrande sätts i första hand. Och så talar man om att ”andlighet” vill förslava människor!

Det vi kan se är att mänskligheten på många sätt frigjort sig från vissa bojor, men ännu mer kämpar för att inte gå vilse igen!
Detta speglas också hos många uttryck av ”new-age” där människor gjort uppror mot samhällets och tidens socialt förtryckande tendenser på olika sätt genom att välja andra sätt att leva både i det yttre och inom sig. Samtidigt tycks man ibland lite förenklat försöka ”hoppa över” lidandet eller svåra utmaningar. Självcentreringen i att enbart nå ”den egna lyckliga utvecklingen” har fått stå i fokus.
Detta förändras alltmer under senare år. För många följs denna fas av ett mer omfattande, mer genuint själsligt uppvaknande.
Där intar också en djupare insikt plats vad gäller mänsklighetens behov, en större väg. Vi kan ju inte isolera oss i vår egen utveckling, utan snarast dela den.

Kristus roll av ”offer” och ”återuppståndelsen”
Fiskarnas period på 2500 år utmärktes av flera lägre uttryck som skapades genom hängivenhet. Samtidigt kom också väldigt många goda uttryck av denna kvalitet till uttryck, det måste man komma ihåg.
Den tidlösa visdomens undervisning berättar om att varje zodiakperiod, både kortare och längre, styrs av en av de sju strålarnas energier. Den sjätte strålen lämnar nu sitt inflytande och den sjunde tar alltmer plats. Detta är en förklarande bakgrund till det stora skifte vi idag upplever.
De övergripande tendenserna som Fiskarnas energier förmedlar handlade också om ”offer och död” (Plutos inflytande i Fiskarna för den mer utvecklade mänskligheten, tillsammans med sjätte strålen).
Fiskarna står esoteriskt för devisen ”Jag lämnar Fadershuset och på vägen åter frälser jag”. Dessa ord markerar ett stort utvecklingsförlopp, ingen personlig ”tro”.
”Frälsningen” här anger processen av omvandling inom och omkring sig som alla aktiva ”ljusbärare” uttrycker och följer på en själslig nivå.
Dessa ord uttrycker också Världslärarens roll på ett mycket mer omfattande plan. Denne såg vi träda fram i denna epok, för 2000 år sedan, som kom att symboliseras genom just ”fisken”, Kristus och den tidiga kristendomens tecken.

Kristus roll i denna period krävde ett drama av ”offer”. Delvis skedde detta som en stor kollektiv undervisning, för att ge mänskligheten ett outplånligt minne av hur en människa kan ”offra” sig för en större sak. Samtidigt som detta skedde förankrades och spreds för första gången enligt den tidlösa visdomen de opersonliga Kärlekens energier på ett helt nytt sätt jämfört med tidigare i mänsklighetens historia.
Kristus blev därför ”Kärlekens budbärare”, en Kärlekens vägbanare, Fridsfursten. Han kom både med Visdom och med Kärlek. Att han också långsamt kunnat bygga upp kontakten med Shamballa, ”Faderns hus”, genom sin närvaro, visar hur stor hans uppgift varit, och är fortfarande. Genom Kristus och genom Hierarkin förankras så också Viljeenergin, det planetära syftet, i mänskligheten alltmer.
Det visar också hur framgångsrik denna tid trots allt lidande och elände ändå varit. Annars skulle mänskligheten inte kunnat börja ta emot denna väldiga energi som kallas för ”Viljan”, där den planetära Planen” är ett avgörande uttryck.

Detta drama – och denna enorma energihändelse som fortfarande påverkar oss - handlar om hela mänsklighetens utveckling. Den då nyfödda kristna religionen byggdes upp mycket kring detta, från början med en sann, god tanke. Men den förvanskades och förföll till stora delar, som många andra goda stora insatser och förmedlade upplysningar (t ex som Buddhas insikt om ”allt är lidande” vilket inte avsåg att ta avstånd från livet eller glädje, kärlek, njutning i sig, utan att se igenom illusionen om vad som skapade lidande).
Men det är inte hela historien. Denna händelse visade också något högst konkret och påtagligt genom Kristus energier och Jesus ”lidande, död och återuppståndelse”.

En intressant och belysande aspekt av detta tar Alice Bailey upp i sin egna bok Jesu invigningar, där hon också refererar till Annie Besant, att hela denna händelse egentligen inte var ny i sig. Tidigare kulturer och äldre så kallade ”solgudar/-hjältar” genomgick samma lidande och återuppståndelse tema. Som exempel nämns Herkules (som är en mycket äldre gestalt än vad som återges genom den grekiska myten), Balder (nord. myt.), Mithra, Bacchus (som senare kom att förvanskas till en ”vingud”, liksom Dionysos), Osiris (egypt.).
Druiderna liksom många andra äldre andliga traditioner kände till och praktiserade de bevarade hemligheterna inom ”solmysteriet” som gestaltades kring vårdagjämnings-punkten, då ”mörkret omvandlas av det frambrytande ljuset”. Dessa olika kulturer och tidsepoker hade sina invigningsmysterier där neophyten fick genomgå ”döden” och vakna upp i det högre ljuset, och ta med sig denna kontakt med den odödliga källan tillbaks till det fysiska livet – som en ”återuppstånden”.
Detta markerar alltså egentligen inte på något sätt kristendomens tro i sig, och visar det omöjliga i att man skulle kunna ”ta patent” på Jesus eller Kristus eller på denna händelse i sig.
Det är snarare en allmänmänsklig erfarenhet på den andliga upplysningens väg! Den visar oss hur vi kan ”dö” från det lägres inflytande, egot, våra begränsningar, personlighetens hinder och dess materierformer, för att återanknyta på sikt mer och mer med vårt odödliga sanna jag, till sist övervinna den fysiska dödens uttryck.

”Kristus återkomst” – en kollektiv process av nytt liv
Kristus, som ledare för den planetära församlingen av upplysta mästare, ”Den vita logen”, ”Visdomens herrar”, ”Medkänslans sändebud” och många andra namn, sägs också planera sitt återinträde i denna tid.
Egentligen är det felaktigt att säga att han ska återvända till ”jorden”, eftersom han aldrig lämnat mänskligheten eller vår planet. Snarare att han återinträder i en aktiv och öppen form i något slags direkt utbyte med mänskligheten. När och hur det ska ske vet ingen utom Kristus och hans närmsta medarbetare, men tecknen är många på att denna process växer fram alltmer.
Eftersom mänskligheten, inte minst de som säger sig veta (kanaler etc), egentligen inte har någon insyn i dessa skeenden, så är missförstånden många, verkar det som. Det kanske ändå inte gör så mycket - även om det ibland är beklagligt att det skapas mer glamour - så länge kärleken (enheten) sätts i första rummet. Många upplever att det handlar om en kollektiv frigörelse inom mänskligheten, ett närmande till varandra genom själens ökade närvaro på ett allmänt sätt. Överlag ett ökat ljus, en större tolerans, frid och förståelse mellan människor, raser, länder, intressen. Detta är grunden, och sedan finns förstås många fler mer omvälvande och detaljrika effekter.

Kristus återkomst tycks snarast handla om ett större medvetandes närmande till mänskligheten, nästa utvecklingsrike och dess medvetna kontakt med mänskligheten, som återigen tar plats efter minst 12 000 års uppehåll i den aktiva formen (sedan Atlantis sista undergång).
Denna väldiga innebörd kan också ses som en essentiell del (eller grund) för mänsklighetens omvandling och uppstigande. Vi kan undersöka, reflektera och meditera över dess innebörder. Vi kan t ex begrunda att mästarna, som ett slags enormt ”offer” går ner i frekvens för att bistå mänskligheten i denna övergångs-period. Som en del av Påskens tema, kan också vi som människor genomgå omvandlingar där vi ”offrar” eller snarast ger upp eller lämnar lägre nivåer, gamla destruktiva vanor, olika hinder. Dels för vår egen skull, men också som ett led i att bistå världen och hela processen av ”Kristus Återkomst”.
Ju mer vi kan omvandla genom vår egen ljus- och själsprocess av vår lägre personlighet, snarast som ett naturligt ”offer” (inte martyrskap eller framkämpat behov!), så skapar vi också ”återuppståndelse” på olika plan – för allt liv.

Shamballas energier
Under Påsken, genom Vädurens energier, kommer vi också i kontakt med Shamballas inflytande. Detta är inte på något sätt personligt, utan sker endast genom gruppkontakt, genom mänskligheten som helhet, genom större grupper, genom själskontakt (som ju alltid är gruppstyrd).
Denna pådrivande energi brukar kallas för den ”första strålens energi”, ”Viljeenergins aspekt”.
Vädurens energier sammankopplas med Shamballa, vårt högsta planetära centrum som är planetens och mänsklighetens ”planerings- och ledningscentral”. Här sköts och övervakas all aktivitet på jorden, men på ett helt opersonligt sätt. Det handlar om övergripande energier och deras verkningar, som skapar och bildar framtiden.
Detta sker hela tiden inom ramen för lagen om den fria viljan. Det är därför all utveckling måste gå genom mänskligheten själv. All växt tar plats endast genom att människan själv vill och kan förverkliga denna rörelse.
Samtidigt måste förstås ”den kosmiska klockan” följas med dess olika rytmer, tidsanpassningar och utvecklingsfaser. Det är den ”klockan” som nu tickar allt starkare, samtidigt med att Shamballas ”rop” gradvis blir allt mer omfattande och fördjupat inom mänskligheten.

Förutsättningarna för denna växt ges i överflöd, men samtidigt är villkoren också alltmer ”hårda”. Detta dels på grund av allt det missbruk som skett på vår planet. Dels för att så många nått högre utvecklingsnivåer idag – miljontals människor har beträtt eller är på väg att ”beträda vägen”. Därmed höjs också kraven.
Detta skapar ännu bättre ”själslig kompetens”, också på ett allt bredare plan, hos mänskligheten. Allt för att kunna ge mer, för att fylla sin plats mer. Precis som de som gått före oss, stora lärare ur alla kulturer och raser, religioner och synsätt, har tagit de stora stegen att tjäna och verka för en mänsklighet, en utveckling, en sanning, en planet.

”Fridsanden”
Slutligen en koppling: Under en meditation en påsk för två år sedan kom denna grupp i kontakt med en väldigt stark, ”ny” energi som ingen hade upplevt tidigare.
Den kom ur en händelse, som en symbol eller en påminnelse som kanske händer just nu eller kanske är en effekt av en tidigare händelse, det är svårt att säga. Denna bild uppstod under en meditation där energin var väldigt stark och gruppen steg upp gemensamt i energin.

Som alltid hänger möjligheten att ta emot energin samman med mottagarens egen medvetandenivå och också personens eget ansvar. Dels att försöka förstå och tolka intryck, dels hur energin kan användas för bästa möjliga effekt.
På så sätt skapas alltid flera led av både undervisning, omvandling, förnyelse, läk-ande, insikt, sammanlänkning, enhet genom dessa typer av energiarbete överlag.

Plötsligt visades hur en stor energi i form av en väldig ”ängel” eller en ”vit duva” anknöt sig till jorden. Vi såg jorden utifrån och hur detta väsen satte en väldig stav in i jorden. Det var en ytterst nådfull handling, symboliskt sett som en sorts ”invigning”. På så sätt kom energin i direkt kontakt med grövre nivåer av vår mänsklighet.
(Bilder kan lätt missbrukas genom att de skapar glamour hos mottagare/läsare. Just denna bild var en mer allmän typ och snarare en sorts kollektiv symbolik i all sin enkelhet. Det var energin i första hand som fungerade vägledande, som alltid.)

Ingenting av detta hade tidigare funnits i dagsmedvetandet och jag kände överhuvudtaget inte igen denna energi, som var så stark och stor, samtidigt med denna bild. Den var så väldigt mjuk, fridfull och ändå så uppväckande. Spontant kom jag att kalla denna händelse i meditationen för ”Fridsandens närmande”. Jag upplevde att detta stora väsen står bakom Kristus i hans arbete för enhet, kärlek och en ny världsharmoni.
Jag visste inget direkt om detta innan, men har hört namnet som en form av ”avatar” (bland flera som ska närma sig mänskligheten i vår tid).

En väldigt intressant skildring av mästaren D.K. om Fridsanden – The Spirit of Peace, beskriver hur en tidigare form av Den stora invokationen gavs ut och kom att kompletteras under andra världskriget, på grund av mänsklighetens stora gensvar då. En mer direkt och intensifierad form av kontakt och hjälp från detta väsen kunde då kopplas in – genom Kristus, genom mästarnas arbete, och – genom mänskligheten själv!
Detta sägs enligt mästaren DK vara ett direkt tecken och ett otvetydigt bevis på ett större samarbete som kunnat ta mer konkret form mellan dessa olika energi-uttryck. Och hur detta är ett av de viktigaste tecknen på att ”den nya tiden” verkligen är här och tar form, för var dag alltmer, på vår älskade planet.

© C. Mikael Matthis/ mars 2005 (uppdat mars 2008).

www.herkules.nu http://nyatiden.blogspot.com/

Omvandling genom kris – men bakom står ett större livsuttryck

2009-11-07T14:51:00.006+01:00

Av C Mikael Matthis

I den här tiden är det många människor som får möta sig själva genom en kris eller någon form av längre smärtsam period. Detta kan för många i dagens mer materiellt inriktade värld verka ”onödigt” eller helt utanför ramen för vad som ska anses som ”normalt”.
Detta beror helt enkelt på att många människor är rädda för eller helt obekanta med sina egna inre tillstånd. Traditionen i vår västerländska samhällsform har också på många sätt tagit avstånd från djupare kontakt med genuina livsbehov inom människan. Människans inre liv har på många sätt ansetts som ”ovetenskapligt” eller overkligt.

Till dessa inre tillstånd hör inte bara känslor i allmänhet, så som många tror, inte minst inom olika former av traditionell psykologi, psykoterapi, psykiatri osv. Här ingår också en rad existentiella möten, frågor och behov som rymmer större livsperspektiv. Förgänglighet, död, men också omfattande förnyelse (”återuppståndelse”) ingår ofta här. Också en rad olika högre tillstånd av förhöjd livskvalitet och starka upplevelser av enhet och andliga tillstånd, återfinns här. Exempel är starka lyckotillstånd, glädje, kärlek, extas. Också ökad närvaro, skärpta sinnestillstånd (doft, smak, känsel, syn, hörsel). Ökad inre livskontakt, kontakt med en större enhet, livsnärvaro t ex genom naturen, med andra eller i sig själv. Högre energimässiga tillstånd och förnimmelser (som jag återkommer till sist här också).

Det kan därför innebära en sorts chock för många människor när de möter dessa frågor och upplevelser, som kan ha varit bortträngda ur deras medvetande under mycket lång tid, kanske hela deras dagsmedvetna liv eller aldrig medvetna överhuvudtaget.
Det är då man inser att livet är så mycket mer än t ex bara ”jobbet”, att göra ”karriär”, hitta en partner eller ha familj, kanske ofta på ett mer kravfyllt, enkelspårigt sätt. Det kan vara en smärtsam erfarenhet, men också högst befriande och upplyftande.

Dessa roller och föreställningar kring vad livet går ut på kan vara en bubbla som brister genom egentligen olika sorters insikter, men också att medvetandet förflyttar sig inom människan.
Innebörden av detta är att människans jag, hennes punkt av aktiv medvetenhet, är egentligen inte stillastående. Den förflyttar sig till olika nivåer av perception och tar in olika verklighetstillstånd beroende på var den befinner sig, vilken nivå som den tar emot från.

En kris kan utlösas av i princip vad som helst. Det är sällan den yttre händelsen som är avgörande för förloppet, utan snarast en inre timing, ett ofta osynligt förlopp (som ändå kan uppmärksammas av den som är van att känna igen olika reaktioner och även energimässiga tecken i dessa faser).
Krisen kan uttryckas genom symtom som akut stress, kanske panikångest, oro, osäkerhet, tvivel som trappas upp. En spänd sträng som brister, helt enkelt därför kroppen och psyket inte orkar mer i den form som den har byggt upp åt sig. Människan har kommit för långt bort från sitt eget inre fokus, sitt livscentrum.

Dessa reaktioner är ändå fortfarande symtom. De är sällan själva orsaken. Vi har märkt i vårt arbete med människor under lång tid, men också genom våra egna erfarenheter av att gå igenom större inre omvandlingar, att det finns flera perspektiv på detta.
Ett sådant perspektiv är t ex att det ofta finns en djupare mening bakom dessa processer. En ”inre ordning” kan göra sig gällande på detta sätt, genom en omruskning, krisen kan leda till ett uppvaknande!

Vi kallar detta ibland för ”själens rop” eller mer konkret ”själens energi” som tar tag i oss. Även om detta kan vara helt omedvetet för många människor, kan de igenkänna vissa signaler och uttryck som går att lära sig mer medvetet (t ex genom vår metod SoulWork, som ett redskap). På så sätt kan man dels orientera sig bättre, dels hantera en rad olika lägen och tillstånd bättre, dels identifiera i sig själv som en större medvetenhet.
Denna livsenergi, denna ström av egentligen större mening och djupare närhet, ruskar om oss. Den väcker oss till högre livskontakt, expansion av vår medvetenhet.
Den ruskar egentligen om våra gamla mönster, som vi fastnat i. Även om många inte känner energin direkt (men alltfler gör det) så kan de märka på otvetydiga sätt att de nått denna kontakt, för ”allt skakar”, som många kan uttrycka det.
Detta är inte för att energin är negativ eller vill något ”ont” på något sätt. Utan tvärtom, därför den vill få oss inse att ny plats behövs. Att dess flöde har stoppats upp för mycket och nu behövs mer utrymme igen, för livet, för oss att kunna ge mer!

Frigörandet av inre kraft och de olika ”eldarnas” aktivering
Ibland sker dessa omvandlingar väldigt plötsligt och även utan att de har en mer mänsklig, synlig grund. Ofta associeras dessa uppvaknanden med en förstärkt energi.
För många kan detta uppfattas ha med den så kallade ”kundalinikraften” att göra.
Detta kan ofta säkert stämma på olika sätt, men det är sällan den djupaste, mest genuina kundalinin som uppväcks. Det sker först vid ett senare stadium i den större själsliga utveckling dit relativt få ändå nått. Dock stimuleras denna kraft i olika steg och kan innebära väldiga reningar och prövningar för människan.

De som säger sig ha ett ”kundaliniuppvaknande”, dvs vara i denna aktiveringsfas, och samtidigt påstår att allt är så ”lätt”, ”underbart”, är nog i en annan fas eller så är det snarast en väldigt lätt aktivering. Detta utgörs av en uppåtgående rörelse, som ofta är temporär och därför följs av rening. Stannar processen där brukar effekterna inte vara så djupgående. Det är mer en tillfällig höjning. Det är den nedåtgående rörelsen, då energin återvänder till personlighetens lägre nivåer för att omvandla lägre material, som skakar om, som kan upplevas som svår och också kan bli forcerad.
Därför är det ytterst viktigt att inte aktivera dessa krafter innan

Dessa aktiveringar (som många kan tro är den ”riktiga kundalinielden”) innebär så gott som alltid frigörandet och höjandet av sakralcentrats energier (det andra centrat nedifrån räknat, även kallat ”sexcentrat”). De utgör sällan den mer djupgående kundalinikraften som kommer från bascentrat, vars genuina aktivering sker först i ett senare stadium. Det sker då personlighet och själ mer smält samman på ett permanent sätt på en högre nivå. (Mer klargörande material kring detta finns att hämta på vissa ställen i Alice Baileys böcker, Tibetanens undervisning, t ex början av boken ”En avhandling om Kosmisk eld”.)

Dessa inkopplingar kan också ta sig uttryck i energiflöden från högre nivåer som strömmar ned i människan, inte bara uppåt alltså. Detta är en annorlunda typ av inkoppling som inte finns så mycket beskrivet överhuvudtaget.
Läraren Shree Aurobindo kallade detta för ”kosmisk kundalini” i ett ställe i en av hans böcker, som jag läste i slutet av 70-talet (minns tyvärr inte titeln).
Tibetanen tar också upp på olika ställen i sin undervisning om den ”tidlösa visdomen” hur energiinkoppling sker ”uppifrån” i olika former. Annars är det ovanligt att denna energityp finns beskriven alls i esoterisk eller andlig litteratur. Dock får allt fler människor dessa upplevelser spontant. Det är därför jag tar upp detta här.

Många människor genomgår dessa kriser utan andlig insikt. Eller, de har andlig insikt i olika grad, men orkar inte eller kan inte hålla sin jag-form intakt. De tappar koncepterna under en längre eller kortare tid och kan också råka vara tvungna ta nervlugnande medel.
Dessa medel (om de alls kan kallas medicin?) skriver läkarvården tyvärr ut i en till synes outsinlig ström i dessa dagar, ofta för långt mindre akuta reaktioner än dessa (t ex bara vid ”nedstämdhet” eller ”utmattning”).
Ibland behövs säkert dessa medel och de kan säkert också fungera bra för vissa behov. Men i en sådan mängd och för så egentligen enkla, mänskliga reaktioner?

Tydligen ser vår tids läkarvård generellt sett - som en spegling av samhället i stort - att allt ”lidande” är onödigt och bör alltid ”tas bort”. Det är på sitt sätt en sund reaktion när den baseras på medkänsla och inte ekonomiska eller maktuppbyggda strategier. Men om man inte ser den större livsprocessen av omvandling i ett större perspektiv av både läkande och förnyelse, så kan dessa försök att minska lidande ändå hindra det större syftet för människor som genomgår detta.

Detta behöver ändå inte vara sjukdomstecken, men kräver ofta en omgivning som kan förstå mer av dessa energiförlopp och förstå det större förloppet.
Energierna har inte med ”tro” att göra, utan kopplas på helt enkelt därför den själsliga processen av utveckling är beredd att ta ett nytt, mer genomgripande steg.
”Spiritual emergency” är en term som skapats under de senaste 20 åren vad gäller dessa typer av kriser, även använd inom internationell psykiatri numer. Det är kanske inte den bästa beskrivningen (även om det kan kännas så vid dessa omvandlingar, som ”nödrop”). Men det är ändå viktigt att fästa allmänhetens uppmärksamhet på att dessa tillstånd blir allt vanligare och också har fått en egen ”diagnos”, som alltså inte ska sammanblandas med psykisk sjukdom på något sätt.

Exempel på symtom/uttryck för själslig omvandling och förnyelse
Här följer en rad symtom som kan igenkännas vid en själslig omvandling (som kan kallas för olika saker). Dessa symtom är inte själva den bakomliggande orsaken i sig, det är viktigt att försöka inse. De är alla subjektiva uttryck för att en förnyelse trätt i kraft från en högre livsnivå inom människan.

Samtidigt som dessa uttryck är subjektiva, tycks det finnas en gemensam nämnare kring detta. Därmed blir detta också mer en objektiv företeelse., som alltså tycks bottna i ett gemensamt utvecklingsteg (i flera delar och inom en rad olika personliga uttrycksformer) för större grupper av människor.

Denna inkoppling sker stegvis och ibland får människor dessa reaktioner och yttringar under en kort tid. Detta medan andra får det under längre tid, då inkopplingarna och omvandlingarna fördjupas. Vid dessa faser ”bär” energin/högre nivåerna med sig personligheten (människans vardagsjag, hennes nuvarande utvecklingsnivå) in i ett större schema av förändring.

- Perioder av trötthet. Tröttheten kan vara väldigt djup, kännas ”ända in i märgen”.

- Andra perioder av upprymdhet, febril aktivitet. Kan slå över i ”överhettning”.

- Insikter, ökad medvetenhet. Detta sker speciellt inom livsfrågor, helhetsförståelse, andlig utveckling, men överlag ökad aktivitet och insikt inom olika livsområden eller relationer, utbyten.

- Önskan att dela med sig till andra. Att vilja ”ge”, dela med sig av det man upplever och förstår, välvilja, förståelse och insikter. Kärleken ökar, även om det är på ett känslosamt sätt i tidigare stadier.

- Starka upplevelser av enhet, närvaro, medvetenhet om att vara vid liv. Inom den humanistiska psykologin kallas detta ibland för upplevelser av ”peak-experience” (Maslow), att vara verkligen i kontakt. Att uppleva sig själv som levande del av en större helhet. Kan också innebära större enhetsupplevelser som håller i sig längre perioder.

- Känslor eller tillstånd av upplysning, starkare enhet med ”allt liv”. Upplevelser av stark kärlek, välmående, harmoni, glädje, extas. Detta är mer känt inom olika andliga traditioner, även historiskt sett med olika helgon och ”upplysta” genom tiderna. Väldigt lite har ännu utforskats mer sakligt kring detta. Den esoteriska kunskapen ger dock en mängd information och kunskap kring hur dessa förlopp fungerar i praktiken och hur människan kan förverkliga detta genom sin successiva utveckling.

- Perioder av olika former av depression. Plötsliga tillstånd av uppgivenhet, missmod, tvivel, oro, osäkerhet osv. Dessa tillstånd kan komma och gå mycket plötsligt. Vikigt inse att dessa tillstånd kommer egentligen inte från människans genuina jag, utan är material från det förflutna som frigörs och strömmar upp. Detta för att det ska renas, integreras och därmed omvandlas till en ny nivå.

- Olika fysiska sensationer som pirrningar, yrsel, illamående, hjärtflimmer (utan att vara sjuk). Dessa yttringar kommer sig av energins rörelser, kundalinis rörelse nedifrån som aktiverats, eller överlag högre energiinkopplingar som renar och omvandlar i etern och i fasta fysiska kroppen. Detta är mycket påtagligt och kan ibland verka oroande för den som inte förstår dessa reaktioner. Oftast är det kroppens (försvars)signaler när lägre materia omvandlas fortare. Det är dock inget farligt eller negativt, utan tvärtom. Många jag mött har sökt läkare för dessa symtom, men man hittar aldrig något fel. Det ska dock inte hindra någon att uppsöka läkare vid oro.

- Energier som ”rör sig” i fysiska kroppen, men också runtom. Dessa uttrycks egentligen i olika höljen (fast fysiskt, eteriskt, emotionalt, mentalt), men upplevs ändå oftast som om de enbart är ”i kroppen”. Ofta sker dessa i eterhöljet, även om det är olika materieslag. De kan ha olika syften och olika verkan.

- Energierna kan uttrycka sig som strömmar, både uppifrån och nedifrån. Dessa strömmar, som också kan liknas vid olika tillstånd, kan också beskrivas i olika stunder/faser som hetta, värme, ilningar, skjutsar. På en mängd olika sätt och med många olika effekter kommer dessa till uttryck. De vittnar alla om en större inkoppling och en gradvis förändring och förnyelse.

- Upplevelser av förlösning och omvandling, både fysiskt, känslomässigt och mentalt. Detta kan ta sig uttryck i kroppen som att spänningar släpper, men också att smärtor dyker upp väldigt plötsligt för att sedan försvinna. ”Borrningar” och plötsliga flöden av energi kan uppstå.
Känslomässigt kan plötsliga känslor dyka upp, gamla minnen, men också helt nya insikter, som blir förlösta. När det verkligen sker genom själen, är ofta effekten omedelbar och oförberedd. Den föregås alltså inte av t ex analys eller ”ältande”.

Andra artiklar som tangerar detta område:
• http://nyatiden.blogspot.com/2009/07/sjalen-skapar-utveckling-genom.html
• http://solarwisdom.blogspot.com/2009/10/sjalens-psykologi-och-var-vag-mot-okad.html (del 1, se även forts del 2)

© Mikael Matthis. Juli 2009, uppdat nov 2009.

Astrologi (esoterisk) - Skorpionen

2009-11-02T11:43:00.003+01:00

Skorpionens energiperiod
Zodiakenergierna under perioden 23 okt-21 nov

(Sammandrag från Herkules Nyhetsbrev, 2005-2007)

Skorpionens energier skapar ofta “dramatik”, men absolut inte alltid (!). Reaktioner, tumult, uppbrytande effekter. Det har ofta att göra med att Skorpionens energier framkallar och får oss att genomleva olika sorters “död”.
Skorpionen brukar esoteriskt kallas “den lilla döden” och markerar förberedelse för ljuset, att öka sitt eget ljus, att släppa in och omvandla sig för det större Ljuset, för att förberedas för de stora steg som den lilla människan, genom sin odödliga själ, tar på Livets Väg.

Detta kan låta överdrivet dramatiskt, speciellt för de som aldrig upplevt starkare inre omvandlingar utan ser sig som enbart fysiska deltagare i “livets spel”. Men egentligen speglar dessa ord bara den inneboende kvaliteten i denna fas, speciellt med tanke på den större och mer allmängiltiga (gruppintegrerande) fasen av förhöjning som nu pågått hela hösten.
“Döden” här är inte fysisk i första hand, utan psykisk, känslomässig och tankemässig. Det är våra gamla rester, medvetna men oftast omedvetna, som skalas av i vår personlighet, men på ett allt djupare plan.
I själsprocessen mer tydliga faser, då de uppfrånkommande energierna också spelar in allt kraftigare, blir det tydligt att dessa uttryck rent konkret omvandlar lägre materieslag i våra höljen och “pressar” fram genom tryck högre medvetandeivåer inom oss.
Detta handlar inte om “fysisk smärta” och inte alltid heller “känslomässig smärta”, utan ibland också om “mental smärta”. Det kan låta abstrakt, men kan upplevas väldigt faktiskt.

Skorpionens grundenergier (sett ur perspektivet av de så kallade “strålarna”) innehåller alla stråluttrycken, utom den tredje. Jag tycker den fjärde strålen och sjätte strålen verkar vara de mest aktiva i detta tecken.
“Strålarna” utgör de energiströmmar som bygger upp och bygger upp hela medvetandeaspekten i formen och har sitt ständiga, högre utflöde från en av stjärnorna i Plejaderna, Alcyone.

Denna kombination av fjärde och sjätte strålen meddelar oss mycket om Skorpionens motsägelsefulla och ofta starkt polariserande natur. Den fjärde strålen står för “harmoni genom konflikt” och den sjätte står för “hängivenhet till ett ideal”. Båda markerar mycket striden, krigaren, kämpandet, på olika sätt. Denna strid är dock, i vårt sammanhang, främst den “själsliga krigarens”.

Detta markerar också den välkända bilden av Arjunas roll, “lärjungens” strid, på Kurukshetra, världens slagfält. Samtidigt, på ett ursprungligt sätt, sker detta inom honom själv, i reningen av hans lägre natur, i mötet med de demoner och vålnader som hans egna tankeformer har skapat, i utrensandet av lägre kvaliteter som inte längre behövs, i frigörandet av hans själsliga kvaliteter som han ska använda i sitt tjänande för världen.
Den sjätte strålen markerar också Mars´ starka inflytande i detta tecken. Denna kombination visar på den potentiella våldsamheten, eller starka kraftmätningen, som uppstår här.

Bakom dessa planetära inflytanden finns en högre aspekt, som kommer in till Jorden genom det säregna förhållandet med solen Sirius. Sirius anses i den esoteriska undervisningen bära fram en speciell, hög aspekt av kärleksenergin, som förmedlas till vår planet. Här finns också en högre motsvarighet till vår egen planetära Loge av stora lärare, som lärjungen får kontakt med i förberedelse inför och framförallt efter den tredje invigningen.
DK berättar också att detta teckens tre planetinflytanden Mars, Månen (som döljer en planets inflytande) och ett tredje inflytande som kan vara en av flera, är svårdefinierbara, “eftersom en ny planet träder fram i detta tecken” (Esoterisk Astrologi, Alice A Bailey; s. 174-175).

Skorpionen och “det inre barnet”
Under Skorpionen testas vi. Vi möter våra inre (egentligen själsliga) behov av förändring och förnyelse för att skapa “seger”, för att utvecklas mer.
Man kan också säga att på en personlighetsnivå får vi möta och se olika drag av det som vi eventuellt inte hunnit integrera inom oss, från vår barndom och från tidigare liv. Man kan, på en enkel grundläggande psykologisk nivå kalla detta impulser från vårt “inre barn”.
Det inre barnet är en psykologisk bild och ett begrepp som blivit vanligt i vår tid för att beskriva de känslouttryck som snarast reagerar (som ett barn gör) än att kunna formulera och rikta sina behov mer medvetet. Barnet skriker rakt ut, eller skapar situationer där det indirekt (t ex genom utspel, “manipulation”) speglar sina inre, otydliga behov.
Vi hjälper barnet dels genom att sätta gränser, så barnet blir mer tydligt för sig själv, dels genom att förstå och lyssna på barnet, stötta det, förklara, ge kärlek, hålla det.

Barnet inom oss är ofta i olika åldrar, och visar därmed den period eller tid i vårt liv som vi kanske inte hunnit vara medvetna om, som vi inte integrerat mer klart.
Barnet kan också uttryckas genom motstånd. Motstånd är när personligheten (oftast vårt känslohölje, men också klätt i stiliga resonemang och strategier) reagerar och sätter sig på tvären. Istället för att kunna verbalisera (främst för sig själv, och därmed även för andra om så behövs) de genuina behoven och samarbeta med högre nivåer (själen) inom sig, tar motstånd plats i livet.

Motståndet ska respekteras för ett uttryck som visar att “det inre barnet” vill något, men inte hittar orden eller sättet att kommunicera.
Jag tar ett exempel: En person som känner sig åsidosatt vill gärna ha stöd och bekräftelse. Istället för att kunna se det tydligt och se hur hon (eller han) ska skapa det själv, så följer hon automatiskt och ofta omedvetet “motståndets” enklaste väg. Beroende på sitt eget livstema (inom sin personlighet) och sin typ av accentuerat känslomönster, så reagerar personen för att undvika det genuina, undvika kontakten.

Det kan vara på många sätt, genom olika masker eller roller. T ex genom ynkliga “Kan ingen tycka synd om mig, jag som inte kan något och inte vet något”, eller hurtigt och självgott “Jag klarar allt, jag bara kör på”. Eller att tystna, inte kunna uttrycka sig, vända sig inåt. Eller mer utåtriktad, bli irriterad, frustrerad “Det där är väl inget konstigt, så där är det för alla människor”. Eller mer uppgivet “Ja, det är synd om människorna, om vi ändå hade en bättre värld”...
Motståndet är “istället för” en mer sann, djup kontakt med sig själv. Motståndet kan då också vara, som den gestaltterapeutiska termen uttrycker det, ett tecken på att personen är i konfluens med någon annan person, sammanblandad med det yttre. Att man har lämnat sina egna gränser och “tappat bort” sitt eget jag.

Egentligen är det “barnet” inom oss som söker och behöver denna bekräftelse. Det är egentligen vårt emotionalhölje. Det emotionella behöver smälta samman för att kunna känna, detta är en grundregel.
Och det är något positivt som själen (framförallt jaget i inkarnation, som ju är en del av själen) använder för att samla intryck och lära sig om världen. Men det handlar egentligen om minst två saker: Dels att det är detta höljes grundväsen i sig, dels att de specifika lagringar/tankeformer kring detta “ämne” som aktiveras.

När vi renar och genomlyser vårt emotionalhölje, när jaget knyter det mer till sig i en aktiv handling av medvetenhet, och det blir på sikt allt mer integrerat med Själen (kausala medvetenheten och högre aspekter), då upphör också denna personliga funktion att verka som ett “hinder”.
Dess speglingar blir rena och klara och drar inte till sig lägre nivåers innehåll från omgivningen eller från det lägre jagets lockelse. Då kopplas känslorna till högre själsnivåer och får spegla de högre kvaliteterna istället, mer direkt.

De 9 utmaningarna i Skorpionen och de stora invigningarna
En viktig, avgörande aspekt av Skorpionen står för “prov, test, utmaningar”, som jag tror med all tydlighet framgått av ovanstående text.
Men också “seger” är viktig att komma ihåg. Genom striden leder framgångarna till sist till något markant annorlunda, uppöppnande, givande. Inte bara för oss själva, utan även för alla som kan ta del av vår större natur som mer konkret kan uttryckas genom personligheten.

Därför är Skorpionens devis uttryckt genom orden “Segrande går jag ur striden”.
Herkules, den äldre solhjälten och en avlägsen tids Världslärare, markerar lärjungen som når framgång och seger och tar den tredje invigningen. Detta var en fullkomning då, på den tiden, i mänsklighetens väg inom det planetära schemat. Sedan har invigningarna utökats, eller snarare har mänsklighetens förmåga att ge respons till den högre utvecklingen långsamt ökat, vilket har skapat underlag för en mycket mer omfattande undervisning där fler invigningar framträder på lång sikt.

Herkules´ ”storverk” markerar de tolv utmaningar som lärjungen går igenom på sin väg till tredje invigningen (och sedan mer fullkomligt fram till den fjärde och femte). Dessa markerar de “tolv egenskaper” som utgör hjärtcentrats själsliga kvaliteter.
När Herkules möter sin åttonde utmaning i Skorpionen, utgörs detta av monstret “den niohövdade Hydran”, som alltså direkt anspelar på de nio utmaningarna i detta tecken. Herkules högg av Hydrans huvuden, men nya växte ut, lika snabbt igen.

Legenden berättar (som återges med intressanta kommentarer i boken “The Labours of Hercules” av Alice Bailey) att Herkules plötsligt mindes hans Lärares ord om att “böja sig”. Han gick ner på knä, och kunde därifrån börja lyfta upp hela Hydran. Han lyfte monstret alltmer upp i ljuset, där det snabbt tappade kraft och till sist dog.
Hydran står för vårt lägre sinne, men också våra lägre begär, att vara fängslad i den gamla formen. Ljuset står för vårt högre jag, att höjas in i det och låta det gamla dö.

De nio utmaningarna markerar tre olika nivåer av vår personlighet med tre respektive steg för varje nivå (fysisk, känslomässig, lägre mental/ intellektuell).
Mästaren DK beskriver dem med belysande tankefrön i sin genomgång av Skorpionen. Jag återger dem här endast i korthet och med något andra ord. (Den intresserade bör söka upp den mer ingående förteckningen i Esoterisk Astrologi s. 159-160.)
Målet är att bli medveten om själens högre egenskaper och nivåer och låta vårt sanna jags medvetande träda fram och styra allt mer aktivt.

På den fysiska nivån gäller utmaningar kring:
- Våra sexuella begär och hur vi använder sexualiteten. Sexualiteten speglar motsatsparen.
- Fysisk bekvämlighet.
- Ägande; pengar. Missbruk av det materiella.

På den emotionella nivån gäller utmaningar kring:
- Fruktan
- Hat. Här bör man tänka på att “hat” inte bara behöver innebära den mest lågfrekventa av alla känslor i sig, utan kan ses som “frånvaro av kärlek”, och därför förekommer i alla slags lägre känslor.
- Äregirighet

På den lägre mentala nivån gäller utmaningar kring:
- Högmod eller stolthet. Istället för Själens “tänkande” det lägre jagets tänkande.
- Separatism.
- Grymhet. Här menas inte den fysiska grymheten, utan sinnets grymhet att på ett personligt plan äga makt och missbruka den.

Under inflytande av detta teckens energier skapas de utmaningar för “lärjungen” (dvs den som går den andliga vägen i ett planetärt perspektiv) som för honom/henne rätt in i sina tre “elddop”. Dessa elddop har med förberedelse för “invigning” att göra.
Dessa invigningar är inte “mänskliga” eller personliga i första hand, som jag tror att jag har tagit upp tidigare och som många av oss känner till i alla fall som en teori. De utförs inte av någon guru, någon mänsklig orden, metod eller religion. De tillhör vårt planetschemas utveckling och har skapats för att ge människan möjlighet att tillgodogöra sig vissa stora medvetandeexpansioner.

I den “tidlösa visdomen” säger man att det är “själen som tar invigningarna”. Samtidigt säger man att det är den inkarnerade delen av själen, dess instrument “personligheten”, som går igenom dessa invigningar med allt vad det innebär av omvandling, förnyelse, offer och “återuppståndelse” på respektive plan.
Personligheten möter dessa villkor med öppna ögon och går igenom sina utmaningar i det fysiska livet, den enda möjliga “platsen” för att ta dessa invigningar.

Hela processen sker i ett sammanlänkande av personlighet och själ i till att börja med tre stora expansioner. Dessa utspelar sig under många liv. Efter den tredje, som markerar ett helt nytt slags liv för den invigde, väntar ytterligare två invigningar. Därefter kallas hon “Mästare” som en gradbeteckning på hennes andliga nivå. Det innebär planetärt enhetsmedvetande.
Samtidigt som invigningen tar plats i det fysiska, sker dess initierande kraft alltså egentligen i (och från) en annan dimension.
Esoteriken lär oss att Skorpionen dels skapar förutsättningar för människan att “bli en lärjunge”, att axla sina utmaningar, att ställa “sig i mitten” och “se”. Nästa steg i Skorpionen förbereder lärjungen att ta sin nästkommande invigning, i tre olika faser. Efter den tredje invigningen styr inte längre Skorpionen denna fas mer.

Lärjungen (aspiranten på Livets Väg, ledd av sitt Själsljus, i medveten eller omedveten kontakt med Läraren bakom alla glamourer och illusioner) har ofta genomgått många förberedande liv av reningar och utmaningar och så skapat en mer integrerad personlighet.
Denna personlighet är vid denna tidpunkt av Vägen av mycket hög kvalitet redan i sig själv. Men det räcker inte för att ta nästa steg.
Lärjungen har bevisat att han är redo för “elden” (i dess olika faser). Denna eld omvandlar personligheten till något helt nytt på sikt, och hela det personliga livet förvandlas stegvis till det som kallas ett “tjänande liv”.

© Carl Mikael Matthis
Herkules Nyhetsbrev, 2005-2007, uppdatering 2009

Själens psykologi och vår väg mot ökad frihet - del 2

2009-10-26T14:13:00.003+01:00

Hur själslig förståelse och inkoppling kan skapa en expanderad psykologi och fler terapeutiska redskap för ökad hälsa och utveckling.

Av Mikael Matthis

Del 2

Här följer fortsättningen på artikeln om "själens psykologi" om hur vi kan använda fler nivåer av livet och oss själva för att frigöra vår potential och vår djupare själsliga riktning. Denna expanderade psykologi är viktig för alla människor intresserade av sin större utveckling, inte minst verksamma inom dessa områden, alla slags terapeuter, coacher, psykologer, läkare, behandlare, konsulter etc.

Mikael Matthis är verksam som SoulWork-terapeut/coach och författare. Han har utevecklat metoden SoulWork som ett resultat av många års arbete med människor och längre perioder av egna inre uppvaknanden som uppstått spontant.

Skala bort gamla bilder kring terapins innebörd
Jag tror många kan ha en missförstådd bild av hur terapi verkar, för man är rädd för att ingå i det "sjukdomsklassande begreppet".
Detta kan till stor del bero på den freudianska präglingen och psykodynamiska skolors regler kring terapi (som fortfarande härskar i många fall), som därmed påverkat terapibegreppet på ett tyvärr ofta skevt sätt. Många värderar ”terapi” i första hand efter den psykoanalytiska föreställningen där terapeuten är någon sorts ”auktoritet” istället för att man möts i ett gemensamt och öppet utforsk-ande.
Denna attityd från förr, att terapeuten ska vara helt "neutral", inte visa några egna känslor, bara kyligt iaktta, vara tyst inför sin klients berättelser och känslor, att man inte får ha någon form av kroppskontakt när man möts eller skiljs åt i terapirummet, att en behandling måste bindas för lång tid, ofta under flera år, är ganska otidsenliga regler som jag ser det och något som i många fall är på väg att förändras överlag.
I en processinriktad behandling står klienten självklart alltid i fokus - med sina pågående behov och sin nu-situation. Detta är den naturliga grunden för all terapi, som jag ser det.

En god terapeut fångar upp klientens behov, de uttalade, men framförallt de dolda, som ofta har en själslig grund. Med det menar jag att de dolda behoven och deras förtydligande pekar i sig själva mot människans inre kvaliteter, hennes själsliga skapande. Det är en viktig iakttagelse.
All framgångsrik behandling - oavsett om den kallas terapi, coaching, själsutveckling, om det sker inom alternativmedicinen eller inom vården - bygger på att uppleva det pågående. Empati, närvaro, lyssnande, förståelse är kvaliteter som alltmer uppmärksammas som mycket viktiga för tillfrisknandet även inom den traditionella medicinska vården. Detta måste därför vara minst lika viktigt eller ännu viktigare i en psykoterapeutisk behandling; att vara människa, att vara levande i mötet.

I en terapeutisk process kan detta "nu" inkludera arbete med barndomen, men hela tiden utifrån det pågående. Det sker inte minst med uppmärksamhet på den fysiska kroppens reaktioner där alla uttryck får utrymme i ett större sammanhang.
Det är i det expanderade livsfältet som möjligheterna finns till en ökad medvetenhet, en mer inkopplad intuition, ett helande som innefattar fler nivåer av människan, inte minst den ofta överraskande, själsliga nivån.
Jag har under många år sett en bild av att vi är på väg mot en större genomslagskraft för det gemensamma och ändå metodiskt olika, inom "läkandets skola". Det kan fortfarande verka avlägset, men många samtal med olika enskilda terapeuter, psykologer och forskare som i det tysta verkar för en förnyelse, vittnar om dessa goda möjligheter.

Terapeut - att tjäna
Jag utgår främst från den intuitiva själsliga kontakten i mötet med klienten eller gruppen. (Jag beskriver bakgrunden till denna typ av träning och dessa erfarenheter mer längre fram). Jag har också fått träna mig i att uppfatta och se människans olika medvetandenivåer och former av sociala spel och hinder i "vardagens dimension", dvs personlighetens värld, där vår bakgrund, familje-historia och olika mönster präglar oss starkt.
Jag utgår från människors situationer och historier, energier och möjligheter precis där de är, för att stödja deras eget frigörande och "brobyggande", i det lilla, men också i det stora.
Ordet terapeut kommer från grekiskan och betyder bland annat "att tjäna”. Det är en bra utgångspunkt för all terapeutisk verksamhet i grunden, tycker jag; att hjälpa, att stödja, egentligen att bistå individen att skapa mer utveckling i sitt liv.

Idag törstar människor efter stöd för deras sanna inre natur. Människor önskar bli sedda mer utifrån sitt inre, sina livsfrågor, sina själsliga behov. Detta är den mest grundläggande och långsiktigt bärande lösning människan kan inrikta sig på. Att lära känna sig själv i ett större sammanhang.

Denna behandlingsform har jag under många år fortsatt utveckla i mitt arbete med klienter och grupper och kallar den sedan några år tillbaks för SoulWork. Idag använder jag denna själsliga form i kombination med relationsutveckling och organisationsarbete, där också metoden Konstellationsarbete (Hellingers Familjearbete) i olika former ingår en hel del.

Broar mellan psykologi och andlighet
Sedan tonåren, då jag läste bl a C. G. Jung, Fritz Perls´ gestaltterapi, R. D Laings behandlingsformer och den då nyskapade terapiformen Primal och fick väldiga aha-upplevelser, har jag sökt efter synteser och utbyten mellan andliga värden och den humanistiska, mer helhetsinriktade psykologin.
Att det blev så tror jag hade mycket att göra med att jag tidigt, runt 15-års åldern, fick uppleva starka själsliga uppvaknanden som tog plats helt spontant. Jag hade bl a en stark, omvälvande ljusupplevelse som gav mig djupa insikter om hur jag var en del av en enda stor enhet av kärlek och intelligens.
Sedan dess har jag genomgått olika faser av själslig omvandling som inbegriper både fysisk, psykisk och mental transformation. Under flera år från när jag var 23 år levde jag i ett så gott som konstant tillstånd av uppkoppling i mitt medvetande genom högre energier. Jag fick vara med om en mängd olika upplevelser av olika dimensioner och hur vi människor är delaktiga i en större, universell utveckling.
Flera av dessa faser utmärks av tillstånd som är mycket djupgående i sin psykiska och existentiella omvandling. Flera delar av detta har jag beskrivit i mina tidigare böcker, t ex i Uppstigningens tid (beskrivningar som idag till viss del känns ofullständiga, men ändå var ett steg på vägen). Min fru, Nina, har beskrivit sina upplevelser i boken Befruktelsen, som ger en genuin och spännande skildring av hur dessa processer kan ta form, utan att man själv sökt dem eller tänkt i de banorna.

Transpersonell psykologi
På senare år har jag sett hur många metoder inom det nytänkande medvetande-expanderande området kan ses som delar av en transpersonell psykologi.
Transpersonell psykologi innebär att man i mötet med klienter och i metodisk behandling utgår från att en människa utgör mer än bara den fysiska historien och dess fysiska, biologiska och kemiska bakgrund.
Det finns en hel del likheter inom den nya psykologin med olika andliga metoder och helhetsinriktade utvecklingssystem. Dessa likheter tycks finnas på främst erfarenhetsbasis men också i vissa arbetsmetoder. Man kan iaktta likheter främst i det allmängiltiga helhetsbaserade seendet och förståelsen för fler nivåer, dimensioner och uttryckssätt än den traditionella psykologin och psykiatrin hittills har kunnat erkänna eller ens börjat uppmärksamma.

Det finns många vedertagna namn inom det psykologiska fältet som fungerar som inspirationskällor till den transpersonella psykologin. Där finns Abraham Maslow som revolutionerade 1900-talets tidiga psykologi med sin forskning om "peak-experience”. Hans insikter lade en teoretisk grund för förståelsen inom psykologin för människans flerdimensionalitet.
C. G. Jungs arbete var förstås banbrytande och mycket betydelsefull. Idag kan man ändå fråga sig om inte Jungs arbete framförallt utgör mer av en viktig allmänmänsklig filosofisk gren snarare än ett effektivt terapeutiskt instrument? Jung betonade i vilket fall den själsliga dimensionens vikt inom människan (Självet, och från nyplatonismen, begreppet Daimon). Dessa insikter hade också stor inverkan på hans analytiska arbete.
Där finns också Viktor Frankls existensanalys, Otto Ranks arbete med "viljan", Wilhelm Reich och förståelsen för kroppens betydelse, Eric Fromms sociala engagemang. R. D. Laings ibland märkliga, gränslösa men ändå djupt humanistiska psykosarbete, Poul Bjerres själsliga syn.

Där finns också Familjeterapins föregångare som t ex Virgina Satir med sin fysiska kontakt och direkta gestaltande och Carl Whittakers överraskande, "galna" upptåg och utspel för att nå fram igenom klientens fastlåsta självfientliga bilder. Assagioli och Perls återkommer jag till strax.
En stor pionjär i detta sammanhang tycks Carl Rogers också vara, känd amerikansk psykoterapeut under 60- och 70-talen och sedan även mycket känd för sitt globalt humanitära förespråkande. Han anses av många som banbrytande för den så kallade klient-centrerande psykoterapin. Han uppmärksammade det "friska" hos individen och utgick från människans naturliga vilja till godhet och utveckling.
Rogers tangerar på flera sätt den själsliga psykologin som jag ser det. Ett citat från honom, som många terapeuter säkert kan känna igen: "När jag är nära mitt eget inre, intuitiva själv upplever jag terapin och mig själv som full av helande". Han beskriver erfarenheter som handlar om hur den terapeutiska relationen kan transcendera och bli en del av något större.

Dessa banbrytare inom psykologin har alla sökt ett större jag. Många av dem var elever till Freud, men bröt med hans teorier, eftersom de tycktes tvinga in människan i ett schematiskt, begränsande förhållningssätt snarare än att utforska människans möjligheter till växande Många av både gårdagens och dagens psykoterapeuter av olika slag har insett det bristfälliga och därmed det ibland direkt skadliga att använda Freuds teorier. Man kan därför undra varför Freud fortfarande (tvångsmässigt?) används som en portalfigur för psykologin, t ex inom utbildning? Ett synsätt som i grunden förmedlar en så begränsad och egentligen inte konstruktiv människobild kan väl inte vara ett mål, och knappast en god förebild?

Det arbete som företrädarna för den humanistiska psykologin skapade har, oavsett vad man tycker om deras olika metoder, bidragit till en uppöppnande verkan i vår värld. Många av dem har bildat skolor och metodriktningar, som snarast ska ses som steg på vägen tycker jag, inte att målet har nåtts. Det är en ständigt pågående process där många metoder kan korsbefrukta varann i olika former, och idag också gör det mer och mer.
Jag har under många år sett en bild av att vi är på väg mot en större genomslagskraft för det gemensamma och ändå metodiskt olika, inom "läkandets gemensamma skola".

Om metoderna Gestalt och Psykosyntes
Där finns också Fritz Perls´ och hans fru Laura Perls´ banbrytande arbete med utvecklingen av Gestaltterapin. Makarna Perls kom från den analytiska skolan, men lämnade den på sikt för att under 50-talet skapa en egen metod, delvis utifrån Gestaltpsykologins erfarenheter, men också i viss mån österländskt tänkande i form av zen-buddhism.
Jag tycker mycket om flera grundtankar inom Gestalt och har själv lärt mig mycket, både för min egen utvecklings del och för mitt arbetskunnande, genom metoden. Gestaltterapin bär t ex fram sina tydliga och starka redskap inom "närvaron i det som är" och området "kontakt". För mig har också metodikerna inom gränsförståelse och gränssättning, fungerat som viktiga medel för jagets växande.
Gestaltterapin har alltså ett direkt existentiellt utgångsläge, men undviker samtidigt att ge några definitioner eller riktmärken på hur de frigörande momenten ska uppmärksammas och kunna ge fler effekter, t ex i ett större själsligt sammanhang. Det kan jag tycka är lite synd, eftersom Gestalt tycks i vissa lägen skapa kontakt med denna dimension inom människan, men utan att gå vidare med den på ett medvetet sätt. Då menar jag inte som "tro" på något sätt, utan som mer tydliga redskap för en inre utveckling.

Många terapiformer, både humanistiska och konventionella, skulle vinna på att öppna sig för en större psykologisk människobild, tror jag. En bild som också kan upplevas mer direkt, som en större själslig verklighet.
Frigörelse är ett sådant exempel inom vissa terapiformer. Frigörelsens goda effekter är inte bara bundna till ett emotionellt utlevande. Jag har själv fått se och uppleva många gånger i terapisituationer hur frigörelsen kan fortsätta och kombineras med förståelsen för vår djupare sanna natur, t ex i arbetet med Familjekonstellationer eller i olika energiprocesser i själsligt arbete. Då kan frigörelsen vara väldigt tyst, enkel, odramatisk. Det är en ibland mer omvälvande närhet som uppstår där, egentligen utan att klienten ska frammanas eller provoceras till känsloutlevelse. Där blir det tydligt att de känslomässiga reaktionerna inte är styrande eller avgörande i sig.

Roberto Assagioli, italiensk psykiatriker som startade sin verksamhet i början av 1900-talet, har valt ett något större fokus. Han var en av Freuds nära medarbetare, men lämnade sedermera Freud och skapade sin egen metod, Psykosyntesen.
Hur hans metod praktiseras i sina uttolkningar vet jag ganska litet om rent praktiskt. Jag har gått en dels psykosyntesterapi själv, men inte haft någon dragning till deras utbildning. Jag har mest intresserat mig för Assagiolis egna erfarenheter och metodskildringar. Där är psykosyntesen intressant och viktig på många sätt i sina beskrivningar av psykets kopplingar och ursprung i en själslig verklighet. Han är också en av dem få (som jag har funnit hittills) som med psykologisk terminologi beskriver de kristillstånd som kan uppstå under en process av själslig transformation. Han har också beskrivit hur dessa tillstånd inte ska räknas som psykisk sjukdom.

Ett viktigt citat av Assagioli, som jag tycker är belysande för hela detta sammanhang, är när han säger säger att vårt samhälle behöver ett “...självförverkligande sett som en utveckling av personligheten där personen befriar sig från de hindrande problem och de neurotiska (eller barnsliga, eller fantasibaserade, eller onödiga, eller “overkliga”) problem, så att han får möjlighet att möta , utstå och begripa livets verkliga problem...” (Psychosynthesis, Assagioli, sid 39. 1965).
Denna problemtyp kallar Assagioli för “existentiella problem”. Detta är skillnaden mellan “skapade problem”, som uppstår ur konstruerade behov, och de problem som vi möter genom närhet till livsprocessen.

Metoden Familjekonstellationer
Den nydanande och själsligt inriktade familjeterapeuten Bert Hellinger har gett en rad konkreta instrument som han har införlivat från sina erfarenheter av etniskt arbete och olika upplevelseinriktade terapiformer. Hellingers arbete med förlösningar i människors liv, är ofta exklusivt konkreta, omruskande existentiella och synnerligen djupgående i all sin enkelhet och avskalade räckvidd. Där finns en inriktning på att följa, förstå och synliggöra "det dolda" i människors hindrande mönster, som jag upplever är unikt inom det terapeutiska fältet.
Hellingers metodik är befriad från trossatser, moral, spekulationer. Här handlar det främst om det “fenomenologiska”, dvs att se det som “är”, det som sker i stunden. Genom att inte blunda för det som saknas, det som varit smärtsamma misstag och svårigheter inom en familj, ofta i flera generationsled, kan man läka och återskapa de band av kärlek och kontakt som egentligen finns i grunden mellan alla människor, i alla relationer.
Detta synsätt, som genom denna metod tagit form under 30 års arbete och fortplantat sig över hela världen, ger en direkt intuitiv förståelse för hur själens grund finns i alla våra relationer. Det är en mycket stark och effektiv metod som jag själv fått väldigt mycket befrielse av att lära mig. Jag använder också metoden på olika sätt i mitt terapeutiska arbete, och även i vårt arbete med organisationer, som stöd för "utbrända" och i grupp- och chefsutveckling bland annat.

Utvecklingen av medvetandet genom en ytterligare dimension
När jag studerat och undersökt olika terapeutiska skolor och metoder, och i mitt arbete med många olika slags terapeuter, har det blivit tydligt för mig att "den själsliga kunskapen" eller "det själsliga seendet" finns ofta där, men omedvetet eller ovilligt att erkännas. Det gäller även terapeuter inom de helhetsinriktade terapiformerna.
En väg att uppmärksamma denna egentliga inre visdom som tas i bruk av terapeuten i mötet med sin klient eller grupp, är den frigörande kvalitet eller intelligens som är inneboende i vår fysiska kropp och i vårt psyke. Jag tror många terapeuter, även psykiatriker och analytiker, kan känna igen moment av djup enhet och förundran, kanske respekt blandad med viss bävan, inför den "högre" eller mer omfattande, till synes oförståeliga situation av läkning som kan uppstå i behandling. I¬¬¬bland av sig självt eller från ett helt oväntat håll. Som tycks finnas där hela tiden, en osynlig dimension av "lösningar"; inspiration, befruktelse, integrering, förnyelse. Som ger oss lösningar om vi tillåter denna "medverkan" att uppmärksammas, om vi lär oss dess språk.

Som psykoterapeut eller läkare verkar många samtidigt vara rädda om sitt "rykte", sin prestige, sin "position". Det gäller även inom de humanistiska skolorna. Man tycks därför ha en ovilja mot att tala om detta på ett öppet direkt sätt, som en inom oss alla pågående större verklighet av "andlighet" i våra liv. Det kan vara förståeligt på ett sätt, men är samtidigt lite märkligt eftersom dessa läkande samband dels blir allt mer uppmärksammade i vår värld idag, dels ju faktiskt är något som stödjer klientens växande. Och var det inte det som var själva syftet?

Samtidigt blir det allt tydligare, kanske främst i de amerikanska och europeiska klimaten av terapi och behandling, att själsperspektivet tar mer självklar plats, i alla fall som begrepp sett. Exempel på korsbefruktningen mellan traditionell psykologi och existentiella frågor är ett snabbt växande område.
Där finns t ex "klassiker" som psykologen Raymond Moodys arbete med människor med nära-döden-upplevelser, Elisabeth Kübler-Ross´ arbete med döende, eller psykiatern Brian Weiss hypnosarbete med tidigare-liv, som han har beskrivit i flera populära och engagerande böcker.
Där finns många andra namn, t ex Leonard Orrs sociala samhällsmodell där andlighet och terapeutisk frigörelse kombineras på ett ovanligt och intressant sätt, eller Grofs arbete med "spiritual emergency" (även om flera delar där kan upplevas som främmande för min del, t ex lsd-terapin).
Inom familjeterapin händer saker där korsbefruktningar sker (bl a Mia Anderssons arbete med ”kärlek” som en läkande kraft i terapin), och Gestaltterapin i USA experimenterar friskt med olika andliga och terapeutiska grepp (t ex New Orleans gestaltgrupper). Oavsett vad man tycker om dessa metoder och föregångare mer i detalj, så ger de en viktig impuls av hur en ökad större, praktisk kontakt med en expanderad människo- och verklighetssyn börjar ta mer tydlig form.

Den psykiska hälsan inneboende i våra “fält”
Inom vissa delar av psykologin talar man om "fält" och inom systemteorin talar man om människans “självorganiserande system". Många terapeuter talar om denna kraft som läker det skadade inom t ex en familj om man bara låter den komma fram och kan förstå att lyssna på den. Det handlar om att lita på "en större process". Jag kallar dessa fält ibland för "självgenererande fält" eller, mer direkt, för kontakt med vår egen "själsenergi".
I den själsliga helhetsmodellen är människan inte begränsad till ett enbart fysiskt fält, och heller inte bara till ett känslomässigt eller tankemässigt fält. Snarare använder vi flera fält eller nivåer av medvetande som också har en energimässig form.

Begreppet “självgenererande fält” innebär att något finns inom oss som läker våra psykiska smärtor, om vi kan låta det ske. Dessa fält vill man naturligtvis nå kontakt med och skapa förståelse för. Det är ett av terapins mål, som jag ser det. Ett annat av terapins mål är att hjälpa klienten våga se igenom de ofullständiga och ofta direkt hindrande och destruktiva “ersättningsfält” (eller mönster, tankeformer etc) som vi skaffat oss. Där vi avbrutit kontakten med vår mer fullständiga energi, vår frihet att välja vår egen medvetenhet.
Terapin kan inte och ska inte ersätta livet, den essentiella energi som vi egentligen redan har inneboende inom oss, som vi egentligen redan består av. Terapin och psykologins uppgifter borde därför istället vara att skapa metoder och redskap som passar olika typer av människor i deras olika processer att uppfatta, förstå och lita till sin egen livsessens som en frigörande kraft.

Denna själsliga läkande dimension kan ses som ett outforskat hav av nya möjligheter. Det är kontakten med själsenergin som finns potentiellt och ofta latent inom varje människa. En mer omfattande energinivå som verkar direkt befriande och läkande men som fungerar på ett helt annat sätt än våra vanliga begreppsramar.
Där finns en latent kunskap om hur förlösning sker genom att utveckla, integrera och frigöra personligheten och därmed skapa kontakt med den helhet som personligheten egentligen består av.
Likadant som dessa “fält” (som här också kan kallas “grundläggande livsenergier”) fungerar uppbyggande för oss, finns olika ämnen i vår fysiska organism som skapar och också kan öka hälsa och balans i vår fysiska kropp. Idag talar man även inom den medicinska forskningen därför mycket om “kroppens egna läkandekraft”. Ett exempel är att för bara några år sedan trodde forskarna att hjärncellernas antal var permanenta och att hjärncellerna inte kunde förnyas. Senare rön har helt ändrat den bilden. Idag vet man att nya hjärnceller skapas kontinuerligt. (DN, nov. 1998) Det sker bl a genom att ämnet endorfin uppstår, något som psykiska och existentiella processer skapar underlag för snarare än de rent fysiska mekanismerna som snarare utför processen. Endorfiner och andra uppbyggliga ämnen skapas bl a genom att vi har livskontakt, upplever harmoni och är i kontakt med vår inre kärna. Att vi känner mening och livsglädje, gemenskap och närhet, att vi skrattar och njuter.

Hur tillvaratas den helhetsinriktade psykologin i samhället?
Det som de flesta psykologiska metoder överlag missar eller inte vill beakta, är de bakomliggande livs- och medvetandeprinciperna inom en människa. Det är klart, har man ingen egen erfarenhet av dessa uttryck som möjliga utvecklingsmodeller, är det omöjligt att sätta in dem i ett klargjort logiskt sammanhang av psykologisk och livsmässig behandlingsmetodik
Samtidigt kunde man ju önska sig att klimatet för korsbefruktning och en mer ödmjuk, undersökande attityd skulle kunna öka. Främst för att stötta människors problem idag. För "problemet" idag med dagens behandlingsformer, är att många människor reagerar inte konstruktivt på de gamla systemens sätt att tänka och handla, utan kan dras in i spiraler av onödigt försvårande omständigheter (t ex mediciners biverkningar, sociala problem genom samhällets struktur, obekräftade eller osedda tillgångar som istället ses som problem eller ”sjukdom” etc).

Det kan också gälla traditionell samtalsterapi (oavsett skola) där människor inte får möjlighet att hitta en större utveckling genom sina problem. Att intellektuellt förstå och orientera sig i sina problem är en god start, men räcker ofta inte för dagens människa. Många människor har en djupare existentiell förståelse latent verksam eller groende inom sig. Man behöver praktiska lösningar. Dessa lösningsmodeller sker enklast genom egen direkt upplevelse, t ex genom att direkt koppla samman fler medvetandenivåer inom sig.

Ser man på dagens institutionella utbildningsformer inom psykologi och psykiatri ser man att fortfarande fungerar denna vårduppfattning genom ett slags "maskinellt" tänkande. Den egna utvecklingen finns knappt med, och ett större gemensamt utvecklingsperspektiv tycks ofta fullständigt saknas. Detta leder till att de som utbildas inom dessa system - om de inte väljer andra former av utbildning i efterhand - lär sig system som graderar, värderar och behandlar folkmassans psykologiska och psykiatriska behov på ett ganska begränsat sätt.
I dagens samhälle ökar behoven snabbt av att människan relaterar till en större helhet där fler praktiska instrument behövs för att förstå och tillvarata en bredare existentiell tillvaro. De humanistiska, på olika sätt själsligt anknutna psykologiska metoderna skiljer sig därför markant från den traditionella psykiatrin där man hittills beaktar allt som är annorlunda eller icke-fysiskt inom människans upplevelsefält som onormalt eller som symtom på störningar eller sjukdom. Dessa symtom "botar" eller undanstoppar man på biologisk-kemisk väg i första hand.

Dock på senare tid har man börjat uppmärksamma att tillstånd av kris, borderline, psykos etc kan innebära ett slags uppvaknande som inte är sjukligt. Att människan tycks ha fler medvetandenivåer som kan uttrycka sig, ofta på väldigt kaotiska och ibland skrämmande sätt, men som egentligen inte är sjukliga eller felaktiga.
Dessa insikter beskrivs också i den internationella rekommendationen för psykiatrisk vård. “Diagnoskategorin Spiritual Emergency har nyligen tagits med i den internationellt accepterade Psychiatric Diagnostic System DSM IV”. Det psykiatriska systemet uppmanar alla professionella inom detta område att “ha en bättre förståelse för den andliga dimensionen”. (Hemsida för transpersonell psykologi, aug. 1999 http://www.algonet.se/~d43207/nordic/.)

© Carl Mikael Matthis, Stockholm augusti 2003. Uppdaterad feb 2004, juli 2009, okt 2009.

Kontakt för mer info:
E-post: info@herkules.nu
Hemsida www.herkules.nu

Själens psykologi och vår väg mot ökad frihet - del 1

2009-10-26T12:53:00.009+01:00

Hur själslig förståelse och inkoppling kan skapa en expanderad psykologi och fler terapeutiska redskap för ökad hälsa och utveckling.

Av Mikael Matthis

Del 1

Denna artikel belyser i två delar hur vi kan använda fler nivåer av livet och oss själva för att frigöra vår potential och vår djupare själsliga riktning. Denna expanderade psykologi är viktig för alla människor intresserade av sin större utveckling, inte minst verksamma inom dessa områden, alla slags terapeuter, coacher, psykologer, läkare, behandlare, konsulter etc.

Mikael Matthis är verksam som SoulWork-terapeut/coach och författare. Han har utevecklat metoden SoulWork som ett resultat av många års arbete med människor och längre perioder av egna inre uppvaknanden som uppstått spontant.

En grundtanke har under många år varit att den traditionella psykologin och samhällets förståelse för och tillämpning av psykologi, terapi och hälsa överlag, skulle kunna berikas enormt genom att öppna sig för ett utbyte med ett större existentiellt perspektiv.
Detta perspektiv återfinns på olika sätt idag inom flera olika terapiskolor, hälsometoder och själsliga redskap som t ex själsmeditation. Men det skulle kunna förstås ännu mer och användas ännu mer effektivt och läkande genom att rikta fokus mot själens innebörder, framförallt i termer av förståelsen för och användningen av läkande och utvecklande energier.

Ny utveckling i världen idag
Att vårt samhälle och hela vår värld allt mer går in i en större, egentligen själslig (eller ”andlig” i bemärkelsen ”helhetsomfattande”) utveckling är något som vissa anser är otänkbart, andra ser det som ett hot eller en flykt. Man säger: "Men se på hur världen ser ut! Hur kan det finnas plats för en god, sund själslig utveckling här?".
Många kreativa, starka och duktiga människor tycks leva efter ett måtto av att det är bra med goda, sunda tankar, men att göra något åt situationen är ”omöjligt”, även i sitt eget liv.

Just därför behövs den själsliga synen så väl idag, i rent praktiska termer. Just därför utvecklas också så många människor så fort idag, för de ser världen, de ser sig själva, på helt nya sätt. De ser att de har stora behov av att förändras mot något nytt. Och de tar tillvara den möjlighet som idag erbjuds, som är unik i mänskligheten historia.
Denna utveckling tar plats i världen på grund av många olika skäl. En grundläggande syn är att hela vår värld tar ett stort steg i sin utveckling, och vi som mänsklighet behöver följa med, vare sig vi förstår eller inte. Det viktigaste skälet till detta, är att människor idag är mogna för denna förnyelse. Mänskligheten har uppnått en ny nivå av sin kollektiva medvetenhet och sin kontakt med en större livsimpuls. Även om mycket tycks tala emot detta när vi ser oss omkring i världen, handlar detta om inre värden och om medvetandets utveckling.

Detta behov av förändring skapas av en i grunden andlig impuls. Det finns ingen speciell grupp eller någon "ledare" som formulerar och "styr" denna utveckling. Det är en kollektiv händelse och samtidigt en individuell process hos var och en.
Jag tror att människans kommande psykologi och terapi kommer att breddas enormt den närmsta framtiden, något jag tycker mig se många tecken på redan nu.
Jag tror också detta är en del av psykologins större funktion, att gå i bräschen för ett mer humanistiskt och själsligt synsätt där människans större helhet och förmågor till det goda och sanna bejakas och tillvaratas, oavsett vilken skola eller riktning man väljer att arbeta med.

Detta perspektiv är extra viktigt idag tycker jag, i förhållande till den till synes outsinliga, men ändå kortsiktiga och förmodligen snart utdöende våg av våldsuttryck och fördumning som tar sig uttryck i vårt samhälle, genom massmedia och andra utbud och stilbildare.
Denna självcentrerade, ofta egoistiska och förtryckande mentalitet ser jag som uttryck dels för de starka reaktioner som vill och försöker hindra en större utveckling att ta plats idag, dels uttryck för den mänskliga kollektiva skuggan som nu möter oss alla allt mer tydligt, både individuellt och allmänmänskligt. Att detta egentligen är en positiv utveckling och tecken på att mänsklighetens energinivå nu kan klara denna ”konfrontation” kan vara svårt att se hela tiden, men egentligen är det ett tillfälle för oss alla att ta nya steg.

En själslig grund
En stor grupp människor (klienter, kursdeltagare och andra) som vi mött och arbetat med under årens lopp, har genomgått transformerande andliga upplevelser och hur de behövt stöd i olika slags krissituationer som en följd av deras större utveckling.
Eftersom jag och min fru Nina under många år själva genomgick många olika faser av andlig och psykisk bearbetning och transformation, både tillsammans och var och en för sig innan, har jag fått lära mig genom många olika tillstånd och symtom som kan uppstå i dessa omvandlingar, som uppstår i kontakten med ett "större jag", med "själens verklighet", och med de högre dimensioners energier som själen fungerar som en "port" för.
Jag har också arbetat under lång tid med att skapa en själslig terapeutisk utvecklingsform, en energibaserad processform som nu kallas SoulWork-metoden. Denna metod bygger på förlösning, inre kontakt och integrering. Både av jag-kärnan i det personliga livsfältet och med ett större själsjag genom ökad inkoppling med högre medvetandenivåer.
Denna behandlingsform kan användas mycket fritt både med människor som har en större andlig längtan och strävan, men också med människor med framförallt personliga behov. Den kan användas som en kombination inom flera inriktningar; terapi, coaching, relationsutveckling och familjefrågor, chefsstöd och organisationsarbete. Metoden Konstellationsarbete (Hellingers Familjearbete) ingår här också till viss del.

Historisk värdegemenskap
Jag kan se att denna form av behandling ingår i ett bredare skikt av nydanande psykologi. Denna psykologi har inte uppstått ur ”tomma intet” utan har en sorts gemensamhetsbakgrund, en historisk värdegemenskap.
Denna utvecklingsform tycks ha uppstått genom många olika fristående företrädare och metoder inom den humanistiska psykologin under 1900-talets första hälft. Många har också kommit till under den andra hälften av 1900-talet, då med ännu tydligare samröre eller utbyten med andliga eller direkt medvetandeexpanderande synsätt och tekniker.
Denna del av psykologin kallas ibland för Transpersonell psykologi. Det innebär att överskrida det personliga, men ändå innefatta det i ett större sammanhang. Andra namn, som jag själv ibland använder, kan vara Själspsykologi.

Som jag tolkar den själsliga psykologin har den ett extra, avgörande perspektiv. Detta perspektiv ser möjligheten i att inte bara ”bota personligheten” genom att balansera och "trassla ut" individens egen historia och dess symtom. Denna utökade metodik ger en rad olika praktiska arbetsredskap och visar oss också hur vi kan befria vår personlighet genom att uppleva en direkt transformativ kontakt, som påverkar och förändrar vårt ¬eget liv och vår förståelse för människans plats i ett större existentiellt sammanhang.

En spontan utveckling
När det mänskliga psyket upplever hur personligheten egentligen ingår i en större helhet får man en transformerande upplevelse. Transformationen innebär att gå ”bortom” det som vanligtvis utmärker mänsklig aktivitet och mänskliga ramar. Dessa upplevelser skiljer sig på många sätt, både i form och i hur djupt de förändrar en människa. En djupare transformerande upplevelse förändrar personen i ett ögonblick, hon blir aldrig mer densamme. Sedan kan det ta månader eller år att förstå och införliva upplevelsen (ofta fler, som en rad insikter, sammansmältanden etc) med det vardagliga livet.

Dessa stadier av själslig utveckling hos människan framträder i många fall på ett spontant sätt, men kan också utlösas av en personlig kris. Upplevelser som tangerar dessa transcendenta tillstånd, där det mänskliga psyket ser sig ingå i en större helhet, kan också uppstå på forcerad väg, t ex genom starkt förlösande terapi eller genom vissa andliga tekniker.

Ibland forcerar människor sin andliga utveckling, endera på grund av nyfikenhet eller på grund av ett djupt sökande behov. Dessa behov bottnar inte alltid i den egna integreringen, varför de kan utlösa kriser av olika slag som leder till många svårigheter som eventuellt skulle kunna undvikits genom en lugnare utveckling.
Kriserna är inte negativa i sig, men är ibland svåra att både förstå och hantera, och de kan underlättas av en sann mental förståelse. Denna förståelse grundar sig inte bara på teoretiska kunskaper, t ex att ha läst böcker, utan innefattar egentligen en djupare själslig förståelse för processen.

Denna förståelse innebär bland annat: Att processen är god och att processens styrs av en inre visdom. Att denna process ofta "ställer allt på ända" därför den har en transformerande och förvandlande effekt på människans både inre och yttre liv. Att processen ingår i en naturlig utveckling, men förflyttar människans medvetandefokus till en helt ny "plats" inom henne och i världen som hittills inte förståtts eller erkänts av personligheten. Den har framförallt inte förståtts eller undersökts på en kollektiv nivå och kan därför upplevas som hotfull och motarbetas eller fördunklas på ett omedvetet sätt i många fall.

Själen som lösningsmodell
Själen är den potential vi alla utgör, även om det inte syns eller avgörs i fysiska, biologiska termer. Själen är också den energi- och visdomskälla vi på sikt lär oss använda för att lösa våra problem, våra livs- och utvecklingsproblem. Uttryck som “våga vara dig själv" eller "allt lyckas för den som kan lyssna på sitt eget inre” är förenklade, men i grunden sanna uttryck för hur den själsliga existensen inom oss ger oss redskap för att leva bättre liv helt enkelt. Liv där våra förmågor kan utvecklas och slå ut. Där det vi vill ge till andra lättare och mer sant kan ges energi, innehåll och form.

I mitt behandlingsarbete utgår jag från själen i varje människa. Inte som en tro eller en symbol, utan som en avläsning och inkoppling av just den själskvaliteten och dess energier hos den människan och vad som hindrar dess uttryck.
Själen är inte en avgränsad del av oss, avlägsen i någon “himmel” eller något “nirvana”. Själen är vårt sanna jag, vårt inre jag, vår inre visdom och intuition, källan för vår kärlek, våra förmågor och kvaliteter.

Själen är en utvecklingsväg som vi alla delar, men som vi har frihet att välja uttryck för så som det passar våra egna speciella val av aktivitet och våra förmågor.
Själen är inte bunden till en religion eller en filosofi, utan fristående alla tolkningar. Direkt kontakt med själens verklighet upplever vi genom energi, genom ljus, genom intuition, genom inre bilder, genom insikt, förståelse, kärlek. Detta språk finns på alla nivåer, men vi kan bara ta emot och förstå det om vi upplever enheten. Det gör vi genom vårt hjärta. Genom hjärtat kan vi direkt och konkret förstå att vi är del av en upplevelse, ett möte, en vidarebefordran. Detta skapar spontan glädje, sanning, förståelse. Dessa upplevelser genererar frihet, kraft, förverkligande i våra liv.

Många människor har mer själslig kontakt och själslig kunskap än vad de ofta tror. Detta beror på att många av oss inte värdesätter oss själva som själsliga varelser, dvs varelser av kärlek, kraft och glädje. Att vi inte förstår att uppskatta oss så som vi är. Vi tror ofta att vi är mer separerade och utelämnade än vad vi är. Vi styrs ofta av vårt förflutnas tankeformer som regerar vårt medvetande genom att ockupera våra medvetandefält och styra vår uppmärksamhet.

Genom att möta dessa inkapslade upplevelser som vi bär på inom oss på ett¬ horisontellt plan, kan vi få större tillgång till vårt vertikala plan, dvs vår högre själsliga inkoppling och dess energikanal. På så sätt arbetar vi inom SoulWork ofta med både människors personliga frigörelse och integrering, samtidigt som deras själsliga process kan tydliggöras och förstås. Var och en vet bäst själv hur dessa tillstånd sedan ska användas förstås.

Del 2 (klicka)

© Mikael Matthis 2003, Uppdaterad feb 2004, juli 2009.
Solar Wisdom okt 2009.

Mer info: www.herkules.nu

Insikt i och omvandling av lägre psykiska mönster genom själslig terapi

2009-10-11T15:31:00.005+02:00

Perspektiv på mänskliga psykiska mönster och hur dessa kan omvandlas med själslig psykologi/terapi och SoulWork-metoden.

Av Mikael Matthis

Den här artikeln beskriver olika psykiska mekanismer, framförallt “skuldens börda”. Detta i ett sammanhang av större själslig grund där känslo- och reaktionsmönster kan lösas med ökad medvetenhet. Den spontana tanken kom från början från orden: VARFÖR KÄNNA SIG “DÅLIG” NÄR MAN EGENTLIGEN ÄR SÅ “HIMLA BRA”?!

”Den själsliga grunden” här ska ses som en högre medvetenhet som alla människor har med sig helt naturligt, även om kontakten behöver väckas upp och utvecklas i en rad steg. SoulWork-metoden är ett sätt att skapa denna ökade kontakt, tillsammans med den personliga integreringen. På så sätt ger också SoulWork möjligheten av att utgöra en utökad psykologi/terapiform.

Att använda skuld som en “avledningsmanöver” för vår sanna utveckling kan ofta lätt spåras i vår sociala och mänskliga bakgrund som lätt gör att vi trycker ner oss själva. Vi tror oss vara “dåliga” fastän vi egentligen inte gjort något “fel”. Vi känner oss dåliga för att vi tror oss sakna egenskaper eller kraft att leva så som vi vill. Vi kanske blir ”använda” av andra människor som använder sitt ego för att trycka ner andra och tar på oss ”skuld” istället för att stå upp för vår rätt.
Varför inte stärka vårt eget inre, följa den autentiska tonen inom oss, och sluta med att känna oss som “offer”?

Även inom den traditionella psykologin och psykoterapin börjar man få upp ögonen för det “friska” och rikta intresse mot vad det är som egentligen skapar välmående snarare än “älta eländet”.
Detta synsätt är en av många infallsvinklar som inleder en själslig psykologi. Att se och uppmuntra det friska i människan, är att börja bejaka det själsliga.
Ett exempel som tar flera steg vidare är metoden SoulWork där vi kombinerar det terapeutiska med andliga perspektiv på ett väldigt praktiskt sätt. Där ser man själskontakt och närvaro som ett direkt läkande och förverkligande för människan. Detta utan att ”trosformen” (religion eller andra former) behöver vara den drivande kraften, utan snarast som ett direkt upplevande och en kontinuerlig förändringsprocess.

Många människor känner sig mer eller mindre värdelösa inom sig själva.
De kan känna sig dåliga som människor, eller dåliga i sitt yrkesliv, dåliga i sina relationer, mot sin familj osv. Många, kanske speciellt kvinnor, dras med ett konstant “dåligt samvete” när det gäller de egna barnen.
Detta “samvete” ska man lyssna på i vissa lägen. Det kan vara viktigt att höra om man ska ändra sina rutiner och skapa mer balans i sitt familjeliv t ex. Samtidigt är det förödande att styras av skuld, då den hotar att ödelägga vår självkänsla och vår livskraft.

Därav följer att vissa typer av ”samvete” snarast är en social konstruktion, och egentligen inte från vårt eget inre. Skuld, medveten eller oftast omedveten, yttrar sig som osäkerhet. Eller tvärtom, som ett kompenserat självförtroende. Man kompenserar för det som man upplever saknas och överdriver, blir osann, bullrig, överdriven. Eller förtryckande gentemot andra, för att ”tvinga dem” att tro på denna falska bild. Det kan låta långsökt kanske, men det är faktiskt inte så ovanligt.

Att “känna sig dålig” är därför inte samma sak som att “må dåligt”, även om tillstånden kan likna varann. “Må dåligt” är något pågående, kan vara en del av en läkande process, som vi kan uppmärksamma och på så sätt förstå tillståndet.
Där har vi möjlighet att bli mer medvetna.
Att “känna sig dålig” är egentligen svårare, därför det ikläder sig oftast mer karaktären av undvikande och att inte kunna eller vilja ta mer direkt ansvar. Många lägger också över sitt ”dåliga mående” på andra. Endera genom projektioner, som skapar deras ”illamående” och därmed ofta reflekterar det, så att de ändå på sätt och vis tvingas möta detta inom sig. Eller genom att skuldbelägga sig själva, och tappa kraft, gå in i ”offerrollen”.

Vi har en grundläggande svårighet att inse vår självklara roll som fria människor med ansvar för vårt eget liv och vår egen kraft.
Vi har kanske trott oss vara tvungna att “ge bort” vår kraft någonstans på vägen. Det kan vara olika händelser där vi ibland kanske ”utnyttjats” av andra (som förstås samtidigt har sin förklaring, men inte skäl att återupprepa, i skördelagen)
Att inse att vi har delar inom oss (“delpersonligheter” eller sidor) som “känner sig dålig” kan vara en början till att se en förklaring, en början till att förstå varför vi mår dåligt.
När vi studerar och också mer praktiskt lär oss innebörder av ”den tidlösa visdomens” kunskaper, inser vi också att våra egna höljen och vår personlighet, bygger på material som på sikt kan och också ska omvandlas och förnyas i ett ”större ljus”, en högre medvetenhet.

Vad är det vi tror oss sakna - vad är det vi behöver?
Många känner sig dåliga därför de tror sig sakna något. Egentligen är det något inom oss som påkallar vår uppmärksamhet. Det är en sorts signal, ungefär som en förkylning eller kanske som en diffus smärta i kroppen vill berätta något för oss. Att det finns någon obalans inom oss, i vårt livssystem, att vi kanske behöver något inifrån oss själva. Det är signaler om att vi behöver undersöka vårt inre, fylla på med ny energi, med närhet, med kontakt. Kanske med uttryck, med befrielse, med formulering. Eller med kunskap, insikt, förståelse.

Vi jämför gärna med andra och tycker oss se att de har något vi själva tror oss sakna, som vi gärna skulle vilja ha. Många av oss projicerar vår saknad på det yttre, på tingen omkring oss. Det sker ofta i form av prestige, av statussaker, att känna att man får tillhöra genom att använda symboler som är tecken på framgång och materiellt värde. Men det kan lika gärna vara andra värden, egenskaper, möjligheter, relationer, närhet.
Vi kan se här, att samma sak gäller när vi betraktar våra medmänniskor. Vi önskar gärna ha deras egenskaper, deras lugn, deras energi, deras framåtanda, deras tålamod. Vi tycker oss vara sämre, ofta därför att vi tror oss vara utan det vi ser att andra har. “Varför är jag inte sån?!” frågar vi oss upprört självanklagande och samtidigt bedjande martyriskt.
Den mer konstruktiva frågan vore: “Varför tar jag inte mina behov på allvar och ser vad jag kan göra för att utveckla de här egenskaperna hos mig själv? Om jag nu saknar det här så mycket, vad behöver jag då för att kunna bli sån själv?!”

Detta är ingen omöjlighet att skapa. Detta kan vara ett ämne för meditation eller strukturerat tänkande där dessa kvaliteter eller egenskaper frammålas inom personens medvetenhet. Också viktigt är det att känna detta, leva sig in i detta tillstånd, inte bara ”se” som något yttre, avlägset. Upplev det direkt inom dig, i ditt hjärta, i det pågående medvetandet. Därmed används den mänskliga känslo- eller begärsfunktionen, men medvetet och med ett större syfte.

Att bära på osynligt dåligt självförtroende – när livsenergin inte når sitt ”syftesflöde”
Att känna sig “dålig” eller ”utan värde” kan vara tillstånd människor bär på ofta utan att reflektera över det närmare. Många människor märker det först vid en kris eller vid en behandling, t ex i terapi eller genom annan utveckling, t ex en själslig eller andlig typ av kontakt. De flesta kör på “så länge det håller” och hoppas ingen ska ”märka” att de bär på dåligt självförtroende.

Många människor (t ex inom “kändisskapet”, artister, filmstjärnor osv) kan man läsa om och jag har ibland även stött på det hos klienter, att de tror att de snart ska bli “avslöjade”, gjorda till åtlöje. Detta därför de egentligen ser sig själva som så misslyckade, att de egentligen inte kan utöva det de gör.

Men det intressanta är att oftast (så gott som alltid) gör de det de kan väldigt bra. Detta visar på hur människor ofta använder “en omvänd kraft”. Det sker en omvänd formulering av personens uttryck. Man vill göra något bra, man gör också något bra, men man ser det inte själv eller kan inte ta emot att andra uppskattar det.
Man straffar sig själv genom att klanka ner på sig själv genom att vara rädd, orolig. Man straffar sig genom att bära på ”skuld”, kanske helt omedvetet.

Man kanske på detta sätt fyller ut något inom sig där det finns ett tomrum. Istället för att möta tomrummet och verkligen gå ”till botten” med dessa konstruktioner, dessa mönster och deras kärna, cirklar personligheten runt dessa. Det skapar ofta ”tyngd” helt enkelt därför dessa tankeformer drar ner energin. Den sanna, genuina livsimpulsen, som egentligen genomströmmar alla människor från en större livskälla (själen m fl olika benämningar), fastnar i gamla hjulspår, kan man säga. Energin, som övergår i mer personlig kraft, ”centrifugerar” inte riktigt som den ska.

Energin flödar egentligen alltid i spiralform (synlig t ex i snäckans form som den syns i arten ”Pärlbåten” uttrycker den s k logaritmiska spiralen. Kan också jmf med fibonacci-formen). Energin strömmar från högre medvetandenivåer in i respektive form, och fördelas fritt för att uttrycka det högre livsuttrycket.
Men när människans förstenade tankeformer hindrar flödet, kan heller inte energin (och kraften) fördelas och ”spiraliseras” fritt och med sitt bakomliggande syfte mer intakt. Detta förvränger livssyftet och därmed också uttrycket. Det skapar i sin tur illusion, på en rad olika sätt och på olika nivåer inom människans världar.

När vi uppfattar en människans livskraft, kan den i det yttre upplevas som stor eller stark på vissa sätt. I ”rampljuset” eller genom olika sätt att få uppmärksamhet och bekräftelse kan en person ta stor plats och nå stor framgång. Detta kan återspegla att hon eller han nått en utvecklingsnivå som en kröning på ett kollektivt stadium (civilisationsstadiet). Hon är fortfarande inte så andligt inkopplad, men hungrar ständigt efter utveckling. Hon tror dock hon utvecklas mest genom det yttre fortfarande. Men inom sig känner sig personen vilsen och sökande efter mer äkta kontakt. Detta gäller alla människor i olika lägre stadier.

På sikt når vi en växande medvetenhet. Denna ökande ”inre kontakt” som kan vara diffus eller mer tydlig, leder oss framåt, in i ett växande som kan ha mer ”andliga” eller själsliga förtecken. Den kan också vara mer ”vanlig”, men med en mer tydlig, genuin humanistisk, altruistisk grund.
Människan blir alltmer varse att hon kan omvandla sina hinder inom sig. Inte bara på materiell grund, för att nå egen vinning, utan för att hon upplever sig alltmer som en del av världen, av ett större liv. Hon vill samverka, hon vill bidra.
Ofta bär vi på sådana fantastiska resurser som egentligen visar att vi är mycket mer. Vi kanske inte är så begränsade som något inom oss (eller utanför oss?) vill få oss att tro?
Varifrån kommer dessa “negativa röster”? Tillhör de andra människors konflikter, t ex våra föräldrars från vår ursprungsfamilj eller andra släktingars ouppklarade affärer tillbaks i tiden? Är det detta inre möte vi undviker egentligen?

Olika mönster av skuld
Människor använder ofta olika former av skuldkomplex för att omedvetet hålla sig tillbaks. Genom att “ha skuld” skapar det lägre jaget (oftast känslokomplexet) en legitimitet för oss att inte gå vidare i vår utveckling, inte ta ansvar för vår inre kraft, vår inre vilja.
Det är vårt undermedvetna, det förflutnas ouppklarade “lagringar” i våra energifält/vårt psyke/vår personlighet, som påverkar och styr oss.
Genom att namnge skulden och se hur familje- och/eller gruppmönstret fungerar med sina förtryckande, repressiva punkter och band, kan individen på sikt återerövra sin egen frihet.

Många depressiva mönster handlar om att vi omedvetet inte vågar ta ställning för vår helhet. Inte kan eller vågar ta ställning för vår inre kraft, det som vi inom SoulWork kallar vår ”jag-punkt” (som vissa mer helhetsinriktade psykologiska utvecklingsformer kan kalla t ex ”självet”).
Jaget och dess odödliga länk med själen är egentligen vår grund, vår lösning på alla våra problem. När vi kan aktivera och medvetandegöra dels vår egen jag-kontakt, och därmed också vår egen inre och högre själskontakt, hittar vi ett nytt fokus. Det sker ofta spontant. Detta innebär samtidigt en ständig träning, att bli medveten och skapa en allt mer varaktig kontakt.

Skuld utarmar och försvagar oss, får oss att tro att vi måste “stå ut” med olika mönster och tillstånd hos oss själva, ofta i förhållande till andra. Att vi t ex alltid måste vara “trevliga och glada” mot andra. Eller att vi inte får uttrycka vår egen åsikt för starkt. Att vi inte ska hävda vår rätt och vår frihet i olika frågor, kanske i samhället, kanske i ett förhållande osv.

Barnet bär åt den vuxne
I arbetet med den praktiska metoden Familjekonstellationer framstår det ofta mycket tydligt att barnet försöker “hjälpa” den vuxne som är utsatt och som inte förmår bära sitt eget öde. De vuxna försöker lägga “locket på”, ibland på grund av sociala konventioner, på grund av släkttryck, skam, eller på grund av att de tror att de gör sina barn en tjänst genom att inte alls prata om problemen.
Så kan så kallade “familjehemligheter” eller bara grundläggande problem som en allmän atmosfär i hemmet, kan påverka energi- och känslostrukturen hos nästkommande generationsled.

Genom att omedvetet axla t ex skuld för en förälder eller annan släkting längre tillbaks, försöker barnet omedvetet, men samtidigt aktivt, skapa ny balans i familjens energi.
Det kan också vara så att barnet upplever skuld därför det måste bära, omedvetet förstår det att det egentligen är den vuxnes sak, ändå tar det på sig bördan.
Skuld kan uppstå därför att föräldrar har konflikter som de inte förmår ta ansvar för på ett riktigt helt sätt. Det kan vara dolda konflikter eller hemliga konflikter.

Ny trend inom psykologin – att må bra är inte fel!
Idag börjar även den traditionella psykologin och psykoterapin rikta ögonen mot vad det är som egentligen får människor att må bra. Man måste inte bara fokusera på att “gräva” fram eländet, utan man kan också rikta energin mot det som skapar motivation, lust, energi, framgång för varje individ.
Det sker också en efterlängtad korsbefruktning mellan så kallad “vetenskaplig” psykologi och den mera helhetsinriktade psykologin och den andligt uppbyggda psykologin.

Idag är det också många personlighetsmetoder, beteendemetoder m fl, som använder sig av denna utgångspunkt. Risken där är att målet blir alltför snävt materiellt och självcentrerat. Att man mäter individens ”kraft” efter hur väl hon lyckas materiellt i samhället enligt traditionella värderingar. Detta är inte det genuina målet, som jag ser det. Även om detta är ett steg för många kan nog alltfler människor ändå inse att det finns större, mer livsomfattande mål.

Perspektiv av hälsa, välgång och växande bygger också på begreppet “sanna relationer”. Sanna relationer utgår från det hela jaget, det “helade jaget”, där människan fungerar genom att ta ansvar för sina handlingar, känslor och tankar i en helhet. Detta har “andliga” eller själsliga implikationer eftersom det leder till en expanderad livshållning och fördjupad livsinställning.
Våra relationer blir i ett sådant sammanhang än mer tydligt värdefulla, dels för oss själva, dels för vår partner, vår familj, vår omgivning.
Att se på livet och våra medmänniskor utifrån ett helhetssammanhang ger mening, vi skapar mening utifrån att sammanlänkas med det som förenar och bygger snarare än det som hindrar och är destruktivt.

Möte med ett “större jag”
Vi behöver ständigt möta oss själva genom vårt eget liv, den större enhet som vi deltar i och genom alla de relationer vi deltar i. Det kan vara många olika sorters upplevelser av insikter, kärlek, kommunikation, deltagande, mening som uppstår i samspelet mellan vårt eget medvetande på en nivå och ett större medvetande, ett “större jag”, som vi är en del av (oavsett vad vi vill ge detta mer omfattande medvetande för namn).

Något sker bortanför vår egen person, ett utbyte uppstår som visar oss vilka vi är bortanför de ramar av känslo- och tankemönster som vi annars tror oss tillhöra och fullkomligt vara.
Att genomgå dessa medvetandeexpanderande processer på olika sätt kan skapa grunder för ett sant, respektfullt förhållande till en växande helhet inom oss.

Denna helhet är livsviktig för oss i våra nära relationer med vår familj, våra barn, vänner, arbetskamrater. Men också i vår upplevelse av och relation till vår natur, till människor överlag, och därmed till den abstrakta helhet vi är en del av i “kosmos”. Ju mer vi kan bejaka denna växande helhetsförståelse, desto lättare uppfattar vi den ömsesidiga respekt och kärlek som tycks finnas inneboende i alla livsformer...
Det innebär ett förhållande som ständigt får växa och förändras.

© Mikael Matthis, aug 2001. Uppdat. feb 2008, juli 2009.

Länkar: www.herkules.nu
http://nyatiden.blogspot.com

Om barn och den nya tidens andlighet

2009-10-11T15:05:00.014+02:00

Av Nina Matthis

Länge har jag tänkt att skriva något om barn och om den nya tidens andlighet, men dragit mig för det eftersom det har tagit emot att skriva om ”de andliga barnen”, när alla barn är andliga då alla människor har en själ och ett högre medvetande. Det är så lätt att det blir missförstånd.

För att vi skall bli mer ödmjuka inför alla barn, har jag bestämt mig för att ändå skriva om detta ämne ”barn och andlighet”. Inte för att skapa nya pedagogiska eller psykologiska teorier om barn, utan för att lyfta på slöjan som skymmer den visdom vi alla äger. Den tidlösa visdomen om vår ständiga medvetandeutveckling och om vår egentliga odödlighet.

Och det finns en sundhet i att låta barnen få vara ifred från våra ”vuxentankar” om dem. Det finns så mycket tankar redan, om vad som är rätt och bra för barnen. Tankar som förändras efter fem, tio år eller tjugo år och som kan verka nästan skrattretande när de nya tankarna har etablerats och framstår som självklara. Det är så lätt att ha tankar om vad som är bra för barnen, eftersom de knappast säger emot. De är intresserade av helt andra saker än teorier om ”deras bästa” – att ”bara vara” till exempel, det som många vuxna går på kurs för att lyckas med.

Att skriva om barn och andlighet har som sagt sina risker. Vad är egentligen andlighet? Några kan tro att det har med religion att göra. Några kan tro att det har med medialitet att göra. Några kan få för sig att ”andliga barn” är mer intressanta än ”vanliga barn” och börjar att utveckla förödande klassificeringar. Några värnar om ”de anliga barnen” med ett emotionellt patos, som om de vore synd om dem på något sätt. Några av dessa pratar mest om sitt eget inre barn, som inte fick tillräckligt med respons i barndomen. Barnfrågor kan uppröra oss väldigt då vi alla har ett litet barn inom oss, helt enkelt för att vi alla en gång har varit barn. Det är bland annat därför som det kan vara en sådan balansgång att skriva om barn. Det berör oss ofta så starkt, att vi har svårt att samtidigt vara klarsynta.

Om vi återgår till frågan om vad andlighet egentligen är, så skulle mitt första svar vara; överfysisk verklighet.
Andlighet kan beskrivas som verkligheten, på det vis att det finns överfysiska verkligheter som vi inte kan se eller ta på, men som ändå existerar.
På så sätt finns det inget ”mystiskt” med andlighet. Det är en verklighet av en mycket fin, för oss osynlig materia, som inga vetenskapliga instrument ännu kan registrera. Den andliga verkligheten kan vi endast uppfatta inom oss, genom upplevelser och erfarenheter av den. Men andlighet är också utveckling, att allt mer bli det som vi potentiellt är.
I vår kärna finns den visdom, den villkorslösa kärlek och det enhetsmedvetande som är universellt och som är vår födslorätt att upptäcka. Andlighet handlar om att bli det vi egentligen är, långsamt och grundligt, genom våra upplevelser och erfarenheter.

Vi är alla andliga varelser eftersom vi hela tiden utvecklas och allt mer avtäcker vår ”gudomliga natur”. Det enda som egentligen skiljer oss åt är hur gamla vi är som själar, alltså hur mycket erfarenheter som vi hittills har förvärvat och vaskat fram livsförståelse ur. Detta innebär att vi inte bara föds en enda gång utan att vår egen själ har ett ”födslodatum” årtusenden tillbaka, och att vi om och om igen ”får en kropp” att göra dessa nödvändiga livserfarenheter med. Din själ och min själ har inte samma födelsedag. Alla själar har sitt eget datum för sin tillblivelse. Allt annat är sig annars mycket likt; vi återföds vid vissa tidpunkter, blir barn på nytt, växer upp och gör nya erfarenheter, lämnar vår kropp igen och förbereder oss för ett nytt jordeliv. Vi vandrar alla mot vår egen fullkomning – att stegvis bli vår universella, gudomliga natur.

Om vi ska förstå barnen omkring oss, får vi lov att inse att de är olika som individer och ändå ett. De är ”äldre själar” och ”yngre själar” på sin vandring mot samma mål. De är också olika till temperament, vilja, egenheter, färdigheter, beteende osv. De har dessutom olika läggning och intressen. Vissa barn är häpnadsväckande kunniga på ett särskilt område, och om vi som vuxna litar till vår intuition kan vi snabbt förstå att det inte är första gången som detta barn spelar ett instrument, skriver en dikt eller sitter och målar sådär skickligt. Talangen ifråga viskar om ett förflutet av många liv i träning för just denna färdighet.

Vi kan bara beundra dem och konstatera att även om vi själva är trettio eller fyrtio år äldre än dessa talangfulla barn, så skulle vi inte kunna göra detta med samma inlevelse och precision som de förmår. Det finns också barn som säger oerhört kloka saker, eller visar förståelse för situationer på ett ovanligt moget sätt. Det finns barn som filosoferar kring stora livsfrågor och det finns barn som visar på tekniska kunnigheter, som om de vore små miniatyringenjörer. Det finns också barn som visar på ett ovanligt lugn, eller på en utvecklad empatisk förmåga. Det finns barn som gör andra lugna endast genom att ”vara där” och det finns barn som har mogna och rättvisa ledaregenskaper, så små de är. Alla dessa förmågor och talanger är en fortsättning på en lång historia av liv. När vi upplever detta hos barnen, kan vi inte låta bli att respektera dem på djupet. Därför är den förståelsen grundläggande för vår relation med barnen. Dessa barn är en naturlig fortsättning på tiotusentals eller hundratusentals liv, beroende på deras själs ”födelsedag”. Precis som vi själva är.

Av detta kan vi förstå att vissa själar är äldre i förhållande till de som är yngre. Ofta kan vi förnimma ”gamla själar” bland barnen vi möter. Det handlar inte alltid om deras uppenbara intelligens. Det tycks mer handla om den livsförståelse och den mognad de utstrålar, trots sin ringa ålder. Kvaliteter av kärlek, glädje, medkänsla, integritet, tålamod, förnuft, djärvhet, känslighet, humor, äventyrslust, lugn och andra ”mogna kvaliteter” kan vara utmärkande hos en gammal själ, som genom årtusenden har funnit att kärlek och visdom är de mest väsentliga kvaliteterna. Vi har som vuxna många gånger träffat barn som är betydligt äldre än vi själva själsligen, även om vi inte har varit medvetna om det. Vi kanske har blivit rasande på ett barn som har vägrat att sitta stilla, eftersom det barnet instinktivt har känt att det hämmat deras upptäckarlust och kreativitet – i alla fall just då. Vi kanske har tagit barnets oräddhet och integritet för trots, och för principens skull tvingat det på plats.

Att börja med sig själv

Om vi som vuxna vill hjälpa barnen att utveckla sitt medvetande, får vi lov att börja med oss själva. Det viktigaste är inte vad du säger till ett barn utan vad du själv ser och upplever hos barnet. Om du själv utvecklar din egen andlighet eller snarare din egen medvetenhet, så kan du inte undgå att stimulera dessa kvaliteter hos barnen omkring dig – bara genom din närvaro. Barnen ”blir” det som du uppfattar och ser hos dem. Så din egen medvetenhet kommer ofrånkomligen att påverka dem. Din egen inre förståelse och ditt allt mer befriade jag, kommer att stimulera barnens förståelse och få dem att känna sig mer fria.

Det är på sätt och vis en fråga om energi. Din egen ”energi” av ökat medvetande skapar ett medvetandefält hos dig, som barnen omedvetet ”plockar upp” och införlivar i sitt eget medvetandefält. Ju mer du befriar dig själv från gamla, begränsande tankeformer och expanderar din kärlek och din medvetenhet, desto friare och lugnare blir barnen i din närhet. Därför kommer den här texten inte bara att handla om barn. Den kommer även att vidröra sådant som stimulerar din egen inneboende visdom.

Om du vill hjälpa barnen, måste du också hjälpa dig själv. Det här skriver jag utan betänkligheter, därför att vi lever i en tid när människors medvetande expanderar i rekordfart och det finns ingenting att ”vänta på” eller ”skjuta upp” vad gäller detta område. Denna tid bjuder också in många ”gamla själar” till att födas och växa upp som barn, för att möjligheterna till ytterligare medvetandeväxt är så gynnsamma. Hur ska vi då göra för att på bästa sätt välkomna dessa barn? blir den naturliga frågan. Först och främst, som jag ser det, att öka vår egen kärlek och medvetenhet.

Det pågår ett stort befrielsearbete hos människor över hela planeten. Den här gången handlar det inte om att befrias från inkräktare, fattigdom och yttre förtryck. Den här gången handlar det om befrielsen från egna inre begränsningar av tankar och känslor, som hindrar vår själ att blomma. Framför allt i västerlandet är människor fullt upptagna med sin inre, personliga utveckling.
Hundratals terapiformer vittnar om det stora intresset hos människor att utveckla och att läka sig själva. Man kan höra människor på bussar och på caféer prata om sin förkylning som en ”utrensning”. Allt fler blir medvetna om att den egna kroppen och det egna psyket kan renas från ”gammalt skräp” för att släppa in ny energi.

Själva ordet ”energi” används allt oftare vad det gäller vår personliga hälsa och utan att någon direkt undrar vad det innebär. Det kollektiva medvetandet har införlivat ny förståelse för den inre utvecklingen. Många hoppar på tåget till Det Inre Välbefinnandet. Det är trend att skapa ljus och ny energi i hemmet genom fueng shui och inom sig själv genom exempelvis yoga, mindfulness eller meditation. Inre harmoni är ett välkänt begrepp, och allt fler förstår kopplingen mellan att släppa gamla tankemönster och att befria och läka sig själv.

Vi kan lätt få för oss att detta slags befrielsearbete endast handlar om oss själva, att jag tar tag i mitt liv för att utvecklas själv. Men vi är alla en enhet. Vi är ett kollektiv, och varje människa som tar sin inre utveckling på allvar och söker djupare inom sig efter större klarhet och större frihet, påverkar hela kollektivet. Det är inte bara en fråga om nya intresseområden som sprids från mun till mun, det är också en energifråga. Ju mer vi släpper våra egna, begränsande tankeformer, desto mer själsljus fyller oss – ett ”medvetandeljus” som genast sprids i kollektivet.

Detta befriade ljus är en sorts ”gudomlig materia”, eller snarare; det innehar en högre frekvens än vad vår tidigare tankemateria hade. Detta ljus är mer vårt ursprungliga jag och det lyser upp och påverkar kollektivet med sin snabbt vibrerande energi. Vårt eget förlösta ljus blir på så vis ”allas ljus”. Det ljuset ingår i den kollektiva enheten och påskyndar den globala medvetenhetsutvecklingen. Vi är alla med och skapar den nya världen genom vår egen befriade ljusenergi, även om vi inte tänker på det.

Alla människor ”är ljus”. Vår inre kärna är som en komprimerad ljuskapsel, som innehåller alla de gudomliga egenskaper vi längtar efter. Vi skulle inte längta efter dessa egenskaper om vi inte anade att de fanns någonstans inom oss. Vi längtar efter enhet, villkorslös kärlek, glädje, hälsa, mening, frid, livsförståelse, frihet, kraft och visdom. Vi vill inte känna oss isolerade. Vi vill inte känna oss elaka, småsinta, begränsade eller känna att livet är meningslöst. De vibrationer dessa tankar och handlingar skapar inom oss harmonierar inte med vår sanna natur.
Men när vi upplever gränslös kärlek, glädje, generositet och självförglömmelse expanderar vi, då dessa vibrationer harmonierar med vår innersta och större natur – med vår egen själ, vår egen högre medvetenhet. Även detta är alltså en fråga om energi, och ju mer vi undersöker oss själva kommer vi att upptäcka att ALLT ÄR ENERGI. Vi kommer att upptäcka att tankar och känslor är energi.
Och vi kommer att bekanta oss med själens energi, som ljus, som kärlek, som glädje, som bergsprängare (när den penetrerar våra begränsande tankar och känslor), som förlösaren, vägvisaren, helaren och välgöraren. Vi kommer att upptäcka att vi har en högre medvetenhet som är inriktad på att befria oss från allt som stoppar vår inre utveckling till den vi egentligen är; till vår egen gudomlighet.

Vår egen själ är gudomlig i relation till våra begränsande tankeformer och hindrande känslor. Egentligen är den alldeles naturlig. Den är vad vi är. Och den är det mål vi har framför oss; att bli själen. Att förverkliga våra inneboende potentialer innebär att vi integrerar vår egen högre medvetenhet med vår fysiska kropp. Vi smälter samman med själen, med vårt eget ljusjag, stegvis och rytmiskt, här på jorden. Erfarenheten av villkorslös kärlek och upplevelsen av enhet med allt levande, gör att vi till sist lever vår egen gudomlighet. Vi vet att vi har nått dit vi tidigare har längtat, helt enkelt för att inte längtar längre.

Vi längtar ingenstans. Vi är precis där vi vill vara, för vi lider inte längre. Vi har allt omkring oss som vi behöver och önskar, eftersom vi är uppfyllda av vår själ och den villkorslösa kärleken. Vi har befriat oss från vårt personliga jag och transformerats till vårt själsjag. Ett mirakel har skett. Ett mirakel som inte är något mirakel egentligen, utan endast vår fullt möjliga utvecklingspotential. Ingenting med det är konstigt eller fantastiskt. Det är en naturlig följd av alla våra liv och erfarenheter, som har utvecklat vår egen medvetenhet och förlöst vår egen själ i vår fysiska kropp. Det är helt enkelt vad det är. Det är ljusets expansion i materien.

Att stödja barnen

När vi själva inser att vi ”är ljus”, eller snarare att vår innersta kärna består av ett kosmiskt ljus som kan förlösas och befria oss från begränsande medvetandenivåer, blir hela livet oerhört rikt och intressant. Det ger också perspektiv på vad som är viktigt i livet. Livets mening blir uppenbar för oss; som människans oavbrutna medvetandeutveckling. Vi förstår att vår egen utvecklingen hör ihop med den stora, kosmiska utvecklingen, och att den för oss allt närmre vårt gudomliga ursprung där vi är ett med allt utan att förlora vår egen individualitet. Vi blir till sist medvetna medhjälpare till den stora, kosmiska plan, som utvecklar liv. För varje utvecklingssteg befriar vi oss allt mer och ingår i Det Stora Samarbetet som pågår på högre nivåer av utveckling. Nivåer som vi ännu inte vet mycket om, men som vi blir allt mer förtrogna med ju mer vårt medvetande expanderar. Vår allt mer utvecklade kärlek gör bekantskapen med dessa nivåer möjlig, för utan villkorslös kärlek kan vi inte hantera den större informationen och kunskapen. Vi kanske skulle missbruka dessa kunskaper om vi fortfarande styrdes av vårt personliga ego. Så alltså hålls vissa dörrar stängda tills vår inre nyckel passar till ”det kosmiska låset”. Det är vår medvetandeutveckling som är nyckeln. Det är den utvecklingen som gör det möjligt att följa den erbjudna vägen till vårt gudomliga och verkliga jag.

Vad har då detta att göra med barnen, kanske du undrar. Allt, skulle jag vilja säga. Barnen är inte en isolerad grupp minimänniskor utan de ingår i den stora kosmiska utvecklingen, precis som alla människor gör. Ett barn har relativt nyligen satt sin fot på jorden. Men inte för första gången. Och inte för sista gången heller. Barnet är här för att vidga sin medvetenhet, så mycket det bara kan. Beroende på barnets själsliga ålder och på de uppgifter det har planerat att ta itu med under sin jordevandring denna gång, har det vissa existentiella mål för sin nuvarande existens.
Dessa mål är förstås olika från barn till barn, från människa till människa. Men alla barn har, som jag ser det, rätt att få veta mer om sin egen själsnatur. I den här tiden, då det återföds många högt utvecklade barn eller vad man enklare kallar för ”gamla själar”, är denna rättighet kanske ännu mer väsentlig än tidigare.

Om vi som vuxna kan återspegla deras djupa visdom, kan deras utveckling gå betydligt fortare och lättare. Det innebär inte att vi börjar att undervisa dem om allt som själva har förstått. Vi har inte rätt att pracka på barnen ”våra sanningar”. Det har redan religiösa fantaster gjort i historien, och vissa naturvetenskapliga fantaster fortsätter i samma anda och säger ”sanningar” till barnen, som de inte får ifrågasätta utan att verka dumma. Men vi har alla möjlighet att väcka barnens fantasi, att fråga dem vad de tror och upplever utan att korrigera deras svar. Vi kan som vuxna lyssna på barnen med den djupaste respekt, för vi vet inte vem som sitter framför oss – kanske är det en själ som är tiotusentals år äldre än vi själva, en liten flicka vars livsförståelse ännu så länge bara lyser och gnistrar i hennes ögon. Flickan vet förmodligen inte om sin kunskap, men ju mer meningsfulla frågor vi ställer desto lättare kan hon upptäcka sig själv.

Att hjälpa till att utveckla barnen, börjar alltså med vår egen medvetenhet och inställning till barnen. Ju mer expanderad vår egen medvetenhet är, desto mer väsentliga frågor kan vi ställa till dem. Vi kan ställa frågor som väcker deras inneboende visdom till liv, som stimulerar dem att tänka själva i den riktning som deras egna svar för dem. När någon vuxen med största intresse lyssnar till barnens svar, lyssnar de sedan automatiskt till sina egna funderingar och till sina egna svar och finner dem intressanta. Redan där har barnet startat en dialog med sig själv, en dialog som förbinder det med sitt eget ursprung och med sin egen själ – den sanna vägvisaren i livet.

Det viktigaste vi kan göra är att stärka barnens självtillit. Det handlar mindre om att berömma dem när de gör vissa saker som vi uppskattar, och mera om att vi på djupet öppnar oss för deras inneboende kvaliteter och att vi uppmärksammar dem. Självtilliten hos barnen ökar när vi riktar vår energi mot dem. Vi gör det inte på grund av att vi vill ha vissa bestämda resultat av dem; att de ska vara duktiga på fotbollsmatchen eller för att vi förhör dem på skolläxan. Det sistnämnda är förstås också bra. Men den energi jag talar om här, innehåller den kärlek och öppenhet som man riktar mot någon man verkligen uppskattar – inte för att den personen presterar något som faller oss i smaken, utan för att vi förnimmer dess obegränsade väsen. Vi släpper alla föreställningar om vad ett barn ”är”, och öppnar oss villkorslöst för den person som vi har framför oss. Vi släpper vår roll som ”uppfostrare”, så mycket som vi förmår, och låter vår kärlek och respekt ”lyfta” barnet till att känna kärlek och respekt för sitt eget jag. Vi stödjer barnet med vår energi, ansträngningslöst, till att upptäcka och lita till sig själv.

Alla barn har inte behov av att reflektera och filosofera, men många fler än vad vi vanligtvis tror. Att prata om livet, om döden, om känslor, om ”vår inre kärna”, om särskilda upplevelser, om drömmar, om längtan, om relationer, om kärlek, om fantasitankar; att kanske fråga sig om djuren längtar, om växterna drömmer eller om stenarna sover hela dagarna, väcker glädjen att få tänka och uppleva saker och sammanhang fritt. Barn ser ofta allting som levande, och de har även en subtil känsla för hur allt detta levande hänger ihop. När vi pratar med barnen på det här viset, behöver vi inte ”dra i dem” som vi ofta får göra med de vuxna. Barnen har inga svårigheter att se Det Levande i allt. Även om de har blivit itutade att döden är ett faktum, så kan de ofta, när inspirationen tar över, lämna den begränsande tanken och upptäcka nya möjligheter hos sig själva.

Det som sätter igång fantasin med raketfart, är att vuxna verkligen intresserar sig för dessa frågor och uppmuntrar dem att tänka själva. Att leka med existentiella frågor, är att utveckla barnens medvetande. De kommer i kontakt med den kunskap de redan äger, och de har möjlighet att fantisera vidare, uppmuntrad av sina vuxna förebilder. När de vuxna inte rättar dem, men ställer nya, inspirerande frågor, får barnen kontakt med sig själva på ett nytt sätt. De lär sig att tänka fritt, att se allmänna sanningar som idéer snarare än som obevekliga ”lagar”. De upptäcker också glädjen i att utveckla sin medvetenhet, att bli ”större inuti”, istället för att anpassa sig och bara lära sig vad de vuxna säger åt dem. Det skapar den ”inre plattform” som de kan stå på, luta sig mot, hämta kraft ifrån, finna lösningar hos, i vardagen och under livets påfrestningar. Man kan säga, att den plattformen är grunden för deras begynnande själskontakt.

Att inspirera barnen

I den här tiden föds många barn som i framtiden kommer att fungera som ”andliga lärare”. Dessa barn beter sig som alla andra barn och går igenom sina stadier av barndom och tonår, och vi behöver inte gissa vilka dessa barn kan tänkas vara. De finns mitt bland oss, och smälter in bland sina jämnåriga. Även om de ser ut som ”fjortisar” i tonåren eller verkar vara helt normala, självupptagna ungdomar, så kan vi inte veta när deras utvecklade erfarenheter aktiveras och leder dem mot den inre visdom de redan har förvärvat genom de många liven. Det kan vara en bok, som får dem att minnas. Eller en film, som öppnar dem för gammal kunskap. En vän kanske bjuder in dem till en meditationskväll – och plötsligt aktiveras själskontakten och deras slumrande vetskap och förmågor. Vissa av dem är mer ”andliga” som små, och stänger av den inre kontakten under tonårstiden för att sedan ”vakna” igen. Några av dem har varit helgon i tidigare liv och känner instinktivt att de inte ska upprepa den erfarenheten, utan att de är på väg att förvärva nya kunskaper. De kanske tar avstånd från den mer ”känsloladdade andligheten” och uppfattas som ”mentala” och till och med ”oandliga”. De är mer intresserade av att lära sig om den överfysiska verkligheten och om livslagarna, rent konkret, än att sitta vid en gurus fötter – eftersom de både har suttit vid sådana fötter och själva har varit en guru förut. Nya erfarenheter väntar dem, och nya kunskaper att förvärva. Utvecklingen går hela tiden framåt och utmanar oss.

Vi inte kan bedöma barnens utvecklingsnivå. Vi kan förstås ana och gissa deras själsliga ålder, men det tjänar i stort sätt inget till. Det fina med detta är att vi bemöter alla barn lika. Alla barn behöver stimulera sina slumrande kunskaper, för alla har de vandrat långt, genom de tusentals liven, för att komma just hit, där de är idag. Vi vet inte. Vi vuxna vet inte. Vi kan bara konstatera att vi befinner oss tillsammans med dessa gudomliga själar, som vill lära känna sig själva och utvecklas. Men som vuxna har vi ett ansvar - att inspirera dem! Lekar och andra påhitt behöver vi inte inspirera barnen till, det klarar de så bra ändå. Men den mentala och kärleksfulla stimulansen, som hjälper dem att tänka, att minnas, att plötsligt veta inom sig – det kan vi hjälpa dem med. Vi kan hjälpa dem att känna trygghet i sig själva, så att de i lugn och ro kan återupptäcka sig själva som de andliga varelser de är. Vi behöver inte säga: ”Det finns ett ljus inom dig!” Men vi kan fråga: ”Kan du känna, att det finns som ett ljus inom dig? Eller som en liten sol? I så fall, hur känns det?” Och om de ställer samma fråga till oss, kan vi svara (om vi upplever det): ”Ja, ofta känns det så. Ja, jag tror det. En gång upplevde jag den där solen såhär…” Sådana samtal förenar oss på ett sällsamt vis. De inre upplevelserna visar tillsist, att vi är väldigt lika. Vi ser olika ut, har olika kön, olika hudfärg, olika ålder och olika intressen, men våra existentiella upplevelser förenar oss. Om inte annat, så inspirerar vi varandra till att upptäcka oss själva.

Vi behöver inte dämpa barnens funderingar, fantasiförslag och förståelse angående de stora sammanhangen. Vi behöver inte korrigera dem eller bli oroliga för att själva ”säga fel”. Vi kan alltid säga: ”Jag upplever det såhär. Vad upplever du?”, utan att förvänta oss vissa svar. Vi behöver inte invända när ett litet barn plötsligt säger till oss: ”Jag är mycket äldre än du!” Vi kan fascineras istället för att påpeka vår faktiska åldersskillnad. För vad vet vi, egentligen? Vi behöver inte göra barnen ”mer andliga” och vi behöver heller inte hejda deras existentiella fantasier. Vår huvudsakliga uppgift är att utveckla vårt eget enhetsmedvetande och den villkorslösa kärlek som uppstår i det medvetandet. Då kommer vi automatiskt att hjälpa barnen att utveckla sin egen kärlek, som reflekteras hos oss.

Barnen behöver inte ”bli mer andliga”, för de är redan andliga i sin omedelbarhet. Det är vi vuxna som efter decennier av social anpassning, har glömt vår egen andlighet och som kan återuppliva vår andliga grund. Vi kan inte göra barnen till något som vi själva inte är. Vi kan inte förvänta oss att barnen skall ha empati, om vi själva är fyllda av konflikter. Vi kan inte ”uppfostra” barn i andliga värden om de inte ser att dessa värden är naturliga hos oss vuxna. Vi kan inte forma barnen till något, som vi själva inte förmår att vara. Barn är inga degklumpar som vi kan knåda till efter våra egna behov, även om våra föresatser är ”upphöjda och goda”. Barnen reflekterar oss själva. Den insikten är grunden för vår samvaro med barnen, och för alla våra goda försatser. Vi kan inte skapa ”paradiset på jorden” med våra teorier. Om vi som vuxna vill förändra världen måste vi förvandla oss själva. Efter egna inre energiomvandlingar kommer vi att märka att ingenting utanför oss själva behöver ”knådas till” över huvud taget. Önskvärda förändringar sker automatiskt, när vi förlöser vårt eget ljus. Så om du vill göra barnen en tjänst i deras utveckling, se då din egen, inre utveckling, som nyckeln till barnens utveckling. Men låt också din egen ökade förståelse ta plats i din samvaro med barnen, så att du inte gömmer undan ditt ”nya jag”. Ditt ökade medvetande är som näring för alla omkring dig; andlig näring, som alla människor växer av.

Medan du tar hand om din egen inre utveckling, står livet inte stilla. Du kanske har egna barn eller arbetar med barn, och vill förstås deras bästa på alla vis. Som jag ser det, är det mest väsentliga vi vuxna kan göra att stärka barnens självtillit.
Självtilliten är grunden till deras egen själskontakt.

Det är självtilliten som gör att barnen lyssnar till sitt inre och får kontakt med sitt eviga själv. Om ett barn är alltför upptagen med rädslan för att göra fel eller tror att all viktig information kommer utifrån, försvagas den inre kontakten – det som själskontakten vilar på. Om det uppfostras till att tro att de vuxna alltid har rätt, även när det känns fel för barnet, börjar barnet att tvivla på sin egen intuition – direktkontakten med sin högre medvetenhet. Självtillit uppstår när barnet får utrymme att expandera både fysiskt och psykiskt. Den fysiska expansionen innebär exempelvis att det får utrymme till fri lek. Att det får fysiskt utrymme att vara för sig själv med sina tankar. Att det får använda alla sina sinnen när det upptäcker den fysiska världen.
Den psykiska expansionen innebär bland annat att barnet får förtroendet av de vuxna, att klara av saker efter eget förstånd. Att det slipper vara rädd för arga vuxna. Att närvaron och kontakten med vuxna är stimulerande, bejakande och har sin egen tid. Att barnets känslor blir bekräftade av vuxna. Att det får spegla sin egen kärlek i sin omgivning. Dessa expansioner gör att barnet automatiskt ”släpper ut” sin aura – sitt eteriska livs- och förnimmelsefält. Detta innebär också att den inre kontakten förblir ostörd, att barnet med större lätthet kan uppleva ”sitt eviga jag” och stärkas av sina redan förvärvade kvaliteter. Det ökar i sin tur barnets livsaptit och koncentrationsförmåga, och gör att det lättare kan urskilja och uppmärksamma den information som det verkligen växer av.

För att sammanfatta de här tankarna, kan vi fråga oss: ”Hur kan jag hjälpa barnen att känna självtillit?” Och ”Hur kan jag hjälpa mig själv att utvecklas?” Jag har skrivit några punkter som jag tycker är viktiga:

HUR KAN JAG HJÄLPA BARNEN ATT ÖKA SIN SJÄLVTILLIT?

HUR KAN JAG HJÄLPA BARNEN ATT ÖKA SIN SJÄLVTILLIT?

• Prata med barnen om deras inre tankegångar och behov, sådant som annars är lätt att hoppa över och glömma bort. Det kan vara funderingar eller känslofrågor. Prata om detta även när ”ingenting särskilt har hänt”, alltså gör det till något naturligt och ofta återkommande. Hjälp de mindre barnen att sätta ord på sina tankar och känslor.

• Sitt med barnen eller gör något med barnen, och låt det vara din huvuduppgift just då. Låt barnen och du själv få känna att ingenting annat är viktigare, allt annat kommer i andra hand, även om ni bara småpratar eller spelar ett spel ihop. Låt barnen få höra att du avbryter t ex. ett telefonsamtal för att fortsätta att umgås med dem.

• Låt barnen få uppslukas av sin lek utan dina kommentarer – varken negativa eller positiva. När barnen leker koncentrerat är de i ett expanderat tillstånd, som kan avbrytas av anmärkningar, frågor och beröm. Låt barnet känna att leken är så viktig att du lämnar det ostört.

• Filosofera med barnen. När ni filosoferar tillsammans finns inga självklara svar, men en massa frågor som får er att växa och upptäcka er själva. Låt din egen ökade medvetenhet färga somliga frågor och se om barnen tycker att det är intressant. Om det inspirerar dem, fortsätt att filosofera om saken. Om de visar totalt ointresse, prata om något annat.

• Öva dig i att vara omedelbar med barnen. Det innebär att du inte tänker så mycket om dem eller om din roll i mötet med dem, utan låter dig följa med i mötet och överraskas. Barnen märker att du är sann och utan förväntningar på dem, vilket får dem att visa sig själva ännu mer.

• Låt din kärlek flöda. Bejaka kärleken du känner för barnen och var inte rädd för att visa den. Se på dem, berör dem, ta dig tid för dem. Kärleken kan också vara som en osynlig energiström från ditt hjärta, som expanderar din aura och påverkar alla omkring dig. Men älska inte barnen mer än de vuxna! Låt barnen uppleva att du bemöter alla människor med samma öppenhet.

• Visa att du litar på barnen i praktiken. Låt dem göra saker, som de vet innebär ett visst ansvar för dem. Som exempel kan jag berätta om mina barns dagis, där personalen lät de äldre barnen dagligen få gå utanför dagis grind (område) för att leka själva i skogen. De kände de vuxnas förtroende, och det ökade tilliten både till sig själva och till de vuxna.

• Se barnen i ett större perspektiv, som själar på resa genom liven. Den sorts ödmjukhet ett sådant perspektiv ger dig, gör avtryck hos barnen även om ni inte pratar om det. Du kommer även i kontakt med ditt eget ”eviga själv” och barnen kommer att känna sig bekräftade på en mycket djup nivå. Du kan också berätta om din egen upplevelse av odödlighet för barnen, eller läsa barnböcker som på olika sätt berör det ämnet. Det här är en sorts ”inre träning” som för vissa barn innebär en spontan kontakt med sitt andliga ursprung, vilket gör dem lugnare.

• Beröm kan vara bra, men din stilla närvaro är viktigare. En vardagskontakt med barnen är viktigare än hastiga stunder fyllda av uppmuntran och beröm. Barnen uppfattar när du är ”avskalad” och dig själv, och i den klara närvaron med dig blir de trygga. Barnen behöver inte uppleva att det ”händer saker hela tiden”, de söker snarare den expanderande energi som uppstår när du är sann mot dig själv. Den energin är som näring för barnen och gör dem lyckliga.

• Låt barnen höra att du funderar på existentiella frågor. När du visar dem att du inte ”vet” men utforskar livet med dina tankar och känslor, ger du möjlighet för barnen att själva tänka, känna och att utforska sig själva. Undra högt med barnen, släng ur dig frågor som du själv funderar på. Låt barnen bli ”samtänkare”; fundera tillsammans utan att söka absoluta svar. Låt funderingarna förtrolla er samvaro och slå upp inre dörrar till livets mystik. Stöd barnen i att tänka själva, genom att visa dem hur man gör.

• Ha i åtanke, att det är människors egen själskontakt som kan transformera dem till andligt medvetna varelser. Det är den inre kontakten som är grunden för deras potentiella språng till ”andlig invigning” och ”upplysning”. När vi stärker barnens självtillit, stärker vi deras ”jagkontakt”, som så småningom utvecklas till själskontakt. Vi bereder på så vis väg för deras utveckling till gudomligt medvetna varelser. Ingen ”upplysning” kommer utifrån, de inre ljustransformationerna sker inifrån oss själva när vi är mogna för det. Att få stödja barnen i detta stora arbete är gudomligt i sig.

HUR KAN JAG HJÄLPA MIG SJÄLV ATT ÖKA MIN MEDVETENHET?

• Öppna dig för att livet kan vara mycket större och mer fantastiskt än vad du kan föreställa dig. Undersök din egen djupa vilja att möta ”det gudomliga”. Den sorts längtan är din drivkraft att ta dig igenom begränsande medvetandeskikt,, till en vidare förståelse för vad livet och kärleken är. Om du känner en längtan efter att utvecklas andligen, håll då fast vid din längtan och låt den ta dig med på äventyr. Det är din egen vilja som kontaktar själen - din egen högre medvetenhet som vet allt om dina utvecklingsmöjligheter.

• Meditera. Meditation är din direktförbindelse med själen – med ditt ljusjag. Du behöver inte använda dig av vissa mantran, bara vara fokuserad på din egen inre kontakt. Meditation är för vissa människor att måla, att promenera, att cykla, att väva, att segla etc. Men att sätta sig ned och endast fokusera på sin egen högre medvetenhet, har oftast en starkare effekt för den som vill utvecklas andligen. Meditation är ett slags överlämnande åt din egen själ, ett sätt att säga att du är redo för en tätare inre kontakt, utan att ställa några villkor för vad den kontakten skall innebära. Använd inte meditation för att ”fly livet”. Använd meditation för att ”möta mer av livet”.

• Bestäm dig för att möta dig själv på djupet. Det innebär att du möter din själ, ditt gudomliga jag, men det betyder samtidigt att du möter alla de tankeformer och känslotillstånd hos dig själv som står i vägen för den kontakten. Var medveten om att det är en process att växa andligen. Andlighet och ett expanderat medvetande är inget som man får utifrån, utan något som händer inom en själv. Din egen själ har för avsikt att befria dig från alla begränsande tankeformer och att lyfta dig till de ljusplan som också existerar inom dig. Dessa ljusplan kan bli din permanenta livsnivå. För att detta ska bli möjligt måste lägre tankeformer omvandlas, och det är ditt eget arbete att åstadkomma detta tillsammans med själens aktiverande och helande energier.

• Slut ett förbund med din själ. Det innebär att du allt bättre lär dig urskilja vad som är din högre medvetenhet och vad som är dina gamla tankeformer. Att sluta förbund med din själ, betyder att du stärker kontakten med ditt eget eviga jag. Det skapar en verklig förankring inom dig och du möter livet utifrån perspektivet att utveckla dina högre kvaliteter av kärlek och livsförståelse. Ibland kan vi förväxla själen med våra gamla tanke- och känslomönster, och försvara dessa med orden; ”men sådan är jag!”. Träna dig i att se dina gamla mönster utifrån ditt eget eviga jag. Håll fast vid själen och låt dessa mönster transformeras. Håll fast vid den inre kärleken.

• Var medveten om att alla konflikter som uppstår i din vardag, speglar tanke- och känslomönster inom dig som inte harmonierar med din själ. Så länge som du skyller din inre oreda på andra människor, fördröjer du din egen möjliga utveckling. Bli medveten om dina egna känslomönster, de brukar visa sig mycket tydligt genom att de ofta upprepar sig. Våga närma dig de ursprungliga känslokomplexen, befinn dig till sist ”i” dem och låt dem upplösas genom att du behåller ditt lugn mitt i upplevelsen. Följ inte med egots reflex att försvara komplexen, bara iaktta dem med den kärlek och med det lugn som du förmår att uppbåda. Dessa känslokomplex är inte du, och det här är en väg att befria dig ifrån deras grepp om ditt sanna jag.

• Lär dig själens språk. Själen kommunicerar med dig genom din intuition, genom högre energier, genom synkronicitet, genom hjärtats impulser och genom din rena vilja. Och ibland, men mer sällan, genom en dröm. Själen ”pratar” inte med dig. Den är du, på ett högre plan än där din vardagsmedvetenhet befinner sig. Själen vill ”förvandla” dig till det ljusjag som är ditt ursprungliga jag, och på så sätt förverkliga sig själv på jorden. Dess mål är att du lär känna och till sist förkroppsligar ditt gudomliga jag. Själen utvecklar dig i den rytm som är lämplig för dig. När själen styr din utveckling, går ingenting fel. Allt sker helt naturligt, även om det periodvis kan vara påfrestande att släppa gamla livsmönster och expandera sin medvetenhet.

• Lyssna till själen. Själen är rent förnuft, ett högre förnuft. Träna dig i att lyssna till ditt inre, djupaste förnuft. Det rimmar inte alltid med det ”gamla förnuftet”, som ibland representerar låsta tankar och rädsla för nya möjligheter. Själens förnuft kan ibland verka ”oförnuftigt”, men det beror på att du ännu inte kan omfatta dess större perspektiv. När du står inför svåra beslut, lyssna då till ditt djupaste förnuft. Det handlar ofta om att släppa taget om något som begränsar dig och om att våga ta steget mot okända mål. När du lyssnar till själen och låter dig ledas av ditt djupa kärleksförnuft, uppstår ett slags lugn i kroppen hur besynnerligt ditt beslut än förefaller. Detta inre lugn visar att du följer dina gudomliga möjligheter.

• Uttryck din expanderade medvetenhet. Följ din spontana vilja att dela med dig av de inre gåvor som du har upptäckt och nu förkroppsligar. Det behöver inte ske i stor skala eller i en ”renodlad form”. Berätta för vänner som verkar intresserade. Lägg till ett ord eller en mening här och där, som kan inspirera andra. Många som expanderar sin medvetenhet vill på olika vis hjälpa till i världen och upptäcker en form för sitt tjänande. Men glöm inte att din inre expansion medför ett befriat ljus, som alltid påverkar omvärlden genom energin, med eller utan en bestämd uttrycksform. Därför är din egen inre medvetandeutveckling av största vikt. Alla människor som strävar efter enhetsmedvetande gör världen en tjänst.

Målet för alla människors utveckling är att expandera sin medvetenhet, vare sig vi är barn eller vuxna just nu och vare sig vi är andligt medvetna i detta liv eller inte. Vi är alla på väg mot samma transformation, eller snarare transformationer, eftersom vår utveckling ständigt fortsätter från en medvetandenivå till närmast högre nivå. Den andliga evolutionen pågår ständigt och alla människor är inkluderade i den. Ingen står utanför, vi är alla ett och rör oss som kollektiv mot en framtid då det är mer vanligt än ovanligt att leva som ”upplyst”. Det är den utvecklingen som vi kan hjälpa till att underlätta, bland annat genom att vara medvetna om vad ett barn egentligen är. Vi kan hjälpa barnen att älska och respektera sig själva, och att visa dem hur man kan utvecklas som människa genom att vi gör det själva. Vi kan prata med barnen om medkänsla och om att vi människor är som en stor enhet.

Men vi kan också omvandla oss själva så att vi förlöser det ljus inom oss, som alla barn känner igen och som får dem att känna sig hemma på jorden.
Vi kan vara med och transformera jorden, helt enkelt genom att befria oss själva.
Barnen kommer helt naturligt att följa oss.

© Nina Matthis, dec 2008

(Kontakt: www.herkules.nu)

Att ingå i en större enhet av liv – läkning inifrån människan

2009-10-11T14:54:00.004+02:00

En artikel om våra psykiska vanor och varför vi ofta tycks fly från möjligheten att verkligen förändras.

Av Mikael Matthis

(2001)

I den här artikeln tittar jag på olika inre och yttre förhållningssätt och psykiska mekanismer i förhållande till vårt “mående”. Det handlar om värderingar , vanor och vår möjlighet att vilja förändras och verkligen ta emot förändring. Hur låter vi oss styras av utifrånkommande värderingar, t ex vår familjs värderingar och olika samhällsriktningar som dominerar stora grupper.

Många människor ställer då och då den självanklagande och ibland lite självömkande frågan: “Är det bara jag som mår så här?! Alla andra ser ut att må så himla bra! Och så måste jag gå omkring och känna mig såhär.”
Så formulerar man sina känslor ofta i början av utforskandet av sig själv och sitt inre. När man kanske inleder en mer regelbunden terapi eller en djupare utveckling, kanske för första gången på allvar i sitt liv.
För visst kan det vara lätt att känna sig utanför när man mår dåligt. Eller när man förändras. Man tror att man “avviker”. Man tror att man är ensam om att känna sig svag eller “må dåligt”.

Och så kan det verkligen se ut. Samhället har ett så högt tempo. Människor håller masken. På jobbet, i skolan, på tunnelbanan, i affären möts vi, ser varann, läser av varandras signaler, men visar oss ändå inte som vi är, hur vi mår.
Dessa mönster av skam för våra känslor eller att vi inte duger som vi är, kan vara så hårt inympade i oss, att vi inte ens visar våra “svaga” känslor för de som är närmast oss, våra partners, barn, vänner, släktingar.

Att förnya sig och hitta fler livsperspektiv kan i och för sig stå högt i kurs i dag, inte minst inom näringslivet där man börjar förstå värdet av “positivt kaos”, förbättrade relationer, mer öppenhet och etik. Men bara inom vissa ramar. Att verkligen gå djupt in i sig själv och möta sitt eget inre kaos är inte lika uppskattat. Och inte så lätt.

Vill samhället utveckla fler mänskliga kapaciteter?
Upplevelsen av ensamhet och utanförskap är reell för den som har känslan. Och samtidigt är det en illusion.
Alla tillhör egentligen, eftersom vi lever. Att inte tro på sin rätt att leva, tänka, känna och vara den man vill vara, är en problematik många människor idag brottas med i sitt inre och i relation med andra.
Denna problematik vittnar om vår avsaknad av vilja och medvetenhet, vilja att ta ansvar för oss själva, medvetenhet om vad som är bäst för vår utveckling. Det vittnar också om avsaknad av perspektiv på vilka vi är i ett större mänskligt och livsmässigt sammanhang.

Människan är inte bara en fysisk ”robot” eller ”ett djur” som många inom både naturvetenskap och kulturella etablissemang väljer att tro fortfarande. Människan har en större livsbakgrund och till en större enhet av liv.
Har vi ingen känsla av denna enhet, inte någon förståelse eller mer uttalad medvetenhet, skapar vi lätt projektioner av problemen på omvärlden. Vi använder “samhället” (eller andra företeelser) som en mall, en verklighet som vi gör uppror mot, eller tävlar med. Som vi vill få bekräftelse av, dukar under av, står utanför eller ingår i på en mängd olika sätt.

Egentligen kanske detta speglar något i vår egen ursprungsfamilj. Och kanske inte bara för våra egna föräldrar, utan även i en större släkthistoria. Det kan vara någon annan i vår familj som inte blev erkänd, som inte kunde ta sin plats, som därmed skapar dessa ”intrasslingar”, dess omedvetna svårigheter som tycks ”ärvas” genom släktleden.

När vi utvecklar sin egen identitet utanför de givna ramarna av vad samhället ställt upp som traditionella normer, upptäcker vi hur mycket många jämför sig med andra, kanske jämför med traditionell framgångshysteri och andra snedvridna ideal. Vi kanske känner skuld eller oro därför vi är på väg att lämna vår “stam”, vår grupp, vår ursprungsfamiljs värderingar och osynliga, hållna regler. Vi kanske är på väg att lämna ett tänkande i samhället i stort.

IQ, EQ - och nu SQ
Den traditionella förståelsen av intelligens, IQ, kompletteras idag av andra uppfattade intelligensområden och livsaktiviteter. Dessa består i utforskandet av mänsklig EQ, som handlar om inre eller så kallade “känslomässiga” värden. Dessa värden är egentligen inte känslor, utan snarare kopplingar till egenskaper, själsliga kvaliteter, “odödliga värden”. Exempel är empati (medkänsla), inlevelseförmåga, kommunikationsförmåga, uppriktighet (ärlighet), förmåga att uttrycka och ta emot uppskattning, konfliktlösning, tålamod etc.

Vissa utvecklingsforskare menar på att vi har också ännu mer omfattande intelligens i form av SQ, “själslig intelligens”. Forskaren och ledarskapstränaren Danah Zohar har formulerat detta på sitt sätt i en kombination av andlighet, psykologi, kvantfysisk forskning och medicinsk neurobiologisk forskning. Det är många med henne som ger anvisningar utifrån ett helhetsförankrat livsperspektiv på hur samhället och vår världsutveckling kan utvecklas mer mångdimensionellt och på så sätt möta våra svåra praktiska problem som vi har idag.

Avledning och anledning
När vi talar om varför man mår dåligt rent psykiskt finns det förstås en rad olika yttre problem och anledningar i vår vardag. Det kan vara att bilen gått sönder, att man har lite pengar, att relationerna i familjen inte fungerar så bra, att man saknar en partner, att man är sjuk, att man känner sig oförmögen att göra något bra, t ex på sitt jobb.
Ofta är dessa upplevelser grundade i en yttre “saknad”. Det är något som inte fungerar som det brukar. Det finns en saknad som kan skapa känslor av obehag, oro eller ångest. Vi kanske inte alltid vet vad det är, men vill gärna hitta en bra “förklaring”.

Dessa händelser eller dagliga tillstånd är något som egentligen kan ses som “andra-hands-problem” och “andra-hands-känslor”. Ett vanligt förekommande och socialt förenklat exempel är när man pratar om vädret: “Idag är det ett så styggt väder. Jag känner mig så grå när det är såna här dagar”. Det kan säkert stämma ibland, vi påverkas av vädret. Men det kan också vara så att vi egentligen uttrycker något som vi känner inom oss. Vädret reflekterar dessa känslor, men i andra-hand. Det är vår upplevelse av vädret som vi berättar om, egentligen en upplevelse av något vi känner, men som vi inte kan eller vill vara medvetna om på ett djupare plan.

Dessa typer av “andra-hands-vägar” säger inte mycket om varför problemet uppstått i sig, utan fungerar snarare, som jag ofta ser i mitt arbete, som en “fördelningsplats”.
Genom denna plats, genom denna typ av tillfälliga och egentligen av oss själva fabricerade känsla av “andrum” och trygghet, kan vi få möjlighet att börja kontakta “anledningen” till dessa känslor inom oss. Vi får samtidigt tillgång till en funktion av “avledning”, vi behöver inte möta känslan direkt.
De yttre händelserna skapar “symtom” som vi sedan kan “skylla på” eller använda som trygghet, för vi tycker oss förstå vad det är.

Möta det djupare behovet
Eftersom många människor “nöjer sig” med dessa stora eller små självbedrägerier skulle det kunna stanna där.
Och i många fall gör det det - så länge det nu går. I längden verkar inte livet tillåta ett statiskt fasthållande av våra illusioner och glamourer.
Speciellt inte i tider som denna då många människors liv påverkas starkt av olika faktorer som tvingar dem att förändra sig. Det

När vi möter dessa symtom, t ex från en stresssituation som leder till sjukskrivning och överkänslighet inom flera områden, kan vi tro att det bara handlar om “arbetet”. Vi “skyller på” vår arbetsplats, kanske skyller på arbetsbörda, arbetskamrater, chefen. Eller så är det andra relationer, vår partner eller vår familj, kanske vår mamma som “terroriserar” oss.
På så sätt har vi undgått att behöva möta den djupare frågan inom; varför vi tror oss vara tvungna att välja en sån felaktig livsväg att vi bränner ut oss. Vi missar då också att uppleva vårt grundläggande behov inom oss som vi försökt att ersätta med ett så starkt prestationsbeteende.

Det vi ibland inser i sådana här situationer där vi behöver möta oss själva, är att dessa känslor redan fanns där innan situationen uppstod. Om vi upplever en situation där vi t ex känner oss svikna, återskapar det undermedvetna minnet av andra gånger vi blev svikna. Det sker automatiskt. Vi hinner ofta inte tänka detta medvetet, det sker som en instinktiv försvarsinställning. Det är dels vissa delar av vår hjärna (“försvarsdelen” eller “reptilhjärnan”) som aktiveras, dels vissa av kemiska reaktioner som tar plats i vår fysiska kropp.
Men dessa reaktioner är inte grunden för upplevelsen. Reaktionerna i kroppen kommer inte först, utan i andra hand. Det finns något där innan, en mer grundläggande tanke som tillhör en tidigare händelse som skapar minnet och därmed, senare, reaktionen. Jag kallar detta ursprungliga för “tankeformens kärna”.

Genom att öka vår medvetenhet om vilka vi är i grunden och vilka mekanismer vi lärt oss som barn och på väg in i vuxenlivet, kan vi träna oss i att använda vårt större, mer mångdimensionella livsfält. På så sätt befriar vi på sikt oss från de reaktioner och upplevelsemönster som hindrar oss.
Genom upplevelseorienterad terapi, själslig utveckling, meditation och andra metoder kan vi få mer tillgång till vårt ursprungliga jag, ett jag som vill och kan utvecklas fritt. I denna kontakt ligger ett oskattbart värde, främst i termer av ökad energi, kraft, utveckling av positiva egenskaper och sanna relationer etc.
En annan stor kraft för oss är att uppleva kärlek som en grundläggande livsenergi - inom oss, men också med andra. Att omvandla våra mönster är att våga möta människor djupare och ärligare i våra relationer, t ex med vår partner, med vänner, genom att ha barn, på jobbet etc. Då utvecklar vi vår empati och kärleksförmåga. Detta hjälper oss att se och förstå våra rädslor och motstånd mot att utvecklas och lämna bakom oss de mönster som hindrar vår sanna utveckling.

Att ta eget ansvar - en humanistisk utvecklingssyn
“Det är onödigt att må dåligt” är ett utryck som vissa terapeuter ibland använder för att skaka om lite (läkaren och terapeuten Bengt Stern använde detta för många år sedan bland andra).
Egentligen är uttrycket missvisande. För visst är det bra att “må dåligt” i bemärkelsen att våga se och möta våra känslor.
Samtidigt är det så att om vi verkligen kan möta och se oss själva så som vi är, så skapas en förändring. Och då mår vi inte heller dåligt. I alla fall inte på samma sätt. Vi börjar då “ta ansvar för våra känslor”.

Dessa faser av uppvaknande, att vi faktiskt är här i livet på eget ansvar, är väldigt viktiga i människans utveckling. Det är en av de grundläggande insikter vi använder i en sann, ofta helhetsinriktad terapi eller genom andra utvecklingsmetoder.
Genom att ta ansvar för oss själva kan vi inte lika lätt projicera våra problem på omvärlden. Inte på våra relationer (ofta de vi älskar mest) eller på ting eller händelser i vårt dagliga liv. Det kanske inte är bilen som är själva problemet som gör att vi känner ångest. Att bilen går sönder kanske framkallar de känslorna, men det har egentligen inget med bilen att göra. Vi börjar istället att ta hand om vårt eget inre och se varifrån känslorna av upprördhet (oro, ensamhet, sorg, ilska, ångest etc) kommer.

Lager på lager - “undvikandets” problem
Ofta döljer vi kärnan av problemet för oss själva. I många typer av terapier döljer klienten omedvetet vad problemet egentligen handlar om. I de egna beskrivningarna och användningen av orden döljer sig ofta problemet. Fritz Perls, en av gestaltmetodens skapare, påpekar detta.
Detta kallas också med en psykologisk term för “undvikande”. Olika psykoterapeutiska och själsliga metoder försöker skapa lösningar på detta problem på olika sätt. Vissa metoder försöker genom talet och orden hitta lösningar där klienten kan se den språkliga vägen ut ur sitt intrasslade förhållande. Andra metoder hoppar gärna över språket som anses vara en barriär och ofta en förlängning av försvaret. Genom olika metoder av upplevelse, närvaroträning, fysisk grundning i kroppen och genom olika former av möte med sig själv skapas andra vägar att upptäcka och se vidare. Gestalt, Psykosyntes och Familjekonstellationer är några sådana exempel. Meditation och kroppsterapier är andra.

Därför är det sällan själva problemet, den ursprungliga smärtan, som visas. Det är istället ett annat problem. Eller problem på problem, känsla på känsla.
Att nysta upp dessa föreställningar är ett mycket intressant “detektivarbete” för både klient och terapeut. Det kan också vara ett otroligt vackert arbete. Det sker ibland i en långsam process under flera år, ibland mycket fort och ändå mjukt, respektfullt och just ansvarstagande. Där blir det så tydligt synliggjort också att det är klienten som har det avgörande ansvarstagandet.

När vi undviker vad vi egentligen känner uppstår ett ytterligare problem. Ibland (ofta) vet vi inte varför vi mår dåligt. Då börjar vi nysta i våra känslor som består av olika fysiska händelser. Dessa händelser kan vara olika “symtom”. De är inte grundorsaken egentligen till varför vi känner som vi gör.
I många terapeutiska skolor och framförallt i själsliga och existentiella utvecklingsformer talar man ofta om att människan är som en lök - man skalar lager efter lager för att nå in till kärnan. Ett intressant perspektiv är att kärnan - samtidigt som den är så väl dold - existerar hela tiden och kan egentligen bli nådd på många olika sätt i vårt eget nu.

Destruktiv identifikation ersätter närhet
Mångas känsla av ofullkomlighet, att man inte räcker till eller är nog bra som den man är, är ett grundläggande västerländskt utvecklingsproblem hos så gott som alla människor.
Denna problematik har förstås en social värdemässig relation, som jag tog upp tidigare. Samhället (de styrande intressena i samhället) premierar det vi kommit att uppfatta och förstå som “framgång”; materiella tillgångar, fin bil, stort hus etc. Det kan också handla om social status, t ex att ha många vänner, vara smal och snygg, ha akademisk utbildning, ha makt på olika sätt.

Dessa psykiska handlingsformer och ofta näranog rituella mönster som markerar tillhörighet och framgångsuppfattning, kan också utgöra ett “undvikande”. Vi undviker att möta oss själva genom att tro oss vara någon annan, identifiera oss med en roll som vi fått lära oss är bra, ger trygghet, som vi tror är vår sanning.
Men - alla de saker jag tidigare nämnde berättar egentligen inget om vilka vi är eller vad vi har här att göra. Om vi inte använder dessa tillstånd och resurser på rätt sätt, t ex kunskap eller makt, blir vi förblindade av deras yttre sken. Det kallas ofta för illusioner (mentalt) och glamourer (emotionellt).
Det finns många olika psykiska problembilder som uttrycker sig genom fysiska symtom på obalans hos människor i dagens samhälle. Några exempel är hetsätning (eller överhuvudtaget viktproblem), sexproblem (över- och understimulering), egentligen alla typer av missbruk egentligen. Dessa uttryck tycks fungera som ersättning för kontakten med vårt eget inre, ersättning för kärlek och enhet. Det fungerar också som ett avledande för kontakten med det som smärtar.

Den mekanism som vi kallar "egot" (motstånd mot utveckling) är programmerat att reagera mot allt som tycks "skada" oss. Därför vill denna undermedvetna mekanism "skydda oss" från smärtan genom att skapa former av "undvikande". Att t ex äta för mycket är ofta relaterat till att "fylla upp plats" åt sig själv som inte kan fyllas på ett direkt sätt, genom närhet. Det kan också handla om att fylla upp plats åt någon annan i familjen (systemet) som inte tog sin rätta plats.

I dessa exempel är undvikandet mer eller mindre skadligt för oss själva. Det är som att individen undermedvetet utsätter sig för den fara som han eller hon upplever inom sig, som en ersättning för "närhet". Närheten i dessa fall sker genom det destruktiva, och genom en destruktiv identifikation. Kontakten sker genom "döden", det nedbrytande, istället för genom livet, det uppbyggliga.

Genom att binda oss till och gå vilse i en yttre föreställning om vilka vi är, ofta genom socialt accepterade föreställningar, tror vi oss kunna få erkännande, respekt, framgång etc. Allt för att fylla oss med det vi kanske egentligen saknar inom oss.
Det är därför livsviktigt för oss att vi kan lära oss förstå och frigöra oss från dessa typer av falska identiteter och istället se vad som skapar verklig mening i våra liv.

Olika typer av separation från “enhet”
Utifrån detta resonemang ser man tydligt, att frågan om vårt “mående” är ofta intimt sammanknuten med vårt behov av “att tillhöra”.
Vi vill ingå i någon form av “enhet”, vi vill “vara med” i vår familj, bli sedda, känna oss delaktiga i vår grupp, i vårt samhälle.
Det är en sund och naturlig mänsklig respons, egentligen en själslig kraft i grunden. Vi vill bidra med det vi kan och förstår. Redan på små barn märker man denna naturliga respons mycket tydligt. På så sätt skapar vi mening i våra liv.
Men när vi som små barn eller i tonåren lär oss ofullständiga och osanna mönster för dessa själsimpulser av att ge, att verka, att tillhöra, blir lätt vår ursprungliga kraft förvriden och självdestruktiv i mer eller mindre utsträckning.

Vi lär oss olika mönster som handlar om hur vi ska hålla tillbaks kraft, dölja vår kraft, dölja vår sanning.
Det sker i grunden genom de mönster som familjen erbjuder. Barnet vill och måste oftast anpassa sig för att få den kärlek och omvårdnad det behöver. Denna form av tillhörighet skapar ofta bindningar som senare behöver rätas ut och separeras. Men barnet kan också separera sig för tidigt genom att axla ett vuxenansvar åt den vuxne. Den vuxna (föräldrarna eller andra ansvariga vuxna inom släkten, i skolan etc) ser inte barnet som ett eget jag, och ser heller inte sina egna projektioner på barnet. Tar inte den vuxne ansvar för sina relationer (t ex man och hustru) eller tar inte ansvar för sina egna känslor på ett öppet, klargörande sätt, är det risk att barnet gör det åt den vuxne.

Det sker, som Bert Hellinger så klarseende beskriver, i en handling av ”kärlek” för att försöka återskapa ordning eller balans i familjen, eller i andra grupper (“orders of love”). Men det blir ofta en snedvriden, misstagligjord riktning för denna kärlekskraft.
Detta synsätt är känt och förklarat genom “systemtänkandet” inom framförallt familjeterapin, men också inom gestalt och andra terapiformer ser man till den bakomliggande helheten som individen präglats av och som hans verklighet på många sätt står under inflytande av, ofta omedvetet.

Att söka en större enhet
I många psykologiska skolor hänför man separationen inom människan till barndomen, separationen från mamman och pappan, separationen genom olika händelser som ibland är direkt fientliga mot barnet, men också kan vara av en mer existentiell utvecklingsart.
Separationen från enheten tycks dock gå bortanför vår barndom. Den tycks ingå i en större livsprocess, att mogna som själsliga varelser bortanför de personliga kraven på bekräftelse. Separationen innefattar vår livsexistens utifrån de villkor vi lever under, att födas och verka under en begränsad tid för att sedan lämna det fysiska livet.

Har vi större insikt i den cirkulära, återkommande livsenheten som tycks innefatta men samtidigt gå bortanför döden, kan vi se saken på ett annat, mindre hotfullt sätt.
Många kan då förmodligen uppnå en enorm befrielse i sin livssyn då. Men för majoriteten av mänskligheten, kanske speciellt i västerlandet, är döden något högst skrämmande som vi helst undviker och alienerar oss från.
Denna kollektiva tankebana som ständigt påverkar oss av undvikande, hindrar oss från att växa upp som mer ansvarstagande individer. Genom att inte möta de verkliga livsvillkor som vi egentligen ingår med, störs vår livsförståelse och vår insikt att vi är delaktiga mycket mer i världen och relationer än vad vi tror.

Men vi måste inte ansluta oss till denna typ av reaktion, denna typ av bundet tänkande. Vi har ständigt ett eget val. Medvetenheten om att vi har ett val växer inom oss ju mer vi blir medvetna om vilka vi är i vår grund.
Denna enhet finns att söka i vårt eget medvetande, i vårt eget “varande”, i vår livsupplevelse, om vi bara förmådde att ge oss den möjligheten att ta till oss det lyssnandet, det mötet.

Denna fråga har därför egentligen en andlig grund. Det är inte samma sak som en religiös fråga, något som ofta missförstås. Istället handlar det om varje människas utforskande, upplevande och självständiga förståelse av sin livsutveckling. Denna grund har jag ända sedan jag var i tonåren upplevt som avgörande, på en rad olika sätt och i olika förståelsefaser.
I många (de flesta) psykologiska utvecklingsformer och -skolor försöker man isolera denna grundläggande fråga. Man bortser ofta ifrån eller kopplar inte samman de existentiella villkoren med människans problemsituation.

Att försöka förändra sig är inte “navelskåderi”
Vissa människor kritiserar dessa psykologiska och själsliga perspektiv, ibland med rätta, ibland på grund av en tydlig rädsla. Man tycker att man inte ska ägna sig åt “navelskåderi” eller självrannsakan. Jag läste en kolumn i tidningen Metro för ett tag sedan där någon skribent tyckte det var idiotiskt att överhuvudtaget tänka på hur man mår. “Vad ska det leda till - jo, bara bekymmer”, skrev han.

Det låter som förr i tiden. Och det var vad skribenten förmodligen hörde i sitt inre - en “röst” från det förflutna. Den rösten som sade dessa ord kan mycket väl ha kommit från någon farmor eller pappa som kanske inte kunde bära sitt öde mer öppet och medvetet, utan hellre bara slog ifrån sig.
Det överdrivna användandet av dessa perspektiv kan samtidigt vara förödande. När man möter det i vissa faser i människors utveckling kan det låta mycket pretantiöst och vara ansträngande att lyssna på (som från en nyfrälst). Att ha självdistans och humor är alltid en god medicin. Det måste även gälla för en god terapeut.
Det är också lätt att psykologisera många sociala och samhälleliga problem. Man kan inte bara säga att uteliggare eller alkoholister har haft “en dålig barndom” och att det räcker som en förklaring eller som ett medkännande. Det krävs alltid praktiska lösningar i samhällets utveckling.

En hjälp för att ta dessa beslut på ett mer riktigt sätt hos makthavare och politiker kan dock vara att öka sin egen personliga utveckling och lösa sina egna inre problem - samtidigt som fokus ligger på den praktiska verkligheten. Genom att förstå oss själva kan vi också förstå andra bättre, den enkla sentensen håller alltid.
Vissa faser kan vi dock vara så utslagna av vår egen utveckling att vi inte orkar leva upp till de krav och normer som säger att vi ska bete oss likadant hela tiden. Och det är heller inte målet, tycker jag. Målet är att kunna se och acceptera olika livsfaser på ett mer sunt och berättigat sätt. En hjälp för att kunna se vår livsprocess i ett sådant större sammanhang är att utgå från vår själsliga grund.

© Mikael Matthis, mars 2001. Uppdaterad apr 2009.

(För mer information om SoulWork-själslig coaching/terapi och arbete med Familjekonstellationer: www.herkules.nu)

"Ordets" skapandekraft

2009-09-13T16:43:00.003+02:00

Ordets skapande kraft - kontakten med "begynnelsen" och dess tidlösa gemenskap

Denna artikel finns också utlagd på nätet på bloggen http://nyatiden.blogspot.com/ (23 juni 2009)

" I ett inlägg nyligen tog jag upp en del perspektiv kring "tankens skapande kraft". Dels vad gäller ekonomi och världsläget, dels vad gäller mer bakomliggande livsprinciper, hur vårt mentala sinne kan skapa, men också missförstå och missbruka detta skapande.

Vårt mentala sinne är en gåva, som också kan vara tveeggat. Vi behöver lära oss använda det, framförallt i dess högre former (själsinkoppling), snarare än gå vilse i dess mer separerande, konfliktskapande uttryck.
Dessa två hänger förstås väldigt tätt samman, även om de förs fram i mycket olika sammanhang, t ex inom den traditionella ekonomiska världen eller i den nytänkande existentiella världen.

För någon vecka sedan hade jag ett (som så ofta) fint utbyte med min fru. Vi talade om "ordet". Det ledde mig till en räcka sammanlänkade perspektiv som klickade in som en glittrande tråd av små briljanter i solskenet där vi satt och åt vår frukost.
Det började med att jag berättade om en kurs jag höll nyligen i en annan stad med en grupp.
Vi hade (som alltid) en runda av reflektioner där alla fick dela med sig av sina upplevelser efter en meditation och energiinkoppling vi precis hade gjort. En person (som varit med länge och nu var med främst som "assistent" och arrangör, tillsammans med en ytterligare person) sade på slutet att hon upplevde det underbara i hur den högre energin förde människor samman så fort. Att hon kunde verkligen se eller uppleva den här enheten som skapades.
Detta kände flera igen sig i, inte minst jag. Detta är verkligen något speciellt med detta energiarbete. Det har inte med det personliga att göra, utan sker genom den högre inkopplingen.
Samtidigt reflekterade hon över "svårigheten med ord", dvs hur alla använder olika ord, och som hon upplevde det att det "svårt" att riktigt hitta de ord som förenar alla.

Detta är förstås helt naturligt och sant på sitt sätt. Den tankeform jag samtidigt såg väldigt spontant, var att det fanns en önskan eller längtan efter "gemenskap" i dessa ord. Kanske var det så att denna längtan efter ökad förståelse och för sina egna uttryck riktades till gruppen istället för till sig själv. Det är en intressant fråga på ett allmänt sätt.
Detta var också ett intressant inlägg i förståelsen för grupputveckling. Det talade om kopplingen mellan ordet-innebörden och dess skapande verkan och hur detta skapar eller påverkar gemenskap.

Vi söker ofta gemenskap eller förening genom ordet. Vi talar, utbyter tankar, känslor, förklaringar, bilder. Vi söker oftast "kontakt", kallar jag det för. Kontakt med mottagaren, men också kontakt med oss själva. För många talar ju egentligen "med sig själva", även när de talar med andra. Dvs många talar med sina egna tankeformer, som de bollar över till andra i försöket att skapa kontakt eller förklara något.

Problemet är att många är så fast dels i sina egna tankeformer, dels i sina egna oförlösta känslomönster (behov som inte blivit tydliga eller förståtts), att de inte kan förmedla det de verkligen vill. Därav att vi förmedlar ofta det vi inte vill, dvs det "bakvända". Vi vill gärna få (eller har "krav" på) det vi önskar eller behöver ändå. Därav många missförstånd och egentligen en grund till "dålig kommunikation".

Som min fru sade i detta sammanhang, att när barn, med hjälp av vuxna som ställer frågor och är intresserade och öppna för barnets verklighet, kan skapa sig ett eget språk för sina känslor och upplevelser, blir de ofta tryggare i sig själva. Detta minskar stressnivån markant (hos vuxna också) och gör att barnet/människan blir mer tydlig för sig själv.
Detta är en näranog självklarhet för dem som arbetar med terapi och mänsklig utveckling på olika sätt. Överlag inom många terapiformer där man använder samtalet på ett både lyssnande och samtalande sätt, blir detta mycket viktigt. Ett exempel bland många är den så kallade "narrativa" terapiformen, där man använder sig av historier och människans berättande som en del av terapin, att kunna skapa en ny historia, en ny vändning, har detta en speciell betydelse.

Men det är kanske inte så ofta varken terapeuter eller människor överlag inser den andliga betydelsen i detta. Detta innebär nämligen, som jag insåg idag ett djupare perspektiv av, att själsmedvetandet, vårt "större jag", också kan ta mer plats inom oss.
"Ordet", också i form av förståelse, uttryck, förankring, jagets kraft i människan, är ett skapande instrument och en direkt länk eller uttryck för den själsliga enheten i allt liv. Inte bara på vår planet, inte bara mellan och i människor, utan i alla livsformer.

"Ordet" står i ett djupare andligt perspektiv för den så kallade "andra aspekten", medvetandeaspekten. Av de tre verklighetsaspekterna - rörelse (energi), medvetande, materia - skapas medvetande genom de två andra. Alla dessa aspekter samverkar och skapar egentligen varandra i sitt utbyte.

Den andra aspekten, dess specifika samlade uttryck, i vår värld och i ännu mer direkt form i högre världar, skapar Kärlek-Visdom-uttrycket. Denna livsenergi, kärlek-visdom, är lika med "enhet" egentligen, varandet av "det enda". Som samtidigt har sin egen högre materia och dess medvetenhet. Det är denna energi som egentligen används genomgående i sin ursprungskälla när vi brukar ordet.
"Ordet" här avser dels vårt uttryck, men snarast "vårt inres mening". Det är denna som är "skapande". Dels i bemärkelsen "attraherande", dels i meningen "sammansmältande", att göra "enhetlig". Vi attraherar (skapar) vårt eget öde genom hur vi tänker, agerar, egentligen hur vi använder vår inre mening.
Vi skapar genom att använda "ordet" enligt det högres tillämpning, genom livets och själens lagar, genom vår egen inkoppling och omvandling.

På ett ställe säger den Tibetanske mästaren DK (som en del av vår jords högre gruppstyrda "råd"), att varje ord använder den direkta kopplingen till Sollogos och dess skapande energi i en eller annan mån.
Det innebär att varje ord bär på sin frekvens, och oavsett sitt personliga motiv alltid har sin koppling till denna mycket höga livsenergi. Därav vårt ansvar för vad vi uttalar, menar denna tidlösa kunskap.
Inte bara i symbolisk språklig eller mänsklig mening, utan i allra högsta grad livsskapande mening. Att vi faktiskt är en del av "universum", av vårt eget Sollogos, av vårt eget Planetlogos, och detta genom vår egen själ, vår odödliga ljuskropp och dess högre medvetenhet och energi.

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom detta har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till." Så börjar Johannesevangeliet.

Vi kan alltså säga att vi genom "ordet", inte bara som språk eller intellektuell användning, deltar i en större gemenskap, även om vi inte inser det. Vi utgår oftast från det isolerade intellektets uttryck, som använder de lägre mentala nivåerna.
Det är dessa som bildar bakgrunden till missförstånd, splittring, att inte kunna mötas. Detta helt enkelt därför dessa regioner av människans medvetande, både individuellt och kollektivt, tror sig vara "fulländat" i sig. därav skapandet av isolering istället för gemenskap, enhet.

Detta är ett av den självförhärligade personlighetens stora stup, men också en allmängiltig utvecklingsperiod för alla människor under en mycket lång tid. Då är tankarnas formande fortfarande genom det emotionalas styrning, även om personen inte ser eller märker det själv direkt. Detta är en av grunderna för "glamour", människans egenskapade "dimma" av felriktad självupptagenhet, sammanvuxen med hennes egna tankeformers illusioner. Hon uppfattar inte sig själv eller världen så som den verkligen är.

Det krävs ett nytt, större steg av uppväckande själskontakt där det emotionala integreras i en större helhetskontakt, där personligheten frigörs och jaget får ökad styrning i sin högre livskontakt. Då frigör sig det mentala från det emotionala, vänds mot det högre själsliga (kausala, det ursprungliga) och ökar därmed detta inflytande successivt. Detta markerar också en helt ny förståelse för och användning av "ordet" i människans värld. "

© CMM, juni 09

(Om copyright-regeln: Esoteriken är allas och tillhör ingen specifik grupp, ingen religion eller något samfund. Det är vårt eget ansvar att bruka den så förnuftigt vi kan, att inte missbruka den.
Att hämta text från denna sida: Kortare citat kan alltid användas fritt, ange dock källan, denna sida och varifrån denna esoterik är hämtad.
Längre utdrag, kontakta ansvarig utgivare (CM Matthis: info@herkules.nu)

Ditt livsfält är större än du tror. Ett grundläggande perspektiv på etern som människans större livsrum.

2009-07-19T20:14:00.012+02:00

Hur vi kan förstå och använda våra energifält och de läkande energierna mer medvetet i vårt liv.

I alla tider har människan haft tillgång till olika lösningar på sina hälso- och utvecklingsproblem. I äldre civilisationer har det funnits kunskaper som under lång tid varit dolda eller okända för vår moderna tid. Från det området har idag så kallade alternativa och andliga behandlingsformer och utvecklingsmöjligheter sprungit fram igen, ofta parade med modern, holistisk psykologi, medicin och forskning inom biologi, fysik och kemi.
Samtidigt har en tidlös kunskap legat till grund för alla tiders medvetandemässiga framsteg. Denna mer omfattande kunskap är på väg att öppnas upp på ett helt nytt sätt i vår tid.

Former av denna kunskap når både enklare och ibland mer omfattande uttryck i vår tid. Exempel är holistisk terapi, kroppsbehandlingar, meditation och avspänning, mental träning, naturmedicin och andra behandlingsformer. Mycket av detta är på väg in i vården och företagsvärlden och används allt friare som komplement på olika sätt med goda resultat.
Undersökningar visar att i USA görs 660 miljoner besök hos alternativa vårdformer medan 385 miljoner besök sker hos vanlig läkare. (DN 22/3 2000) Det är siffror som säger en del om människors val.

Eterhöljet länken mellan det fysiska och högre världar
Det som ofta förenar dessa metoder är en utökad syn på människans energisystem. Att vi inte enbart använder oss av en fysisk kropp, en fysisk hjärna, utan också av andra medvetandenivåer.

Dessa nivåer är inte alltid så tydligt formulerade hos olika metoder. Många känner kanske vagt till att det är så, men vet ofta inte hur det fungerar mer konkret.
Det finns en exakt vetenskap om detta, som jag inte ska gå in på så mycket här i detalj. Det jag vill fästa uppmärksamhet på, är det som förenar dessa nivåer och metoder. Det är inte något abstrakt, avlägset, utan något väldigt närliggande. Dessa nivåer finns i våra egna energifält, runt omkring och i direkt samverkan med vår fysiska livsform. Eterhöljet är länken.

Eterhöljet förbinder vår fasta fysiska kropp och vår medvetenhet i denna (hjärnan och de fysiska organen) med våra dels mänskliga världar, dels högre världar. De mänskliga världarna skapar en nedtransformerad "personlig form" (personligheten) som utgör vårt tänkande och kännande.
Dessa funktioner verkar genom så kallade ”höljen”, som alltså också har en egen form och materia. Dessa i sin tur har olika nivåer, högre och lägre. Ju mer en människa utvecklar sin medvetenhet, desto högre nivåer kopplar hon in i sina respektive höljen. Detta leder också till att hon på sikt får tillgång till allt högre medvetandenivåer i högre kollektiva världar över människans egna.

Detta är ingen fantasi, utan en uråldrig kunskap som miljontals människor idag känner till och sammanstrålar kring, på olika sätt. Det sker framförallt genom en instinktiv kunskap kring etern som en livsbärande länk. Dels genom en högre kunskap som finns inom alla, även om den bara ofta är ett litet frö. Dels genom de aktiverade kanaler idag som väcker människans större medvetenhet till liv på en mängd olika sätt, inom människans alla livsområden.
Vi använder kunskapen om etern varje dag, för vi andas, vi lever, men de flesta gör det omedvetet.

Det mest grundläggande energifältet brukar kallas för eterhöljet eller energikroppen (m fl andra benämningar). Detta är sätet för livskraften, också ibland kallad elektromagnetisk strålning, bioenergi, vitalkraft, orgonenergi etc.
Detta fält reglerar egentligen vår hälsa. Om vår livskraft reduceras fysiskt eller psykiskt, t ex genom stress, genom felaktig användning av våra känslor och tankar (som skapar hindrande tankeformer och bildar ”negativa mönster”) eller andra former av obalans, minskar vår livskraft och vår utstrålning avtar. Energifältet krymper. Detta leder på sikt till att sjukdom uppstår.

Förutom detta grundläggande energifält har vi vårt känslofält och tankefält (dessa höljen). Tillsammans utgör dessa fält det man brukar kalla för ”personligheten”, den inkarnerade människan. Auran är utstrålningen av dessa höljen och hur de fungerar.

Energifälten är inget konstigt eller mystiskt. Att de betraktas så beror förstås på att de än så länge är osynliga för de flesta människor. Ändå börjar alltfler människor få en begynnande eterisk syn. Detta beror på att etermedvetenheten ökar överlag i vår tid hos mänskligheten.
Naturvetenskapen upptäcker dock dessa förhållanden alltmer, det är tydligt. Medicine professor Dean Ornich t ex säger att han tror att allting innerst inne består av en annan energiform. Och då menar han att det gäller även “materia, hård som sten”. Han hänvisar också, som så många, till Einsteins klassiska forskning; att energi och materia kan övergå i varandra.(Själens läkande kraft, Bill Moyers; sid 131. Svenska förlaget 1994).

Ändå är det ganska lätt att förstå att energifälten existerar, bara man riktar uppmärksamheten på det. Jag ger här några exempel vad gäller etern.
Att se etern: Om du står utomhus och ser ut i luften en klar eller solig dag, ser du efter ett tag ljusa punkter som tycks "regna" ner i luften. Detta är eterenergin. Du kan också se hur dessa lyser till då och då, om du håller blicken fokuserad. Detta kan sedan övergå till mer ihållande ljus som alltså är eterns eget ljus (ett uttryck av flera). Det kan också vara förekommande med att se olika färger i luften. Detta är olika eteratomer.
Att känna etern: Håll dina handflator mot varandra. Gnid dem en kort stund, dra sedan isär händerna, men håll fortfarande handflatorna riktade mot varandra. Dra långsamt isär och för långsamt händerna samman och du märker efter en stund att en kraft mellan händerna uppstår. Det kan ibland upplevas som en "massa", ibland som en ström. Många får stickande sensationer i händerna.
Överlag många former av healing överför eter. även många kroppsbehandlingsformer överlag.

Ett annat exempel gäller hur ”rummet” förmedlar överfysisk information. Med ”överfysisk” menas här alla världar över den fasta fysiska formens uttryck. Det innebär alltså också känslo- och tankeformer. Men framförallt högre uttryck.
Alla vet hur det är att komma in i ett rum där en samling människor befinner sig. Utan att ha talat med någon kan man ofta plocka upp en stämning, hur det känns i atmosfären. Det fungerar automatiskt genom en del av våra energifält, framförallt genom känslohöljet, men också mentalhöljet. Har vi högre inkoppling mer aktiverad genom vår själsmedvetenhet, kan vi också nås av mer direkt intuitiv information.
Vi behöver bara uppmärksamma att vi gör det, att vi har den förmågan. Det är inget konstigt eller mystiskt med det. Lägre nivåer kallas för “instinktiv telepati”, högre nivåer för ”mental telepati” och sedan ”själslig telepati”.
Det är en kollektiv form av utbyte mellan människors undermedvetenhet som sker ständigt, oftast via känslohöljet och solar plexus i eterhöljet. Samtidigt finns alltså mer omfattande och mer medvetna former av intuition och ordlös kommunikation.
Då har den samlade jag-energin höjts och lämnar på sikt allt mer de lägre energicentran i eterhöljet. Därmed kan högre centran aktiveras och förmedla allt mer uttalat den högre livsimpulsen; själen (det kausala) och högre nivåers medvetenhet och energi.

Exempel med Familjekonstellationer – etern överför ordlös information
Egentligen befinner vi oss oavbrutet i en kontakt med ett större rum där människors känslor och tankar påverkar varandra, påverkar alltså även fysisk materia.
Ett konkret exempel på det är den uppmärksammade tyske psykoterapeuten Bert Hellingers framgångsrika arbete med familjemönster. Han kallar sin metod "Orders of love". Den bygger på systemteoretisk grund.
Hellinger har funnit att människor kan befria sig från sina destruktiva låsningar och mönster genom att sätta upp sina familjekonstellationer och skapa läkande i flera generationsled. Genom att rent konkret ställa upp sina familjekonstellationer i grupp eller enskilt skapas läkande i flera generationsled, vilket påverkar nuet på ett befriande sätt.

En grund för denna tanke och metodik har jag förstått är etern. Det är genom etermaterien dessa band löper som kan "rätas ut". De baseras på känslomateria, men har också byggts genom etern. Därav människor beskrivning överlag av känslor, att de kan "stänga inne" eller att en person kan uppleva sig som "sitta fast" i något. Det man sitter fast i är de gamla tankeformernas strukturer, dels i auran, men också genom etertrådarna som inte kunnat följa med i utvecklingen, utan "förstelnat".
Detta är samtidigt en sorts illusion. Etermaterien stelnar egentligen inte i sig, utan det är människans (eller människornas, i relationer) missförstånd och tankeformer kring detta som skapar detta, ofta omedvetet.
Metoden familjekonstellationer tycks i många fall kunna genom ett ökat "själsligt flöde" - kvaliteter av kärlek, försoning, insikt - skapa medvetenhet och därmed genuin förnyelse för en människa. Det tycks vara tankeformerna som egentligen påverkas och integreras, som därmed i sin tur skapar ökat eterflöde ("frihet").

Ett frapperande moment frapperande är hur de medverkande i en fysisk familjekonstellation (i en grupp) som gestaltar klientens familj exakt känner vad respektive person har problem med. Problemen blir på så sätt väldigt tydliga och kan frigöra smärtsamma minnen och känslor på ett ofta väldigt lätt sätt.
Jag har arbetat med metoden sedan år 2000 nu och har om igen sett hur metoden frigör läkande och klargörande på olika sätt i många olika fallsituationer.
Hellinger och hans medarbetare, många psykologer och psykiatriker, säger sig inte veta vad det beror på att metoden fungerar så som den gör. Hellinger beskriver dock den ”själsliga kraften” som avgörande där kärlek och försoning fungerar som två grundläggande frigörande krafter. Han säger sig också vara ett instrument för ett större helande. (Love´s Hidden symmetri. What makes love work in relationships. Hellinger. Zeig, Tucker & Co 1998.)

Enligt min erfarenhet är det uppenbart och inte så svårt att förstå. Jag har arbetat med energier under längre tid och kan ofta se och uppleva hur förlösning sker också på olika energiplan. Vi delar energin i livsrummet och kan därför egentligen uppfatta och förstå "allt" som finns där. Även om "allt" här är mycket relativt menat, så kan vi få tillgång till flera högre nivåer av information. Det sker genom att vi kopplar in (eller aktiverar) högre medvetandenivåer inom oss, kan använda fler "sensorer" inom oss. Detta innebär fler kanaler (eller frekvenser) av medvetenhet också i rummet.
Eterenergin bär också denna gemensamma medvetenhet. Därav att då vi ser (tar in genom ögonen) eller fysiskt har kontakt med en människa, kan inhämta en större information om denne på olika nivåer. Detta gäller även föremål eller en plats. Vi kan ”läsa av” och förstå mer av denna människa eller plats eller detta ting, genom att koppla oss samman med etern, som därmed också förmedlar intryck och lagrad information.
Det är inget mystiskt eller ”mediumistiskt” i sig, även om det kan användas så också, Då sker det ofta med inkoppling till det s k ”astrala fältet” (emotionalvärlden) med stora risker att misstolka eller lägga in sina egna eller andras tankeformer och ta dem för objektiv ”sanning”. Det jag menar här är en fokusering på och utveckling av etermedvetenhet, kopplad till en mer mental förståelse.

Världen påverkas av vår energi
De flesta kan med lätthet se den mest närliggande, första delen av våra energifält, det hölje som kallas energikroppen eller eterkroppen. Man kan t ex se ett tings etermateria om man flyttar det snabbt, t ex en tavla på en vit vägg. För ett ögonblick är det som att tavlan hänger kvar, men bleknar sedan bort. Denna eteriska “kopia” kan känsliga människor påverkas av, t ex i ett hus där andra människor bott från andra tider som haft det svårt. Man brukar också säga, att man får kalla kårar av ett rum eller en viss miljö. Man påverkas av något som man inte ser men känner ändå finns där. Det som hände där lever kvar.

Energifälten korresponderar med olika nivåer av kollektivt medvetande såväl framåt som bakåt i det vi kallar tiden. Ju mer vi utvecklas som människor och blir medvetna om vår större natur, dvs vårt eget mer expanderade medvetande, desto renare och mer förfinade blir energifälten och kan därmed ta emot energi från allt högre nivåer. Det är egentligen så vi utvecklas.

Energifälten är också nyckeln till många kunskaper, t ex den psykologiska insikten att vi själva påverkar vårt liv och vår framtid, inte bara genom våra handlingar, utan också genom vår avsikt, vår sinnesstämning och våra tankar. Där vi befinner oss i vårt medvetande, dvs på den nivå av tankar, känslor och fysiskt uttryck som vi väljer att uppmärksamma och utgå ifrån i våra liv, den punkten bestämmer nu eller på sikt hur vårt liv ska gestaltas.

Där ingår också en livslag. Det är den gamla österländska och senare västerländska insikten om orsak och verkan, som Kristus formulerade såhär: “Älska andra så som ni älskar er själva”. Dvs det vi gör mot andra, även i tanke och känsla, gör vi mot oss själva. Allt har en effekt, en innebörd, även i rent praktiska termer.
Det vi låter vår medvetenhet upptas av, det materialet återspeglas rent konkret genom våra energifält och påverkar därmed vår omgivning, i nuet eller i den kommande tiden.

Forskning och eter
Världen är en plastisk (i bemärkelsen ”böjlig”, ”formbar”) materia egentligen, det jag kallar för den eteriska materien. Tänk på hur vi påverkar den fysiska materien varje dag, t ex när vi lagar mat, dvs genom värme. Vid upphettning förändras den fasta fysiska formens konsistens. Den blir lättare och lättare, vätska blir till ånga, ämnen blir till gas. Eller tvärtom - vid kyla blir formen ännu stelare, hårdare. Vi upphäver också så kallade “orubbliga” fysikaliska lagar varje minut ett flygplan lyfter.
Många människor ser naturvetenskapens information om den fysiska världen som den enda existerande verkligheten. Man ser denna uppfattning som en allenarådande “sanning”. Ändå visar t ex kvantfysiken hur nära man är de gränsöverskridande inre kunskapsområdena, de som utforskats andligen lika länge som människan funnits. Genom kvantfysiken vet vi t ex att ljus kan byta form, från ljusvågor till partiklar. Materia är uppenbarligen inte statisk och heller inte ogenomtränglig, inte ens på subatomär nivå.
Kvantfysiken visar också hur människan själv vid t ex ett experiment påverkar förloppet och därmed också resultatet genom sin tanke. Denna tes baserar sig bland annat på fysikern Heisenbergers forskning som kom att kallas för osäkerhetsprincipen.

Det finns många forskare idag inom olika områden, bl a psykologin, medicinen och biologin, som ser ett nät av ny information forma sig allt snabbare.
Psykiatrikern Samuel Weiser t ex tar upp i en av sina böcker hur han upplever en ökad förståelse för fler energinivåer när han prövar alternativa hälsometoder. Han berättar: “Jag började själv uppleva märkliga nya vibrationer och förnimmelser. Jag började också hitta mer och mer material om detta slags energi. Dr William Tiller till exempel, en känd fysiker vid Stanford University, inkluderar chakran i sin vetenskapliga modell av hur människokroppen utvecklas som svar på utstrålningen av energi och information från omgivningen. /.../ Dr. Tiller referar till eterkroppen som ´den negativa rum-tid-kroppen´ och ser var och en av kropparna fungera som en ´krets av en viss frekvens varigenom man kan hämta energi från kosmos eller komma i förbindelse med en annan sida av självet.´" (Sai Baba - den heliga mannen och psykiatern, Samuel Sandweiss; sid 82. Sai Baba Förlag Sverige 1992).

Flera forskare tar upp sambandet mellan det vågmönster på 8 Hz som uppstår i hjärnorna hos helare (healers) när de ger healing, och jordens eget magnetfält, de så kallade Schumannvågorna, som också anger ungefär samma svängningstal (vibration) 7,8-8 Hz. Det finns uppenbarligen ett samband mellan jordens eget energifält och människans energifält när hon försätter sig i vissa tillstånd och därmed kan använda ett större “kontaktnät” (T ex Den självläkande människan, Ehdin; sid. 61. Bokförlaget Forum 1999).
Detta kontaktnät fungerar direkt genom en större energikälla, något vi alla har tillgång till, inte bara healers, bara vi vet hur vi kan gå tillväga. Meditation är en grundläggande metod som ofta leder till liknande tillstånd och energiökningar. Även många kroppsterapeutiska behandlingsformer har en liknande balanserande och upphöjande effekt.

Bakgrund eterhöljet (energikroppen)
Det är eterhöljets balans och kraft som avgör den fasta fysiska kroppens hälsotillstånd.
Eterhöljet är den del av våra energifält som egentligen genomsyrar den fysiska kroppen. Den skapar möjligheten för den fysiska organismen att fungera med högre medvetandenivåer och därmed uppnå allt större mått av hälsa och utveckling. Det gäller både rent fysiskt, men även psykiskt och själsligt, t ex vad gäller förvärvandet av egenskaper och deras praktiska användning i vardagen.
Eterhöljet är grundförutsättningen för fysiskt liv. Eterhöljet är därför också mediet för alla våra tankar, känslor, men också högre energier, t ex allt mer omfattande kärlek.

Eterhöljet existerar alltså inte bara som en ytterligare “kropp” utanpå den fysiska organismen. Eterhöljet - även kallad eterkroppen, -fältet, vitalkroppen etc - genomtränger hela den fysiska kroppens struktur, även organ och skelett, och utgör den fysiska kroppens medvetande och energitillförsel ända in på atomär nivå.
Därför kan man säga att den direkta förbindelsen mellan själ och kropp, som man talar så mycket om i många sammanhang idag, existerar latent, och aktiveras mer och mer medvetet i kroppen genom energikroppen.

Genom att aktivera medvetenheten i energikroppen kan man förstå det direkta sambandet som existerar mellan olika medvetandenivåer. Därmed kan man också använda sig av en förhöjd nivå av hälsa, kunskap och utveckling. Det gäller dels för den fysiska kroppens tillstånd i sig, men ännu mer remarkabelt, för den psykiska hälsan och livsförmågan. Genom en renad och förhöjd frekvens i energikroppen, ökar också energierna som tillförs energikroppen från högre nivåer.

Energikroppen kan låta som något abstrakt eller konstigt för den som inte ser kopplingarna mellan modern läkarvetenskap och äldre fysiologisk och andlig kunskap. Kineser, japaner, indier och många andra folk har i årtusenden (egentligen känt i alla tider av vissa grupper inom alla folkslag) varit medvetna om kroppens energi, det som brukar kallas kroppens meridianer eller kroppens akupunkturlinjer.
Andra benämningar på denna energi är bl a ki-kraft (eller chi), den österländska termen prana, vitalkraft (Pythagoras), orgon (Reich), det mer moderna bioenergi med flera andra namn.
Metoden akupunktur utgår från dessa linjer för att återställa kroppens naturliga energiflöde och därmed återskapa hälsa, både fysiskt och psykiskt. Denna metod anses nu så väl beprövad, även vetenskapligt, att den används allt mer flitigt till och med på svenska sjukhus, t ex Karolinska och Södersjukhuset i Stockholm. (Landstingstidningen Omvård och hälsa, Sthlms län, nr 4-1997).
En annan intressant verksamhet beskrevs nyligen från Akademiska sjukhuset i Uppsala, där man använder akupunktur för att bota drog- och alkoholmissbrukare. “I Sverige är metoden ny /../ men i USA har öronakupunktur använts vid avgiftning av narkomaner i snart 25 år.”(Svenska Dagbladet 9/7 1998).

Chiropraktorn och idrottsspecialisten Roger Nilsson framförde en rad vetenskapliga undersökningar som gjorts angående existensen av det han kallar “ett energifält runt människans kropp”, den “elektromagnetiska strålningen” etc. Den första undersökningen som Nilsson refererar till är från 1920. Då konstaterade vetenskapsmannen Harold Saxton Burr att alla levande varelser har ett elektriskt system runt omkring sig. Denna upptäckt i modern tid inom den naturvetenskapliga grenen, finns redovisad på flera andra ställen. (Tidningen 2000-talets vetenskap 4/1. 1997).

Den amerikanske läkaren och författaren Richard Gerber tar också upp Burr, men sätter årtalet till 40-talet. Burr upptäckte det elektriska fältet bland annat runt salamandrar, men även runt andra djur och växter. Upptäckten tycks vara banbrytande för västerländsk forskning. (Vibrational medicine - new choices for healing ourselves. Richard Gerber; s 51-53. Bear & Company 1996).
Märkligt nog är denna upptäckt, liksom detta område i sin helhet, förvånansvärt litet uppmärksammat, om ens alls. Detta tycks konstigt nog även gälla inom dagens alternativmedicinska område.

Vidare skriver Nilsson: “1983 påvisade radiologist Björn Nordenström vid Karolinska Institutet i Stockholm att det finns ett elektromagnetiskt system i kroppen. Systemet motsvarar de akupunkturmeridianer som kineserna använt sig av i närmare 6 000 år. Björn Nordenström såg också ett samband mellan energiobalanser i detta system och olika sjukdomstillstånd, och kunde därefter framgångsrikt behandla cancerpatienter.”
Nilsson fortsätter: “1985 använde sig ortopedkirurgen Robert O Becker av de elektromagnetiska fälten. Genom att på konstgjord väg tillföra energi där den varit bruten lyckades han förbättra tillståndet hos en patient vars operationsärr läkte dåligt. 1985 fotograferade fransmannen Pierre de Venejoul akupunkturpunkternas utbredning /../.”( Tidningen 2000-talets vetenskap 4/1. 1997).

Ökad hälsa inte bara genom motion och nyttig mat
Idag finns många metoder under utveckling som indirekt betonar eterisk stimulans och förbättring, t ex genom motion, massage, andning, kost etc. Även olika former av kosthållning och det moderna begreppet “smart foods” är kopplade till ökandet av eterenergin eller livskraften. Dessa former av hälsoutveckling är mycket värdefulla och förebygger sjukdom och psykisk obalans. All motion och kosthållning, vald efter sin egen människotyp och sina behov, är mycket välgörande på alla sätt.

Ändå får man förstå att dessa hälsometoder inte skapar ökad medvetenhet i sig. Det måste individen skapa själv, på andra sätt.
Det sker främst genom inkoppling av andra medvetandenivåer, genom meditation, egenskapsutveckling och användning av kärleksenergin. Det sker genom att leva mer öppet, våga utveckla sina relationer, att satsa på utrymme och tid för själslig balans och harmoni. Däremot underlättar sådana metoder, t ex fysiska behandlingsformer, livsenergiflödet i kroppen. Därmed kan individen lättare och mer effektivt tillgodogöra sig kunskaper och olika typer av högre energier. Det förutsätter förstås att individen känner till den möjligheten och önskar utvecklas mer.

Revolutionerande upptäckter
I april 1998 rapporterar en svensk läkare från Malmö, Dr Ulf Havelius, om en intressant koppling i det här sammanhanget.
Havelius har upptäckt att nervceller kan “återaktiveras igen”, trots att det verkat som om de varit kliniskt döda eller obrukbara. Havelius har i sin undersökning av patienter där man låtit genomföra rensning av stora pulsådern funnit att syretillförseln har påverkat och förbättrat mörkerseende. Detta trots att man tidigare trott att de nervceller som skött om mörkerseendet varit förbrukade och inte kunnat användas mer. (TV2, Rapport, 3/4. 1998).
Detta visar att syre - som är en av eterns fysiska former för livskraft - kan återskapa nervcellers ursprungliga funktion och aktivitet.

En annan sensationell medicinsk upptäckt rapporterades ganska nyligen. “Till nu har alla medicinutbildningar världen över lärt ut att hjärnceller aldrig förnyas. Hela livet får vi dras med den hjärna vi föds med. Men det är fel, visar en rad studier.” Där ingick också en svensk undersökning från Göteborg (DN, nov. 1998)
Man har också visat att förnyad inlärning hindrar hjärnceller från att dö. Varje dag bildas nya hjärnceller, men med ökad inlärning ökar mängden antal celler i hjärnan, har psykologen Elisabeth Gould vid Princeton University i USA visat (ibid).

Själen löser problem genom högre energier
Den direkta kontakten med själen tar form genom energier. Själskontakt i sin medvetandeform uttrycks genom upplevelser och kvaliteter av intuition, kärlek, frid, givande, enhet, ökad livskraft m fl. Den kontakten leder i sin tur till förnyelse och omvandling av det mer personliga medvetandet. Information, kunskap (som på sikt verkar genom "visdom" som en högre energi), intuition kring denna process och förståelse av den sker också genom olika typer av kommunikation med högre livsnivåer inom människan (själsmedvetandet). Det kan t ex ske genom bilder, symboler, idéer, insikter, abstrakt förståelse.
Energierna är det som skapar nya vägar för utveckling inom hela vårt mänskliga system, på olika nivåer. Vår förmåga att uppfatta och använda oss av t ex mer kärlek är en effekt av detta. Mer “flyt” (termen flow, både som term inom psykologin och vardagligt sett; egentligen ökad närvaro), livsförståelse, gemenskap (även om man är ensam) etc.

Energierna går in i människans energifält, in i hennes medvetande som fälten består av. Energierna kan också gå in i den fysiska kroppen, först den eteriska och sedan den fasta fysiska kroppen.
Att vi alla har mycket spänningar, hinder och blockeringar är känt vad gäller vår fasta fysiska kropp. Men att de spänningar vi talar om som känslomässiga spänningar och mentala spänningar och blockeringar även kan finnas i våra energifält är inte lika uppmärksammat, om ens något.

Problemens natur är inte enbart känslomässiga eller mentala, som en abstraktion. De har sin konkreta, materiella form i fälten och även den fysiska kroppen (med grund i eterhöljet).
Förbindelsen med själens energier kan ta form på alla nivåer; fysiskt, känslomässigt och mentalt, ofta i olika kombinationer. Själsförbindelsen skapar ny balans, där tidigare obalans existerade. Balansen skapar förutsättningar för nya livsformer, ökad medvetenhet, att en mer omfattande hälsa och utveckling kan ta plats i våra liv.

En annan viktig insikt handlar om att människans personlighet vid en viss punkt börjar förändras i sin grund och inte längre fungerar på samma sätt som tidigare. Känslo- och tankesystemet börjar ändras till sin grund.
Känslor och tankar tycks allt mer utgå från en källa som är bortom den personliga känslo- och tankenaturen i sig. En omvandling i människans energibyggnad sker allt mer konkret, även fysiskt.

Olika behov av att omvandla personlighetens uppbyggnad, dess olika sidor, blir därför i ett större sammanhang metodens mål (terapin, behandlingen, vägledningen etc).
Lösningen på våra problem – livsproblem, relationsproblem och hälsoproblem m m - sker genom att vi får en större förståelse. En metod, en terapeut eller en konsult, kan vara ett redskap, en möjlighet, en sorts kanal för en mer omfattande energi att ta form igenom. Ofta låser sig dock människan vid formen och tror därför att en metod,en lära, en "guru" osv sitter inne med "nycklarna". Man identifierar sig med denna tro och denna form, medan det egentligen är så att vi lär i en större gemenskap över dessa gränser.

Vi lär egentligen genom allt mer utvecklade kollektiva former. Först genom olika stadier inom vår egen mänsklighet, men än mer av de som gått vidare till högre nivåer av utveckling. Där är vår egen högre medvetenhet ett centrum för "det formlösa", mer universella lärandet. Som inte behöver en metod (eller många) för att fästa oss vid det vi kan tro är "den enda vägen".
Denna insikt och att utöva denna rent praktiskt, upplöser alla former av separation (därmed alla konflikter kring vad som är "rätt och fel" vad gäller val av väg, trosformer, religioner osv)

Söker man en djupare förändring och en mer djup kontakt, tycks en mer direkt själskontakt behövas - inom människan själv. Det innebär att energin förankras och upplevs direkt av personen själv, annars blir det mer en enbart känslomässig eller intellektuell stimulans. Det är detta som är innebörden av den uråldriga andliga sentensen ”Att bli ett med vägen”.
Den djupare effekten av mer varaktig förändring i grunden hos människan kan energiförloppet ge. Energierna renar, men banar också väg för förnyelse. Detta i sin tur aktiverar och ”föder fram” den högre medvetenheten som finns i de högre nivåerna inom människan själv.

Därför är det intressant att se hur det egentligen bara är den ökade medvetenheten som kan lösa problem.
Ökad medvetenhet innebär att fler medvetandenivåer kopplas samman och att den högre medvetandenivån kan uttrycka sig genom de lägre vardagliga nivåerna
På sikt blir de tidigare “invanda” nivåerna av medvetenhet utbytta.
Det är det som är mänsklig utveckling.

Denna ökade medvetenhet kan utvecklas att omfatta allt fler mänskliga uttrycksformer på ett permanent sätt. Detta innebär då att vi lärt oss något, att vi behärskar något, att vi kan använda något mer praktiskt i våra liv. Annars är det önskemål, goda tankar, ideal, idéer.

© Mikael Matthis, Stockholm 2000. Uppdatering feb 2004, juli 2009.

• Se vidare Herkules Utbildnings hemsida www.herkules.nu

• Mycket bra sammanfattning om eterhöljet, etermedvetenhet m m i en större omfattning, ges i boken ”Eterhöljet” av Lars Adelskogh. (Den boken har dock inte använts till denna artikel, kom ut senare). Även ”Telepati och Eterkroppen” av Alice Bailey.

Den Stora invokationen och den nya tidsåldern

2009-06-05T10:42:00.014+02:00

Den stora invokationen – En av vår tids stora ”andliga nycklar” och skapandet av en ny livsordning på vår planet

(Om copyright-regeln: Esoteriken är allas och tillhör ingen specifik grupp, ingen religion eller något samfund. Det är vårt eget ansvar att bruka den så förnuftigt vi kan, att inte missbruka den.
Att hämta text från denna sida: Kortare citat kan alltid användas fritt, ange dock källan, denna sida och varifrån denna esoterik är hämtad.
Längre utdrag, kontakta ansvarig utgivare (CM Matthis: info@herkules.nu)

I denna artikel återkopplas också följande ämnen:

- Mänsklighetens läkande och dess nya utvecklingssteg
- Ett nytt planetärt medvetande
- Samarbetet och utbytet med högre världar
- Den esoteriska visdomen
- Avatarernas innebörd och återkomst
- Kristus återkomst
- Mänsklighetens missbruk - ”stäng dörren till det onda”

(Genom Herkules Nyhetsbrev, okt 2008)

Den stora invokationen

Från Ljusets punkt i Guds Sinne
låt Ljus strömma in i människornas sinnen.
Låt Ljus stråla ned på jorden.

Från Kärlekens punkt i Guds Hjärta,
låt Kärlek strömma in i människornas hjärtan.
Må Kristus återvända till jorden.

Från det centrum där Guds Vilja är känd,
låt människornas små viljor ledas av ett högre Syfte,
Det Syfte som Mästarna känner och tjänar.

Från det centrum som vi kallar mänskligheten,
låt Kärlekens och Ljusets plan ta form,
och må den försegla dörren till det onda.

Låt Ljus, Kärlek och Kraft
återupprätta Planen på jorden.

Introduktion
I denna sammanställning belyser jag hur Den stora invokationen har getts till mänskligheten i vår tid för att påskynda och förstärka utvecklingen på många sätt. Det finns flera intressanta och viktiga aspekter på detta som jag tar upp här nedan.
Jag passar också på i det sammanhanget att ta upp lite grann kring vad ”avatarernas återkomst” innebär.

Denna text är samtidigt en fristående fortsättning på ”Introduktioner till esoteriken” (tidigare delar 1, 2, 3). Dessa är enkla översikter av olika grundläggande, praktiska ämnen som anknyts till den esoteriska undervisningen.
För att bäst förstå denna undervisning bör man själv studera de ursprungliga materialen (framförallt mästaren DKs arbete genom Alice Baileys böcker, men även flera andra grenar).
Dessa introduktioner tjänar till att ge sammanfattande inblickar i hur denna visdom är upplagd och kan verka.
Alla citat här är hämtade från Alice Baileys böcker (här förkortad AAB), som getts ut av Lucis publishing company (på engelska) och av Stiftelsen Tibetanens Bokfond (på svenska).
Detta är mästaren DKs undervisning, men överlag ett grupparbete från Planethierarkins sida, ett led i den nya tidsålderns undervisning och återupprättandet av ”den uråldriga visdomen” på vår planet inom mänskligheten.

Detta är en kunskap som förmedlas med många syften, vilka kan sammanfattas med minst tre innebörder:
1. Inkoppling till den egna själen, men också det kollektiva själsmedvetandet.
2. Att verka för och skapa ökad utveckling inom alla mänskliga områden (”tjänandet”).
3. Aktivera och fullfölja den gudomliga planens effekter av förnyelse och läkande utbyte, som alltmer återupprättas inom mänskligheten. Detta sker också mellan mänskligheten och högre livsnivåer (där ”högre kontakt” i olika former tar form; det rena sinnet/ det högre intuitiva), kärleken-enheten, den högre Viljan).

DK har också bett sina läsare att samla alla uppgifter kring denna invokation ”...och göra en kortfattad handbok om dess användning och syfte, och se till att alla som vill använda den får ett exemplar. Om man förstår dess ursprung, innebörd och kraft blir den långt mer verkningsfull”. (Strålarna och invigningarna, AAB; s. 645). Detta material kanske kan bidra till det.

(Ett grundmaterial om denna invokation finns också att hämta på nätet: www.goodwilltriangel.org/pdf/WorldGoodwill/DenStoraInvokationen.pdf En översättning från Lucis Trust)

Detta material är också ett led av många i den utåtriktade verksamheten för hela planeten, som också vårt land (Sverige) och överlag Norden är del av. För att bidra till ”den nya tidens” omfattande goda effekter, dess förnyelse och samverkan mellan alla människor.
Denna impuls är i sin essens alltid gruppstyrd, eftersom själen alltid verkar genom (och är ett med) skapande intelligens, enhet och vilja.
Herkules arbete (med dess olika verksamheter, hur små de än är, relativt sett) är därför (och har alltid varit) baserat på denna grupp- och själsimpuls, i världen.

Bakgrunden – andra världskriget och hotet mot mänskligheten
Den stora invokationen ses framförallt som en ”bön” för att på ett allmänt sett skapa fred och harmoni på jorden. Att den är så mycket mer än det, blir tydligt då man studerar mästaren DKs omfattande beskrivningar, som finns utspridda i de böcker som han förmedlade genom Alice A. Bailey under 30 år, från 1919 till 1949.

Denna åkallan finns spridd i vår värld idag som ett sätt att länka sig samman med de krafter i vår värld som läker, skapar fred, och önskar visa fram mänsklighetens för alltid obrytbara förbund med en större helhet. Dessa krafter verkar genom själen, och genom själens högre uttryck.
Med ”själen” menas här ”det kausala”, dvs ”ursprunget”, ”människans sanna hemvist”. Ibland kallas detta mer allmänt för ”det högre jaget”. Själen är Kärlek, men också Skapande intelligens, och i sin högre koppling Gudomlig vilja.
Denna invokation tillhör ingen speciell grupp eller religion, utan är fri för alla individer, alla grupper och trosriktningar.

Den stora invokationen gavs till mänskligheten i tre omgångar och också tre versioner; 1935, 1940 och 1945.
Den första gavs ut innan andra världskriget, för att balansera och mildra dess effekter. Egentligen gavs den inte ut för att ”skapa fred” i sig, även om många människor gärna ville se det så.
Det handlade snarast om att mobilisera mänsklighetens krafter för att inte låta de destruktiva krafterna ta herraväldet över planetens fysiska liv på ett mer omfattande plan, något som skulle vara förödande för hela utvecklingen på jorden.

Dessa destruktiva krafter hade mänskligheten släppt in genom sitt eget missbruk, först under Atlantis, och som nu gjorde en bred och stark framstöt i och med att de såg att tiden började rinna ut för deras aktivitet.
Det var m a o en attack på mänskligheten. Denna kraft har funnits med länge, men sattes nu i omlopp på ett helt annat sätt. Detta innebar alltså inte bara de mänskliga negativa krafterna i sig, utan en större form av ”kosmisk ondska”, som esoteriken formulerar det, som ville ta mer plats.
Dessa krafter stod inför en allvarlig situation eftersom de insåg att en ny tid stod på tröskeln och att de skulle inte kunna härska genom sina representanter som tidigare om de inte tog över makten ännu mer.

Denna äldre konflikt hade sin grund i mänsklighetens karma från Atlantis kriser, förmodligen också ännu längre tillbaks i tiden, från den så kallade ”månkedjan”. Denna utvecklingsperiod som vi vet väldigt lite om föregick vår jordkedja. Det var månkedjans så kallade ”misslyckande” som frambringade problemet med ”mörkret” och detta hade också en korrespondans med Atlantis period.
(Varje så kallad ”kedja” innebär sju större utvecklingssteg med sju glober (eller klot, planeter) vardera i varje steg. Sju kedjor bildar ett så kallat ”planetschema”. I varje kedja är det endast en glob som manifesteras i fast fysisk form, de övriga är alltså osynliga för vanlig mänsklig syn än så länge, men ändå helt pågående och närvarande med sina respektive livsformer).

”Innan andra världskriget såg mästarna ett scenario utspelas som var mycket allvarligt för mänskligheten. Detta föranledde deras aktion från 1932 till 1938 att nå och väcka andligt medvetna människor över hela planeten”, berättar DK om.
Härigenom lades grunden för det arbete som DK kallar ett av de viktigaste i hela sin undervisning: Formandet av Gruppen av Nya Världstjänare (The Externalisation of the Hierarchy, AAB; s. 632).
Denna grupp är ingen fast organisation med medlemmar eller styrelse. Det är en fri form av alla slags självständiga människor som snarast förenas av ett gemen-samt medvetande; sitt praktiska engagemang för samarbete, mänsklig utveckling, fred. Denna grupp är skapad som en direkt inspiration från Hierarkin och kan därför ses som ett av flera uttryck för denna “högre kontakt”. (ibid; s 474-475)

Dessa ansträngningar vid den tidpunkten räckte dock inte för att avvärja kriget i sig. Många människor tog inte på allvar de signaler som Hierarkin försökte förmedla. De destruktiva krafter som utnyttjade och tog över flera länders ledning och inflytande, såg ut att lyckas med sina illdåd mot mänskligheten.
DK säger följande: “Man måste komma ihåg att om detta krig hade liknat andra krig genom århundradena, och helt enkelt hade varit en strid mellan mänskliga grupper och nationer, så hade Hierarkin hållit sig utanför konflikten /../. Hierarkin visste att extremt kraftfulla makter drog nytta av mänsklighetens dumhet att lägga sig i världsangelägenheter och att potenta grupper av ondskefulla varelser organiserade sig för att dra fördel av den pågående världssituationen. /../ Så Hierarkin tog ställning på Förenta Nationernas sida...” (ibid, AAB; s. 476/ min övers. Även s. 250, 310-311).

Många andliga och fredsinriktade människor vid den tiden, ansåg att detta krig liksom alla krig är destruktiva och förhatliga. Så är det förstås. Men hade inte dessa goda krafter kunnat samordnas och fått Hierarkins bakomliggande stöd, hade vi inte varit kvar här idag. Då hade denna civilisation varit tvungen att förstöras och allt hade fått börja om igen.
Detta uppstod också som den enda synliga utvägen när kriget alltmer tycktes visa att de allierade och därmed “den fria världen” stod inför nederlaget. Men mänsklighetens “rop på hjälp” nådde instanser så långt (eller snarare så högt) att krafter till och med utanför vårt solsystem kunde i och med detta akuta behov “gå in i” situationen och stötta Ljusets krafter på vår planet för ett direkt avgörande.

Detta skedde främst genom mänskligheten själv. Inte som man kanske skulle kunna tro, genom de mer avancerade krafterna; lärjungarna, aspiranterna och människor av den goda viljan. Dessa grupper tycktes vara, ”…sedda från Hierarkins synvinkel, slagna av orörlighet, uppslukade av sina teorier och sin idealism, blinda för frågornas omfattning”. (The Externalisation of the Hierarchy, AAB; s 305/min övers.). Vi kan fråga oss om det kanske fortfarande är så i viss utsträckning?
Härigenom kunde Shamballa registrera mänsklighetens stora behov i stunden, något som därmed också visade på att mänskligheten var mogen att börja ta emot grundläggande aspekter av den väldiga energi som kommer från vårt högsta planetära centrum, Viljans energi.

Invokationen och den stora avatarens närmande
När den andra versionen av Den stora invokationen gavs ut, markerade detta något mycket viktigt. Mästaren DK skildrar detta i samband med att det stora väsen som kallas Syntessens avatar, kunde kontaktas mer omfattande och därmed skapa ett genombrott i hjälpen till mänskligheten.
En mer direkt och intensifierad form av kontakt och hjälp från detta väsen kunde då kopplas in – genom Kristus, genom mästarnas arbete, och – genom mänskligheten själv!

DK berättar på ett ställe, att om den tredje versionen av Den stora invokationen kunde ges ut, skulle detta vara tecknet för att kontakten med denne avatar hade uppnåtts och förankrats.
Detta skedde också, i april 1945. Denna händelse blev därmed markeringen för det definitiva genombrottet in i Vattumannens energi.

Ingenting kan längre stoppa den våg av förnyelse, enhet och högre själslig kontakt som är på väg att ta plats på vår planet, inom denna längtande mänsklighet. Avatarens lyckosamma annalkande sägs vara tecknet på detta i sig. Tydligen är denna ankomst helt utan tvivel. (The Rays and the initiations, AAB; sid. 95. Samma bok på svenska; Strålarna och invigningarna, AAB; s. 92).

Minst två avatarer (eller flera) är främst aktuella i vår tid och för framtiden, som omnämns i den esoteriska undervisningen (Alice Baileys material). Dels den avatar som kopplade sig till jorden vid andra världskrigets slut 1945, eller snarare som en av de viktigaste krafterna som kunde möjliggöra krigets avslut.
Denne gestalt kallas “Syntesens avatar”. Hans närvaro och verkan fungerar parallellt med “Fridsandens avatar”. Denne senare avatar sägs vara en utvald gestalt av Kristus, eller Kristus/Maitreya själv.

Den mindre avataren sägs också stå under inflytande av Syntesens Avatar, och denne kommer att framträda även fysiskt för mänskligheten. Detta kan bli Kristus eller någon annan ”likvärdig” utvald representant för detta arbete, enligt mästaren DK. Denne kallas också ibland för “Ryttaren på den Vita hästen” eller “Ryttaren från den hemliga platsen”. Detta är en symbol många känner till, medvetet eller omedvetet och som omtalats i olika äldre skrifter. (The externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s. 303-305).

Mästaren DK omtalar Syntesens Avatar på flera ställen och med olika benämningar. På ett ställe sammanfattas denne Avatars arbete så här:
”A. Han kommer att nedstiga i de tre världarna av mänsklighetens ansträngningar, men inte närmare än till mentalplanet.
B. Han kommer att överföra en kosmisk energi vars kvalitet är Syntes. Detta kommer uttrycka sig genom harmoni och enhet, framskapa nödvändig förståelse, underbygga god vilja, och eventuellt avsluta mänsklighetens separativa, isolerande tendenser.
C. Hans ton och vibration kan endast uppfattas av de vars individuella ton också är i syntes och vars livsinriktning är viljan-till-det-goda. Dessa är konsekvent medlemmarna av Hierarkin, lärjungarna och världsaspiranterna och ett fåtal av människor med god vilja.” .” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s. 304/min övers.)

Det säger sig självt förstås, att detta ämne ligger långt över mänsklighetens nuvarande medvetna respons. Ändå kan mänskligheten samverka med denna “kraftstation”, genom sina själar, genom Hierarkin, genom sin mentala fokusering och sitt djupa behov av det godas vilja.

Jag går inte in på själva innebörden av ”avataren” så mycket här, men vill gärna nämna några perspektiv. Själva ordet ”avatar” betyder ”från ovan”. Alla tider har sin avatar, som en gudomlig vägledare eller inspiratör. En mindre avatar kan ta plats i ett specifikt mänskligt område, för att reformera eller skapa något helt nytt som tjänar mänsklighetens utveckling. Alla stora sändebud inom religion, men också filosofi, konst, vetenskap, politik osv, har varit en mindre avatar på sina sätt, t ex en Platon, en Luther, en Hiawatha, en Leonardo da Vinci.
När vi tänker på en avatar uppfattar nog många av oss ändå en större samlande kraft, som t ex hos Buddha eller Kristus. Men det finns också ännu större avatarer, något som esoteriken nämner på vissa ställen.

DK beskriver avatarernas uppgifter bl a så här: "En ny era eller ´gudomlig epok´ kommer att upprättas med Kristi återkomst som fokuseringspunkt eller den högst verkande punkten för det planetära hjärtcentrat. Syntesens Avatar kommer att högtidligen inviga ´Avatarernas välde´. Dessa avatarer kommer att vara förkroppsligat Syfte och andlig Vilja och de kommer att inviga både Hierarkin och Mänskligheten i sidor av den gudomliga karaktären om vilka ingenting för närvarande är känt och för vilka vi inte har någon terminologi..." (Telepati och eterkroppen, Alice Bailey; sid 111).

Att förstå avatarens större roll verkar mycket svårt, förmodligen omöjligt för oss människor. De flesta av oss lever små liv där vår självupptagenhet hindrar oss från att ta in ett större livsperspektiv på ett mer konkret sätt.
Ändå tycks insikten att "Avataren är på väg", dels i eller genom Kristus´/Maitreyas gestalt, dels i andra helt okända former, börjat spridas mycket i vår tid. Avatarens inneboende budskap av hopp, förändring, men också bestämd uppmaning och inspiration till större samling av alla goda krafter i vår värld, blir därmed allt tydligare.
Inte bara som en dröm om fred och samförstånd, utan snarare tangerbar genom dessa väldiga energiers allt mer förankrade verkan inom mänskligheten själv, som skapar denna nya riktning.

Vad betyder Den stora invokationen?
Först och främst är betydelsen av ”åkallan” människans sätt att ”anropa” eller ”be” om hjälp eller stöd genom det högre. Åkallan har för vissa människor en mer ”magisk” betydelse, något som använts i äldre tider för att väcka och använda naturens krafter (elementalkrafter) som en form av ”åkallande magi”.
Här handlar det dock inte om bön på det traditionella sättet och heller inte om någon form av ”magi” eller manipulering av fysiska eller psykiska krafter.

Det handlar om att uppväcka det högres respons, genom den mänskliga högre medvetenheten, själen, för att skapa återverkningar i de mänskliga världarna.
Det högre knyts med dessa ord samman med det lägre, dvs högre världars inflöde av energi, medvetenhet och dess former, kan bli mer medvetna och förankrade inom mänskligheten.
Hur detta går till vet vi inte exakt och vi behöver heller inte styra eller påverka med våra egna tankar eller önskningar själva processen. Vi överlåter detta till det högre syftet, till planens verkan, till enheten och dess lagar. Det innebär samtidigt inte att vara ”passiv” (se vidare nästa stycke).

Den stora invokationen är ett instrument för denna respons, för detta utbyte. Det sker inte bara i förhållandet mellan mänskligheten och planetens förmedlande ledning, Hierarkin, utan också i förhållande till det högsta planetära centrat, Shamballa. Men det går också vidare till högre nivåer, vilka därmed kan bidra genom det planetära högre medvetandet. Detta skedde också alltså i slutet av andra världskriget.
Den stora invokationen kallas också på ett ställe för: ”...ett kraftfullt solärt instrument, skapat för att frambringa förändringar och avsedda tillrättalägg-anden” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB; s 142/min övers.).
På så sätt kan man anta att den alltså fungerar som en åkallan av verkan från högre världar, från vårt Sollogos, den ”kosmiske Kristus”, och även bortanför.

Den stora invokationen är ett mycket gammalt mantra, ursprungligen skriven på ett helt annat språk, förmodligen inte heller alls det som vi känner som ”språk”. ”Det har varit svårt att översätta de mycket uråldriga ord-formerna, som Kristus önskar använda, till förståeliga och riktiga fraser. Dessa ord-former är endast sju stycken till sitt antal, och de utgör Hans fullständiga, nya yttrande.” (ibid; s 489/min övers.).
Här och på andra ställen framgår att denna Invokation alltså är skapad på uppdrag av Kristus (Strålarna och invigningarna, AAB; s. 641). Förmodligen inte till sitt ursprung, men i dess nya avsikt och form, också i dess frambringande och modifiering för vår tid.

Den stora invokationen är ett instrument för en rad olika faktorer och energier. Den är alltså inte ”bara en bön” för fred, utan tydligen mycket mer än så.
Den stora invokationen sägs vara ett redskap för vår förmåga att framskapa denna nya tid. På ett ställe berättar mästaren DK hur den sjunde strålen är den energityp som står bakom manifesterandet av Den stora invokationen. (Esoterisk psykologi 1; AAB, s. 119).
Denna stråle är huvudstrålen för denna utvecklingsperiod, som många vet idag. Det är den samlande energi vi nu alltmer går in i samtidigt med Vattumannens tidsålder, som pågår under cirka 2 500 år. Den verkar samtidigt, som alla strålar gör i vårt solsystem, alltid tillsammans med den andra strålen, kärleks-visdoms-energin, som är den bakomliggande tonen.

Den stora invokationen började användas av Hierarkin (mästarna) redan 1425, men kunde inte komma till uttryck i mänskligheten förrän under epoken vid andra världskriget. Det berodde helt enkelt på att mänskligheten inte kunde ta emot dess innebörd förrän då.

Varje strof anknyter till ett specifikt centrum i det övergripande planetära Livet, Shamballa, Hierarkin, mänskligheten. Samtidigt är stroferna uttryck för de olika livsaspekterna. (Se vidare bl a Strålarna och invigningarna, AAB; s. 641-645).

Kristus återkomst och att ”stänga dörren till det onda”
DK tar upp två strofer av Den stora invokationen som speciellt angelägna att belysas. Den ena är den om ”Kristus återkomst” och hela dess innebörd. Den andra är strofen om att ”stänga dörren till det onda” (tas upp strax). (The Externalisation of the Hierarchy, AAB; s 489)
En av de viktigaste syftena med Den stora invokationen är alltså att bereda väg för ”Kristus återkomst”. Detta innebär inte bara Kristus som en individ utan om en hel grupp, dvs hela mästarnas råd, deras närvaro och verkan i ett helt nytt skede av vår planets utveckling. Detta innebär också inkopplingen till ett högre medvetande hos mänskligheten genom Kristus-energin, genom själens ljus.
Kristus har olika namn i alla världsreligionerna och är ledaren för ”både människor och änglar”, men framförallt för Hierarkin. Kristus är också sedan sina högre invigningar fullt aktiv inom Shamballas krets, vår planets högsta ledningscentral. Han har därmed tillgång till en högre energi och dess verkan genom sin närvaro och sitt ämbete, den gudomliga Viljeenergin.
Det finns mycket att ta upp kring denna återkomst och Kristus enorma innebörd i vår tid, som överskrider de äldre religionernas bild av den ”lidande Kristus” som spelat ut sin verkan. Därför är också budskapet genom Kristus och hans verkan helt annorlunda idag, på en helt ny nivå, med en helt annan kraft för hela vår planet, för hela mänskligheten. Kristus står för glädjens återkomst, ljusets och kärlekens högtid, för en ny ordning av harmoni och samverkan, sanna relationer och en helt ny värld.

Strofen att ”stänga dörren till det onda” är en fråga som ibland dykt upp för vissa och som jag kan tänka mig skapar en del undran.
En person på en kurs undrade en gång t ex varför dörren ska stängas när det onda egentligen ska omvandlas? Hon såg det som de negativa uttryck, ”skuggan”, inom oss själva, som vi snarast ska möta och förstå. Och det är förstås helt sant och rätt på sitt sätt. Vi behöver möta och omvandla det mörka som vi skapat själva och som vi är en del av på lägre nivåer.
Detta är också en av innebörderna av ”lagen” (en av livslagarna), att vi får skörda det vi sått. Innebörden av det är ju egentligen att vi får lära oss använda dessa erfarenheter och också ge tillbaks och utjämna det vi tidigare missbrukat. Det är inget straff, utan snarast ”möjligheter” (som DK också nämner om igen angående Saturnus inflytande för vår mänsklighet, denna planet som på ett dominerande sätt står för förmedlingen av de stora karmaeffekterna).

Det som avses här är att mänskligheten har vid olika skeden öppnat dörren för krafter som är ytterst destruktiva och som använt mänsklighetens godtycke och naivitet på olika sätt. Men också att mänsklighetens egen egoism har bidragit till detta. Detta är delvis också del av ett större utvecklingsperspektiv, dels för vår mänsklighet, men också för vårt eget Planetlogos.
DK påpekar på flera ställen att det bästa mänskligheten kan göra är att just ”stänga dörren” till dessa inflytanden, något som också skedde under och efter andra världskriget, men som också öppnades i någon mån igen efter det. Grundproblemet med dessa mer övergripande krafter av negativ påverkan är något Shamballa har som uppgift att lösa, säger esoteriken. (Strålarna och invigningarna, AAB; s. 638-40)

Hur gör vi när vi använder invokationen? Förslag på upplägg av meditation

Vad är viktigt när vi uttalar denna invokation? DK poängterar om igen vikten av att skapa högre mental kontakt. Vad detta innebär kan ses på flera sätt, t ex att vi intar en mer ”opersonlig hållning”.
Det innebär att vi snarare observerar vårt yttre personliga liv och ser dess sammanhang i ett större enhetligt perspektiv. Vi fjärmar oss inte från några sinnesintryck, känslor eller tankar, men låter dessa uppgå i en större perception (som tränas genom själslig meditation).
Detta är några grunder för själskontakt.

Vi är alltså aktiva i vår medvetenhet. Vi försvinner inte ”bort”, utan håller det högre fokuset.
Vi lugnar vårt känslohölje. Vi riktar vårt mentala hölje. Vi ”slår an tonen” för vår egen själskontakt.

Vi kan använda ”själsmantrat” om vi så önskar, som en inledning:
Jag är Själen, Jag är det Gudomliga ljuset, Jag är Kärlek, Jag är Vilja, Jag är Bestämd avsikt. (- de stora bokstäverna anger att det handlar om opersonliga, själsliga kvaliteter eller energier, inte personliga).

Vi kopplar oss samman med alla grupper och människor av ”god vilja”.
Vi fokuserar på ”den goda viljan” överlag (som har angetts som en av Hierarkins övergripande mål att sprida och utveckla inom mänskligheten. Detta är en energi).
Vi anknyter till vår planet som en enhet.
Vi kan om vi vill se hela det planetära ljusfältet i etern (som DK ger oss anvisning om ska övergå till triangelform; från kvadrater till trianglar som bildar nätet). Ljusnätet är gyllene, eller vitt ljus.
Vi upplever planen, att alla människor, alla livsformer på vår planet, ingår i en helhet av utveckling och samstämdhet, av lagenlighet och rättvisa, av sanning och skönhet. Vi ser glädjen i allt livs utveckling, på alla nivåer.

Vi kopplar in vårt medvetande till nästa högre rike, jordens kärleks-visdoms-energi, Planethierarkin. Vi kopplar in till Kristus och andra stora lärare.
Vi låter de högre energierna ta form genom oss och strömma ut i världen.

Använd Viljan (som DK anvisar oss om, se nästa stycke). Det innebär inte en ansträngning eller spänning på ett personligt plan, utan ett fästande av ”spänning” eller intensitet mot en högre punkt. Personlighet och själ sammankopplas mer distinkt (men ändå naturligt) och riktar sig mot det högre ”Gudomliga Sinnet”, mot den Gudomliga Kärleken och Viljan som en högre aspekt av liv, av vårt hela planets utveckling.

När energin är samlad och fokuserad och kanalen upplevs som klar, läs Den stora invokationen.
När invokationen läses, högt eller tyst, låt pauser uppstå mellan styckena.
När den är klar, upplev kontakten och dess olika faser av genomströmning och flöde ut i världen. Se energin gå ut i världen, se ljuset och kärleken strömma.

Över hela planeten används denna invokation klockan 12.00 mitt på dagen. Alla ljusbärare, lärjungar, aspiranter, människor av god vilja osv, samlas och länkar samman i jordens stora ljus-eternät. Detta hindrar förstås inte att använda invokationen vid andra tider.

Tvillingarnas fullmåne i maj eller juni varje år är den dag då ”Den goda viljans energi” befästs och firas över hela planeten, detta som också kallas ”Kristus högtid”. Då hålls också Världsinvokationsdagen, som har till syfte att skapa extra förstärkta effekter av Den stora invokationens användning genom ett kollektivt och gemensamt riktande över hela planeten. (se Strålarna och invigningarna, AAB; s. 644-45)

När vi överlag använder denna invokation kan vi ofta uppleva rent konkret att energier frigörs från högre nivåer och strömmar till oss och genom oss. Dessa kan vara av olika slag förstås, men en återkommande är den gemensamma för hela Hierarkin, vår planets samlade vägledning genom Mästarna.
Detta är inte på något sätt ett personligt riktat ”budskap”, utan att vi får del av den gemensamma styrkan, glädjen och enheten. Vi fungerar som kanaler för dessa energier. Och detta sker även om vi inte tänker eller upplever deras effekt så tydligt.

Mer om den djupare användningen av Den stora invokationen
Samtidigt med dess många goda effekter påpekar DK att invokationen genom mänsklighetens fortfarande eftersläpande lägre nivåer också haft mindre lyckade inflytanden. Han tar upp hur avsikten för ”det goda” behöver förstås i ett större sammanhang där mänsklighetens lägre sidor också behöver utvecklas mer (omvandlas, höjas upp). Mottaglighet och en mer djupgående förståelse för urskiljandet och bortsållandet av de personliga självcentrerade intressena behöver odlas mer medvetet.
Dessa och andra åtgärder påtalas på olika sätt, här genom att nämna en del brister i användningen. På så sätt får vi också ta del av de önskvärda inne-börderna:

”Jag vill fråga er, hur många har använt Den stora invokationen på ett rent obundet, andligt kraftfullt sätt, med full förståelse? Knappt en handfull. Hur många sände ut Den stora invokationen i en anda av ren kärlek och med en fullständigt fördomsfri hållning? Verkligen mycket få. Hur många uttalade den genom kanalen av ett kontrollerat sinne, med ett igenkännande av och en djup tro att den förkroppsligar viljan hos det planetära Logos och, därför, måste bli dynamiskt effektiv på det fysiska planet?” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB; s 146-47/min övers.)

Detta skrevs i samband med andra världskriget och dåvarande förhållanden, men har ändå god anknytning till vår tid och den fortsatta användningen av invokationen.
Denna genomgång och ”uppsträckning” ska ses som något mycket positivt. En mästare skulle inte bry sig om att ge dessa instruktioner om inte mödan var värd tiden.
Detta ska också ses i perspektivet av hela denna undervisning, som är ett starkt och gott tecken på att mänskligheten (allt större delar av den, men också som en enhet) befinner sig inom ramen för denna större möjlighet, annars skulle aldrig denna kunskap överhuvudtaget ha givits ut igen till allmänheten, det är uppenbart.

En speciell rad här tycker jag fångar uppmärksamheten extra mycket, och det är hur vi genom användandet av Den stora invokationen blir ett led, om än i miniatyrformat, för vårt Planetlogos vilja och dess uttryck av planen.

Effekten av Den stora invokationen är alltså mycket stark och omfattande. Tydligen mycket större än vad vi kan tänka oss på vårt mer vardagliga mänskliga stadium. Det är därför så viktigt att vi tränar oss i att decentralisera oss, öva oss i den själsliga kvaliteten av ”opersonlighet”. Inte bara i förhållande till när vi ska använda detta mantra, utan överlag i vår dagliga utveckling.
För, som DK också klargör i samma avsnitt, att det högre användningsfältet av invokationen övergår många aspiranters förmåga, och att detta är ”helt normalt”. Ändå slår han fast: ”Men världsbehovet är sådant att de måste nu kasta sig ut ur det normala och, i syftet att tjäna, förhöja sin medvetenhet och arbeta mer bestämt från ett högre medvetandetillstånd.”. (ibid, s. 147. /min övers.)

En viktig och uppseendeväckande information ger DK oss i det här sammanhanget: ”Den stora invokationen skulle kunna, rätt använd av de många hundra tusentals människor som redan försökt använda den, omskapa riktningen för det mänskliga medvetandet, stabilisera människan i hennes andliga varande, avbryta och bygga om den planetära tankeformen som mänskligheten skapat i det förflutna och som har haft (och fortfarande har) sådana katastrofala och omstörtande följder, och öppna dörren till Den Nya Tiden /../. Detta skulle kunna ske så snabbt att de önskade resultaten kunde uppstå nära nog över en natt.” (ibid, s. 146. /min övers.).

Förståelsen för och en klarare och mer effektiv användning av Den stora invokationen hör också samman med det rätta användandet av ”det heliga ordet”, mantrat för vår tid (OM), tar DK också upp.
Grunden för detta, och i ännu större grad vad gäller användandet av Den stora invokationen, är att anknyta till Viljeenergin. Detta för att skapa större effekter, framförallt i världen och inte bara inom den enskilda personens fält.
Alla invokationer är ”maktord” (”Words of Power”), förtydligar DK, speciellt Den stora invokationen, men även mantrat OM på ett mer grundläggande sätt. Alla dessa tillhör den andra strålens uttryck. Det innebär att de är ”...avsedda för själsanvändning, eftersom själen är uttrycket för den andra gudomliga aspekten, och endast själen kan verkligen bruka dessa Ord och ljud och så skapa de önskvärda resultaten vilka alltid är i överensstämmelse med den gudomliga Planen.” (ibid, s. 145. /min övers.).

DK fortsätter: ”Man glömmer återkommande att dessa (invokationer) måste användas av själen på ett dynamiskt sätt som innefattar det viktiga, väl övervägda igenkännandet av viljeaspekten. Den stora invokationen, OM och alla dessa MaktOrd måste gå fram genom själen (vars natur är kärlek och vars syfte är enbart gruppmässig godhet), uppbackad av, eller ”ockult framdriven av” (för att använda en översättning av en näranog oöversättlig ockult idé) den dynamiska viljans aspekt, och framburen som en integrerad tankeform på en ström av levande, upplyst mental substans.” (ibid, s. 145. /min övers.).

Den stora invokationen och Hierarkins närmande till mänskligheten
Alla högre instanser (mästarnas ashrams) på högre livsnivåer förbereds alltmer att aktiveras och förankras inom mänskligheten med sina respektive energier och användningsfält. Denna del av den planetära planen kallas också ibland för ”Hierarkins externalisering”, dvs att detta högre rike tar form i människans värld. Detta markerar en ökad integrering mellan mänskligheten och ”ljusets rike”.

”... invokationen är inte vag och dunkel. Den uttrycker mänsklighetens grundläggande behov idag - behovet av ljus och kärlek, av förståelse för den gudomliga viljan och av att ondskan får ett slut. Den säger jublande: ´Låt ljus stråla ned över Jorden; må Kristus återvända till jorden; låt människornas små viljor ledas av ett högre syfte; låt planen försegla dörren till det onda.´ /.../

Denna invokation gör redan mycket för att förändra förhållandena i världen - långt mer än det kan verka. Mycket återstår att göra. Jag skulle vilja be alla studerande, alla människor av god vilja och alla som deltar i triangelarbetet och hjälper till att bygga ljusets och den goda viljans nätverk, att göra allt de kan för att sprida användandet av invokationen. /.../

Invokationen har sänts ut gemensamt från Mästarnas ashramer och hela Hierarkin. Den används ständigt av dess medlemmar och med exakthet och kraft. Den hjälper till att integrera de två stora centren, Hierarkin och mänskligheten, och att relatera dem båda på ett nytt och dynamiskt sätt till ´det centrum där Guds Vilja är känd´. (Strålarna och invigningarna, AAB; s. 644)

© CMM, okt 2007. Uppdat okt 2008.
Herkules Nyhetsbrev okt 2008.
www.herkules.nu info@herkules.nu

Vad är esoterik?

2009-05-23T10:41:00.007+02:00

Esoteriken beskriver den livs- och världsåskådning som rent praktiskt utgör människans utvecklingsväg. Den förklarar och sätter in i ett logiskt sammanhang det liv vi lever, men också de nivåer som väntar på oss i högre utvecklingsfaser, dit vi strävar. Hit hör också kunskap om de nivåer och riken som vi passerat i vår större utveckling, genom mineralriket, växtriket, djurriket.

Esoteriken ger oss redskap att börja förstå det som är mycket svårt för oss att förstå. Den “mentaliserar” det som i mycket är bortanför vår mentala (och därmed bortanför vår känslomässiga) nivå. Den odlar och stimulerar samtidigt högre nivåer av intuition inom oss, av enhet (kärlek), av vilja, som vi behöver för att mer sanningsenligt och levande förstå vad detta innebär som esoteriken berättar för oss; inblick i och förståelsen för ett större liv.

Det är en ofta debatterad fråga i "andliga kretsar" vad som räknas som esoterik. Det som är utgångspunkten här, är att förmedlandet utgår från en högre livskälla på ett genuint sätt (dvs direkt från en representant i nästa högre utvecklingsrike, det femte). Därmed utgår man från en kunskapsgrund som är allmängiltig för alla tider, men i olika former. Denna grund är inget dekret som antagits av någon rörelse, ledare osv som den "enda rätta". Det är heller inte kanaliserat material, utan mentalt uppbyggt.

Många ockulta ordnar, föreningar, sällskap, grupper av alla de slag, är ofta rester från tidigare äldre genuina sammanslutningar, som allteftersom lämnat sin forna nivå. Detta vet man ofta inte om eller har missförstått i vår tid, utan fortsätter upprepa något som redan kan vara passé.
Planethierarkin har också lämnat besked, menar den moderna esoteriken, att man inte längre använder ordnar eller sällskap som förut som plattformar. Man har sagt, att gruppbildning sker genom naturlig själskontakt och att exklusiva former för dessa områden inte ska användas igen. Lärjungen/aspiranten idag arbetar i världen, inte i avskilda sammanhang från samhället.

Den genuina esoteriken försöker inte ”locka” människor till denna kunskap. Den gör inte reklam, den behöver och vill inte "säljas in". Den ingår i ett helt annat syfte som inte utgår från de mänskliga begären i sig. Den sprids därför människor har ett behov av att förstå mer av sin större livsprocess.
Detta material som i all enkelhet presenteras här (olika introduktioner) har också denna grund och ska inte ses som någon form att försöka "övertyga" eller "frälsa" på något sätt. Det är heller ingen presentation gjord i dualitet med något annat.

När människan själv igenkänner esoteriken, indikerar detta tidigare kontakt med esoteriken. Därav igenkännandet, den direkta förståelsen av "tonen". Detta helt enkelt därför den överensstämmer med den själsliga tonen, enheten, den gemensamma visdomen.
Detta innebär dock inte alltid att allt förstås direkt. Att förstå sker i många steg och i olika grader. Det är just detta som är det intressanta och värdefulla med denna kunskap, att den tycks ha så många nivåer. Man kan hitta så många olika aspekter och infallsvinklar. Allteftersom lockar detta också fram det "intuitiva sinnet", dvs det högre sinnets uttrycksformer. Esoteriken är överlag förmedlad främst för att stimulera det högre mentala.
Därav vikten att läsa/studera, reflektera och praktiskt omsätta i sitt eget liv, om igen. Det räcker inte med en period för att "greppa tankesystemet" på ett intellektuellt plan och tro att man därmed behärskar det.

Många "lär sig" esoterik som ett material som de kan rabbla olika delar av. Ibland slår folk varann i huvudet med olika fakta och fastnar i lägre diskussioner om "rätt och fel". Inget av detta är förstås målet eller syftet.
Esoteriken vill och kan egentligen bara användas med en högre förankring, med ett högre mål, allt annat blir missvisande. Regeln är att kunskapen måste förankras i personen själv, verka i personen. Hur detta sker är förstås upp till var och en. Men det finns samtidigt flera grundregler.

En sådan själslig (esoterisk) regel är att "Göra vägen till sin egen" eller "Bli ett med vägen". Dessa uråldriga sentenser är högst verkningsbara och innehållsrika, inte bara symboliska.
Det innebär att aspiranten lämnar sitt personliga sökande för sin egen del och alltmer inser att allt liv ingår i denna väg. Att tjäna denna väg, utvecklingens väg, ljusets väg. På så sätt blir också aspiranten själv successivt del av det högre genom olika medvetandesteg, olika expansioner där det personliga medvetandet förvandlas och uppgår eller införlivas i allt högre nivåer av enhet.

En annan sådan regel är därför, att själskontakten är basen för all högre kontakt. Aspiranten/den sökande får först försöka nå och utveckla denna kontakt, som sedan leder vidare till allt högre nivåer av utbyten.
"Själen är en mästare". Själen är också det livscentrum som verkar i alla former, i all materia, med sin specifika nivå av ljus (enhet).

Esoteriken är ingen "ägodel". Ingen kan göra anspråk på esoteriken och säga "jag uppfann den" eller "jag kom på detta". Esoteriken ska inte användas för att hävda sig gentemot andra genom mer personlighetsmässiga psykiska uttryck.
Esoteriken utesluter inte förtjänsten av andra läror, lärare, kunskapsformer, vetenskaper, konst osv. Mycket behövs på sitt sätt och ger människor kunskap där just de befinner sig. Esoterikens plats kan dock inte ersättas av annan, mindre genuin kunskap, trots att den vill göra anspråk på att vara detta.

Sammanfattningar, nedtransformationer och praktiska led behövs i större utsträckning för att tillgodogöra (oss, världen) denna väldiga undervisning.
Detta har också gjorts på en rad olika sätt (se vidare "Böcker/ Förmedlare), men är nog bara i början av många tillämpningsområden. Mycket händer internationellt, kanske även i Sverige, men mer tyst och försiktigt här verkar det som.

© CMM, Herkules. Maj 2009.
www.herkules.nu

Introduktion till esoteriken - del 3B;

2009-05-06T20:12:00.016+02:00

Hur nästa högre livsdimension verkar
och kommunicerar i vår värld genom själskontakt

Kärlekens, Visdomens och Viljans Väg.

Introduktioner till esoteriken - del 3B.

Starta med att läsa del 1A och sedan i ordning. De olika delarna återfinns i högerspalten under "Innehåll" i nummerordning.

(Första gången publ genom Herkules Nyhetsbrev 2006)

(Om copyright-regeln: Esoteriken är allas och tillhör ingen specifik grupp, ingen religion eller något samfund. Det är vårt eget ansvar att bruka den så förnuftigt vi kan, att inte missbruka den.
Att hämta text från denna sida: Kortare citat kan alltid användas fritt, ange dock källan, denna sida och varifrån denna esoterik är hämtad.
Längre utdrag, kontakta ansvarig utgivare (CM Matthis: info@herkules.nu)

Innehåll
• Mästarnas närvaro ökar
• Kort om mediumism
• Säker väg genom själskontakt
• Ett exempel på Planethierarkins kontakt med mänskligheten
• Om “invokation” och “evokation” och Avatarernas ankomst

Hur Mästarna verkar
Det är känt för väldigt många andliga sökare idag, att mästarna existerar på något sätt, men vad deras närvaro och arbete innebär och hur vi eventuellt kan lära oss förstå den högre kontakten, verkar oftast mycket otydlig och oreflekterad för många av oss.
Det är heller inget vi behöver veta mer exakt innan vi själva är där. Vi behöver inte veta som "kuriosa", av nyfikenhet. Att bara läsa och samla på sig "esoterisk kunskap" och en massa fakta och detaljer i sig skapar inte högre kontakt och gör oss nog inte till bättre redskap i världen.

Samtidigt är vi i den tid nu när mästarnas närvaro ökar, även rent fysiskt. Mästarna har i många fall börjat inkarnera igen, något som esoteriken uppger startade redan på slutet av 1800-talet. Det inneb är att många av mästarna verkar rent fysiskt bland mänskligheten, dock utan att avslöja sin identitet. De som behöver veta det får tillgång. Annars är det bara en belastning främst för mästarens arbete, men även för den som får ta på sig det ansvaret.

För stora kategorier sökare framstår denna möjlighet med mästarnas konkreta närvaro i vår mänskliga värld oftast som en sorts ogripbar bild eller ett avlägset ideal. Eller tvärtom, att man upplever att man redan har denna (högre) kontakt och gärna talar om det, t ex genom mediumism.

Kort om mediumism
Att vara ett medium kan vara ett steg på vägen, men det kan också vara ett hinder. Under Atlantis tid var alla människor klärvoajanta (klarseende) på de nivåerna som var aktuella då. De var också telepatiska till stor del. Det är alltså något mänskligheten varit (vi alla) och finns latent inom oss, men som ska höjas upp i vår tid och ta plats på ett högre stadium.
Då blir klarseendet och telepatin annorlunda. Dessa tillgångar behöver inte aktiveras genom personliga strävanden, utan uppstår automatiskt när de ska, genom själsprocessen. En del esoteriska lärare menar t o m att dessa uttryck snarare kan försvåra vår genuina andliga utveckling om de utvecklas för tidigt. Detta gäller även omde som har med sig dessa förmågor sedan födseln.
Många inom mediumism och mer allmän nyandlighet tror att detta är ett tecken på hög andlig utvecklingsnivå. Det kanske kan vara så, om vi kan tillgodogöra oss dessa redskap på ett mer utvecklat sätt och har nytta av dem i det arbete vi ska göra i denna inkarnation. Förmågorna i sig är dock inget tecken på hög nivå.

Många tror att mediumism är den högsta formen av andlig utveckling. Många medier har dock inte alls arbetat med sig själva i sin personliga integrering. De är heller inte medvetna om behovet av högre själskontakt och känner ofta inte ens till vad de högre världarna innebär eller vad människans olika delmål är, hur högre energier fungerar osv. Var de det skulle deras astrala inflytanden börja avta automatiskt, de skulle inte längre utgöra någon lockelse.
Detta handlar inte om moral, om rätt eller fel. Många medier är mycket goda människor som vill stödja andra. Men dessa kanaler kan utveckla sin kontakt genom att utvecklas mer själva.

Planethierarkin varnar också för att det finns kopior av dem på astralplanet som tycks fullt sanna och verkliga. Dessa kopior har skapats av mänskliga tankeformer, emotionell hängivenhet och önskan att få kontakt. De kan också missbrukas av negativa syften.
Dessa bilder har en sådan karaktär, därför vi har inte trängt in i vår egen själskontakt mer, vet inte hur ljuset verkar mer direkt inom oss själva. Vi söker fortfarande mer reflektioner och sidospår av denna utveckling.

Säker väg genom själskontakt
Genom att lära oss mer om hur själskontakt fungerar rent praktiskt, hur de olika högre världarna fungerar och relaterar, och hur vi som människor fungerar, lär vi oss också navigera och upptäcka de mer konkreta innebörderna av vad denna kontakt står för och hur de kan användas, vår egen lilla del av ett stort gemen-samt utvecklingsarbete.
Mästarna i sig är knappast benägna att upplysa om hur de större sammanhangen fungerar eller att skapa uppmärksamhet kring sin närvaro. De knackar inte på vår axel för att just vi är så viktiga för dem, för att ge oss “ett viktigt uppdrag” osv.
Dessa lärare tycks vilja arbeta ifred utan önskan om att “bli kända” på något personligt sätt. De ger osynligt stöd i form av intryck (högre idéer, tankeformer) och kärlek eller andra energier.

Detta är också en effekt av lagfrågan. Ingen i högre riken får ingripa eller föregå mänskligheten själv där människans kollektiv (och dess individer) på egen hand måste ta ansvar och bena ut sina egna problem. Detta är en esoterisk grundregel som många känner till idag.
Samtidigt tycks det vara så att allt fler själar, ja, egentligen “hela mänskligheten” faktiskt står inför eller aktivt delar en “uppgradering”, ett större livsperspektiv, en öppnad horisont, i denna tid. Detta är dock annorlunda eftersom det baseras på en helt opersonlig process av kontakt.
Tiden är inne för att sprida dessa kunskaper, sprida “budskapet” om Kristus återkomst, om Planethierarkins närvaro och närmande till mänskligheten. Inte på något fanatiskt, upphausat sätt, utan som en naturlig del av vår större utveckling som vi är på väg in i.

En viktig aspekt i detta, är att högre kollektiv med sin samlade energi, tillsammans med ännu högre instanser, ger så mycket hjälp de kan, dvs som de har rätt till enligt lagarna.
De kan förstås ge mycket mer. Men endast om mänskligheten genom sin inre respons och sina altruistiska behov (ett högre riktat begär) skapar utrymme för dem att träda mer i kraft.
De kan endast göra det genom vår mänskliga “åkallan”, vårt medvetna riktande och vårt intelligenta samarbete.
Detta stöd ges för allas växande, för världens skull, för allt livs skull, inte för enskilda individers behov.
De ger också mycket som vi förmodligen aldrig får reda på, som vi inte känner till på något sätt. T ex direkt skydd för olika sorters negativa inflytanden som vår planet inte ska drabbas av. Jag har ibland en “känsla” (typer av intryck) av att vi vet ytterst lite om hur illa allt skulle kunna vara, mycket värre än det är, om vi verkligen hade varit “ensamma”.
Nu är vi inte ensamma. Ingen är det. Alla tillhör vi en större enhet, bara vi insåg det.

Mästarna arbetar genom själen hos alla människor, genom enheten, när så är möjligt och individen nått till den graden av inre mognad att hon/han kan erbjuda något av sin utveckling för det allmännas bästa. Det är dessa syften som styr mästarnas arbete, berättar esoteriken. Det handlar enbart om det som människor kan bistå med genom sin egen utveckling och sitt arbete i den mänskliga världen.
Kontakten (högre intuitiva impulser, inspiration, energiflöden osv) behöver inte ske i dagsmedveten form i första hand, utan passerar genom själslivet på dess eget plan och sedan till individen. Detta inkräktar inte på människans fria vilja på något sätt, utan står i överensstämmelse med lagarna. Det handlar enbart om möjligheter och i ett senare skede när kontakten eventuellt blir mer tydlig och uppenbarad, att individen vill av hela sitt hjärta stå till förfogande, det är en ynnest, en gåva, berikande på alla plan i våra liv om vi får den möjligheten.

Dessa kontakter sker oftast genom grupper, eller genom någon lärjunge/ ljusarbetare i det fysiska (som kanske inte ens vet om det, men genom sin goda vilja och sina utvecklingsmöjligheter ändå kan “hjälpa till”). Dessa lärare och förmedlare tvingar sig inte på någon. De styr inte över människors medvetanden och blandar sig inte alls i deras personliga liv. De har inget intresse i det och det strider mot all lag.
De arbetar främst mentalt, med högre mentala intryck (och tillhörande goda känslor), med intuitiva idéer. Dessa idéer består av ljus, de är kärlek. De är också visdom. De upplyser vårt sinne, förklarar utan långa omständligheter, utan snarare “uppenbarar” sanning, mening, liv. Dessa tankeformer innehåller ener-gier, eller snarare “är” energier, som påverkar genom vår egen själsmedvetenhet eller på andra, mer direkta sätt om så behövs.

Man kan förstås vända på det och säga att deras energier (och överlag hela själsdimensionen och högre riken) utstrålar och förmedlar dessa högre idéer och denna kärlek.
Detta sätt att lära ut och verka på utgår inte från personlighetens värld på något sätt. Samtidigt tycks de utan problem kunna använda sina personligheter på ett helt fritt sätt som de själva väljer för olika behov i stunden.

Ett exempel på Planethierarkins kontakt med mänskligheten
Innan andra världskriget såg mästarna ett scenario utspelas som var mycket allvarligt för mänskligheten. Detta föranledde deras aktion från 1932 till 1938 att nå och väcka andligt medvetna människor över hela planeten, berättar DK om.
Härigenom lades grunden för det arbete som DK kallar ett av de viktigaste i hela sin undervisning: Formandet av Gruppen av Nya Världstjänare (The Exter-nalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s. 632).

Denna grupp är ingen fast organisation med medlemmar eller styrelse. Det är en fri form av alla slags självständiga människor som snarast förenas av ett gemen-samt medvetande; sitt praktiska engagemang för samarbete, mänsklig utveck-ling, fred. Denna grupp är skapad som en direkt inspiration från Hierarkin och kan därför ses som ett av flera uttryck för denna “högre kontakt”. (The Exter-nalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s 474-475)
Dessa ansträngningar vid den tidpunkten räckte dock inte för att avvärja kriget i sig. Många människor tog inte på allvar de signaler som Hierarkin försökte förmedla. De destruktiva krafter som utnyttjade och tog över flera länders ledning och inflytande, såg ut att lyckas med sina illdåd mot mänskligheten.

DK säger följande: “Man måste komma ihåg att om detta krig hade liknat andra krig genom århundradena, och helt enkelt hade varit en strid mellan mänskliga grupper och nationer, så hade Hierarkin hållit sig utanför konflikten /../. Hierarkin visste att extremt kraftfulla makter drog nytta av mänsklighetens dumhet att lägga sig i världsangelägenheter och att potenta grupper av ondskefulla varelser organiserade sig för att dra fördel av den pågående världs-situationen. /../ Så Hierarkin tog ställning på Förenta Nationernas sida...” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s. 476/ min övers. Även s. 310-311).

Många andliga och fredsinriktade människor vid den tiden, ansåg att detta krig liksom alla krig är destruktiva och förhatliga. Så är det förstås. Men hade inte dessa goda krafter kunnat samordnas och fått Hierarkins bakomliggande stöd, hade vi inte varit kvar här idag. Då hade denna civilisation varit tvungen att förstöras och allt hade fått börja om igen.
Detta uppstod också som den enda synliga utvägen när kriget alltmer tycktes visa att de allierade och därmed “den fria världen” stod inför nederlaget. Men mänsklighetens “rop på hjälp” nådde instanser så långt (eller snarare så högt) att krafter till och med utanför vårt solsystem kunde i och med detta akuta behov “gå in i” situationen och stötta Ljusets krafter på vår planet för ett direkt avgörande.

Detta skedde genom mänskligheten själv. Inte som man kanske skulle kunna tro, främst genom de mer avancerade krafterna; lärjungarna, aspiranterna och människor av den goda viljan. Dessa grupper tycktes vara, ”…sedda från Hierarkins synvinkel, slagna av orörlighet, uppslukade av sina teorier och sin idealism, blinda för frågornas omfattning”. (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s 305/min övers.). Vi kan fråga oss om det kanske fortfarande är så i viss utsträckning?
Härigenom kunde Shamballa registrera mänsklighetens stora behov i stunden, något som därmed också visade på att mänskligheten var mogen att börja ta emot grundläggande aspekter av den väldiga energi som kommer från vårt högsta planetära centrum, Viljans energi.

Genom det omfattande och ändå relativt närliggande exemplet från andra världskriget kan vi dra vissa slutsatser.
- Att “högre krafter” kan ingripa för ljusets utveckling på vår planet i större skeenden. Detta sker dock genom mänsklighetens starkt riktade behov av hjälp och stöd.
- Att mänskligheten kan påverka förlopp mycket mer än vad man tror, genom sin fokuserade “åkallan” (som jag återkommer till i nästa stycke). Det kan också ske på destruktiva sätt, genom manipulation av lägre krafter. Esoteriken försöker visa hur den högsta planetära energin, Viljeaspekten, är enormt viktig i vår tid för att kunna frigöra mänskligheten mer. Detta sker inte genom individer, utan genom gruppmottagning, gruppmedvetenhet och gruppspridning.

Även om andra världskrigets situation är för länge sedan förbi (och ändå var det inte så länge sedan), och även om många andliga idag säger att vi ska bara fokusera på “glädje, fred och enkelhet”, så är mänskligheten fortfarande i stort behov av förnyelse på djupet, av befrielse, av praktisk handling. Väldiga krafter slåss fortfarande om att försöka behärska mänsklighetens medvetande. Enorma praktiska utmaningar och problem kvarstår.
DK förtydligar detta genom följande ord: ”Det finns inget svagt, …., känslosamt eller neutralt i Hierarkins attityd; detta måste förstås av mänskligheten, och styrkan och insikten såväl som kärleken från Hierarkin måste räknas med.” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s 551/min övers.).

Om “invokation” och “evokation” och Avatarernas ankomst
Mänskligheten “invokerar” som det kallas i esoteriken, högre hjälp.
Invokation är som en “bön” men inte personligt begärsinriktad. Den är en riktad kraft, en anslutning, en signal om mottagning, som vänds uppåt, mot högre nivåer. “Evokation” är när högre nivåer svarar an. Detta har inget med “personliga meddelanden”, kanalisering etc att göra, så som vi har sett många exempel på, även om det förekommer att kanaler utbildas för högre kontakt i vår tid.

Dessa använder dock inte det sensationella, det exklusiva och det personligt hänförande som uttryck för sin verksamhet. Deras arbete vittnar också om deras inkoppling genom den energieffekt som människor kan uppleva. Energin är ett sätt som vi kan använda för att “läsa” och intuitivt uppfatta olika kvaliteter och effekter hos olika förmedlare.
Invokationens sätt att skapa högre kontakt kommer på sikt att utvecklas mycket, berättar esoteriken. Där kommer också att ingå en ökad kontakt med Vilje-aspekten, som är avgörande enligt DK för att kunna frigöra mänskligheten mer i framtiden (nu).

Ett redskap för denna process, som startade under kriget och som kom att spela en mycket viktig roll för Ljusets krafter vid den tidpunkten, var Planethierarkins frisläppande av “Den stora Invokationen”. Den kom att ges ut i tre olika former och i olika stadier (Direkt i början av Externalisation of the Hierarchy, AAB, kan man ta del av de tre versionerna).
Den första kom 1935 och riktade sig främst för skapandet av “fred”. Denna invokation innehöll en direkt form för att uppväcka kontakten med den kommande avataren, som också kallas för “Fridsanden” (som jag tog upp som hastigast i nyh-brev nr 4/05). Denna energi går främst genom Kristus och stöttar hans arbete i världsomvandlingen, men Hierarkin överlag genomströmmas av denna fantastiska förstärkande energi. (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s. 396-397).

På ett ställe berättas något mycket intressant om denna energi, nämligen att Kristus kunde förankra denna energi till vår planet och mänskligheten genom sitt arbete med högre plan under en tidigare era, då han enligt esoteriken förtjänade sin titel ”Fridsprinsen” (förmodligen detsamma som begreppet ”Fridsfursten”). Detta hade förmodligen att göra med de högre invigningar som Kristus genomgick. (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust;s. 159)

Den andra versionen kom ut 1940, då kriget stod och vägde som mest. Om denna del säger DK: ”Denna senaste Invokation var inte så populär (som den första/min komm.) och inte i närheten av samma förståelse, och det fanns ett gott skäl till detta. Det var en Invokation menad att skapa gensvar från Livets Krafter (första strålens uttryck, den gudomliga Viljeaspekten /min komm.), precis som den föregående skapade gensvar hos Ljusets och Kärlekens Krafter. Den kunde endast användas med framgång av lärjungar, avancerade tänkare och av Hierarkin själv. Den var, trots allt, utgiven för allmänheten för att vänja den så långt som möjligt vid dessa begrepp av befrielse och liv och som en ansträngning för att förankra en ny fokuseringspunkt på Jorden varigenom livet kunde flöda fram. Denna ansträngning har inte varit helt misslyckad.” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s. 397-398/min övers.)

När sista avdelningen av den tredje Stora invokationen i april 1945 gavs ut till mänskligheten, hade DK påtalat innan att om detta skulle vara möjligt, innebar det något ytterst viktigt. Nämligen att jordens högsta planetära centrum (Shamballa) hade kunnat anknytas till den väntade, stora Avatarens inflytande. Detta var något som påverkade krigets utgång på ett mycket direkt sätt förmodligen. Denna högre kontakt (från en redan hög nivå inom vår planet-utveckling) markerade också att “den nya tiden” hade inletts på allvar. (The Rays and the initiations, AAB, Lucis Trust; s. 95).

Denne omtalade Avatar kallas bland annat för Syntesens Avatar. Innebörden av detta är fortfarande ytterst okänd för människor, även för de flesta andliga sökare, ljusarbetare och aspiranter. Dels att det överhuvudtaget existerar en sådan koppling, dels att den har manifesterats i vår tid, dels konsekvenserna av detta.

DK omtalar denna Avatar på flera ställen och med olika benämningar. På ett ställe sammanfattas denne Avatars arbete så här:
”A. Han kommer att nedstiga i de tre världarna av mänsklighetens ansträngningar, men inte närmare än till mentalplanet.
B. Han kommer att överföra en kosmisk energi vars kvalitet är Syntes. Detta kommer uttrycka sig genom harmoni och enhet, framskapa nödvändig förståelse, underbygga god vilja, och eventuellt avsluta mänsklighetens separativa, isolerande tendenser.
C. Hans ton och vibration kan endast uppfattas av de vars individuella ton också är i syntes och vars livsinriktning är viljan-till-det-goda. Dessa är konsekvent medlemmarna av Hierarkin, lärjungarna och världsaspiranterna och ett fåtal av människor med god vilja.” .” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s. 304/min övers.)

Det säger sig självt förstås, att detta ämne ligger långt över mänsklighetens nuvarande medvetna respons. Ändå kan mänskligheten samverka med denna “kraftstation”, genom sina själar, genom Hierarkin, genom sin mentala fokusering och sitt djupa behov av det godas vilja.
En mindre avatar sägs också stå under inflytande av Syntesens Avatar, och denne kommer att framträda även fysiskt för mänskligheten. Detta kan bli Kristus eller någon annan ”likvärdig” utvald representant för detta arbete, enligt DK. Denne kallas också ibland för “Ryttaren på den Vita hästen” eller “Ryttaren från den hemliga platsen”. Detta är en symbol många känner till, medvetet eller omedvetet och som omtalats i olika äldre skrifter. (ibid, AAB, Lucis Trust; s. 303-304).

Vi behöver försöka förstå mer av denna fantastiska innebörd, som alltså gäller hela vår planet, hela mänsklighetens vidare utveckling.
Kanske vi kan ana något av den storslagenhet och dessa väldiga möjligheter som kommer till uttryck genom esoterikens förmedling av denna stora händelse: ”Dessa Avatarer uppträder sällan och, när De gör det, är Deras effektivitet och Deras resultat mycket stort. De träder fram i manifestation genom Shamballas centra, därför De är ett uttryck för viljenaturen hos det gudomliga. De förkropp-sligar gudomligt syfte. /../ De kan endast nås genom de samlade rösterna hos Hierarkin och genom mänsklighetens gemensamma åkallan. Deras tjänst är frammanad endast genom uppnådda behov, och endast efter att de som kallar Dem har gjort det yttersta, ensamma och utan hjälp, för att övervinna ondska. De framträder aldrig lägre än på mentalplanet. /../ När de framträder kommer de att förmedla förstörelseaspekten av den första strålens maktuttryck.” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB, Lucis Trust; s. 301/min övers.)

_______________________________________________________________

© CMM, Herkules.
Feb 2006, (publ Herkules Nyhetsbrev, nov 2006). Uppdat apr 2009.

Introduktion till esoteriken - del 3a; Många positiva framsteg för mänskligheten

2009-05-06T19:59:00.013+02:00

Hur nästa högre livsdimension verkar
och kommunicerar i vår värld genom själskontakt

Kärlekens, Visdomens och Viljans Väg.

Introduktioner till esoteriken - DEL 3A.

(Genom Herkules Nyhetsbrev, feb 2007. Skriven feb 2006. Uppdatering apr 2009)

(Om copyright-regeln: Esoteriken är allas och tillhör ingen specifik grupp, ingen religion eller något samfund. Det är vårt eget ansvar att bruka den så förnuftigt vi kan, att inte missbruka den.
Att hämta text från denna sida: Kortare citat kan alltid användas fritt, ange dock källan, denna sida och varifrån denna esoterik är hämtad.
Längre utdrag, kontakta ansvarig utgivare (CM Matthis: info@herkules.nu)

Innehåll 3A

• Introduktion
• Meditation grund för högre kontakt
• Den Vita logen, det planetära rådet av Mästare
• Planetens “regering”, Shamballa
• Den högre utvecklingens bakgrund på vår planet
• Planethierarkins “ljusstation” skapas
• Mästarnas långsiktiga arbete - hur mänskligheten kan svara an
• Olika nivåer av “högre kontakt”
• Ljusets utveckling på planeten en tydlig framgång

Introduktion
Här fortsätter denna enkla sammanställning över vissa introducerande “själsområden” som samtidigt presentar vissa delar av den “tidlösa visdomen” (esoteriken).

I denna tredje del (uppdelad i 3a och 3b) fokuserar jag överlag på nästa högre utvecklingsrike, Planethierarkin; dess bakgrund, dess arbete i denna tid, och dess inriktning på kontakt med mänskligheten. I detta sammanhang fortsätter belysningen av området “kontakt” överlag.
Detta är endast några exempel på dessa stora perspektiv, och syftar till att läsaren själv kan inspireras att söka mer förståelse på egen hand. Dels genom att studera dessa källor, dels genom sin meditation, dels genom sin gruppinkoppling och sitt arbete i världen.

Jag tar här också med en rad uttalanden från Mästaren DK angående starkt positiva tecken för utvecklingen på vår planet. Idag står vi på tröskeln till en ny värld, egentligen en helt ny nivå av medvetenhet. Dessa citat har samlats därför de bekräftar att vi är på rätt väg, även om oändligt mycket återstår att göra.

Jag passar också på att säga igen, (även om det är självklart för många), att jag är inte ute efter att få någon att tycka likadant som denna kunskap eller som mig, eller att någon ska ge upp något av sina egna andliga intressen eller sina personliga vägar eller uttryck. Du läser detta och tar till dig det du vill och finner lämpligt för din utveckling och ditt arbete.

Det är också viktigt att förstå att dessa texter kan innehålla misstag eller felaktigheter från min sida (inte minst i de fall av egna översättningar som gjorts). Därför bör du undersöka dessa uppgifter och gå till källorna själv.
Jag föreslår också att när du läser prövar att stämma av hur innebörderna landar inom dig. Var och en har sina sätt för att låta kunskap komma till tals och nå oss på ett djupare sätt. Ett sätt är att reflektera och begrunda det vi tar del av. Kanske att skriva upp egna tankar och insikter. Eller att samtala med andra omkring detta.

Meditation grund för högre kontakt
För att kunna tillgodogöra oss denna vår inre kontakt mer, vår förståelse för vilket steg vi riktar oss emot, behöver vi meditationen. Genom meditation och dess innebörder blir det som esoteriken lär oss, dvs olika högre nivåer av kunskap, insikter och förståelse, förtydligade och insatta i vår egen erfarenhet allt eftersom. Dels för vår egen förståelse, dels för att kunna använda våra kunskaper bättre och enklare som redskap i vårt arbete i världen.

Som jag nämnde tidigare så är tre av esoterikens avgörande praktiska utgångspunkter följande:
• Meditation
• Tjänande (gruppanknytning, förening, “kärlek i handling”)
• Själskontakt (och i senare faser själsintegrering och därefter högre kontakter).

I dessa enkla, men mycket omfattande punkter finns en tråd av “kontakt” också synlig.
Det är genom meditationen (i dess själsinkopplande form) som vi strävar efter och skapar högre kontakt.
Det är i vårt grupparbete och vår verkan i världen (även om vi är själva, genom våra tankar, eller genom att arbeta med energier osv) som denna kontakt sprids ut och får effekt.
Det är definitivt i vår själskontakt som denna förståelse tar alltmer plats, även när vi inte förstår på ett tidigare självklart sätt (genom vårt intellekt), utan otydligt till att börja med, och sedan alltmer direkt, förmår anknyta till och på sikt använda det som högre nivåer av intuition står för.

Den Vita logen, det planetära rådet av Mästare
Bakom alla sanna, utvecklande idéer, all sann högre inspiration och god vilja, står en samlad krets av högre intelligens, av visdom, kärlek och vilja, egentligen närvaron av en högre livsnivå.
Denna högre dimension kallas ibland för “själarnas rike”. Inte för att den “bebos av döda” utan för att här lever vår sanna själsenergi och dess uttryck av ljus, kärlek och visdom. Härifrån verkar också det råd av invigda och Mästare, och på ännu högre nivåer av samklang verkar olika högre Väsen som handhar vår planets utveckling.

Vi är alla kopplade till denna högre värld (och därmed flera högre världar). Kopplingen finns i vår ljuskanal, genom vår eteriska kropp, in i vårt fysiska medvetande. På sikt uppväcks och manifesteras hela vår personlighet (vår fysiska existens med våra känslor och tankar) genom vårt själsuppvaknande, här på jorden, i vår fysiska form.
Men vi är också i kontakt med denna högre dimension genom planetens väg-ledare, även om det inte sker på ett personligt plan. Genom vår inkoppling till högre medvetandenivåer och genom vår förståelse av ”sant förnuft” (mästarnas namn på det vi kallar för ”gudomlig kärlek”) kan vi uppfatta att det finns individer som manifesterar denna högre dimension fullt ut (och ibland flera högre), även om de lever i en fysisk kropp.

Denna realitet kan först tyckas som en sorts mytisk “saga”, berättelser som vi läser eller hör av andra som en vacker men overklig legend. Får vi möjlighet att själva undersöka och erfara de energier som finns i kontakten med vårt högre jag, kan vi på sikt eventuellt inse att det är ingen slump eller något mystiskt över detta, utan snarare fler verkligheter som tycks samspela.
Denna högre livsdimension är abstrakt för de flesta av oss, men består och styrs av fullt levande, verksamma, förmedlande varelser. De har passerat det mänskliga stadiet fullständigt och lever i denna finare livsform, utan att behöva dö, utan att behöva inkarnera mer.
Det betyder inte att de “svävar omkring” i något slags “nirvana” (högre än “himmelriket”) eller vad vi nu kallar det för. De är fullt verksamma och fullt närvarande, många på det fysiska planet, andra på högre plan, berättar esoteriken för oss.
Dessa individer arbetar i fullständig enhet, kärlek och förståelse för det högre syfte som genomströmmar hela vår värld. De brukar kallas för “mästare” (deras lägsta grad) och deras samlingsnamn är Den Vita Logen, Det Vita Brödraskapet, Planethierarkin m fl namn. De samverkar med andra ännu mer utvecklade varelser, som övervakar och fullföljer planetens utveckling, som verkar i Jordens planetära råd.

Planetens “regering”, Shamballa
Planetens utveckling fungerar i enlighet med högre lagar som sköts genom Sollogos, dvs solsystemets styrande instanser, men också många andra inflyt-anden i en högre ordning.
Samtidigt har planeten Jorden sin egen regering eller sitt styre. Detta råd styrs av det väsen som kallas “Världens Herre”, Sanat Kumara (“Den evige ynglingen, Melchizedeck, Flammans Herre, Den Ende Invigaren, “The Ancient of Days”, Den Vita Öns Härskare, med många andra namn).
Han är en “inkarnation” (ej i fast fysisk form, utan eterisk) av vårt planetlogos och tillträdde sitt ämbete för ca 21 miljoner år sedan, då mänskligheten först tog fast fysisk form på denna planet och genomgick den så kallade individualiserings-processen. Detta innebar att varje människa fick sitt eget själshölje (kausal-hölje) och därmed kunde gå in i en helt ny fas av utveckling. Detta skedde under mitten av den så kallade lemuriska perioden (Lemurien, en egen kontinent på den tiden).
Det var dock inte förrän i mitten av nästa stora utvecklingsperiod, Atlantis, som ett närmare utbyte mellan denna höga nivå och mänskligheten startades. Det skedde genom starten av vår planets hierarki av mästare. Innan dess fanns också mästare och olika högre instanser, men av andra typer (från andra utvecklingskedjor).
Till sin hjälp har Världens Herre, Sanat Kumara, bland annat De tre aktivitetens Buddhor (ytterligare tre finns, vilka är helt dolda). Dessa är också Kumarer, som kom från Venus utvecklingskedja för att bistå vår planetutveckling vid mänsklighetens början. De kallas ofta för “Lågans Herrar”. Många andra Kumarer kom då också (105 totalt), men alla har sedan dess återvänt utom de ovanstående sju, berättar esoteriken.
Flera andra stora lärare sägs leva i Shamballa och arbeta från denna höga utvecklingspunkt, bl a vår förre världslärare Buddha Gautama, och en ännu äldre lärare som många känner genom myten, Herkules.

Tre ytterligare stora ämbeten finns (bland flera andra):
- Manun, som bland annat styr och övervakar alla rasers utveckling. Han är ett uttryck för den första strålen, viljeaspekten.
- Världsläraren, som övervakar och inspirerar alla stora grupper av religioner och undervisning, framförallt genom andra aspektens inflytande. Han är också Planethierarkins ledare, alla människors och änglars store lärare. Dagens Världslärare kallar vi Kristus, eller Maitreya Buddha. Han finns representerad i alla stora religioner.
- MahaChohanen är tredje aspektens store ledare. Detta ämbete, som inte för så länge sedan tillträddes av mästaren R., ansvarar också för tre av de ytterligare strålarnas uttryck på vår planet (Sju, fem och tre. Strålarna sex och fyra ingår i andraspektens arbete). Han har ansvar för världens kulturer, filosofier, vetenskaper, t ex psykologins område, och många övergripande mänskliga aktiviteter.
Han namnges också passande som Civilisationens Herre. Han är välkänd för många andliga aspiranter i väst till minst ett av sina namn, då han verkade som greve Saint Germain under 1700-talet. Innan dess är han känd under flera andra historiska namn, bl a som den ursprungliga, genuina Rosenkorsordens instiftare på 1300-talet.

Mästarna och Chohanerna (”Chohanerna” innebär nästa högre grad av invigda, den sjätte, som ofta också styr ett stråluttryck i det planetära arbetet med Planen) samverkar med högre planetära nivåer (Shamballa) i den utsträckning deras egen utvecklingsnivå tillåter. De förmedlar och nedtransformerar högre energier (vilja, delar av planen), medvetande (ljus; visdom och kärlek) och kunskap (högre idéer, kausal intuition, skapande intelligens) till sina invigda och lärjungar av olika grad, och samverkar med världens alla ljusarbetare (aspiranter) på ett övergripande sätt genom inspiration (tankeformer).
Dessa stora grupper kanske ännu inte känner till deras direkta närvaro eller anar att den inspiration, kraft eller kärlek de får i vissa lägen, kommer från en annan källa än deras egen person.
(Mer omkring detta område återges bl a i boken Invigning, AAB., som sedan följs upp och utvecklas på ett både övergripande och detaljrikt sätt i The Rays and the Initiations, AAB, Lucis Trust)

Den högre utvecklingens bakgrund på vår planet
Esoteriken har i mycket en helt annorlunda historieskildring än dagens vetenskap- och religionsbildning. Esoteriken visar hur mänsklig utveckling är ett steg av flera inom alla solsystem. Mänskligt liv har därför funnits och finns fortfarande på andra av våra planeter i vårt solsystem, även om dessa inte är synliga i fast fysisk form, utan har enbart eteriskt liv. Detta beror på att dessa nivåer av utveckling har kommit mycket längre i sin utveckling än vad vår planets mänsklighet har.
Det mänskliga grupplivet består av ett stort antal ”urjag” (ibland kallat ”monader” eller ”gnistor”, odödliga enheter) som först involverar inom ett planetschema och sedan evolverar.
”Involution” innebär att nedstiga i allt grövre former av materia, för att sedan i ”evolution” stiga upp genom allt finare slag av materia.
Människan får vid en viss tidpunkt ett medvetet ”jag”, ett eget kausalhölje, som då också fungerar som ett medel för att göra och samla erfarenheter, men också för att ”tjäna” (verka med sina förmågor för helheten, för andra) genom inkarnation och disinkarnation, ett utbyte med den fasta fysiska formen och högre världar.

Hela denna intressanta och mycket omfattande kunskap om de växlande, enorma tidsskeden och deras olika utvecklingsprocesser finns beskrivna i sin grund i esoteriken och jag går inte in närmare på det här. Istället ska jag kort beskriva några andra historiska utvecklingsperspektiv som relativt sett ligger närmre oss idag vad gäller vår planets övergripande styrande.
Esoteriken omtalar hur de första broderskapen (för vägledning till mänskligheten, men överlag som kontaktpunkter för högre styrande energier) skapades för länge sedan. Det skedde i första hand genom Shamballa (det högsta planetära gudomliga centrat på vår planet) för ca 21 miljoner år sedan genom hjälpen från Venus och Solsystemsregeringen. Hjälpen från Venus är känd som den kraft som stod bakom den första processen av individualisering för vår mänsklighet, dvs att människan fick ett “eget medvetande”, en egen “själ” (eget kausalhölje).
Vid en senare tidpunkt skedde ett ytterligare steg genom Shamballas led av arbetare (Planethierarkin, Mästarnas råd m fl namn). Dessa utvecklades dels genom hjälpen från högre instanser inom vårt eget solsystem och även utanför, dels genom att människor tog de enorma stegen i den planetära utvecklings-processen och kunde inträda i denna krets.
En annan influens kommer från solen Sirius och den loge av ett än mer utvecklat råd av Mästare och högre instanser som sägs vara en bakgrund till och direkt förbindelse med vår planetära loge.
DK återger hur det ett av de första instiftade broderskapen som uppstod genom Shamballa verkade i det som nu är Mellanamerika i en svunnen tid. Det kallades “Ibez” och var den första mer fysiska utposten för “Shamballas Broderskap”. Senare kom ett ytterligare centrum att skapas i Himalaya för Den vita logen (Vit magi, AAB; s. 304). Det blir alltså tydligt när man studerar dessa uppgifter, att Shamballa under lång tid samexisterade med mänskligheten utan att Planethierarkin fanns med som en förmedlande länk. Jag återkommer till detta i nästa stycke.
Av detta kan vi också förenklat förstå, som många ljusarbetare hört talas om idag, att det högre livet startades ursprungligen i väst och utvecklades senare i öst. Därav kopplingen för de tibetanska buddhisterna på ett esoteriskt men samtidigt konkret plan, att de på sikt ska “återvända till sitt ursprung i väst”. Detta har förbryllat många, men är något som verkar logiskt egentligen och är något jag fått ta del av för många år sedan.

Planethierarkins “ljusstation” skapas
I alla tider har det funnits behov av kontakt med högre nivåer av livet för mänskligheten.
I äldre kulturer, t ex i stamkulturerna, men överlag inom de mänskliga civilisationerna, tillfredställdes det behovet på en folklig nivå genom olika typer av shamaner, medicinmän, lärde och vise, siare och synska etc. Samtidigt har främst olika prästerskap kämpat om makten.
Under det senaste inflytandet av Fiskarnas zodiakperiod kom “kontakten med Gud” att uttalas främst genom religionen. Kyrkan, främst den katolska, slog ner på alla uttryck som skilde sig från dess makt.
Judendomen, som hämtade många äldre symboler och kunskaper från dels kaldéerna, dels från Egypten och därför egentligen inte skapade kunskap själva sett som en kultur kring livsfrågor eller högre förståelse. Judendomen låg sedan till grund för många av de kristna trosbegreppen. Studerar man detta mer noggrant, vilket är lätt idag genom många olika förmedlare, blir det tydligt att det religions- och kulturarv vår civilisation byggts upp med egentligen inte vilar på kristen, eller judisk grund, utan mycket längre tillbaks. Det Kristendomen förde fram i sin essens från början, var förstås budskapet om den Nye världsläraren, Kristus och hans ankomst. Att hans närvaro och inflytande inte kunde tas emot av så många i realiteten är väl uppenbart. Däremot har dessa energier och den ”bro” som då byggdes mellan olika nivåer hjälpt mänskligheten enormt. Detta pågår också fortfarande, men i ännu större omfattning.

Under mycket lång tid har det därför funnits inom mänskligheten en exoterisk, mer styrd och folkligt följd trosform, och parallellt med den behövts en mer dold, esoterisk undervisning och ledning, för de som varit mogna för ett mer direkt och konkret andligt upplevande och själsinriktat inflytande.
Denna uppdelning har dock inte alltid behövts. Den esoteriska historiebe-skrivningen kan berätta för oss att under vissa äldre perioder, t ex under Atlantis för länge sedan, samverkade mänskligheten med Planethierarkin under olika öppna former. Hur detta tog plats mer konkret är inte omtalat, men skedde genom mänsklighetens fysiska närmande till olika representanter för Hierarkin, även om dessa förmodligen inte levde i samma område. Under Atlantis mittperiod fanns en period på 100 000 år då denna samexistens skapade ett väldigt överflöd av glädje, utbyte, kunskap och fred hos mänskligheten.

De äldre striderna tog sedan form från mitten av denna utvecklingsperiod (Atlantis) mellan de så kallade “ljusa” och “mörka” krafterna och påverkade detta förlopp negativt. Till sist gick hela Atlantis under i en tredje och sista kataklysm, och Planethierarkin ”försvann”, dvs doldes för mänsklighetens medvetande, men inte i något annat avseende.
Många har uppfattat det som att Planethierarkin var tvungen att dra sig tillbaka från mänskligheten. Detta stämmer säkert på ett sätt, i alla fall i ett senare skede då Atlantis slutligen gick under (sista delen, en ö i Medelhavet, för ca 12 000 år sedan. De större kontinenterna gick under och splittrades under flera hundratusentals år innan) för mänskligheten var tvungen att ta ansvar för sina egna beslut och val.
Mästaren DK påpekar dock mycket intressant, som en direkt kommentar till just dessa uppgifter, att det inte stämmer helt och hållet. “Detta är endast ytligt sant och är ett uttryck för den mänskliga tolkningen, som ger oss ett förstahands exempel på rädsla-och-straff-psykologin som - från denna tid - har påverkat all religiös undervisning. /../ Sanningen var högst annorlunda.”
DK berättar att detta “tillbakadragande” hade att göra med att “...En viss procentdel av mänskligheten hade nått, genom sina egna ansträngningar som krävdes vid den tidpunkten, en förberedelse för invigning. Detta medförde vissa överraskande resultat...” DK berättar att vissa av mästarna då kunde “återvända varifrån de en gång kom”. Och att det blev nödvändigt att skapa en ny sorts ordning där Planethierarkin blev en “mellanhand” i den större kontakten med Shamballa, som en överförare och nedtrappning av de högre energierna och effekterna av “Planen” till mänskligheten. “En station av ljus och kraft skapades”. Denna utveckling pågick under mycket lång tid under Atlantis epoker och var ingen plötslig händelse. (The Rays and the Initiations, AAB, Lucis Trust; s. 380-82/ Mina översättningar)

Mästarnas långsiktiga arbete - hur mänskligheten kan svara an
Planethierarkins arbete har under tidens gång skapat ett allt större kontaktfält av mänsklig respons, men det har gått mycket långsamt beroende på människans envisa egoism men också andra faktorer, som svårigheterna för människan att skapa högre kontakt. Det är först i vår moderna tid, med en bakgrund av cirka 300 år, som mer tydliga framsteg har gjorts vad gäller mänsklighetens respons.
DK berättar att Mästarna hade ett av sina större, avgörande rådsmöten på 1400-talet där man tog sig an vissa stora utvecklingsproblem som handlade om separatismen inom olika mänskliga uttryck. Ett ytterligare möte tog plats etthundra år senare på 1500-talet där man beslöt att det var möjligt att försöka påskynda mänsklighetens “integration”.
DK påpekar i samband med detta: “Det bör hållas i minnet att Mästarna tänker i stort och arbetar med långa utvecklingscykler”. Han berättar att detta möte för Mästarna handlade om att dels skaffa sig en så vid överblick av Planen som möjligt vid den tidpunkten. Dels att inhämta kunskap om vilka energier som fanns att tillgå då för framtidens arbeten. Dels att träna de män och kvinnor som var prövolärjungar, lärjungar och invigda då. Dessa skulle bilda bas för det kommande arbetet under de följande århundradena.
Angående innebörden av denna stora kraftsamling säger DK följande: “När enhet har uppnåtts på tänkandets område, kommer den yttre världen att anta en syntetisk ordning.” Detta säger också mycket för oss människor i perspektivet av vårt individuella tänkande.

Men det fanns framförallt två problem med aspiranterna, och detta gällde även lärjungar och invigda. Jag tar upp det för att det ger oss riktlinjer kring vad som är eftersträvansvärt och vad som utgör vissa viktiga behov (av flera) i den högre samverkan.
Det första problemet var att “De (Mästarna) måste ta ställning till oförmågan hos även de mest avancerade lärjungar att bevara medvetandets kontinuitet, en oförmåga som nu till och med manifesteras hos invigda.” Det andra problemet rörde att “Mästarna fann att lärjungarnas sinnen och hjärnor var underligt okänsliga för de högre kontakterna, och detta är också ett förhållande som fortfarande råder (40-talet). Lärjungarna hade, då som nu, aspirationer, en önskan att tjäna mänskligheten, hängivenhet och då och då en relativt god mental utrustning, men den telepatiska känsligheten, det instinktiva gensvaret för hierarkins vibration och den frihet från lägre psykismen, vilka är de behövliga förutsättningarna för koncentrerat intelligent arbete, saknades på ett säreget sätt. Det är beklämmande nog fortfarande så.” (Alla dessa citat från Vit magi, AAB, Stiftelsen Tibetanens bokfond; s. 322-323).

Olika nivåer av “högre kontakt”
Vi hoppas förstås att dessa problem är avklarade sedan detta skrevs på 40-talet (från mänsklighetens sida, de enda som kan gör något åt det). Ser vi på dagens flora av ”andliga” uttryck tycks dock fortfarande kontakten med emotionalplanet på en rad olika sätt ändå stå i förgrunden.
Det handlar inte om att dessa uttryck är “felaktiga” på ett moraliskt sätt, utan om att de hindrar både utövaren och “publiken” (eller klienterna) att nå en högre, mer genuint själsligt inriktad kontakt.
Många andliga sökare idag tycks sakna den urskillningen vad emotionalplanet innebär och vad ”emotionell andlighet” innebär. Och det kan vara svårt att förstå till man skapar en egen urskillningsförmåga. Det handlar om att uppfatta och stämma av olika frekvenser och deras innehåll. Inte att utgå från innehållet i sig.
En del andliga tror att t ex att bara man är ”öppen, kärleksfull och sann mot sig själv och andra” så är man så gott som ”klar”. En person skrev nyligen att hon blev förvånad över att det fanns ”negativitet” i de andliga kontakterna, att allt inte ”bara var gott”. Många får smällar på vägen, helt enkelt därför att man inte känner vägen så bra, man känner inte sammanhanget. Man tror att det är mer en utflykt, att allt är bara på ett enkelt sätt.
Det är helt naturligt och vi lär genom dessa misstag. Men vi behöver inte vara naiva och säga att ”Nu är jag färdig” eller ”Nu har jag inget mer att lära mig” och avfärda högre kunskaper. Då är det risk för att vi är i självbedrägeriets nät igen.
Det finns förstås kanaler som är mer själstränade och som kan nå över de personliga nivåerna. Förmodligen arbetar de mer i det fördolda än så länge. DK påtalar också behovet av dessa kanaler, som ska vara tränade i den högre formen av psykism, dvs genom själskontakt, det högre mentala, kunna förmedla högre nivåers impulser och visdom (bl a i Kosmisk eld, AAB).
Det vi måste försöka förstå är att det finns olika nivåer och förståelsegrader av högre kontakt och vi behöver uppmärksamma de möjligheter som finns i detta, det som DK kallar “ökad känslighet” eller “ökad mottaglighet”.
Vi behöver - samtidigt som det finns olika problem och starka, äldre inflytanden som hindrar - se till de nya möjligheter som öppnar sig för högre kontakt.
Många människor ger prov på en mer mental form av “seende” och “mottag-lighet” idag (och då tänker jag inte i form av klärvoajans, utan mer mentalt medvetandemässigt), men deras nivåer är samtidigt uppblandade med personliga tankeformer och rester från mänsklighetens äldre utvecklingsstadier (det atlantidiska medvetandet).
Det handlar därför om att träna vår urskillning och opersonlighet. Det handlar om att höja eller intensifiera avsikterna (syftet), kunskaperna (om detta område i sig, men överlag om den själsliga utvecklingen), den energimässiga inkopp-lingen (själskontaktens olika faser).
Detta medför att formerna för kontakt kan utvecklas, genom rätt förståelse.

Ljusets utveckling på planeten en tydlig framgång
Trots många problem och svårigheter inom mänskligheten är det mycket tydligt att Mästarnas arbete och Planens utveckling är en framgång på vår planet. Det är ett otvetydigt faktum på många sätt (om än inte på alla plan), som esoteriken påtalar i dess senare former.
Gensvaret från mänskligheten har ökat markant i stort, något mästaren DK omtalar på en rad olika sätt och i olika sammanhang. Jag tar här upp några av de övergripande, bakomliggande orsakerna till denna förnyelse och pånyttfödelse som vi ser i världen idag:

- En mycket viktig effekt, som DK tar upp som en av de viktigaste bakomliggande orsakerna för hela hans arbete att förmedla denna högre kunskap, är att Kristus återkomst är nära förestående. (“The Externalisation of the Hierarchy”, AAB; s. 632). Denna återkomst handlar inte om en individs plötsliga uppenbarande inom mänskligheten på något mystiskt, religiöst sätt (t ex att Kristus skulle komma “flygande på ett moln” och annat märkligt), utan om ett återinträde av högre kontakt mellan mänskligheten och högre utvecklingsriken, även i fysisk form. Som DK påpekar på flera ställen i denna undervisning har Kristus aldrig “lämnat” mänskligheten, utan arbetar hela tiden genom olika instanser med denna nu mycket intensiva utveckling. ”Kristus återkomst” innebär också Planethierarkins återinträde i kontakt med mänskligheten på ett öppet, direkt plan - igen.

- Ett annat exempel på denna positiva utveckling och mänsklighetens respons är när DK omtalar följande: “Man inser sällan att hundratusentals människor i varje land har tagit eller förbereder sig att ta denna första invigning... Mänskligheten, världslärjungen, är nu redo för detta". (Nationernas Öde, AAB, Stiftelsen Tibetanens bokfond, s. 143).

- DK säger sedan på ett annat ställe att “när år 2025 anländer” kommer detta antal att ha ökat till “miljontals” som tagit den första invigningen (The Rays and the Initiations, AAB, Lucis Trust; s. 571). Detta är den första av de två planetära “förberedande” invigningarna (eller så kallade “tröskelinvig-ningarna”. Jag tog upp begreppet ”invigning” i förra brevet i en mycket grundläggande form).

- En annan mycket viktig och intressant signal är alla de kollektiva mänskliga reaktionerna för samverkan, humanitära insatser, mänskliga rättigheter, fredsskapande aktiviteter osv på en instinktiv massnivå. Flera avgörande händelser i vår närliggande historia anger detta “språng” i det kollektiva medvetandet; Andra världskrigets seger, Den kvinnliga rösträtten, Kalla krigets upphörande, Medborgarrättsrörelsen i USA för svartas lika värde, Vietnamkrigets stopp, Berlinmurens fall, Sydafrikanska aparthaidregimens oblodiga fall osv.

- Mycket av denna framgång har överlag att göra med att vårt högsta planetära centrum Shamballa, tillsammans med Planethierarkin, har stimulerat en ökad aktivitet genom att låta vissa grupper av mer avancerade själar inkarnera. Det skedde dels under 1700-talet, dels från slutet av 1800-talet, då även flera mästare själva började inkarnera fysiskt (från 1860, enligt DK; “The Externalisation of the Hierarchy”, AAB, Lucis Trust; s. 697). Dessutom skedde en ny våg från 1900-talets början och framöver. Denna utveckling fortsätter ännu mer utbrett idag på vår planet.

- En annan orsak är den samlade och riktade aktiviteten från Gruppen av Nya Världstjänare, som jag nämnt tidigare. Att dess kraft är så stor beror på den samlade enhet som denna grupp skapar genom “den goda viljans kraft”. DK försöker förklara för oss hur denna kraft inte är en sentimental önskan till fred etc, utan en själskraft (som är fred, som därför skapar fred).

- Det finns också en rad andra bakomliggande influenser till dessa stora steg, som esoteriken beskriver. En sådan väldig effekt är att vårt eget Planetlogos håller på att ta en större invigning i denna tid. Vi kan inte bevisa dessa händelser på något sätt, vi kan bara utgå från att det är så om vi upplever detta som troligt och sant.

- En annan effekt kommer från att flera mycket utvecklade väsen, så kallade avatarer, vissa även utifrån vårt eget solsystem, håller på att etablera djupare kontakt med vår planet, genom Shamballa, men även genom Kristus och vissa av mästarna på högre nivåer.

© CMM, Herkules Utb.
Jan 2006 (först publ genom Herkules Nyh-brev 2006). Uppdat maj 2009.
www.herkules.nu

Introduktion till esoteriken - del 2; Om olika sorters "kontakt"

2009-05-06T19:57:00.007+02:00

Hur nästa högre livsdimension verkar
och kommunicerar i vår värld genom själskontakt

Kärlekens, Visdomens och Viljans Väg.

Introduktioner till esoteriken - del 2.

(Första gången publ genom Herkules Nyhetsbrev 2006)

(Om copyright-regeln: Esoteriken är allas och tillhör ingen specifik grupp, ingen religion eller något samfund. Det är vårt eget ansvar att bruka den så förnuftigt vi kan, att inte missbruka den.
Att hämta text från denna sida: Kortare citat kan alltid användas fritt, ange dock källan, denna sida och varifrån denna esoterik är hämtad.
Längre utdrag, kontakta ansvarig utgivare (CM Matthis: info@herkules.nu)

Innehåll

• Inledning
• Om tidigare avsnitt
• Om “kontakt” - i sammanhang av den esoteriska kunskapen
• Vad söker vi i en “högre kontakt”?
• Vårt beroende av auktoriteter – olika förhållningssätt
• Kan vi bli “räddade” av en “högre makt”?
• Vilken kontakt söker vi?
• Mänsklighetens fria vilja
• Vikten av att se var vi är på vår “själsliga resa” - gränsen vi står inför, expansionen vi strävar mot

Inledning
Här fortsätter denna enkla sammanställning över vissa introducerande “själsområden” som samtidigt presentar vissa delar av den “tidlösa visdomen” (esoteriken).

I denna del fokuserar jag på nästa högre utvecklingsrike, Planethierarkin, dess bakgrund, dess arbete i denna tid, och dess inriktning på kontakt med mänskligheten. I det sammanhanget belyser jag en hel del aspekter av området “inre kontakt”.

Det är också viktigt att förstå att dessa texter kan innehålla misstag eller felaktigheter från min sida (inte minst i de fall av egna översättningar som gjorts). Därför bör du undersöka dessa uppgifter och gå till källorna själv.
Jag föreslår också att när du läser prövar att stämma av hur innebörderna landar inom dig. Var och en har sina sätt för att låta kunskap komma till tals och nå oss på ett djupare sätt. Ett sätt är att reflektera och begrunda det vi tar del av. Kanske att skriva upp egna tankar och insikter. Eller att samtala med andra omkring detta.

Om tidigare avsnitt – en översikt
Välkommen till denna del 2. Till dig som är nytillkommen läsare, vill jag först inleda med att säga att du har stor nytta av att läsa del 1a och 1b först.
Vid alla citat där förkortningen ”AAB” används avses Alice A. Bailey.

Här följer först en kort sammanfattning av vad som togs upp i förra (första) brevet av esoterisk introduktion, som en enkel resumé:
Esoterikens bakgrund, när den släpptes fri igen på ett allmänt plan - Grundläggande om vad esoterik är - Själen, kausalhöljet, Solängeln och kort om de planetära invigningarna - Några perspektiv på vår esoteriska historia – Byte av zodiakperiod för hela vår planet, Fiskarna till Vattumannen, byte av stråle 6 till 7 - Några av de grundläggande livsidéerna som också ofta hör samman med “livslagarna” - Personliga reflektioner kring användandet av esoteriken och dess stora värde - Exempel på förmedlare av esoterik i vår tid och deras böcker - Omsätta kunskapen i praktiken, det så kallade “tjänandet” - Reflektioner och iakttagelser kring vårt förhållningssätt till kunskap överlag, men framförallt till “esoterisk kunskap”, misstag och lärdomar.

En inledning om “kontakt”
- i sammanhang av den esoteriska kunskapen
Den esoteriska undervisningen har som ett av sina mål att skapa utveckling för “högre kontakt”. Denna kontakt är inte en i första hand personlig kontakt, utan avser snarare en ökad gruppkontakt mellan mänskligheten och nästa högre utvecklingsrike, det femte.
Detta behov sett från mänsklighetens sida är något som har förvanskats och missförståtts till stor del. Många olika mänskliga försök har gjorts, t ex genom medier, kanaliseringar, genom naturens väsen, olika ockulta skolor, även i ett mer allmänt och omfattande perspektiv genom alla religioner (t ex genom bön, ge offer etc).
Dessa uttryck har skapat tankeformer omkring vad vi som människor kan (och “ska”) uppfatta som “högre kontakt”. Många människor följer dessa former i första hand per automatik i tron om att det är dessa former som visar “vägen”.
Risken är här dock att man inte ser, inte tar reda på eller undantränger flera viktiga aspekter i detta sammanhang. Man låter sig påverkas och präglas av dessa tankeformer och ingår därmed i olika “trosformer” (inte minst inom new-age, det ockulta, mystiska, terapeutiska osv) att de former som är mest synliga eller “populära” för kontakt är “de högsta” eller de bästa.

Även om dessa missförstånd oftast (men inte alltid) ger uttryck för lägre former av kontakt (och alltså inte utgör den kontakt som vi söker och eftersträvar egentligen), så är detta tecken på mänsklighetens vilja och önskan till utökad kontakt med ett större liv, med en större förståelse, med en större inspiration och högre vägledning (i dess sanna form, inte som “diktering” av villkor etc. Alla genuint högre uttryck arbetar alltid med stor tydlighet, respekt och förståelse för den mänskliga fria viljan).
I det här brevet ska jag försöka belysa området av högre kontakt genom att ta upp nästa högre rike (och därmed också något om nästkommande högre utvecklingsrike, viljeaspektens uttryck på vår planet), dess organisation, deras arbete i enkla drag (inte minst därför vi människor känner till så litet om det).

Vad söker vi i en “högre kontakt”?
Först vill jag ge några korta exempel på hur människans önskan till “högre kontakt” hittills tagit sig uttryck på ett mer allmänt plan. Jag kommer också senare att ge exempel på hur Planethierarkin försökt nå mänskligheten, bl a under den krisperiod som inträdde innan andra världskriget.

Viljan att kontakta “avlidna” för att få bekräftelse på att det finns ett “liv efter detta”, att de “mår bra” osv, är kanske ett av de äldsta uttrycken inom mänsklig-heten för att försöka skapa “högre kontakt”.
Mästaren DK berättar att den spiritualistiska rörelsen som skapades på slutet av 1800-talet har sina egentliga rötter i Atlantis gamla dagar. Denna rörelse hade i dess moderna tappning från början en viktig funktion att skapa förståelse för att döden inte var “slutgiltig” osv. Den hade stöd “uppifrån” (en av mästarna arbetade med dess helhet), dvs som en del av planen för den nya tiden. Men denna form tog sig andra uttryck och växte ur händerna på den högre avsikten.
Att anlita ett medium som ska “skåda in i framtiden”, “tala med nära anhöriga” eller ge oss bekräftelse vad som är “bra eller dåligt” för oss, inför olika val etc, är liknande situationer då vi vänder oss till det som vi, medvetet eller omedvetet, kan uppfatta som “högre makter” för att få hjälp. Eller att vi söker genom olika andliga uttryck där vi kan få en sorts gemenskap och trygghet, t ex olika gurus, kunskapstraditioner, och på så sätt fylla våra liv med “högre mening”.

Dessa olika former av personligt stöd kan behövas ibland när man befinner sig i de faserna och de kan vara viktiga och avgörande för en människas inre utveckling på olika sätt, som ett steg mot egen ökad kunskap.
Jag “värderar” inte dessa metoder i sig, utan söker ett mer öppet perspektiv (att mötas i, att använda för förståelse och inkoppling), där vi också kan öka kunskapen om mottagligheten från ett större sammanhang (“den högre kontakten” sett från visdomen, enheten och viljan i högre utvecklingsnivåer).
När det gäller dessa typer av kontakt, dels själva motivet (som utgår från det personliga jaget, ofta dess känslobehov), dels själva metodiken för kontakt, så finns det en rad problem och svårigheter som vi människor tycks uppbundna till. Jag går inte in på dem här i sak, många av dem är förmodligen redan kända för många sökare idag som provat sig fram genom rader av metoder, kanaler, medier, och kanske kommit till slutsatsen att man måste helt enkelt skapa egen inre kontakt, inget annat tycks riktigt duga.

Där börjar vår egen ansträngning att skapa och arbeta med själskontakt.
Det sker genom att vi utvecklar vår:
- Meditation
- Vårt tjänande (hjärtat, gruppgensvaret)
- Vår mentala förståelse och integrering, vår intuitiva inkoppling, vår möjlighet att leva ”vårt högre ljus”, förankra och förverkliga vår själskontakt på alla mänskliga plan. Själskontakt.
- Dessutom tillkommer för många i denna tid den direkta energiinkopplingen med dess reningar, intryck, en annan typ av “direkt vägledning” (inte genom ord, symboler, utan genom direkt energi). Detta kan ses som en inkoppling (i olika stadier) till ”Triaden”, den högre treenighet som människans själ är en aktiv återspegling och förmedlare av.

Vårt beroende av auktoriteter – olika förhållningssätt
Dessa former av kontakt har mycket med vår nya tid att göra. Att vi lämnar den sjätte strålens inflytande av hängivenhet där ofta en auktoritet, t ex ett prästerskap, en representant för någon sorts “gud” eller en metod, en skola osv står för “kunskapen” och ”vetandet”.
Vi behöver fortfarande auktoriteter i form av människor och lärare (inte minst från högre plan) som gått före där vi själva är. Dessa stöttar vår utveckling genom sin kunskap och sina erfarenheter. Men vi behöver inte tillbe dem, inte “tillhöra” dem.
Därmed behöver vi heller inte projicera vårt motstånd på dem, göra “personlig revolt” mot dem, något som ofta är fallet när människor binder upp sig till en ledare eller lärare och inte medvetet inser dubbelheten i detta. Många som gör ”revolt” mot sina lärare vill också egentligen leda själva.

En del människor tillber en guru, en terapeut, en lärare, och hyllar honom eller henne, ”lever genom” denne, omtalar denne för andra osv, för att nästan dag svärta ner denne, ibland även offentligt. Detta sker också på alla nivåer inom mänskligheten i samhällskroppen, t ex inom vetenskapen, den akademiska världen, artister, författare, konstnärer osv. Någon upphöjs, geniförklaras, och sedan ska denne ”gud”, oavsett område, ofta schavotteras på allmän plats (massmedia). Istället kommer mänskligheten, förhoppningsvis mycket snart, lära sig hur alla bidrar på olika nivåer.

En lärare, hur utvecklad han eller hon är, har inte rätt att styra andra, även de som söker hans hjälp. Att forcera fram processer, aktivera “chakran”, känslor etc mot någons vilja är inte tillåtet, det är självklart för så gott som alla. Men också att man heller inte bör göra det genom andras omedvetenhet, något som kanske inte är lika känt. Vi behöver se upp med starka profiler som gärna vill ta över våra liv hit och dit, hur “andliga” och “goda” de än säger sig vara.

T ex ett medium eller någon sorts kraftfull personlighet som agerar “kanal” eller andlig vägledare, kan säga till dig: “Så och så är det. Du är utvald för detta. Du ska genast resa dit och göra si och så. Det är viktigt för jordens framtid”. Eller en terapeut som säger ”Skrik ut dina känslor så och så. Gör inte motstånd. Du är bara rädd!”.
Hej, hej, stanna upp ett tag här, vem är det vi talar med, Gud själv?
Det är bara det att varken “Gud” (om vi menar vår planethärskares medvetande, eller solsystemets regering, eller olika allmänna gudomliga energier i livsproces-sen) eller andra högre väsen tar på sig det ansvaret för oss människor. Det strider mot lagarna och gynnar inte utvecklingen.

Detta förklarar esoteriken ingående. Människan måste själv skapa sina förutsättningar för förståelse, själv genomgå sina hinder och svårigheter. Att vi sedan får hjälp på olika sätt, t ex genom vår högre intuition som skapas av själskontakt, är en annan sak, något jag återkommer till längre fram.
Det kan vara knepigt för många av oss att förstå detta urskiljande. Det handlar inte om ”endera-eller”, utan om en princip som behöver förstås och tillämpas på allt högre nivåer. Den kan bara upptäckas alltmer genom ökad själskontakt, genom vårt eget medvetandes expansion.

Vi märker i vår nya tid att det dyker upp nya utmaningar eller “problem” på vägen där vi om igen måste konfronteras med och se i “vitögat” vårt mänskliga lägre jag. Vår känsla av att vilja vara beroende av andra, av auktoriteter, av rädsla att stå på egna ben, att inte våga använda och odla våra egna förmågor osv. Vi möter också faser av uppgivenhet, känslor av misslyckande, blandat med eufori och segerstolthet där vi kan tro oss “fullärda”.

Att gå många kurser eller läsa många böcker i dessa ämnen räcker heller inte. Andra tror att “klärvoajans” räcker för denna högre kontakt eller att tillägna sig andra typer av äldre förmågor eller kunskaper. Detta är dock inte den högre kontakten i sig och tycks ibland leda oss vilse snarare än framåt, om vi inte har mer direkt intuitiv eller energimässig vägledning som både skapar och tränar oss i urskillning.
Problemet är att det finns en rad illusioner, både personliga, mänskliga, men också “kartmässiga”, i den övergripande “resans gång”, där vi egentligen söker vårt eget högre ljus och kontakten med ett högre utvecklingsrike.

Kan vi bli “räddade” av en “högre makt”?
Överlag kan man säga att mänsklighetens försök till ökad förståelse har utgått till stor del från tanken om att “gud” eller att en högre makt ska ”rädda oss” från våra svårigheter, våra problem, det vi har ställt till med i detta liv eller tidigare.
Ett psykologiskt perspektiv är att det handlar om vårt “inre barn”, vår emotionalitet, som inte vuxit klart, olika mönster och minnen som inte integ-rerats som vill “bli räddade” av en auktoritet eller vuxengestalt, någon som tar ansvar “åt oss”.
Som jag belyst tidigare genom ett kärnfullt citat av DK angående “Kristus och korset”, så menar esoteriken att människan måste inse att hon ska “rädda sig själv”. Esoteriken förklarar att inget högre väsen kan, även om de vill, “rädda mänskligheten” ur de knipor som man själv satt sig i, dvs de utvecklingsproblem som man har skapat på egen hand. Esoteriken fortsätter att förklara att vi har ansvar för “allt” vi gör, det vi tänker, säger, känner, agerar.

Aspekten “hur” vi lever, hur vi gör saker och ting, är den bärande faktorn som påverkar, vilka motiv vi låter styra. Citatet “Såsom en människa tänker i sitt hjärta, sådan är hon” (från kristendomens bibel, Ordspråksboken, om jag inte minns fel), uttrycker en annan aspekt av detta mycket väl.
Detta är en mycket svår läxa för de flesta av oss. Jag har periodvis hållit på mycket med att genomkorsa, genomskåda och upplysa olika aspekter av denna problematik inom personligheten (hos mig själv, men också när jag arbetar med människor) när det gäller denna starka tankeform om att “bli räddad” som tycks så hårt förankrad i det mänskliga.
Vi tycks nämligen tro att vi har “rätt” att bli “räddade”. Som att det stod skrivet i något slags kontrakt när vi går ner i inkarnation: “Ja, du kommer bli räddad. Det är ok, ta det lugnt. Ät inte för mycket korv bara”.

Och om vi upplever något av dess motsats, t ex motgångar, svårigheter av olika slag, kanske “hårda slag”, så tolkar vi det som ett personligt brott mot oss, från livet! Men livet i sig vill ju oss inget “ont”. Tvärtom är allt i livet, dess essens och dess olika uttryck, fullständigt perfekt. Men frågan är om och i så fall hur vi kan inse det och använda livets olika byggstenar bättre; dess jord, dess vatten, dess andning, dess eldar, dess energier.

Samtidigt kan vi ibland uppleva och inse: Vi är “räddade”! Vi tackar för det fantastiska. Vi räddades – av livet i sig!
Och vi kanske inser: Det har hänt! Vi är i livets försorg, vi är redan trygga!
Vi lever redan inom lagarnas högre verkan! Vi lever i enhetens lag, i kärlekens lag, inom den goda viljans lag (osv).
Men som personligheter inser vi inte det under väldigt lång tid. Vi måste kämpa oss upp för att bli “fria”, för att nå det högre inom oss som utgör det slutgiltiga “beviset” att vi är “odödliga”, att livet “är kärlek” (enhet).

Och vi får hjälp för att utvecklas, så att vi kan inse detta. Vi är inte ensamma, övergivna. Livet ger oss vägledning hela tiden.
Dels genom de möjligheter och rättigheter vi har genom lagarnas försorg. Dels genom högre energier och högre medvetandeslag som hela tiden genom-strömmar våra höljen som människor. Dels genom vår egen själ, vår Solängel, vår högre medvetenhet, det kausala och högre inkopplingar.

Vilken kontakt söker vi?
Om vi förstår och bättre kan tillvarata detta, inser vi också att olika slags högre medvetenheter hela tiden kan och vill “hjälpa oss”.
Det är dock snarast en hjälp till självhjälp. Ingen tar “hand om” våra problem. Det handlar snarare om ett utbyte, en subtil vägledning som sker genom den egna förståelsen, den egna mognadsprocessen av att växa som människa, och senare även i sitt själsliga medvetande.

Det kan vara ett högre väsen, en hjälp från en högre nivå som träder i kraft, men om detta sker är det möjligt endast i förhållande till våra “lagkonton”. Dessa undersöks alltid, dvs sådd och skörd och även andra instanser.
Väsen på högre nivåer samverkar i en för oss ofattbar intelligens och enhet. Allt planeras inför individens och gruppers (i förhållande till större sammanhang) olika framtida uppgifter och möjligheter.

Det är i detta perspektiv vårt sökande efter och viljan till högre kontakt är så viktig. Vi kan bidra. Vi är inte isolerade inom vår begränsade mänskliga form, även om vi upplever det så (och även när det är så, speciellt under de stadier av vår andliga strävan när vi inte har mer medveten själskontakt, eller har gått vilse i någon av våra illusioner).

Vi är alla del av en större utveckling, hur vi än formulerar den. Och vi kan lära oss förstå mer om den om vi vill, hur den går till, hur vi själva kan ingå mer enkelt och tydligt i denna kontakt.
Det är där våra svar på tre frågor blir viktiga:
- Vilken sorts kontakt söker vi?
- Vilken nivå tror vi att det handlar om?
- Och hur ska vi använda denna kontakt i vårt dagliga liv, vad är syftet med den?
Dessa tre grundläggande frågor besvaras olika av olika människor, även i olika faser i livet. Ändå tror jag det finns många gemensamma inslag här, men de praktiska innebörderna ser olika ut, dvs hur vi förmår leva dessa avsikter, dessa tankar om “högre kontakt”. Detta beror på var vi är på vår själsväg.
Många människor har ännu inte insett vilka enorma möjligheter de har inom sig i sitt eget medvetande. Men även för de som har insett detta, gäller att vi oftast bara är i början av att utforska detta och förstå vidden av det mer.

Det beror på att denna väg är väldigt omfattande. När vi börjar ana den, se den och eventuellt kan slå in på den, så “kräver” den väldigt mycket. Egentligen kräver den ingenting av oss i sig, snarare att den frammanar allt som är dess motsats, dvs våra lägre sidor i en relativt snabb process (jämfört med den enorma tid vi har utvecklats som människor från början). Denna process utspelar sig ändå under ett större antal inkarnationer.

Ett jämförande perspektiv på detta (i korthet): I esoteriken används ibland siffran 777 för att ge en bild av de olika större mänskliga utvecklingsfaserna. Dessa siffror ska inte tas bokstavligt, utan anger snarast proportionerna. Enligt esoteriken är antalet inkarnationer många fler per stadium.
Siffran 700 markerar “mängden inkarnationer” som används för de grövre utvecklingsnivåerna. Då genomgår människan de lägre stadierna som ibland kallas “barbarstadiet” för att sedan nå mer civiliserade former, men fortfarande är människan en utpräglad egoist. Dessa består av fysiska och grövre emotionella nivåer. De lägsta intellektuella nivåerna är också nåbara.
Därefter kommer stadiet av “70 inkarnationer” som visar på de kulturella och intelligensutvecklande nivåerna. Dessa anger högre emotionala och på sikt också högre mentala nivåer. Och därefter under den sista fasen av “7 inkarnationer” så tar människan steget på allvar in i den högre kontakten med nästa utvecklingsrike och blir till sist en egen “levande själ”, (genom de fem planetära invigningarna). Sedan fortsätter utvecklingen.

Mänsklighetens fria vilja
DK ger oss undervisning på många ställen i esoteriken om hur det ovanstående sammanhanget är dels en viktig realitet, men också hur hela vår medvetande-process förutsätter denna lag om frihet och därmed vår egen intelligenta användning av vårt fria val.
På ett ställe framställs detta mycket tydligt, också i en mycket intressant konstellation: ”Ni frågar mig (och med rätta) till vilken nytta är all denna information för människor och för aspiranten som söker att tjäna? Det enda som mänskligheten behöver idag, är upptäckten av att det FINNS en Plan som definitivt genomsyrar alla världens händelser, och att allt som hänt tidigare i människans historia, och allt som hänt under senare tid, är förankrat i linje med denna Plan.
Nödvändigtvis är det också så, att om denna Plan existerar, förutsätter det Dem som är ansvariga för skapandet av Planen och för dess framgångsrika framåtskridande. Från den enkla, allmängiltiga mänsklighetens synvinkel, som tänker främst i termer av jordiska glädjeämnen, borde Planen vara något som gör det materiella livet enklare. För den Andliga Hierarkin innebär Planen de arrangemang eller omständigheter som kommer att höja och expandera mänsklighetens medvetande, och därför möjliggöra för människor att upptäcka de andliga värden för sig själva och att utföra de nödvändiga förändringarna genom sin egen fria vilja…” (The Externalisation of the Hierarchy, AAB; s 670/ min övers.)

DK fortsätter sedan att ta upp perspektiven på hur försök att styra genom totalitära uttryck och krafter i vår värld alltid måste misslyckas, därför den mänskliga fria viljan är förnekad och undantryckt. Detta ska förmodligen också ses i sammanhanget av hur de destruktiva krafterna försökte ta över mänsklig-heten mer totalt under andra världskriget.
”Skulle ni därför hellre låta Hierarkin på ett totalitärt sätt framtvinga fred och tröst, att betvinga det onda genom våld…? Eller skulle ni välja att Mästarna ledde mänskligheten själv genom rätt förståelse, att genomföra det önskvärda handlandet, även om det innebär prövningar och misstag (”trial and error”) och en mycket långsammare process? Skulle ni vilja se en mänsklighet stående på sina egna fötter såsom intelligenta förmedlare av den gudomliga Planen? Eller skulle ni hellre låta dem bli behandlade som oansvariga barn som energiskt måste bli beskyddade mot sig själva?” (ibid, AAB, Lucis Trust; s 671/ min övers.)

Vikten av att se vart vi är på vår “själsliga resa” - gränsen vi står inför, expansionen vi strävar mot
Samtidigt med de svårigheter vi möter, dels de begränsningar vi har med oss från tidigare misstag, dels de begränsningar vi möter genom våra pågående val, livets omständigheter och från den tid vi befinner oss i, finns en väldig bas av kunskap, förståelse och visdom, av empati, kärlek och livsglädje, att tillgå. Det är denna bas, denna livskälla, vi söker.
Men tänk om det är så att vi har sökt på en “lägre nivå” än vad vi själva förstått? Tänk om vi har försökt förstå denna källa av liv genom olika missförstånd som har fördunklat vår syn och gjort att våra händer inte kan gripa tag i “skatten” vid regnbågens slut?

Tänk om vi har missförstått vilka vi är, och utifrån den okunnigheten eller minneströgheten inte rätt kunnat bedöma hur vi ska ta nästa steg i vår utveckling? Kanske vi misstolkat våra inre signaler och missförstått vår “position”? Kanske delvis rent konkret i det fysiska livet, men ännu mer i “etern”, i den stora “signalsubstansen” från “högre nivåer” (dels vår egen själskontakt, vårt ljusflöde, men också som vår lilla del i ett ännu större sammanhang)
Vi kan ha en regerande tanke om oss själva på en för hög nivå - eller tvärtom, på en för låg nivå. Vi underskattar oss själva och vår egen utvecklingspunkt, eller vi överskattar den. Vi missförstår vilka vi är, dels vår tolkning av själstillståndet, men framförallt i vår personlighet. Detta beror mycket på att vi i vårt personliga jag missbedömer väldigt mycket överlag - därför det är personlighetens natur!
Personligheten kan inte se längre än sitt eget jag, sina egna tankeformer.
För att nå vidare krävs sann själskontakt.

Där uppstår en “magisk gräns”. Där uppstår en elektrisk närvaro, kanske som en “vind” eller en väldig kraft. Där upphör “vår vanliga värld” och något mycket okänt tar vid.
Oavsett vilken nivå vi befinner oss på i vår utveckling, vilket yrke, vilka mänsk-liga kunskaper vi än har, så kan vi inte komma längre här med vårt mänskliga tänkande och kännande.
Det som möter oss vid denna gräns är dels den samlade aspekten av vår personliga värld, av hela vår personliga historia, vår personliga form. Det är som ett koncentrat av allt som vi har kvar att omvandla, som ibland också kallas för “Väktaren på tröskeln”.

Väktarens form förtydligas och framträder med kraft under processen inför “invigning” (”invigningarna” som jag i korthet belyste i förra brevet, de tre stycken medvetandeexpansioner som i första hand möter oss människor på ”vägen”, och därefter minst ytterligare två inom vårt planetära schema). “Väktaren” är det samlade “motstånd” som lagrats och som ska omvandlas i dessa tre grundläggande medvetandesteg. Det handlar inte om ett “personligt” motstånd på något sätt, även om det utspelar sig inom personligheten och egentligen är ”summan” av personlighetens uppbyggnad och egenart.

Samtidigt möter vårt högre medvetande, “Solängeln”, själsinflytandet, från sin högre nivå i tre högre medvetandesteg. Det är denna konflikt som esoteriken omtalar i flera olika sammanhang som skapar kriser för människan i dessa stora omvandlings- och överflyttningsfaser.
Att vi har svårt att se och förstå denna gräns (i dess olika faser, beroende på vilken expansion vi står inför), beror dels på att vi för det mesta styrs så av våra personliga värderingar, tolkningar av världen, livet, oss själva. Dels för att det verkligen är så, gränsen till högre nivåer markeras här, och vi kommer inte in där, in i den “högre kontakten”, om vi inte har börjat resan (eller fortsatt den inför det steg vi står inför) av att “offra vårt ego”, omvandla och återupprätta vår lägre natur i en högre form.

Denna gräns kan ofta bli tydlig i vissa faser när vårt medvetande expanderar snabbt. Det kan ske t ex vid en kris, det kan ske genom själskontakt eller att gamla latenta kunskaper och energikontakter plötsligt aktiveras igen. Vi kan tro att vi står inför en avgrund medan vi egentligen närmar oss det sanna “himmel-riket” (“själens ljusdimension” och bortanför, inte högsta astralvärlden).

Vad vi kan göra för att verka genom vår mänskliga förankring, stå stadigt, och samtidigt se bortanför vårt personliga jag, våra egna skapade begränsande tankeformer, är att lära oss mer.
Genom den esoteriska kunskapen, genom äkta själskontakt, genom energi-arbete, genom en rad genuina lärare, kanaler, metoder och terapier osv etablerar vi kontakt med det högre inom oss, men också inom alla människor.
Det är egentligen kontakten med en högre livsform. Den finns redan - potentiellt, kanske också delvis latent, inom oss - men vi måste själva agera och verka för att den ska aktiveras.

Vi är alla på väg i vår kontakt, även om vi inte tänker i de banorna. Vi söker hela tiden gensvar som ett livsuttryck. Endera mer personligt eller mer som en uppvaknad, en “levande själ”.

(Fortsättning följer i del 3a)

© CMM,
Herkules Nyhetsbrev, 2006. Uppdat apr 2009.
www.herkules.nu

Undervisning om esoterik - böcker

2009-05-05T19:50:00.019+02:00

Undervisning av den esoteriska kunskapen – förmedlade böcker

Denna text är hämtad ur "Introduktioner till esoteriken del 1B", men är här utökad och förnyad.
För att ge läsare möjlighet att direkt få information och förslag på utgiven litteratur i detta ämne återges denna text här i sig.

Som jag nämnt på olika ställen så finns dessa högre kunskapsidéer idag spridda bland många nyandligt orienterade författare och lärare, inom många olika områden. Samtidigt finns de mer mentala (“själsligt sakliga”) sammanställningarna och arbetena som utgår mer medvetet och i vissa fall direkt från denna undervisning. Jag ger här några exempel på olika uttryck. Vissa av dem utgår också från andra Mästare, och är därför inte försök till sammanställningar, utan mer direkta uttryck för specifika energier.

Alice Bailyes arbete
Vissa av Alice A. Baileys böcker (mästaren DKs undervisning) fungerar enklare som introduktioner, även om ingen av dessa är uttalat skriven för detta ändamål i sig.
Här handlar det om en mycket omfattande undervisning, men med en pedagogisk riktning som gör den esoteriska kunskapen av idag till ett mycket värdefullt och praktiskt redskap. Framförallt är det viktigaste att undersöka själv, uppfatta vilka böcker man dras till.

Titlarna En avhandling om Vit Magi (med sin mycket praktiska inriktning/sjunde stråle aspekt), Undervisning i Nya Tidsåldern, Glamour - ett världsproblem och Invigning, kan fungera lättare som introduktioner. Titeln Ockult meditation kan också fungera introducerande för de som börjar använda själen och högre kontakt i sin meditation.
Esoterisk läkekonst bör intressera alla som studerar och praktiserar healing, liksom Esoterisk Astrologi borde intressera många astrologer med den nya tidens själsinriktade astrologi. Titeln Kristus Återkomst (tillsammans med AABs egen titel Jesu Invigningar) kan eventuellt också fungera mer lättillgängligt för en öppensinnad kristen publik.

Bland de övriga titlarna kan nämnas Discipleship 1 och 2, som beskriver på ett unikt sätt samarbetet mellan lärjunge och mästare genom direkta brev till olika gruppmedlemmar som försöker integreras och gå vägen medvetet tillsammans. Även Esoterisk psykologi 1 och 2 är mycket inspirerande för alla som försöker gå vägen, inte minst för psykologer, behandlare, terapeuter etc. som är öppna för ett större utvecklingsperspektiv.

Det finns fler titlar av AAB, varav speciellt två omfångesrika verk också bör nämnas, The Rays and the Initiations (på svenska Strålarna och invigningarna) och En avhandling om kosmisk eld, som intar en särställning med sina djuplodande perspektiv. Den senare har uppgetts vara fortsättningen och ”förklaringen” till Blavatskys stora klassiska verk, Den hemliga läran.

En av de något mer svårtillgängliga, men samtidigt starkt berikande titlarna är tolkningen av Patanjalis Yoga sutras, här under namnet The Light of the Soul. Här ges vissa förklarande kopplingar till den moderna esoteriska traditionens bakgrund och Raja Yoga, "Själens yoga", vår tids kommande metod för själskontakt (mer mater. om denna viktiga titel kommer).

AABs självbiografi bör också nämnas som ett rikt, intressant komplement hur en medveten lärjunge till Hierarkin får arbeta på många praktiska sätt och samtidigt kämpa på med sitt eget privatliv, helt på egen hand. AABs torra, engelska humor och hennes öppenhet med egna brister och erfarenheter gör boken mycket tänkvärd för många olika slags sökare.

AAB skrev också flera egna esoteriska titlar, bl a den om Herkules tolv storverk (endast på eng. The labours of Hercules) som handlar om själens utveckling genom de tolv tecknen, men också de tolv själskvaliteternas utveckling. Denna bok kan passa många symboliskt och mytologiskt intresserade också. Hennes titel Från intellekt till intuition kan intressera många öppensinnliga sökare och överlag lite mer självständigt tänkande människor. (Alla titlar: www.tibetanensbokfond.se)

Hylozoik
Ett omfattande arbete utgör H. T. Laurencys verk, som enligt författaren bygger på DKs material i nedtransformerad form, men innehåller också en hel del “eget” (bland annat en klargörande uppställning av “Livslagarna”). Detta verk utgår från och återintroducerar det så kallade “hylozoiska” systemet, som Pythagoras skapade. Hylozoik = läran om materiens medvetenhet. (www.laurency.com).

I en fristående översikt av Hylozoiken (Laurencys material) har Förklaringen av Lars Adelskogh getts ut där en ytterligare nivå av sammanfattning och nedtransformation görs på ett belysande sätt.
Av samme författare har också gjorts en mycket bred och praktisk sammanställning över det viktiga ämnet etern med titeln Eterhöljet (Foinix förlag/ www.laurency.com).

Teosofi
Att hoppa över Blavatskys stora verk Den hemliga läran är inte möjligt i dessa sammanhang. Även om detta arbete är svårtillgängligt för många och inte ska ses som en passande modern undervisning i första hand, är det ändå en "guldgruva" för den som är intresserad av esoterik. Kan man ge sig tid att fördjupa sig i denna djupt insiktsfulla och ofta underhållande, bitvis humoristiskt formulerade gigant får man väldigt mycket tillbaks, inte minst i energin. Blavatsky har skrivit enormt mycket mer, men det kan den intresserade själv söka efter.

A. E. Powell gjorde många bra sammanställningar av den äldre teosofiska litteraturen och de esoteriska grundområdena (främst förmedlade genom de tre kausaljagen som under 1800-talets slut fick sprida den esoteriska kunskapen igen till mänskligheten efter “den långa tystnaden”; framförallt Blavatsky, men också Leadbeter och Besant). Även Olcott och Sinnett har sina skildringar som var aktuella då, som steg på vägen. (Om teosofi bl a på www.teosofiskasamfundet.a.se och www.blavatsky.net)

Vid Mästarens fötter är skriven av den då unge Krishnamurti (då kallad Alcyone), med viss assistans av Annie Besant. Texten är egentligen direkt förmedlad av chohanen KH. Denna text är väldigt grundläggande för alla sökare och kan läsas som en mycket god och viktig introduktion till hela detta utvecklingsarbete.
Texten var en del av det stora arbete som då förbereddes där Krishnamurti kunde ha spelat en viktig roll. Av olika skäl blev det annorlunda, men texten har likväl sin speciella skönhet, ton och förankring i det högre som alla kan få del här.
(Hela skriften kan laddas ner här: http://www.teosofiskasamfundet.a.se/vmf.html)

"Den invigde" och andra författare
• Cyril Scott, känd författare och kompositör skrev under pseudonym på 1920-talet sin mycket inspirerande och energirika serie böcker om Den invigde, en Mästare från Den vita logen under fingerat namn som verkar och undervisar i den fysiska världen. (BimBok förlag, Sthlm).

• Genom Mable Collins som skrev bl a boken Osignerade Brev, förmedlades Mästaren Hs raka och starka undervisning. (Regnbågsförlaget)

• Norman Stevens bok Regnbågskrigaren (sammanställd av flera tidigare titlar) är en god sammanfattning med en praktisk inriktning och en del personliga erfarenheter. (www.regnbagsforlaget.com)

• Viola Petit Neal, doktor i religionshistoria, och Shafica Karagulla, psykiatriker och biträdande professor i psykiatri, formade tillsammans boken Nattlektioner. Genom medveten kontakt på högre mentala nivåer fick Neal delta i undervisning på natten, som hon förmedlade till Karagulla, som skrev ner och ”ankrade” dessa intressanta kunskaper “bakom slöjan”. (Foinix förlag) (Boken är slutsåld men kan hämtas via nätet: www.hylozoik.se)

• En enkel och mjuk undervisning gavs genom Crace Cook, som förmedlar White Eagles undervisning. (www.white-eagle.org.se)

• Det finns många andra, t ex Torkom Saryadarian med sin mjuka ton, den mer historiskt faktainriktade författaren Andrew Tomas, Vera Stanley Alder som skrev underbara berättelser med esoteriskt innehåll, och Geoffrey Hodson, som återgav mycket information om änglar och naturväsen i sina fina böcker.
Gurdjieff var också en känd lärare/ förmedlare, med Ouspensky som sin efterädare (som jag undersökt en aning, men inte dragits till själv).

• Många nutida lärare använder det själsliga begreppet och termer från den esoteriska visdomen på sitt eget nedtransformerade sätt, oavsett om de är medvetna om det eller inte. LaUna Huffines är en sådan lärare. Många bygger sin undervisning främst på egna subjektiva kontakter, flera av dem med ett flerdimensionellt (utomjordiskt) perspektiv, t ex Marina Munk och Drunvalo Melchizedech.

• Finns flera danska förmedlare, bl a genom Seven Rays Inst, som startades av Michael Robbins, lärare inom esoterisk astrologi m m.

• Bröllopet mellan polerna är en enkel, introducerande översikt av vissa av den esoteriska kunskapens områden, tillsammans med flera andra tankebanor från en expanderad livssyn (Herkules förlag, slutsåld).

© CMM, Herkules.
Uppdat maj, juni 2009.

Introduktion till esoteriken del 1B

2009-05-05T19:42:00.008+02:00

Kärlekens, Visdomens och Viljans Väg.

Del 1B

(Om copyright-regeln: Esoteriken är allas och tillhör ingen specifik grupp, ingen religion eller något samfund. Det är vårt eget ansvar att bruka den så förnuftigt vi kan, att inte missbruka den.
Att hämta text från denna sida: Kortare citat kan alltid användas fritt, ange dock källan, denna sida och varifrån denna esoterik är hämtad.
Längre utdrag, kontakta ansvarig utgivare (CM Matthis: info@herkules.nu)

Innehåll
• Några perspektiv på vår större bakgrund
• Kristusimpulsen
• Den “Tidlösa Visdomen” ger oss stöd
• Undervisning om den esoteriska kunskapen – förmedlade böcker
• Omsätta visdomen i praktiken - tjänandet
• Andlig glamour – ett hinder för självkännedom, inre kontakt och tjänande
• Alla behöver ”arbeta med sig själva” – personlighetens omvandling och integrering genom själskontakt, energiarbete och själslig terap
• Att bruka kunskapen rätt – misstag och lärdomar

Några perspektiv på vår större bakgrund
I vår tid har behovet av att förstå och kunna använda sitt medvetande och sitt liv i ett större utvecklingsperspektiv blivit alltmer aktuellt. Detta sker idag på ett nytt, mer frihetligt och omfattande sätt än tidigare perioder i mänsklighetens utveckling.

Under de senaste 2 500 åren, som styrts av Fiskarnas zodiakenergi, och även tidigare perioder under många tusen år, har undervisning och intryck från högre livsnivåer skett genom speciella kunskapscentran (mysterieskolor i olika epoker, med olika invigningscentran också) som varit mer eller mindre dolda.
Under de senaste 8-10 000 åren har den högre kontakten fungerat dolt för allmänheten så till den grad, att den nära nog försvunnit ur det vardagliga medvetandet. Den har fungerat på detta sätt, inte för att skapa separation eller verka svåråtkomlig, utan helt enkelt för att stora delar av mänskligheten inte kunnat hantera den.

Frågan är om så stora delar av den grundläggande esoteriken någonsin funnits lika tillgänglig som nu. Det har att göra med att mänsklighetens utvecklingsnivå har ökat så starkt senaste århundradena, trots allt. Tidigare fanns dock en annan öppenhet och ett slags samarbete då representanter för högre utvecklingsrike deltog medvetet och fysiskt i de dåvarande kulturerna, t ex under vissa perioder av Atlantis utveckling (denna mänsklighets fjärde utvecklingsperiod). Jag återkommer till det längre fram.

Mycket av dagens officiellt vedertagna forskning vill få oss att tro mänsklighetens äldre civilisationer uppstod hux-flux, och dessutom ur stadiet av stenålders-människors livsformer.
Sanningen är förstås mycket mer omfattande. Dels att flera stora civilisationer funnits innan vår officiella historie- och kulturbild av mänsklighetens danande. Dels att många av de rester vår värld bevittnar som “underverk” och gamla heliga platser, har en mycket äldre historia än vad som idag förstås eller erkänns (t ex pyramiderna i Egypten). Dels att den stenåldersfas som möter vår moderna forskning var resultatet av den katastrof som slutgiltigt sopade bort de gamla civilisationerna (Atlantis sista rester) då mänskligheten fick börja om igen. Till sin hjälp fick de stöd från invigda och mer avancerade själsgrupper som inkarnerade för att lyfta och stötta denna utveckling, som annars skulle stannat av alltför länge.

I slutskedet hade Planethierarkin dock dragit sig bort från mänsklig kontakt på ett öppet plan. Mänskligheten fick ”klara sig själv” efter att ha skapat denna problematik av missbruk och val av fel väg under Atlantis senare skeden. Kontakten och stödet fanns förstås kvar ändå från Planethierarkin, eftersom man inte dömer från högre nivåer, men det var inte längre synligt. Jag kommer att belysa vissa faser mer av denna utveckling i nästa del.

Hela denna “minnesförlust” är en sorts chimär som också har utnyttjats av destruktiva krafter i världen. Dessa kallas ibland “materialismens krafter” och strävar mot en involutiv pol, dvs att mänskligheten ska gå tillbaka i utvecklingen, både rent fysiskt och medvetandemässigt. Den verklighetsbild dessa vill få oss att tro på, är att den fysiska världen är den enda existerande världen, att döden är ett “tomt, svart hål”, att det inte finns någon större utveckling, att de mänskliga egoistiska begären och hur vi ska tillfredställa dessa, är det enda som livet handlar om.

Kristusimpulsen
Tonvikten under den senaste zodiakperioden (Fiskarna) på ca 2 500 år kom att frambringa vissa kvaliteter som hängivenhet, tro, kamp, men också att styra och härska genom tro.
Detta har varit utslag av den så kallade sjätte strålens energi. Idag aktiveras den sjunde strålens kvaliteter och det innebär att andra, nya typer av uttryck, både som kvaliteter och som energier, kommer i dagern i vår mänskliga värld.

Kontakt med “en högre ordning” under Fiskarnas period dikterades förr i allmänhet genom religiösa uttryck, och kröningen av denna periods inflytande skedde genom många mystikers och helgons avtryck på historien, både från öst och väst.
Detta hör också samman med Fiskarnas energiintryck av “offer”, något som symboliken och innebörden av “Kristus korsfästelse” vid den tidpunkten för 2000 år sedan gav tonvikt åt. Men offret har missförståtts enormt. Det handlar egentligen inte om att “offra” sig som en martyr, utan att lämna det äldre för det nya, det lägre för det högre och större, att ingå i en mer omfattande verklighet, som inbegriper och samtidigt transformerar den lägre naturen.

Egentligen är detta inte alls en ”kristen symbolik”, något som uppstått till stor del som ett kollektivt missförstånd. Korset och ”offret” som invigningssymbol är mycket äldre än kristendomen. Ett citat från DK säger mycket om detta: ”Människor älskar att bli räddade, för det döljer deras egna omedelbara ansvar. /../ Man måste komma ihåg att det är Kristus undervisning som räddar mänskligheten – inte någon symbolisk död på ett kors. Människorna måste rädda sig själva genom sin reaktion och sitt gensvar på den lära som getts i dess renhet av Kristus”. (The Externalisation of the Hierarchy, AAB; s. 635. Min översättn.) (Även Jesu invigningar, AAB; s. 226-227)

Bakom denna opersonliga influens står “Kristusenergin” eller solsystemets Kärleksenergi som släpptes mer fri på vår planet genom Kristus närvaro under och efter denna tid. Mycket av vår kultur vilar på denna händelse, även om det mesta ännu är oförstått och gradvis nu ska förverkligas.
Även om mycket av de sanna värdena har förvanskats eller aldrig förståtts, finns energiimpulsen där, inplanterad, men också uppväckt och omedvetet assimilerad av delar av mänskligheten (oavsett nationalitet), på olika nivåer.

”Kristusenergin” är alla mästares rätt att använda fritt, eftersom de nått det utvecklingsstadiet att de fullfölja det ansvaret utan missbruk eller missförstånd. För människors del gäller att vi tränar oss i att förstå och successivt kunna använda denna kärleks-visdoms energi, beroende på vår egen utvecklingsnivå.

Idéer från en tidlös andlig sanning
I vår tid har en mängd idéer förmedlats som handlar om det andliga livets utveckling i människan (eller annorlunda uttryckt: Människans behov av att utveckla sin själsliga kontakt så att hon inser och kan använda mer praktiskt det andliga livets innebörder och därmed följa livets lagar).

Detta är inget nytt i sig, för så har alltid skett, men inte i sådan omfattning som idag, och inte med den så omfattande och riktade hjälpen från nästa högre utvecklingsrike (som jag återkommer till framförallt i del 2).
En sådan omfattande och högre livsidé är att Den vita logens inflytande, dess lärare och förmedlare, återinträder i fysisk kontakt med mänskligheten igen. Detta är en process som startade redan under slutet av 1800-talet och sedan påskyndats alltmer.

Det är förstås väldigt olika hur dessa idéer assimileras av olika individer, grupper och inriktningar. Samtidigt finns det många gemensamma uttryck som blivit alltmer vedertagna och accepterade. Därmed inte sagt att de alltid är överensstämmande med den avsikt som de en gång kom ifrån.
Esoteriken fokuserar på ett praktiskt perspektiv, även om mycket kunskap är till att börja med ”abstrakt” för många av oss. Men egentligen fungerar esoteriken i meningen ”abstraherande”, dvs mentalt förtätande, mentalt sammanfogande. Abstraktion är en av grunderna för kausal/”själslig” förståelse. Därav att man i högre undervisning, i enlighet med de högre invigningarna, använder alltmer av symboler, siffror, färg, ljud, enligt esoteriken.

Det är ett känt faktum att alla högre idéer och sanningar förvanskas på sin väg genom det mänskliga kollektiva medvetandet. Det handlar helt enkelt om olika nivåer av vår mänskliga uppfattningsförmåga. Det handlar också om att tolka och applicera dessa idéer för olika syften. Vissa används på ett mer subtilt sätt, och kan därför inte nå så många, medan andra sprids mer omfattande och därför också behöver göras enklare. Några av dessa livsidéer har jag tagit upp tidigare här och några ytterligare beskrivs här nedan. Det finns förstås fler. Dessa är också ofta kopplade till de livslagar som esoteriken beskriver (en bra översikt av vissa livslagar finns förmedlade i Laurencys arbete, Livskunskap Ett)

• Idag blir det alltmer känt att vi påverkar vårt “öde” själva, att vi har eget ansvar för våra handlingar, tankar och känslor. Samtidigt att vi som människor ingår i en stor väldig lag som kallas “orsak och verkan”, eller med den österländska termen “karma” (”handling”).

• Många inom nyandlighet, men överlag inom alla religioner och allmänmänskliga uttryck av alla slag inser att kärleken är en god kraft som ligger till grund för meningen med livet. Många tror sig bli “sårade av kärleken” (som många sånger och konstnärliga uttryck uppehåller sig vid en personlig förlust/smärta) och ser inte att kärleken är en energi, ett tillstånd av enhet, snarare än en personlig kraft.

• Vi utvecklas tillsammans. Människan ingår i en lag av utveckling, som vi kan sträva emot, samarbeta med. Ju mer vi samarbetar, desto lättare har vi att få förstå och använda de goda frukterna av all utveckling. Vi utvecklas fortast genom att ge till andra, genom att inte skada något liv (utan att gå till överdrift).

• Allt fler människor upptäcker att de kan utvecklas, att de kan lära sig förändra sig till det bättre. Under de senaste 30 åren har många former av terapier och behandlingsmetoder formligen exploderat i antal och variation, vilket är både ett uttryck och ett konkret medel för denna lag. Vi kan förstå våra personliga hinder och göra något åt saken (ofta emotionella nivåer). Vi kan aktivera vår egen kraft, medvetenhet och vilja.

• Många upptäcker också fler steg inom denna personliga process. Att vi inte bara utvecklas genom vår person, genom känslor och tankar. Vi lär inte bara genom akademiska studier eller av mänskliga kända erfarenheter. Vi kan framförallt lära oss mer om och uppleva ett större liv genom en högre inkoppling av vårt högre medvetande.

Den “Tidlösa Visdomen” ger oss stöd
Den direkta träning som alltfler människor genomgår i sin konkreta kontakt med själen och högre världar, är något minst sagt omvälvande, och många genomgår olika steg av detta uppvaknande idag på olika sätt.
Där kan den esoteriska kunskapen ge oss stöd och förståelse. Det finns en speciell ton här (eller kalla det “energi”) som är så omtänksam, förstående, ändå utan några som helst personliga bindningar eller krav.

Samtidigt är denna kunskap så osentimental, så knivskarp och starkt belysande, att många stöts bort av dess till synes krävande form. Dels att undervisningen i sitt mentala uttryck är ganska abstrakt och så omfattande, både innehålls-mässigt och tankemässigt. Dels att begreppsvärlden kräver att man själv har någon egen intuitiv förståelse eller erfarenhet av det som tas upp, annars kan det bli svårt att ”känna igen sig” (medvetet eller instinktivt) och applicera i sitt eget liv.
Detta handlar inte om någon “tro”, utan snarare om en förståelse som aktiveras alltmer, som växer fram på en rad olika sätt under årens lopp.

Att läsa dessa böcker (framförallt DKs undervisning, men även andra grenar) är snarast som ett utbyte med högre nivåer inom oss själva och med högre kollektiva livsnivåer än att förstå på ett intellektuellt plan.
Det handlar förstås inte om att ryckas med som t ex av en berättelse eller ett personligt öde. Ändå kan denna kunskap vara nog så “spännande”, men på ett mer själsligt sätt.
Här handlar det om, att vi genom dessa perspektiv kan lära oss mycket om sambandet mellan vår egen person och vår högre natur, själslivet, och därefter flera högre steg. Detta i ett sammanhang av ständig fokusering på den praktiska nytta för vår omgivning som dessa kunskaper kan bidra till.

Eftersom denna kunskap täcker ett så enormt omfattande material, men också bär fram dessa energikopplingar så starkt och tydliggörande, så blir denna undervisning också väldigt mångfacetterad. Det blir då också alltmer tydligt att denna visdom inte kan ha skapats av “en person” (av den som förmedlar). Att den förmedlande personligheten “färgar av sig” på texten emellanåt, är en annan sak.

Undervisning om den esoteriska kunskapen – förmedlade böcker
Sammanfattningar, nedtransformationer och praktiska led behövs i större utsträckning för att tillgodogöra (oss, världen) denna väldiga undervisning.
Detta har också gjorts på olika sätt, men är nog bara i början av många tillämpningsområden. Mycket händer internationellt, kanske även i Sverige, men mer tyst och försiktigt här verkar det som.

Som jag nämnt tidigare så finns dessa högre kunskapsidéer spridda bland många nyandligt orienterade författare och lärare, inom många olika områden. Samtidigt finns de mer mentala (“själsligt sakliga”) sammanställningarna och arbetena som utgår mer medvetet och i vissa fall direkt från denna undervisning. Jag ger här några exempel på olika uttryck. Vissa av dem utgår också från andra Mästare, och är därför inte försök till sammanställningar, utan mer direkta uttryck för specifika energier.

• Vissa av Alice A. Baileys böcker (mästaren DKs undervisning) fungerar enklare som introduktioner, även om ingen av dessa är uttalat skriven för detta ändamål i sig. Överlag är denna framställning som här presenteras inte gjord för att ”locka” människor till esoteriken, inte för att så enkelt som möjligt ”informera”. Här handlar det om en mycket omfattande undervisning, men med en pedagogisk riktning som gör den esoteriska kunskapen av idag till ett mycket värdefullt och praktiskt redskap. Framförallt är det viktigaste att undersöka själv, uppfatta vilka böcker man dras till.

Titlarna En avhandling om Vit Magi (med sin mycket praktiska inriktning/sjunde stråle aspekt), Undervisning i Nya Tidsåldern, Glamour - ett världsproblem och Invigning, kan fungera lättare som introduktioner. Titeln Ockult meditation kan också fungera introducerande för de som börjar använda själen och högre kontakt i sin meditation.
Esoterisk läkekonst bör intressera alla som studerar och praktiserar healing, liksom Esoterisk Astrologi borde intressera många astrologer med den nya tidens själsinriktade astrologi. Titeln Kristus Återkomst (tillsammans med AABs egen titel Jesu Invigningar) kan eventuellt också fungera mer lättillgängligt för en öppensinnad kristen publik.

Bland de övriga titlarna kan nämnas Discipleship 1 och 2, som beskriver på ett unikt sätt samarbetet mellan lärjunge och mästare genom direkta brev till olika gruppmedlemmar som försöker integreras och gå vägen medvetet tillsammans. Även Esoterisk Psykologi 1 och 2 är mycket inspirerande för alla som försöker gå vägen, inte minst för psykologer, behandlare, terapeuter etc. som är öppna för ett större utvecklingsperspektiv.

Det finns fler titlar av AAB, varav speciellt två omfångesrika verk också bör nämnas, The Rays and the Initiations (på svenska Strålarna och invigningarna) och En avhandling om kosmisk eld, som intar en särställning med sina djuplodande perspektiv. Den senare har uppgetts vara fortsättningen och ”förklaringen” till Blavatskys stora klassiska verk, Den hemliga läran.

AABs självbiografi bör också nämnas som ett rikt, intressant komplement hur en medveten lärjunge till Hierarkin får arbeta på många praktiska sätt och samtidigt kämpa på med sitt eget privatliv, helt på egen hand. AABs torra, engelska humor och hennes öppenhet med egna brister och erfarenheter gör boken mycket tänkvärd för många olika slags sökare.

AAB skrev också flera egna esoteriska titlar, bl a den om Herkules tolv storverk (på eng. The labours of Hercules) som handlar om själens utveckling genom de tolv tecknen, men också de tolv själskvaliteternas utveckling. Denna bok kan passa många symboliskt och mytologiskt intresserade också. Hennes titel Från intellekt till intuition kan intressera många öppensinnliga sökare och överlag lite mer självständigt tänkande människor. (Alla titlar: www.tibetanensbokfond.se)

• Ett omfattande arbete utgör H. T. Laurencys verk, som enligt författaren bygger på DKs material i nedtransformerad form, men innehåller också en hel del “eget” (bland annat en klargörande uppställning av “Livslagarna”). Detta verk utgår från och återintroducerar det så kallade “hylozoiska” systemet, som Pythagoras skapade. (www.laurency.com).

• I en fristående översikt av Hylozoiken (Laurencys material) har Förklaringen av Lars Adelskogh getts ut där en ytterligare nivå av sammanfattning och nedtransformation görs på ett utmärkt belysande sätt. Av samme författare har också gjorts en mycket bred och praktisk sammanställning över det viktiga ämnet ´etern´ med titeln Eterhöljet (Foinix förlag/ www.laurency.com).

• Cyril Scott, känd författare och kompositör skrev under pseudonym på 1920-talet sin mycket inspirerande och energirika serie böcker om Den invigde, en Mästare från Den vita logen under fingerat namn som verkar och undervisar i den fysiska världen. (BimBok förlag, Sthlm).

• Att hoppa över Blavatskys stora verk Den hemliga läran är inte möjligt i dessa sammanhang, även om detta är svårtillgängligt för många och inte ska ses som en passande modern undervisning. Kan man ge sig tid att fördjupa sig i denna djupt insiktsfulla och ofta underhållande, bitvis humoristiskt formulerade gigant får man väldigt mycket tillbaks, inte minst i energin. (Om teosofi bl a på www.teosofiskasamfundet.a.se och/eller www.blavatsky.net)

• En enkel och mjuk undervisning gavs genom Crace Cook, som förmedlar White Eagles undervisning. En fin titel är ”De invigda” (www.white-eagle.org.se)

• Genom Mable Collins som skrev bl a boken Osignerade Brev, förmedlades Mästaren Hs raka och starka undervisning. (Regnbågsförlaget)

• Norman Stevens bok Regnbågskrigaren (sammanställd av flera tidigare titlar) är en god sammanfattning med en praktisk inriktning och en del personliga erfarenheter. (www.regnbagsforlaget.com)

• Viola Petit Neal, doktor i religionshistoria, och Shafica Karagulla, psykiatriker och biträdande professor i psykiatri, formade tillsammans boken Nattlektioner. Genom medveten kontakt på högre mentala nivåer fick Neal delta i undervisning på natten, som hon förmedlade till Karagulla, som skrev ner och ”ankrade” dessa intressanta kunskaper “bakom slöjan”. (Foinix förlag)

• A. E. Powell gjorde många bra sammanställningar av den äldre teosofiska litteraturen och de esoteriska grundområdena (främst förmedlade genom de tre kausaljagen som under 1800-talets slut fick sprida den esoteriska kunskapen igen till mänskligheten efter “den långa tystnaden”; framförallt Blavatsky, men också Leadbeter och Besant). (www.teosofiskasamfundet.a.se och/eller www.blavatsky.net)

• Det finns många andra, t ex Torkom Saryadarian med sin mjuka ton, den mer historiskt faktainriktade författaren Andrew Tomas, Vera Stanley Alder som skrev underbara berättelser med esoteriskt innehåll, och Geoffrey Hodson, som återgav mycket information om änglar och naturväsen i sina fina böcker.

• Många nutida lärare använder det själsliga begreppet och termer från den esoteriska visdomen på sitt eget nedtransformerade sätt, oavsett om de är medvetna om det eller inte. Många bygger sin undervisning främst på egna subjektiva kontakter, flera av dem med ett flerdimensionellt perspektiv, t ex Marina Munk.
• Finns flera andra danska förmedlare, bl a genom Seven Rays Inst, som startades av Michael Robbins, lärare inom esoterisk astrologi m fl.
• Bröllopet mellan polerna är en enkel, introducerande översikt av vissa av den esoteriska kunskapens områden, tillsammans med flera andra tankebanor från en expanderad livssyn (Herkules förlag, slutsåld).

Omsätta visdomen i praktiken - tjänandet
Hur värdefull denna kunskap än är i sin läsbara (tänkbara) form, är det grundläggande att försöka omsätta den i praktiken.
Detta är en tidlös esoterisk devis, som betonas om och om igen i denna undervisning. Alla esoteriska studier och resonemang är meningslösa och nära nog bortkastade, om vi inte kan leva dessa kunskaper själva. Vi försöker så gott vi kan, vi realiserar dem gradvis i våra egna höljen, vi ger vidare till andra i vårt arbete.
Detta är grunden och den kan inte reduceras. Kunskapens ledstjärna är därför “tjänandet”.
Tjänande är ett mycket missförstått begrepp i västerlandet i vår tid, men betyder väldigt enkelt att vi ger det vi kan för andra, i vilken form vi nu än väljer att ge genom.

Tjänande är vår medvetna strävan efter enhet (Laurency). Alla mänskliga uttrycksområden kan användas för tjänande i vår “dagliga gärning”. Genom vår inställning och vårt alltmer uppvaknande medvetande kan vi tjäna egentligen hela tiden.
Vi tjänar i vår tanke och våra känslor, det vi sänder ut. Vi tjänar genom att stötta andra, genom att tänka gott om alla, genom att undvika och eliminera negativa tankar, genom att inte sprida skvaller. Vi tjänar genom att uppmuntra det goda hos andra, genom att se det bästa, det vackra, det sköna, det positiva, det roliga och glädjande i livet och i omgivningen.

Vi tjänar genom våra handlingar, genom att utveckla oss själva, utveckla vår högre kontakt, genom att sprida denna kontakt genom kärlek, vilja, ljus.
Vi tjänar genom vårt arbete oavsett vilket yrke eller område vi valt, oavsett vår sociala “status”, vår fysiska lön, genom våra livsuppgifter, genom våra relationer, familjer.

Vi tjänar genom vår grupp, oavsett om det är en fysisk grupp eller en “subjektiv” (omedveten, eller medveten på “de inre planen”/telepatisk kontakt).
Kunskapen om tjänande är en ”vetenskap”, kallar DK det. Det är också en ”lag” visar han på.
Detta uttalande kan studeras på många håll i esoteriken, men det finns flera mer omfattande passager där DK utvecklar detta och där det blir tydligt hur omfattande ämnet är. (T ex i boken Esoterisk psykologi 2, AAB; s. 98-120)

För många av oss gäller säkert tanken, att vi ”gör så gott vi kan”. Och det är bra. Men vi kan lära oss mycket mer om innebörderna av detta, de olika inställ-ningarna till och nivåerna av tjänande.
Tjänande är inte främst emotionellt så som det har uppfattats av många i väst (genom österländska filosofier bl a). Att ”kronan av tjänande” innebär ideal som Gandhi eller Moder Theresa blir lätt felriktat. Vi behöver se tjänande praktiskt, kulturellt- och tidsmässigt anpassat. Hängivenhet som kvalitet behövs också, men inte som den bakomliggande drivkraften.

Vi behöver också ge akt på hur vårt tjänande verkar i överensstämmelse med våra egna utvecklingsfaser. Många andliga sökare kan uppleva ”krav” på sig att ”prestera tjänande”. Det kan gälla t ex att delta i ideella organisationer, strida mot orättvisor, samla in pengar till fattiga och utsatta osv. Allt detta är hedervärt och riktigt för de som vill och ska göra detta, men tjänandet inbegriper så många fler slags uttryck.

DK uttrycker detta sammanhang på ett sammanfattande och kärnfullt sätt: Först så tjänar ni, sedan uppenbaras olika förmågor och resurser som ni kan använda i tjänandet, inte tvärtom att ni ska ha allt detta först för att kunna tjäna. (mina ord).

Andlig glamour – ett hinder för självkännedom, inre kontakt och tjänande
Olika känslor kan också uppstå under vissa av dessa faser: ”Men jag vet inte hur jag ska tjäna, jag har inte så mycket att ge”. Detta speglar tvivel på den egna förmågan. Det är mänskligt och förståeligt på sitt sätt. Det är många olika tankeformer av rädslor som vi alla måste möta och gå igenom. Men samtidigt är det uttryck för vårt lägre jag, för mönster som hindrar oss att se och handla så som vi egentligen vill och kan, genom vår inre genuina kontakt.

Det finns också motsatta inslag ibland hos människor, kanske speciellt på tidigare stadier av ”andligt praktiserande” (t ex inom kristendomen), när man överbetonar sin egen insats. Salvelsefullt eller subtilt självcentrerat kan människor visa på hur ”duktiga” de är på att tjäna, hur mycket de hjälpt till på olika sätt. Eller hur mycket de kan, de glänser med sin kunskap, som trots att det är för goda syften, ändå smickrar dem själva. Detta är också en av den andliga glamourens falluckor.

Därför det finns många nya perspektiv som vi behöver lära oss, inte minst rent praktiskt. Nu tänker jag framförallt på hur vi genom vår ökade själskontakt kan se igenom och även omvandla våra lägre sidors uttryck. Detta sker till att börja med genom vår ökade förståelse, sedan genom vår ökade intuition och visdom.
En del andliga upplever att de är ”färdiga” med sin personlighet, att de är klara med sina lägre uttryck, sin barmdom, sin negativa påverkan. Detta är mycket positivt om det är genuint och sant. Ofta kan det dock vara en maskering hos personligheten, en del av ett slags spel. Detta uttrycker också en av de många olika uttrycken för den mänskliga glamouren.

”Glamour är ett världsproblem”, säger DK (och det är också titeln på en av AABs titlar med undervisning från DK). Detta ämne kan tyckas onödigt eller ointressant för många sökare, men är högst aktuellt i vår tid, och essentiellt för all djupare själslig utveckling.
Med ”glamour” menas här inte framförallt de ytliga formerna av denna problematik i vår värld, t ex ”modets” glamour, glamouren att vara ”känd”, berömd eller rik osv. Detta ingår här, men grunden är de emotionella bindningar och uttryck som alla människor bär på. Detta fortgår till man nått högre utvecklingssteg, egentligen ända fram till tredje invigningen.

För de på högre stadier är detta ett problem både för dem själva men också i mötet med andra som inte ser detta. Här behövs mycket kärlek, tålamod och förståelse för allas situation. Samtidigt att kunna se hur varje individ kan stöttas i sin process att påbörja eller nå ökad kontakt med sin egen högre medvetenhet, hur den nu än tar sig uttryck.

En del andliga går vilse i äldre traditioners uttryck. Detta kan göra sig speciellt gällande mellan första och andra invigningen (eller innan första invigningen, på ”prövostigen”) där äldre metoder och insikter för att ”kämpa emot” glamouren används. Man lockas också gärna av den position man kanske hade förr.
Hit hör t ex olika former av fanatism och hängivenhet som uppförstoras. Detta kan vara mycket svårupptäckt för den egna personligheten som överlag lätt blir ”isolerad” i sin tankeform.
Många nyandliga kan tro sig vara speciellt ”utvalda”; av ”gud” eller av någon mästare eller av sin personlige lärare osv. De tror allt hänger på dem. Eller att de är så ”viktiga”. Detta är en mycket knepig glamour, för mycket tyder på i dessa fall, att människan lurar sig själv på olika sätt.

Detta kan också bero på en inre kris, kanske även ett större utvecklingssteg som tar plats, ofta omedvetet (t ex vid första invigningen uppstår många problem som omgivningen missförstår och misstolkar).
Men det kan också vara villfarelse som främst har sin förklaring i personens eget ”ego”. Detta ego är också en produkt av människans tankesätt, hennes val, hennes förflutna och ”intrasslingar” i olika sammanhang, inte minst i sin egen familj eller i det kollektiva massmedvetandet, men på omedvetna nivåer.

Alla behöver ”arbeta med sig själva” – personlighetens omvandling och integrering genom själskontakt, energiarbete och själslig terapi
Detta kan gälla även de som studerat mycket olika andliga teorier, skolor, esoterik (som inte alltid är esoterik, utan ett personligt uttryck) osv. Även de som säger sig vara ”så fria” och utan band, som jobbat så mycket med sig själva. Även inom terapiskolor och psykologiformer.
Hela denna fråga har sin grund i förståelsen för hur människans personlighet är uppbyggd och fungerar. Både i förhållande till människans tid, dvs samhälle, historia, bakgrund, familj osv (den horisontella formen). Men också var hon är i sin utveckling, hur hon är inkopplad, hennes strålar, hennes själsliga uttryck och nivåer (den vertikala rörelsen).

Därav följer den mycket grundläggande och viktiga insikten, att alla människor, inte minst de ”andliga” (oavsett inriktning), behöver också genomkorsa fler faser av självkännedom och rening.
Personlighetens masker och spel blir belysta, dess mönster gör uppror, och successivt omvandlas dessa uttryck i personen. I vissa faser tycks hela personligheten omvandlas, vilket faktiskt kan ske. Det sker dock gradvis, men innefattar alla människans höljen samtidigt.
Detta är ofta en del av större steg ”själsprocessen”, som tar form i flera olika stadier. Personligheten blir stegvis allt mer integrerad med sin högre källa, med sitt ursprung, med själen (det högre medvetandet).

Själskontakten leder förr eller senare till det vi kallar för ”energikontakt”, som är en aspekt av själen och högre livsnivåer. Där framträder viljeaspekten successivt allt starkare i omvandlingsfaserna, som ett direkt instrument i själens förnyande arbete. Detta tillsammans med kärleks-visdoms aspekterna och det skapande arbete med den mentala intelligens aspekten.

Människan lär genom dessa högre livsaspekter och själens lagar, och blir ”undervisad”. Men det sker inte på ett teoretiskt sätt, utan genom livet där hon själv befinner sig. Dvs hon når egen insikt, direkt inkoppling, men genomgår också konkret transformation. Hon verkar samtidigt med dessa energier och insikter (kunskaper) i världen och ger alltså vidare av det hon själv innefattar.

Det är en perfekt cirkel. Många fler är också innefattade i denna ”cirkel av kontakt” och uttrycker den spontant i sina liv än vad de själva inser.
Detta överskrider samtidigt den personliga världen. Men många tror att deras utgångspunkt ska/måste vara där. T ex att det ”andliga” är att ha kontakter i emotional-/astralvärlden. Denna tid är nu förbi och vi ska knyta an till det högre mentala (som är en direkt del av själen) och kopplingen till kärlek-visdom-vilja på högre nivåer.

Energierna omvandlar direkt, inte genom ord, inte genom symboler, inte genom tanke eller känsla. Detta är direkt inkoppling, som sker via själen (själsträningen), som sedan blir alltmer permanent och uppgraderas steg för steg. Bakom står högre kontakter, även om dessa inte är förstådda eller erkända.

Att bruka kunskapen rätt – misstag och lärdomar
Den esoteriska kunskapen aktiverar högre medvetandeslag i våra höljen. Genom att “tänka rätt”, dvs att förstå steg för steg av en alltmer omfattande och inbegripande “sanning”, stimuleras och aktiveras högre nivåer av “ljus”, dvs högre medvetande inom oss.
Detta kan också vara ett uttryck för att vi tjänar. Genom att tänka i ”högre banor”, tänka i överensstämmelse med högre lagar, livsprinciper och själsmedvetande, bidrar vi till att stötta allas utveckling. Våra tankar utsänder alltid den aktuella medvetenhetsnivån (dess vibrationer som samspelar med fysiska, eterisk, emotionell och mental materia), som i någon grad påverkar vår omgivning, förr eller senare.

Framförallt stimuleras mentalhöljets högre aspekter genom att vi studerar och undersöker dessa innehåll. Detta är en del (men absolut inte hela i sig!) i byggandet av “själsbron”, passagen till högre medvetandenivåer. Byggandet av denna bro sker i högre former av materia, sker genom olika nivåer av ljus (medvetenhet) och energi. Den byggs i tre stadier.
Vi behöver se upp med att inte överbelasta vårt mentala sinne eller vår fysiska kropp (hjärnan, även energinivån i den fysiska kroppen) med för mycket hög information (som också frigör energier!), eftersom vi då belastas snarare än tillgodogör oss frukterna.

En annan aspekt är att det vi vet får vi ta ansvar för själva. Vissa inom new-age etc, säger att ansvaret alltid faller på individen själv, något som är en sanning med modifikation. Samtidigt som det är sant, ligger ansvaret mycket hos den som lär ut, ger vidare, ger behandlingar etc. Det vi ger ut får vi själva stå för, oavsett om vi refererar till andlighet, esoterik, olika lärare, religion, vad det nu är.

Kraften i våra tankar, i tankeformernas byggnad, är något som är okänt för de flesta av oss, även om vi är relativt sett erfarna inom det andliga sökandet och praktiserandet. Nu tänker jag inte på de grundläggande insikterna om hur vi kan ”tänka positivt”, vilket är i sig ofta en bra start. Jag tänker på hur tankeformsbyggandet fungerar och hur våra personligheter, genom dess ofullständiga tänkande (och ofullständiga förståelse i förhållande till högre nivåer), kan binda upp oss själva, vårt arbete, våra liv på olika hämmande, destruktiva sätt. (Mycket kunskap om detta kan hämtas från DKs undervisning överlag, speciellt i Vit magi, AAB).

För att motverka att vi ”lagrar” tankeformer (som belastar auran) och därmed stänger inne vår sanna energi (och stänger ute högre kontakter), är att ständigt öva vår kontakt med högre medvetenhetsnivåer. Det gör vi dels genom meditation, dels genom tjänande och grupptänkande (tänka ”vi”, tänka ”enhet”, också avsiktligt ”uppleva enhet”), dels genom förståelse för och expansion av vår själskontakt.

En god, grundläggande övning är att ständigt iaktta våra höljen, innehållet i våra tankar och känslor. En annan givande övning är att stanna upp i en känslomässig reaktion (eller intellektuell, t ex av ”fördömande” vilket är ett lägre mentalt uttryck). Vi stannar upp och vi ”tonar in” till vad vi ska säga. Ibland kan vi märka att ”energin ökar” av att inte reagera, inte spä på, inte anklaga, ibland inte säga något alls (använda tystnaden). Och ibland kan vi tvärtom märka att energin ökar av att vi ”ska” säga ifrån, sätta en gräns, vara tydliga, stå upp för en sanning osv.

Det är motivet och medvetenheten som avgör effekten, vad som skapar mest utveckling för alla parter. Den mer långtgående effekten är inte alltid utläsbar i situationen, heller inte i den emotionella reaktionen hos sig själv eller den andre.
Att kunna ”läsa” energin hjälper oss dock att se lite längre, att förstå utan att vi personligen alltid förstår. Att kunna lyssna och följa detta, är en ytterligare träning.

(Fortsättning i Del 2)

© CMM, Herkules Utb.
Januari 2006 (urspr. publ Herkules Nyhetsbrev). Uppdat sept 2008, april 2009.
www.herkules.nu

Introduktion till esoteriken - del 1A

2009-05-05T19:19:00.013+02:00

Hur nästa högre utvecklingsrike verkar och kommunicerar i vår värld genom själskontakt

Kärlekens, Visdomens och Viljans Väg.

Introduktioner till esoteriken - DEL 1A.

(Publicerad första gången genom Herkules Nyhetsbrev, januari 2006, här reviderad, april 2009)

(Om copyright-regeln: Esoteriken är allas och tillhör ingen specifik grupp, ingen religion eller något samfund. Det är vårt eget ansvar att bruka den så förnuftigt vi kan, att inte missbruka den.
Att hämta text från denna sida: Kortare citat kan alltid användas fritt, ange dock källan, denna sida och varifrån denna esoterik är hämtad.
Längre utdrag, kontakta ansvarig utgivare (CM Matthis: info@herkules.nu)

Innehåll del 1A
• Introduktion
• Högre livsidéer, kopplingen till livets lagar
• Den tidlösa visdomen
• Vad är den “esoteriska kunskapen”?
• Vägen - själskontakt genom det kausala och de planetära invigningarna
• Solängeln – vårt eget själsliga ursprung
• Esoteriken är en gåva till mänskligheten
• Idéer från en tidlös andlig sanning

(Innehåll nästa del; 1B)
• Några perspektiv på vår större bakgrund
• Kristusimpulsen
• Den “Tidlösa Visdomen” ger oss stöd
• Undervisning om den esoteriska kunskapen – förmedlade böcker
• Omsätta visdomen i praktiken - tjänandet
• Andlig glamour – ett hinder för självkännedom, inre kontakt och tjänande
• Alla behöver ”arbeta med sig själva” – personlighetens omvandling och integrering genom själskontakt, energiarbete och själslig terapi
• Att bruka kunskapen rätt – misstag och lärdomar

Introduktion
Det här är en sammanställning över vissa introducerande “själsområden” i flera delar. Denna översikt fungerar också som en förenklad presentation av vissa delar av den så kallade “tidlösa visdomen”.
Denna första del följs av fler delar (se högerspalten här på sidan).

Jag vill här försöka belysa faktumet att den esoteriska kunskapen förmedlats från en högre livsnivå, och hur dess egentliga innebörder kommer till uttryck i vår mänskliga värld genom själskontakt. Genom att söka skapa själskontakt, söker vi också praktisera esoterikens innebörder.

Här tar jag upp flera områden, både praktiska och mer teoretiska. Min tanke var från början när jag skrev detta hur högre världar anknyter och arbetar mot ökad kontakt med mänskligheten i denna tid, även om det inte sker genom personligheten (!). Och hur mänskligheten kan svara an, och också gör det i allt större utsträckning, även om det ofta sker på omedvetna sätt.

Grunden för detta sker genom själskontaktens utveckling hos människan som individ och hos mänskligheten som kollektiv. Det handlar inte om en personlig kontakt i första hand, inte om mediumism och andra äldre varianter av hur ”andlig utveckling” tog sig form då.

Fler människor behöver få veta hur vår värld är helt annorlunda än vad den gängse bilden vill få oss att tro. Det finns en större verklighet, en väldig gudomlig plan där vi alla ingår på olika sätt. Människan kan vinna inträde i denna större verklighet genom att lära sig mer vem hon är. Och hur vi kan lämna det förflutna genom att omvandla våra äldre, lägre sidor och utveckla våra högre. Genom att verka för enheten, för allas bästa, och ge av sina goda möjligheter på de sätt som bäst passar hennes förmågor och själsliga val, kan hon också utvecklas i samklang med livets lagar och därmed nå ökad insikt i detta större liv, rent praktiskt.

Dessa perspektiv är relativt kända för en stor, snabbt växande grupp av andliga sökare. Det gäller inte minst de som tagit del av den esoteriska kunskapen mer specifikt. Men för många, även de som kan ha både djup kunskap och erfarenhet om dessa saker, tycks detta ändå handla om en mer teoretisk möjlighet än om något som faktiskt sker på allvar i vår värld idag. Frågan är hur vi själva kan bli mer levande i denna process och vad vi kan göra för att bidra till den där vi verkar?

Det här är mina egna formuleringar, varför du som läsare behöver tänka på minst två saker. Dels att var och en ska inte “tro” på något bara för att det skrivs här. Dels att det kan finnas misstag i denna text. Därför bör var och en studera kunskapen själv och framförallt undersöka dessa sanningar rent praktiskt.
Jag föreslår också att när du läser prövar att stämma av hur innebörderna landar inom dig. Var och en har sina sätt för att låta kunskap komma till tals och nå oss på ett djupare sätt. Ett sätt är att reflektera och begrunda det vi tar del av. Kanske att skriva upp egna tankar och insikter. Eller att samtala med andra omkring detta.

Högre livsidéer, kopplingen till livets lagar
Här vill jag förmedla en grundläggande allmän introduktion till den visdomstradition som ofta kallas för ”esoterisk kunskap” och hur den är ett led i det som allmänt kan kallas för ”en högre kontakt”. Det här är snarast ett sammandrag av en längre artikel.

Här menar jag dels att esoteriken är ett led i den kommunikation som existerar mellan högre livsnivåer, ett högre utvecklingsrike, och mänsklighetens utvecklingsrike. Detta utbyte är speciellt aktivt i just vår tid.

Denna kommunikation är så omfattande och så enorm i sin innebörd, att den låter sig inte begränsas till ord. Det handlar inte om mediumism, om kanalisering på de sätt vi är mer vana vid idag inom t ex spiritism, new-age eller olika nyandliga former.
Denna kommunikation uttrycks framförallt genom ”intryck” som ges från olika högre nivåer och genom olika led av mottagande. Dessa intryck av högre medvetenhet är byggda av och inbegriper också, energier. Hela detta utbyte sker på en opersonlig nivå, genom vårt eget och det kollektiva själsliga medvetandet.

Esoteriken, med dess många olika kunskapsområden och tillämpningsformer, kan därför ses som ett gemensamt och samlat uttryck, men också som ett redskap, för förmedlandet av detta högre medvetande.
Sedan hur vi kan förstå detta, ja, det är en helt annan sak. Vi har därför eget ansvar hur vi kan motta, förvalta, förstå och använda detta innehåll.

Idag har begreppet ”esoterik” blivit sådant allmängods, att betydelsen missförståtts och missbrukats i hög grad. Slår du upp ordet i en vanlig ordbok anges den traditionella betydelsen vara ”endast för invigda”, vilket kommit att brukas som ett uttryck i olika sammanhang då man vill peka på något ”exklusivt, oförståeligt, hemligt”.
Men esoteriken så som den åter släppts fri till mänskligheten sedan slutet på 1800-talet, främst genom Helena P Blavatskys stora arbete, är inte oförståelig, inte exklusiv och inte hemlig. I alla fall inte vad gäller dessa grundläggande delar som äntligen nått allmänheten igen.

På ett sätt är det samtidigt sant att esoteriken endast kan förstås av den som själv har egna erfarenheter av en större verklighet, inte enbart den fysiska, emotionella eller lägre mentala. Men alla människor har möjlighet att sätta sig in i grunderna i detta utvecklingssystem, som det snarast är, sett från ett praktiskt perspektiv.
Vill man kalla detta för en genomgripande "livsfilosofi", en själslig väg att skapa utveckling med, en helhetsmodell för allt liv, så är det uttrycksformer som fungerar lika bra.
Vad esoteriken bygger på i sin djupa essens är egentligen undervisningen från högre livsriken. Den är en gåva till mänskligheten. Den visar på människans och alla livsformers plats i en ständigt pågående plan som uttrycker och förklarar de övergripande syftena med livet, olika nivåers mål, den gemensamma vägen.

Esoterikens tankar och insikter har anammats på en rad olika allmänna sätt av vår tids andlighet/mänskliga utveckling (new age, behandlingsformer, terapi, psykologi, hälsa, ledarskap/grupputveckling, pedagogik, olika områden inom naturvetenskaperna osv.). Detta ofta utan att man känner till varifrån denna kunskap kommer egentligen, hur helheten hänger samman och att esoterikens visdom egentligen står bakom alla mänskliga framsteg.

Tanken om (lagen om) “reinkarnation” (återfödelse) är ett sådant exempel på en högre verklighetsidé som återkommer med stor kraft i vår tid.
Att vi har ansvar för våra liv, att vi också får ta ansvar för våra tankar och känslor, att allt som vi skapar också återreflekteras tillbaks till oss, förr eller senare, bygger också på en evig lag, som ofta kallas för ”sådd och skörd” (”karma”)
En annan grundläggande högre, allmängiltig sanning är att “kärleken helar och enar”, att “kärleken är meningen med livet”, att “kärleken bor inom oss” (enhetstanken, lagen om enhet, den själsliga existensens allnärvaro).
En tredje är att allt fler inser att allt liv utvecklas, men också att vi måste ta eget ansvar för vår utveckling (“utvecklingslagen” och “självaktiveringslagen”/ Laurencys termer). Osv.
Ofta har människor anammat dessa idéer (och lagar) på ett grundläggande, omedvetet sätt, utan att reflektera djupare över eller alls känna till deras större bakomliggande sammanhang.

Dessa idéer från en högre verklighet har ofta populariserats och urvattnats och deras sanna bakgrund har glömts bort eller medvetet undanträngts. Det goda i detta är att högre kunskap når allt fler, men samtidigt uppstår många misstolkningar på vägen. Effekten riskerar därmed att späs ut så mycket att den sanna, bakomliggande förståelsen och dess verkan missas av flertalet.

Detta är förstås också en utvecklingsfråga. Vi kan inte förstå något som inte redan finns förberett i vår egen medvetenhet, som vi tidigare har upplevt eller förstått i en eller annan form. Vi kan ha varit medvetna om det tidigare, och därför aktiveras ”gammal kunskap”. Eller vi kan lära oss förstå det som något helt nytt, men endast genom egna erfarenheter (inte minst ”misstag”). Så är det med alla olika kunskaper och det får vi leva med som människor.

Den tidlösa visdomen
“Den tidlösa visdomen”, även kallad “den esoteriska visdomen”, eller helt kort och gott “esoterik” med flera andra benämningar, finns representerad i modern tid genom olika företrädare och förmedlare sedan 1875, då esoteriken kunde göras allmänt känd igen, bl a genom H. P. Blavatsky, efter att ha varit dold under tusentals år för mänskligheten på ett allmänt plan.

I vår tid har mästaren DK (även kallad “Tibetanen”) gett ut en stor mängd undervisning genom 18 böcker som förmedlades via Alice A. Bailey (förkortning: AAB, används i fortsättn här) under 30 år från 1919 till 1949. AAB var inget medium, utan alltid helt fysiskt och psykiskt närvarande och tog emot dessa överföringar via sitt tränade mentala sinne.
Mästaren DK kallas ibland för det “officiella sändebudet” från vår “Planethierarki” eller “Den vita logen” etc. Han stod också bakom Blavatskys arbete till stor del, berättar esoteriken.

I vår tid har en viss grupp av lärare inom Planethierarkin tagit på sig det enorma arbetet med att försöka väcka mänskligheten till liv om de väldiga möjligheter till utveckling som finns i denna tid och i vår nära framtid, bl a genom att åter låta göra esoteriken tillgänglig, i alla fall i dess grundläggande delar.
Denna grupp av Mästare (vissa av dem som också tagit fler steg i sin utveckling efter denna grad) har gjort ett enormt offer för mänsklighetens skull. De samverkar med sina invigda, lärjungar och aspiranter på lägre nivåer, och tillsammans med alla människor av “god vilja “ över hela planeten går detta väldiga experiment framåt i expresstakt.

Man ska inte misstolka detta som att alla människor ska eller måste känna till den esoteriska kunskapen, inte alls. Men alla som mer genuint och integrerat söker sin högre källa, sitt ursprung i “själens närvaro och ljus”, kommer förr eller senare i kontakt med denna undervisning, i någon form. Hur deras respons blir beror på en rad förhållanden.

Det handlar inte om att “tro” på denna kunskap, utan inse dess värde i förhållande till hur den kan praktiseras. Att förstå är att praktisera.
Esoteriken hjälper oss inse och verka tillsammans med högre utvecklingsnivåer för att utveckla förhållandena på vår planet. Först genom vår egen själsliga medvetenhet och med människor i vår omgivning. På sikt med en ökad förståelse för hur denna inre kontakt kan utvecklas och innefatta fler nivåer av ett högre medvetande.

Tre grundläggande praktiska områden tas återkommande upp som själva basen för denna undervisning:
• Meditation (med själen som utgångspunkt, i olika former)
• Tjänande (grupptänkande)
• Själskontakt (i senare skeden själsintegrering, den ”högre dualiteten”).

Vad är den “esoteriska kunskapen”?
Esoteriken beskriver den livs- och världsåskådning som rent praktiskt utgör människans utvecklingsväg. Den förklarar och sätter in i ett logiskt sammanhang det liv vi lever, men också de nivåer som väntar på oss i högre utvecklingsfaser, dit vi strävar. Hit hör också kunskap om de nivåer och riken som vi passerat i vår större utveckling, genom mineralriket, växtriket, djurriket.

Esoteriken ger oss redskap att börja förstå det som är mycket svårt för oss att förstå. Den “mentaliserar” det som i mycket är bortanför vår mentala (och därmed bortanför vår känslomässiga) nivå. Den odlar och stimulerar samtidigt högre nivåer av intuition inom oss, av enhet (kärlek), av vilja, som vi behöver för att mer sanningsenligt och levande förstå vad detta innebär som esoteriken berättar för oss; inblick i och förståelsen för ett större liv.

Esoteriken förklarar hur allt liv först involverar genom allt grövre former av materia, för att sedan evolvera, i en uppåtstigande spiral av utveckling, genom allt finare slag av materia. Detta sker genom ett planetliv (ibland flera) med dess sju större stadier av utveckling (så kallade "glober" eller "klot", som bildar en planetkedja). Hela denna process kan förklaras mycket mer omfattande förstås, detta är bara ett kort perspektiv.

På denna utvecklingsväg väcks den medvetenhet som på sikt bildar ett eget “jag”, en individuell form i det mänskliga utvecklingsriket (det fjärde). Det är först där som jaget får en egen individuell form genom dess så kallade “kausalhölje”.
När vi inkarnerar förläggs en del av själens medvetenhet i en lägre form, personligheten med dess tre höljen och funktioner; tanke (mentalhöljet), känsla (emotionalhöljet), fysisk aktivitet (eterhöljet och fasta fysiska höljet).
Denna form identifierar sig “jaget” med och tror sig enbart vara. Den högre delen, vårt “sanna jag”, “själen”, “kausaljaget” med flera benämningar, är vårt ursprung, vårt “hem”, vårt mål att återfinna och integreras med, i fullt självmedvetande.
Jaget evolverar genom sina olika medvetenhetsslag och sina respektive höljen. Först som en i första hand fysisk varelse, sedan en i första hand emotionell, sedan i ett tredje steg som en i första hand mental varelse.
Dessa tre expansionssteg utspelas under vissa parallella förhållanden, olika typer av träning, och pågår under mycket lång tid.

Vägen - själskontakt genom det kausala
och de planetära invigningarna
”Vägen” är innebörden av termen ”själskontakt”. Först i flera begynnande faser (som brukar kallas för ”prövostigen”) då människan allt mer tydligt börjar orientera sig mot sitt sanna jags inflytande. Hon ger upp gamla värden och vanor, renar sitt personliga jag och sina höljen, och strävar alltmer medvetet efter att nå en större utveckling, även om det är på ett relativt sätt ganska omedvetet sätt.
”Vägen” är symbolen för att människan börjar öka sin kontakt och sitt utbyte med nästa högre utvecklingsrike, ”själsriket”, ”odödlighetens rike”. Detta rike nås genom de högre mentala nivåerna där vårt ”själsjag” existerar, vårt ursprung, vårt ”hem”, det kausala.

Efter att prövostigen klarats av (vilket hittills i vår mänskliga historia upptar många liv) kommer två steg av medvetandeexpansioner som inleder en serie så kallade ”planetära invigningar”. Dessa ges inte av någon människa, utan sker genom högre representanter för vår högre planetutveckling. Dessa invigningar ska inte på något sätt sammanblandas med olika mänskliga andliga traditioner, t ex guru-traditionen i öst eller i ordnar etc.
Den officielle representanten för jordens eget närmast högre utvecklingsrike i vår tid utgörs av Kristus eller Maitreya Buddha som dess ledare. Detta är samtidigt en typ av ”titel” eller ett ämbete för olika individer under vår planets olika utvecklingsperioder.

Dessa invigningar är expansioner av individens medvetande och energi, utbyte av lägre nivåer av materia till högre nivåer. Expansionen sker genom hennes högre fält, det kausala medvetandet (”själen”), men också med successiv inkoppling till högre utvecklingsnivåer, som individen på sikt förverkligar i olika grader.

Esoteriken beskriver en del av denna process och visar hur individen själv måste skapa och ”leva invigningen” i sitt liv. Först ”lever man invigningen”, dvs lär sig förståe och använda dess olika högre nivåer, sedan ”blir man” det som invigningen innebär, dvs detta tar plats i höljena och kan sedan aldrig försvinna (men dock glömmas, mellan inkarnationerna).
Invigning uppstår genom själens inkoppling och förverkligande i det fysiska/personliga livet när människan visat sig kunna handskas med dess energinivåer, dess högre medvetenhet osv. Själva proceduren av invigning är ett slags permanentande av högre kvaliteter i människans höljen. Det är ingen symbolisk ceremoni, utan en högst konkret process.

Regeln gäller också att individen måste återaktivera sin egen medvetenhet i varje liv (inkarnation), varför också dessa invigningar, även om de genomgåtts tidigare, måste återaktiveras igen.
Sedan 1925 gäller också den nya regeln att aspiranter och prövolärjungar genomgår de första invigningarna i grupp (se vidare The Rays and the Initiations, AAB, s. 17-18, 36, 208-215, 239, 341-346. Denna titel finns också på svenska).
De två första av dessa invigningar innebär definitivt en mer uttalad själskontakt (även om människor kan beskriva det ganska olika). Dessa är ändå förberedande inför större invigningar och kallas därför ofta för ”tröskelinitieringarna”.

Invigningarna markerar i ordning att människan behärskar respektive hölje (medvetande- och materieslag) och till viss del omvandlat den typ av materia som dessa höljen består av.
Ju högre invigning, desto större procenthalt omvandlad och ”upphöjd” materia (integrerad eller ”utbytt” med högre materieslag) i respektive hölje. Först det fysisk-eteriska, sedan det emotionala.

Tredje invigningen uttrycker behärskandet av det mentala och den fjärde den totala personligheten. Detta följs av den femte invigningen (som kan följas av fler invigningar inom detta planetsystem, eller på andra håll i detta solsystem eller på andra nivåer på sikt) och markerar då en ”mästare”, en fullt invigd i planethierarkin.

Efter andra invigningen handlar processen inte längre om ”själskontakt” utan om själsintegrering. Personlighet och det högre kausala medvetandet samman-smälter i flera faser. Genom det kausala förankras också högre energi- och med-vetandetyper från den högre planen.
Det tredje expansionssteget innebär att bli ett “själsjag” (kausaljag). Detta är människans grundläggande mål. Detta är egentligen innebörden av all mänsklig utveckling.

Vägen till detta steg leder också genom en ökad och ny kontakt som alltmer inbegriper den så kallade ”Viljans energi”. Denna energi ökar överlag i vår tid, därför vårt högsta planetcentra, Shamballa har nått det stadiet att dess aktivitet tar alltmer plats, och mänskligheten har också gradvis visat sig redo för detta.
Viljans energi får inte på något sätt uppfattas som den ”personliga viljan”, utan är ett utryck för ett mycket större livssyfte, egentligen hela vårt planets syfte, och hur individen som del av sin själsgrupp och genom enheten kan ta sin plats och uttrycka alltmer sin del av denna väldiga gudomliga plan.

Utvecklingen fortsätter med ständigt nya medvetandeexpansioner och individen (jaget, eller med den hylozoiska termen “uratomen”) når successivt allt mer ökad enhet med respektive högre medvetandenivåer och högre höljen.
Alla dessa medvetandeexpansioner sker genom människans egna, ofta ytterst påfrestande och svåra utvecklingsarbete. (Jag återkommer till detta område senare)

Solängeln – vårt eget själsliga ursprung
Vid slutet av denna fulländningsprocess har människan helt lämnat den mänskliga utvecklingsfasen och fullt medvetet tagit steget in i nästa utveck-lingsrike. Hon har därmed uppnått den beteckning som brukar kallas ”mästare” (femte invign.) och har därmed inträtt fullständigt i nästa utvecklingsrike, det femte.

Detta rike, ibland kallat ”Själsriket” utgör den existensform där planetens samlade råd (Mästarnas, Planethierarkin) numer lägst har sin utgångspunkt. Denna nivå kallas också den ”buddhiska världen” (eller det ”essentiala” / hylozoikens term). Denna värld brukar också kallas ”intuitionens värld”. Tillsammans med nästa nivå/värld, bildar de tillsammans ”enhetens värld” eller kärlekens-visdomens sanna uttryck.
Därefter finns ytterligare två högre världar, som uttrycker den mer renodlade Viljeaspekten. Sammanlagt är det sju världar inom vårt planetsystem. Dessa korresponderar med de sju högre planen (eller världarna) i solsystemet.
Framförallt den fjärde världen (nedifrån räknat) utgör ”mellanvärlden” för kontakten mellan den mänskliga utvecklingsformen (dess tre världar) och från högre världar. I detta finns också den så kallade ”analogin” (inneboende överensstämmelse) mellan en rad esoteriska fakta.

Den buddhiska världen, tillsammans med nästa högre utvecklingsnivå, kan ses som den egentliga ”själsvärlden” för vår period. Inte för att denna värld är ”ny” i sig, utan för att mänsklighetens ökade kontakt med högre nivåer framdrivit en högre ”resonansyta”, dvs möjliggjort ett nytt steg av utökad medvetenhet. Denna kontakt är inte alls ”klar” på något sätt, men förankrad på ett nytt sätt i de kollektiva samspelen mellan högre nivåer och mänskligheten.

Här har också människans så kallade ”Solängel” (den grekiska, hylozoiska termen är ” Augoeides”) sitt eget plan. Denna deva (”ängel”) tog plats i jordevolutionen för att tjäna mänsklighetens utveckling vid den stora händelse som kallas ”individualiseringsprocessen” för ca 21 miljoner år sedan (under den lemuriska mittperioden, vår mänsklighets tredje stora utvecklingsperiod).
Detta enorma kollektiva utvecklingssteg betecknas av esoteriken som en stor ”kris” (som alla större medvetandeexpansioner inom vårt planetschema, individuellt och kollektivt, föregås av en kris, markerar DK tydligt).

Esoteriken berättar (som en glimt av vårt större ursprung) hur Solänglarna ”offrade” sig i meningen att de ”nedsteg” från sin utvecklingskedja på Venus till en uppgift att ”låna ut” och verka som mänsklighetens ”själshöljen”. Varje människa fick på så sätt ett eget kausalhölje, vilket är grunden för den mänskliga utvecklingen. (Jag återkommer till denna utveckling i nästa brev)
Samtidigt har dessa högstående väsen egna, andra uppgifter och är tydligen inte alls begränsade som många trott att enbart ”tjäna människan”.
Alla Solänglar innehar utvecklingsnivån ”mästare”. Kanske är det därför det mänskliga, ofta ytligt använda talesättet uppstått i vår tid inom new-age etc, att vi kan ”ta fram vår mästare inom oss” eller ”utveckla vårt inre mästerskap” etc. Innebörden av denna utökade kontakt, dess väldiga energi och medvetenhet, är dock enormt mycket mer omfattande än den personliga/materiella framgångstanken.

Genom det kausala och genom Solängeln kontaktas och nedtransformeras högre energier och högre medvetenhet genom de högre materieformer som kommer från de tre högre planetära ”dimensionerna”/världarna. Det sker dels till planetens lägre världar, dels individens egna lägre världar. De mänskliga världarna är: Den fysiska (varav de fyra högsta nivåerna är eteriska), den emotionala (astrala), den mentala.

Genom olika först ofta smärtsamma erfarenheter, men på sikt också alltmer glädjefulla och frigörande insikter, vaknar personlighetens högre kontakt upp. Jaget (på respektive nivå av de tre höljena – fysisk-eteriska, emotionella, mentala - eller i hela personligheten) blir då medvetet om sin längtan efter större enhet, egentligen med sitt ursprung, sin själsliga “hemvist”.
Målet för människan är att realisera denna kontakt i det fysiska livet, att förankra dess högre innebörder och kvaliteter på jorden. Inte främst för sin egen skull, utan för allt livs skull.

Denna väg av enhet blir alltmer tydlig och självklar ju mer jaget inser sin delaktighet i högre världar. (Alltings enhet ökar för varje nivå/värld.) Detta inte som en tro eller en intellektuell förståelse (vilket det dock är till att börja med i olika steg), utan som en direkt vetskap, en obruten kontakt av liv, en förening som inget kan rubba.

Esoteriken en gåva till mänskligheten
Esoteriken tillhör ingen mänsklig grupp, rörelse, kyrka eller organisation. Denna visdomskälla kommer överhuvudtaget inte från den mänskliga världen, hur svårt det än är för många av oss att se och acceptera detta.
Vi tror att all utveckling endast kan uppstå från människan själv, att vi är kronan av utvecklingen. Denna väldiga illusion är inte bara enfaldig, den är också svårhanterlig, eftersom den sätter upp praktiska hinder för vår egen större utveckling. Den gör oss till slavar under vårt eget ego i olika grad, vilket också förhindrar ökat utbyte mellan människor i sig, men förhindrar också ökat utbyte mellan människor och en högre livsdimension.

Alla religioner och mänskliga andliga uttryck är tolkningar utifrån intryck av en högre allmän sanning som finns potentiell i vårt eget medvetande, därför igenkänner vi den och strävar efter den.
Så som vi kan uppfatta och igenkänna kärlek, ljus, glädje, energier, så förstår vi också att något högre finns och vill nå detta tillstånd mer. Det gäller inom oss själva, men det gäller egentligen i hela mänskligheten, egentligen i all mänsklighet var den än finns.
Vill vi lyssna på denna kunskap, som förmedlats bland annat av mästaren DK (genom AAB), inser vi eventuellt att vår mänsklighet är en del av en omfattande utveckling på dels vår egen planet, dels i vårt solsystem, dels i ett större kosmiskt sammanhang.
Den esoteriska kunskapen har därför alltid funnits, kan man säga, även om den inte varit formulerad så som nu. De som var med och skapade och styrde utvecklingen för mycket länge sedan utgick från samma högre medvetenhet, men i helt andra uttryck.

(Artikeln kan spridas fritt av alla med ett gott syfte. Kontakta gärna denna sida först vid frågor om större spridning.
Uppge denna sida som avsändare. Kom ihåg att copyrightregeln ändå gäller, dvs denna text kan inte tryckas eller återges i någon kommersiell form utan avsändarens medgivande innan. )

© CMM, Herkules Utb.
www.herkules.nu